Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Alternativmedicin, hälsa m.m. Andar/Spöken Andlighet Barn i Andevärlden Barn/Ungdomar Bok- och filmtips Dagens Ros / Dagens Kram Dikter, visdomsord Drömmar/Drömtolkningar Foton Frågor ang. sajten, funktioner m.m. Healing iFokus-information Info från admin Kurser Länktips Medialitet Meditation Medium Musik Mytologi/Naturväsen Mässor, storseans, arrangemang, träffar Ny medlem/presentationer OT Bildgalleri OT från tråd Off Topic Oförklarade Fenomen Redskap: tarot, pendel, kristaller m.m. Reinkarnation/Tidigare liv Seans - upplevelser & frågor Sorg Tips & Råd TV/Tidningar/Radio m.m. Tävlingar och lekar på sajten och iFokus Undersökningar UFO Upplevelser Videoklipp Övningar Övrigt
Andlighet

Tvillingssjäl/Själsfrände?

2012-05-08 23:53 #0 av: Fonrims

Jag har inte varit aktiv här inne på länge, för att jag inte har känt för det. ;)

Nu har det dock hänt något som jag inte kan förklara (kanske någon annan kan?)

I början på året åkte jag på kryssning och träffade där en person som fick hela mitt liv att vändas upp och ner.
Jag har sambo och två barn och trivs med det. Men när jag såg in i hans ögon så stannade tiden. Jag kände mig helt och fullt säker och trygg med denna "främling". Det kändes som om jag "hittat hem".

Känslan är inte sexuell, utan jag bara måste ha honom i mitt liv. Jag vet inte varför, och det är lite skrämmande. Vi pratar ofta om ditten och datten, via facebook. Vi har ingen kärleksrelation, iallafall inte som par. Jag däremot känner en slags kärlek till honom, som jag inte kan sätta ord på. Vilket är oerhört frustrerande.

Han betyder allt för mig, och jag förstår inte varför... Han är 10 år yngre än mig och tror inte alls på "ödet" eller liknande.

Han verkar ha någon slags koppling till mig också, för varje gång jag verkligen försöker ignorera honom mentalt, så återkommer han till mig.

Som sagt, vi har kontakt på facebook några gånger i veckan. (Ibland kan det gå lång tid emellan). Vi bor inte i samma land, så vi har inte träffats sedan den där gången.

Jag har försökt att släppa honom, ignorera, men det går inte. Vad ska jag göra? Och vem är han? Och hur får jag honom att förstå?

Eller är jag bara knäpp?

Anmäl
2012-05-09 06:49 #1 av: Annisangel

Fonrims:

Men vad härligt tänker jag direkt... Enligt min uppfattning är vi alla ett. Visst är vi födda med olika personligheter, åsikter och uppgifter men i grund och botten hör vi ihop på någe vis. Blir vi irriterade eller känner obehag för någon i vår omgivning är det oftast någon del hos en själv som man behöver jobba med.

Du är INTE knäpp alls... Det kanske är någonting du ska lära av denne person, eftersom du blir frustrerad så ligger det nog något som borde komma upp till ytan, vad det nu kan vara.

Kärleken du känner är den universiella kärleken, den som inte kräver något i gengäld utan bara finns där! Myspysenergier helt enkelt!

Vad vill du få honom att förstå är min andra fundering??

Kram på digSkrattande

Anmäl
2012-05-09 12:08 #2 av: [C Stark]

Insämmer... det är obegripligt och härligt när det händer.
Du skriver att ni inte har en kärleksrelation, varför försöker du "bli av med" honom då? Varför kan du inte behålla han precis som det är då?
Eller är det det du är rädd för?
Jag skulle personligen ställa frågorna inåt mig sjäv. Varför känner jag som jag gör? Vad vill jag? Glad

Anmäl
2012-05-10 03:34 #3 av: Fonrims

Jag vill att han ska förstå hur mycket han betyder för mig, men samtidigt är jag rädd att om jag gör det, så försvinner han.(och då är det bättre att släppa honom redan nu, fast det går ju inte har jag märkt... ;))

Det är inte alls säkert ATT han skulle försvinna, men tanken gör mig livrädd. Av någon anledning...

Det roliga med att du/ni säger att vi alla är "ett"... Det säger han också att vi alla är, dock tror han inte på ödet, som jag.
Jag påstår att allt som händer har en mening, han säger att allt som händer/ska hända är redan bestämt.
Vilket för mig är nästan samma sak ;)

Anmäl
2012-05-11 06:47 #4 av: Annisangel

#3 Förstår hur du menar... Jag kan också förstå din ängslan om du vill säga till honom hur mycket han betyder för dig så försvinner han... Genom att tala om något så starkt tycker man att man binder personen till sig och det vill man ju inte samtidigt göra. Men orden "du betyder så mycket för mig", kan också vara en fin komplimang att ge.

Han kanske inte har samma infallsvinkel på ödet som du, men det låter helt klart som han har liknande syn som du, bara att han har valt att lägga andra ord på saker och ting. Det är spännande att möta dessa personer som bara hux-flux tycks komma i ens väg. Jag tror att det har att göra med sin egen utveckling vilka personer man möter.

