Blåser liv i en gammal vardagsobservation jag skrivit, tycker det bor en hel del lärdom här för mig än idag.

_  I undervärlden spinner fortfarande gamla mormor spindel på våra trådar, bergen andas och skakar till den svartmålade lille mannens trumma, myrorna gräver gångar och bygger läkande stackar, de silvriga fiskarna stavar ut sina profetior i bergshålorna, molnen brinner, solen är måne och månen är sol, tre kastar näten och sju fångar fisk med klorna och ett Kraftdjur väntar på besök i afton.

  I mellanvärlden är det kaffe (svart & hett) och kaka, danskar, norrmän och svenskar, kalla barfötter, heta andar, sales-pitches och telefon-tut i A, ingen lunch för den fattige, ingen sol, inga fåglar - bara måsar, utsikten är en grånande grön stad med en massa fönster, planerade hagar, buller & bång, huvudet fullt av gamla drömmar och ett Kraftdjur väntar på besök i afton.

  I övervärlden skiner solen på de gamlas ansikten, molnsavannen sträcker sig evigt, det skrivs i böcker och det smids i smedjor, ruinstaden fylls av fler spöken för varje avslutat andetag, de gamla hallarna städas fria från oro och det binds band bland de högsta. Det droppar silvervatten från källan och ett Kraftdjur väntar på besök i afton._