sant, vi äger mer kraft än vad vi tror o mindre än vad vi någonsin skulle kunna tänka oss…

Så bra skrivet Ravenna!

Jag skrev en liten "vägledning" om rädsla i en tråd just för att ta kontrollen av den själv. Det var så jag gjorde, och jag är nu ett riktigt fan av allt vad skräck heter. Postar den här ifall någon skulle behöva lite praktiska tips när rädslan sätter i och man vill hjälpa sig själv:

Det jag började göra var att läsa skräck. Det låter konstigt, men jag ska förklara. När man läser något kan man alltid lägga ner det. Stäng boken, slå av datorn, etc, mitt i ett ord om det behövs. Börja kanske med kortare spökhistorier, det finns bra sådana på internet, tex här (de är inte superläskiga).

När du känner att rädslan börjar komma, sluta läs. Slappna av, fundera på hur du påverkar rädslan, och försök hantera den. När du är lugn igen, fortsätt läs. Läs bara på dagen, fram till 3 på eftermiddagen, så det inte blir alldeles för mycket.

Tänk speciellt på hur du ska göra för att lugna ner dig. Ta en promenad? Dricka en kopp kaffe? När du fått en metod att släppa rädslan kan du också applicera den på stunder rädslan kommer av sig själv.

Mardrömmar? Mitt förslag är att öva på att väcka dig själv. Kanske andra här inne har bra förslag på HUR man gör det. För mig var första steget att försöka analysera drömmen. Då kan du komma till ett stadie där du inser att det är en dröm, inget mer. Därefter, om du insett detta, kan du välja att vakna. Ibland väljer jag att inte vakna för jag tycker drömmen är spännande.

Det finns nog en del att läsa om detta. När du vaknar kommer du att vara rädd, men du har du din metod från det jag skrev innan att lugna dig igen.

Mot känslan av att inte vara ensam eller att vara otrygg. Föreställ dig din aura. Den är ofta ganska utspridd, särskilt om du är rädd. Kanske täcker den hela rummet, eller hela huset. Dra denna aura tätare omkring dig så att den är kanske 2 dm ifrån dig. Fyll den med ljus och föreställ dig att du stänger den så att ingenting annat kan komma in. Därinne kan du vara ensam och trygg.

Rädsla är en stark känsla, men om man får bukt med att hantera den kan den till och med vara härlig.

Tack för era kommentarer båda två! :-)

Jag undrade när jag hade skrivit detta, om det på något vis skulle missförstås, tolkas felaktigt eller om någon skulle ta illa upp. Vilket aldrig var min mening förstås.

Det är många som läst tråden, men bara ni två har (än så länge) svarat. Undrar varför? Kanske rädsla? Att prata om att faktiskt möta sin rädsla kan nog i sig också vara en rädsla. :-)

Bra tips där Zorita förresten.

Det skulle vara helt fantastiskt om vi kunde detta själv och jag hoppas att denna tråd kan hjälpa andra

Det är upp till var och en vad som funkar för en, om denna metod fungerar för dig Ravenna så är det fint!

#0 Absolut jag tycker du har en viktig poäng. Vi måste alla arbeta med våra rädslor. Men ofta är det så att rädslorna kan behöva en hjälp på traven.

Själv är jag sällan rädd numera, däremot tar jag ansvar för min verklighet.

Jag ser det så här: Det finns vilda djur i djungeln det kan man inte förneka.

Man behöver inte vara rädd bara för att man skyddar sig. De egna rädslorna tycks magnetisera mera av den varan…mer än var som man alltid kan klara av att bära och man riskerar att hamna i en ond cirkel. 

Tills den dagen då man inte länge är rädd kan det vara bra att skydda sig eftersom liknade energier söker sig till varandra.

Att be om beskydd tycker jag är lika självklart som att dra på sig en varm kappa när det blåser kallt. Men som sagt det utesluter inte att man jobbar på att komma över sina rädslor.

Många som skriver hit är mycket rädda, och saknar redskap att ta sig ur rädslan. De blir dessutom, som sagt inte mindre rädda av att plocka upp ännu mer "rädsloenergi" så nånstans måste den onda cirkeln brytas. Och just bön om att få hjälp med att kapa bort energierna samt ett om beskydd är en fantastisk sak man KAN göra.

När jag var ung tjej var jag mörkrädd. Jag slutade se våldsfilmer och skräckfilmer - det funkade för mig. Mina vänner som gillade att kolla på skräckisar var alltid så hariga om vi till exempel skulle sova ute i naturen…noijjade på minsta ljud. Hade jag också kolllat på alla dessa filmer så hade jag också varit rädd. Filmer späckade med chocköverraskningar  som fastnar på näthinnan -nej tack.

