Finns det ngn kunnig som kan se om detta har ngn grund, jag vore oändligt tackam*ler*

Vet du…jag förstår dig precis. Jag känner exakt på samma sätt för Grekland. Speciellt i utkanterna av Aten.

Jag brukar åka dit så fort min kassa tillåter och varje gång jag stiger av planet och drar i mig Greklandsluften så känns det som, åh..äntligen, hemma igen! Jag brukar bli så glad att tårarna kommer.

Jag har varit där många gånger och besökt många platser runt om i landet, även många öar men det är i Atenområdet det känns bäst.

Även det grekiska språket känns bekvämt.

Det känns nästan på samma sätt när jag är i fjällen men jag har inte samma längtan dit.

Jag undrar om det kanske är några cellminnen som gör att man har dessa känslor för en plats eller land.

Ja, det hade varit såååå spännande att få veta…för precis som du beskriver din känsla för Grekland känner jag för mitt England*ler*

Ngn kunnig att se?

Ni får hemskt gänra PM:a mig:-D

Jag känner likadant för England som du och jag fick vid en regression veta att jag varit en adlig flicka i England under just denna tidsepok…vilket sammanträffande.

Jag älskar klänningarna..husen och möblerna mm.

Kul….kram Jeremina!

Jag känner likadant för England som du och jag fick vid en regression veta att jag varit en adlig flicka i England under just denna tidsepok…vilket sammanträffande.

Jag älskar klänningarna..husen och möblerna mm.

Kul….kram Jeremina!

Lost in austen går på kanal 2

Jag har alltid älskat den tids epoken också,klänningarna,frisyrerna det är så vackert och så romantiskt

Härlig upplevelse Eleri,du kan inte ta reda på genom en regression om du har ett tidigare liv i England?

Kram Eva

Håller med er vilken härlig tid, jag älskar att sluka romaner från denna tid och gärna i skotska slott.  Om jag levt där vet jag inte men skulle kunna se mig där för ett ögonblick…

#2 Fatta att jag längtar…..

Det där är rätt lustigt. Ibland klickar ett land liksom bara i för någon. en kompis känner sig helt hemma i Japan, en annan på Island. Själv vill jag bara tillbaka och tillbaka till södra Schweiz, där arkitektur, klimat, natur osv bara är så rätt för mig. Med rätt stor sannolikhet har man nog bott på den plats där man känner sig hemma i ett tidigare liv, jag ser ingen annan förklaring.

Visst är det konstigt…jag har fler ställen som jag känner starkt för…och det är Irland….blir alldeles knäsvag när jag hör deras musik…vet inte varför…och sen är jag totalt i en annan värld när indianmusiken hörs…..

Men däremot har jag en enorm motvilja just till asiatiska länder, men älskar deras matkultur…finns ju inge godare knappt….men jag har fått en liten inblick i ett tidigare liv just i något asiatiskt land för mycket länge sedan, och då var jag visst av något kungligt börd, och blev mördad tillsammans med min make av någon som tog makten där……en väldigt obehaglig upplevelse…så det förklarar nog min motvilja till någon av dessa länder….

Kul tråd Eleri…..

Jag har alltid sagt att jag är Indier. Är så upp-över-öronen kär i det landet och allt som associeras med det så jag vet inte till mig. Har dock inte var där men längtar efter att få möjlighet att göra det någon gång bara för att känna om det är något jag fått för mig eller om det kommer kännas lika "hemma" som jag tror det gör. Fast det känns ju hiskeligt klyshigt att "åka till indien för att hitta sig själv" *skrattar*

Åh vad roligt att höra om alla dess andra-länder-passioner*ler*

#7 Jag såg Lost in Austen och myyyyyste gott genom kropp och själ*LOVE IT*

Regression är säkert ngt jag kan tänka mig längre fram om denna känsla fortsätter att envisas så

Jag har samma passion som du för England Eleri, jag älskar det engelsa språket, har varit där många gånger men längtar ständigt tillbaka, känner mig hemma där och när jag hör det engelska språket. Min stora kärlek var också från england, tror inte det var ett sammanträffande. Kanske vi mötts där du och jag nån gång tidigare ;) Kram du fina

Har också en passion för england och lätt för språket…
Jag har gjort regressioner och har levt där ett flertal gånger. Känner mig precis som du att jag kommer hem. 2006 åkte jag tåg i England och jag somnade nog till lite lätt och fick en sådan flasback hur jag satt på ett tåg i en annan tid med två barn. Hade stor klänning och barnen andra kläder än vad som används idag. Det var en märklig känsla. Såg mig själv hur jag såg ut, allt var väldigt tydligt.

Oj det här är en jättegammal tråd, men så kul att läsa om era känslor och tankar kring det här! ♥ 🙂

Jag hittade tråden då jag sökte på Lost in Austen - jag har alldeles nyss tittat på den på Netflix, och tyckte den var så bra! Älskar verkligen den världen och tiden.

Det ni beskriver, det känner jag för Ryssland 🙂 och jag har fortfarande mitt första besök framför mig! Tror ni att jag längtar eller…
Det är språket, människorna, dess geografi, kultur och historia som fascinerar och fångar mig. 

Något som ligger lite parallellt med detta är en mycket stark längtan som jag haft sedan jag var liten, och det är att leva i en annan tid. Tänker mig dels någonstans i medeltiden, och dels för några tusen år sedan. Så många gånger som jag känt att jag lever i fel tidsålder - jag har till och med skrivit trådar om det på andra ifokussajter för att höra om fler känt samma sak - och fel plats. Med en tillhörande längtan efter något som inte längre finns. Det är en viss sorg såklart ♥ Men samtidigt så får jag göra det bästa jag kan, nämligen att leva i nuet ♥ Och åtminstone så finns ju Ryssland kvar 😉

Vad spännande att det är så många som känner såhär för andra länder och tidse´poker. Själv brinner jag också för 1700-talets England. Mår alltid väldigt bra när jag läser/tittar/tänker på den tiden, blir liksom lugn inombords "det här är rätt". Kan ibland även bli helt förvånad över hur det ser ut idag med alla bilar och vägar osv..

#17
Ja ibland känns allt bara främmande. Som om jag stannar upp och ser mig själv utifrån. Och tänker att vad är det för plats som jag kommit till 😮

😃