Vilket härligt möte du beskriver förresten!!Skrattande

Anmäl
2012-05-11 19:02 #5 av: [Shamanwolf]

Det här låter mer som en själsfrände,tvillingflamman/själar inkarnerar ytterst sällan samtidigt.Vi ingår oftast i en själsgrupp på andra sidan och den gruppen brukar inkarnera samtidigt några i taget medan andra stannar kvar i andevärlden.

En själsfrände känner vi direkt igen för det finns starka band mellan oss men inte lika starka som med tvillingen och det händer om än väldigt sällan att tvillingflamman/själen kommer i fysisk form samtidigt men blir sällan bra eftersom dessa själar konstant behöver varandra så behövs en av dom i andlig form om den ena inkarnerar.

Det är så oerhört starka band mellan tvillingar att dom sällan sällan klarar att vara åtskilda just därför inkarneras en i taget men själsfränder dom möter vi ganska ofta under vår livs tid,så det är nog själsfrände du mött där.Lycka till och känn inom Dig vad som är rätt då blir det bäst Glad

Anmäl
2012-10-16 14:07 #6 av: Fonrims

En liten update:

Vi har nu träffats igen, då jag numera bor tillfälligt i samma land som honom. Jag känner precis lika starkt för honom nu som då, kan inte släppa honom...

Har frågat mig själv varför så många gånger, men jag får aldrig upp något vettigt svar inom mig, förutom det att han betyder så mycket. Varför vet jag som sagt inte, men jag har sagt det till honom - att han är speciell för mig och att jag inte vet varför.
Jag är också noga med att påpeka att det inte handlar om "vanlig" kärlek, utan något jag uppenbarligen inte kan styra.

Han säger att han har svårt att fokusera när vi träffas, det liksom är någonting där, men vi fattar inte vad det är...

Vi vill inte vara i en kärleksrelation med varandra, utan bara finnas för varandra.

Jag kan dessutom tillägga att jag i det här landet känner mig mer "hemma" än jag någonsin gjort förut, vilket är skumt... dock har jag "genetiska band" till det här landet.

Jag undrar så vad det är universum vill visa mig.
Som det känns nu, är att om jag förlorar honom så kommer jag gå sönder totalt. Och så har jag bara känt om jag varit olyckligt kär, men så är det inte i det här fallet.

 

Håller jag på att bli galen?

Anmäl
2012-10-16 14:50 #7 av: truculent

Absolut inte.. Jag träffade Min själsfrände för 4 år sen.. För att göra en lång historia kort. Vi dejtade i början sen sågs vi inte på länge för att sedan träffas igen , bli tillsammans (stort misstag) ingen kontakt på 1 år i princip nu lite mer... tänker på henne varje sekund.. finns tyvärr alldeles för mycket komplikationer för att någon form av relation skall fungera som det ser ut nu. Hon är betydligt längre gången andligt, min inkörsport till denna värld...

Anmäl
2012-11-08 21:56 #8 av: ForestSpirit

Då kommer jag och säger att jag tror att du har träffat på en gammal god vän sedan förut :)

Anmäl
2012-11-09 00:00 #9 av: EmyJ

Jag har inget direkt svar på dina funderingar men vill bara dela med mig :)

För ett år sen fick jag en ny kollega,både hon och jag kände igen varandra så pass mkt att vi satt som två fån vid ett bord och bara glodde på varandra och funderade läbge och väl på vart vi hade träffats innan,vi kände varandra redan kändes det som :)

Anmäl
2012-11-09 14:15 #10 av: [Love_and_Joy]

Du är absolut inte knäpp.

Det har jag upplevt några gånger.

En person jag kände "bingbadaboom " och gick i clinch med.

Det kändes som vi känt varandra i evigheter.

Dock gick vi skilda vägar eftersom vi var inte menade för att vandra samma livsväg sida vid sida.

Jag tror på att det finns flera själsfränder som man möter på vägen. Dvs människor som man mött i tidigare liv, älskat, som vän eller mer.

 

Det finns även en annan upplevelse. För drygt tre år sen träffade jag en person som är totalt en främling på alla sätt och ändå när jag såg denne stannade jag  upp. Det var en väldigt märklig känsla.

Jag minns det fortfarande som igår.

Förr eller senare får man svaret på dilemmat på varför det känns så otroligt bekant.

Tro mig du får svaret. Det viktigaste är att du får inte tvivla på dina känslor. Du ska följa ditt hjärta och ta det som det kommer,

Analysera inget.

Bara är. Tro mig ditt svar kommer. :-)

 

Anmäl
2012-11-09 15:01 #11 av: Chumagia

Min kille har en själsfrände som är en kvinna. Hon är över 20 år äldre än honom men när dom umgås så lyser ögonen på dem båda och de blir som två 5-åringar.

Det har aldrig funnits något sexuellt mellan dem, men de är som bästa vänner. De tänker samma saker, känner av varandras sinnesstämning och så vidare. De påverkas otroligt mycket av varandra.

Med andra ord, är den ena sur eller har en dålig dag så stannar jag hemma, då den andra oftast är på precis lika humör.

 

Anmäl
2013-10-21 19:56 #13 av: truculent

Andedualitet, Den nya tidens förhållande är en liten bok som behandlar ämnet intressant läsning. Bara ett litet tips om någon vill fördjupa sig lite i själs och andedualer.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.