Alla måste finna sina vägar och metoder. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Men man kan ta tillbaka sin kraft utan att behöva vara rädd för att be om hjälp på vägen…så ser jag det.

I sagorna kan vi ska vägledning dom kommer ur det kollektiva och innehåller budskap som fortfarande gäller:

I alla hjältesagor sen urminnes tider får inte sällan hjälten hjälp av gudar och andra väsen…allt ska man inte behöva göra själv;)

#5 Grinda mycket klokt skrivet av dig!!!

Ravenna, Håller med dig till 100%…

Det värsta vi kan göra är att sluta förlita oss på vår egen kraft och bara förlita oss på att nån annan ska rädda oss. Jag tycker mig se att många funderar över mörkret och det kanske är bra för om man diskuterar det kanske fler upptäcker vad som är sant och att de själv kan hantera det istället för att bara vara rädda…

// Danda

#0 Tack Ravenna, jag håller med dig till 100%.

Alla metoder som finns, även de jag själv brukar tipsa om utgår ifrån att man själv tror på dem!
Tror man inte på att tex. en Ängel ska kapa banden så kommer det inte heller att ske!
Jag tror att det i mångt och mycket handlar om rena psykologiska effekter.

Ett barn som är rädd ger vi en Nalle och talar om att Nallen kommer att skrämma iväg alla otäcka drömmar.
Tror barnet på detta så fungerar det, om inte så försöker vi som föräldrar med någonting annat.

Det klassiska är ju att lära barnen att har vi tänd lampa så är det ingenting "skrämmande" som kan hända.
_(Superbra, vi vuxna signalerar att det är farligt med mörker………)
_

Kraften finns inom oss själva!

#4 Ja, visst är det så. Jag känner själv ganska starkt inför det här med rädslor eftersom jag kämpat med det hela mitt liv. Jag fått det inlärt nämligen, från mina föräldrar och min omgivning. Och just det att det är inlärt innebär att det kan läras om. Rädda människor lär andra vara rädda. Och så fortsätter rädslans cykel…

Och jag har sett det i mig själv och i så många andra, hur många rädslor i sig skapar fler rädslor. Som en kedjeeffekt. Särskilt rädslan för att man själv inte kan.

Den är nästan värst av alla och får oss att känna oss som offer. Inte bra. Därför skrev jag inlägget, inte som en filosofi eller "metod" att använda utan utifrån egna erfarenheter. Jag har hållit på med rädslor och arbetat med dem i många år. Jag vet hur skadliga de kan vara och vad de kan skapa. Hur skadligt det kan vara att inte tro eller inse sin egen kraft och förmåga.

Och jag ser denna kraft i alla. Inte några enstaka få. Alla kan detta för alla är denna kraft, det är min starka övertygelse. Men inte om man tror att man inte kan det förstås. Tron kan få oss svaga.

Jag förstår inte riktigt problemet. Om man har en besökare hemma som sprider jobbiga vibbar tex, vibbar som man lätt plockar upp om man dessutom är rädd och inte har någon som helst erfarenhet av vad man ska göra.

Att be om hjälp från en skyddsande eller en skyddsängel är inte i mitt tycke något som GÖR en maktlös…Visst det KAN bli så om man inte samtidigt lär sig lite OM VAD det är som sker.

Lite som Dandaminn sa.

"Jag tycker mig se att många funderar över mörkret och det kanske är bra för om man diskuterar det kanske fler upptäcker vad som är sant och att de själv kan hantera det istället för att bara vara rädda…"

I den bästa av världar så skulle ingen vara rädd…men nu är det ju inte så.

(Och naivitet och okunskap är heller ingen dygd inte i långa loppet, min naivitet som jag hade hjälpte  mig inte! Det var först efter att jag började förstå hur energierna fungerar som jag fann styrkan och min personliga makt)

Tycker ni att om  någon är skitskraj att den inte ska ta till en sak som faktiskt hjälper  till att ge ett lugn. Jag kan tycka det låter lite grymt nästan.

Vi är alla energier..vi omges av energier..vi interagerar ständigt med varandras energier

Min erfarenhet av energier är att det kan vara jäkligt jobbigt att hantera andras energier från både väsen och människor, eftersom jag inte varit riktigt stark energimässigt. Jag har liksom haft nog med mitt eget bagage för att jag ska också plocka på mig andras.

Vissa av oss är extra känsliga och måste lära oss den hårda vägen hur man bygger upp en stark robust aura. Till exempel kan känslor av skam och skuld vara attraherare av tung energi. Alla har inte samma robusta konstution. Häri efterlyser jag lite ödmjukhet inför olika förutsättmingar.

För mig, som INTE är särskilt rädd för spöken, , haft dom hemma, har dock den bästa medicinen för att inte vara skraj, varit att dels veta lite om vad det handlar om och dels kunna skärma av mig om det behövs..

Bön har helt enkelt varit ett superbra redskap att få hjälp med detta.

Jag blir lite irriterad på idén att det skulle var FEL att Be om hjälp.

Varför ha en guide? Varför hålla på med Kraftdjur? Varför har schamanerna ofta skyddsandar som hjälper dom? Varför ska inte alla kunna be om hjälp när det behövs? Känns lite snobbigt nästan.

Om någon är ångestfylld och rädd…jag har sett på nära håll vad det kan göra med en människa., så är det väl henne väl unt at kunna bli avjälpt i det mest akuta skedet. För att sedan börja sitt inre arbete samt att skaffa sig kunskaper och stärka sig.

Jag gav en schitzofren person rådet att be om beskydd och samtidigt be de där angripande rösterna fara dit pepparn växer. Jag tror nämligen att de där rösterna inte helt självklart var hennes egna. Vi är energivarelser bland andra energivarelser. Resultatet var att hon nu kunnat dra ner på medicinen och att hon inte längre känner ångest ..hon har fått redskap att hålla isär s a s. Hon ringde mig häromdagen och var mycket tacksam och glad för de råden..och hennes pappa trodde knappt sina ögon över denna plötsliga vändning.

Jag anser definitivt att vi människor ska ta tillbaka vår kraft…och  för mig handlar det också om att inte blunda för de destruktiva krafterna som finns.

Vet inte, men jag tror vi i sverige vill var så politiskt korrekta..onda andar, passar inte riktigt in i vår "upplysta" kultur. Men man behöver inte resa långt utanför Sveriges gränser för att upptäcka att denna ljusa syn inte delas av alla. Inte minst bland ursprungsbefolkningar är är man väl medveten om att allt är inte gulligull och skydda sig är en självklarhet i ens uppfostran. Därmed inte sagt att man behöver fostras till att vara rädd.

Återigen om det är några som ska anklagas för att göra folk onödigt skraja så är det denna dynga av skräckfilmer som göder människors sinnen.

Tack för mig. Det vart långt.

#10 Haha, ja det var långt, men jag har också en tendens att skriva långa inlägg emellanåt! Gillar din energi Grinda och ditt engagemang i det du skriver.

Oh, detta med internet och kommunikation i forum som detta…inte det lättaste. Jag hade hellre suttit med en kopp kaffe öga mot öga och pratat om detta, för det är såå lätt att man missförstår varandra eller att något man försöker säga inte riktigt kommer fram som man kanske skulle önska. Mycket kan gå förlorat i den form av kommunikation….

Jag håller med dig i det du skriver. Jag vet att allt inte är gulligull och ljus och kärlek bland energier. Tro mig, jag har upplevt det ena och andra. Jag ser det som att även om inget i grunden kan skada oss, alltså de vi verkligen är (eftersom det alltid är oföränderligt), så kan andra (energier, väsen, människor etc), skada vår mänskliga form genom att trixa med våra kroppar, känslor, tankar.

Jag menar absolut inte att det skulle vara fel i att be om hjälp. Jag pratar inte om något "rätt" eller "fel".

Och då allting är energi som hänger samman, så blir man mer eller mindre påverkbar. En del mer än andra, som du också säger. Så visst kan skydd behövas, precis som att man tar hand om sin kropp och ger den vad den behöver, värderar sina tankar och känslor på rätt sätt etc.

Ibland är saker och ting paradoxer. Jag har upptäckt hur något konstigt nog kan vara både det ena och det andra. Även om sinnet ofta vill att det ska vara på ETT (rätt) sätt. :-)

Naturligtvis kan en person i ett visst skede behöva olika metoder för att lära sig att skydda sig, samtidigt som det inte i sig tar bort behovet av att ta itu med själva rädslan.

En gång upplevde jag en jäkligt obehaglig situation. Nog bland det läbbigaste hittills. Paranormala fenomen som jag befann mig mitt i under en natt hemifrån och som skrämde skiten ur mig. Jag var så rädd…

Ur min rädsla så bad jag mina Kraftdjur om hjälp. Inget hände. Jag bad alla jag kunde komma på, om hjälp. Inget hjälpte. Jag insåg (i efterhand) att min rädsla varit i vägen eftersom jag närmast i panik reagerade utifrån rädsla. Rädslan var i vägen för någon hjälp. Jag var i vägen för mig själv.

Jag anser inte att det jag pratar om är utifrån brist på varken ödmjukhet eller medkänsla för andra eller att det skulle vara snobbigt. Det tar jag genast avstånd ifrån.

Jag pratar bara utifrån min erfarenhet och de som tycker att det finns något av värde i det jag säger, får gärna ta det till sig om det känns bra för dem.

Andra, som inte alls förstår eller håller med, behöver inte ta till sig något. Det är helt okej med mig. Jag delar med mig av erfarenheter och upplevelser. Vad andra sen tycker, är upp till dem. :-)

#11 Ravenna

Ha ha tack för ditt sköna svar! Jag kan verkligen vara låååång.

Jag tror nog att vi i grund och botten har samma syn på saken och jag ber om ursäkt för ordet "snobbigt". Jag har sett den tendensen i mina egna kretsar ibland bland andliga "krigare" har nog haft liknade diskussioner där….så det hängde sig kvar…

Ämnet är lite känsligt för mig eftersom jag fått kämpa så mycket med mitt energimässiga skydd. Och att just bönen varit bland det bästa jag kommit på att använda mig av.

Och som sagt jag anser verligen dina tankar om att ta tillbaka sin kraft är helt riktiga. Att  veta att man är starkare än man tror. Och att inte ge efter för rädslan utan att jobba med den istället. Håller som sagt verkligen med om det.  ALLA sorts rädslor… tex för att tycka olika på internet

Självklart får man be om hjälp. Jag själv har alltid bett om styrka att se ljuset snarare än att ta bort mörkret, men det är upp till en själv.

Det jag menade med min post är att man kan öva in sig på att hantera en överväldigande rädsla genom att långsiktigt bygga upp en metod för att själv komma genom den.

Sen kommer rädsla i så många olika former. För mig ger skräckfilmer ett sorts lyckorus, medans andra saker skrämmer livet ur mig såsom framtiden eller specifika problem.

0# då har du nog aldrig upplevt riktig skräck, så håren reser sig på kroppen,jag är då Jättetacksam för den hjälp vi fick med att få bort skiten i huset.hur 17 skulle man klara något sådant själv,och hur skulle man försöka stå emot det onda själv när man är en vanlig osynsk mm person,isåfall skulle föräldrarna drilla och träna en under uppväxten då så man är redo för batlajer i framtiden.

Om man känner att det fattas kraft i en själv så kan man be om att få lite kraft från någon annan - inget fel i det!

#14 då kan du läsa mina tips där du lär dig att skydda dig själv med hjälp av ärkeängalrna….

#15 varför ska man ta av någon annans kraft för? energitjuv kallas det… Det du kan be om är att få förnyad kraft från universum eller Gud och låt bli andras krafter…!!!

Rädslor kan verkligen ställa till det för oss. Som barn var jag otroligt mörkrädd men inte rädd för spöken eller nåt sånt. Mörkrädslan bestämde jag mig en dag för att göra slut på för gott eftersom det ju bara var en känsla utan någon logisk hotbild. Det har nu gått så långt att jag föredrar mörker framför ljus och har nog innerst inne alltid varit en "mörkrets människa" egentligen då jag tom. har ett högt utvecklat mörkerseende men är ljusskygg och så har det alltid varit. Jag gör gärna saker helt utan ljus, vandrar i skogen, paddlar på havet, simmar mm. och finner det tryggt och avstressande.

Att ligga på rygg i havet i mörkret och ha en gnistrande stjärnhimmel till tak är en mäktig känsla, det är då man riktigt känner att man är en liten värdefull del av hela universum.

Ang. mörk energi förresten, all energi är bra energi, det är bara vi människor som bestämmer vilken sort det är vi känner av, det är min erfarenhet.

#17 jag håller med! Ibland har det som verkat ont faktiskt varit riktigt gott och velat mitt bästa. Jag vet inte, kanske har jag bara tur, fastän jag normalt har så mycket otur att alla i min omgivning reagerar på det.

#13 Din metod är säkert bra för dig och det finns säker fler som kan ha glädje av dina råd

#16 Jag tror du misstolkade Cleopatra där.

#17 Hej Quriosity! Kankske borde man lägga upp en tråd om "positiva" å "negativa" energier. Jag tror det skulle kunna bli en intressant diskussion.

Ja det skulle nog bli intressant, ska du eller jag starta tråden? 

Du!

Kej,rå kej,rå, får väl göra det då så du slutar tjata.  *fniss*

#14 scared666: Jo, faktum är att jag har upplevt riktigt otäcka saker som fått håren på armarna att resa sig och där jag själv känt mig utsatt. Jag pratar egentligen inte så mycket om situationer där man kan behöva hjälp av någon kunnig att rensa och rena.

Det jag menar med inlägget är att detta med att ta itu med sina rädslor ligger på en djupare nivå i alla människor. Alla bär vi rädslor inom oss, som kan kväva vår egen inre styrka. Många lever sina liv rädda för det ena och andra (mer eller mindre medvetet) och vår omgivning hjälper till med att spä på dessa rädslor (media, nyheter, samhället, uppväxten etc).

Kanske inte alla kan eller vill möta sina rädslor och då finns det förstås metoder som kan hjälpa på vägen. Precis som jag säger i mitt inlägg #0: "Jag vill först säga att jag inte är ute efter att ta ifrån någon en metod som fungerar och känns bra för den enskilde."

#17 Quriosity: Bra beskrivet. Många rädslor är ju ologiska. Särskilt den för "mörkret" som är en alldeles naturlig del av livet. Och som kan leda till rädslor för det okända, spöken och annat. Som i sig kan skapa vissa paranormala fenomen. Inte alltid, men det kan.

Du har så rätt så och till sist ser "den utsatte" spöken mitt på ljusa dagen och låser in sig i sin egna lilla trygga bubbla istället för att bestämma sig för att "här är det JAG som är basen och JAG bestämmer" (pekar med hela armen).

Eftersom ingen ser och vet att jag finns därute i mörkret så är det heller ingen som kan skada mig när jag rör mig ute i skog och mark eller på eller i sjön sen mörkret fallit. Det är ju så att den som inte syns, den finns inte heller.

Nr 16, jag menade inte någon annans kraft som något mänskligt, vi talar om änglar här!

Nr 19, tack för att du klargjorde att inte alla läser som gökar här.

                                 Hej allihopa !

Det här var jätteintressant läsning om ett ämne som berört mig mycket !
Jag är benägen att hålla med er allihopa i stort och skulle vilja plocka lite från båda sidor.

Jag hör till de känsliga som upplevt underbara och mycket skrämmande saker. För min egen del använder jag bönen mest och upplever att jag i det kan möta mina rädslor.

Jag tröttnade vid ett tillfälle på att känna mig utsatt och rädd och bestämde mig för att jag var starkare. Jag mötte rädslan och upplevde att jag tog tillbaka min kraft. det har haft en avgörande betydelse för mig.

Jag ser ingen motsättning i att be om hjälp eller klara allt själv.
Jag ser ett samarbete.
Att överdriva med konstant vädjande om beskydd tycker jag däremot får motsatt effekt, i alla fall för mig. Att be om stöd av sina hjälpare eller i form av bön tycker jag är att visa tillit, om det är på ett balanserat sätt.

Balans, det ena utesluter inte det andra. Samarbete !

                                      fri

väldigt bra skrivet

Här fanns mycket intressant att läsa. Bra skrivet.

Kul med olika tankar och åsikter..

Jag som faktiskt bett om hjälp här..Då min son sett och känner av saker.

Hur förklarar man igentligen en sån sak…??(för ett barn alltså)..Har gjort som de flesta,först bara.sagt nejdå inget farligt här.

Inget att vara rädd för..men lite svårt att bortförklar en del saker..Särkilt som han själv förstår,att det är något mer…

Måste säga att rådet om ärkeängeln,hjälpte honom…Tror att han ändå fick en bekräftelse på att jag förstod honom..då blev det heller inte konstigt att be en ängel om hjälp..

Sen om det hjäper honom för stunden(och även mig ibland)då är både han och jag nöjda..men själklart får man ändå jobba med sin egen rädsla..men kan man slippa må dåligare av den är jag glad…Så tack Michael,Grinda och Kvasthilda..

30 Härligt det hjälpt för dig och ditt barn - alla medtoder är ju bra som fungerar!

själv har jag alltid tagit mig själv som deras styrka - vilket en förrälder bör vara för sina barn - det har funkat det med:-)))

Jag håller med att det blir lite abstrakt om man ber andra ta bort den egna rädslan - var hamnar det peronliga ansvaret då? i längden menar jag då!

Ja mycket intresant detta med våra rädslor och hur vi tacklar dem!