Samma sak är det för mig,jag vill så gärna ut i skogen men vågar inte själv.

Jag älskar att vara ute i skogen och har gjort det mycket tidigare även som barn.Nu vet jag inte vad det är som skrämmer mig men det känns väldigt olustigt,är rädd för allt,även om jag skulle ha sällskap med mig ute i skogen.

Jag saknar dessa skogspromenader och skidåkning i spår på vintern. Jag tycker att jag hör konstiga ljud och allt känns osäkert

Köp er en häst =D på så sätt vågar jag mig ut i skogen ensam

En god ide,om jag inte hade djur allergi

Rädd är kanske inte rätt ord. Men jag gillar inte mörker. Och är det mörkt någonstans och inte går att tända går jag aldrig dit. Speciellt inte en skog heller för den delen.

Näcken när jag var liten, idag är jag paranoid, rädd för plock-godis/självplock sallader och fett mörkrädd.

Jag är rädd för djävulen, och demoner jätte rädd. Men skogen därimot känner jag mig trygg som bara den. Går i skogen själv i mörker, dag känner mig alltid trygg i skogen.

Kram

Hej skymningsaga roligt att se dig igen 

Nä rädd är jag inte för något varken djur,väsen eller andligt.Däremot har jag respekt men då handlar det ju inte om rädsla utan mitt eget sätt att bemöta och förhålla mig till andar,väsen,och djur på deras territorium.

Getingen hade jag problem som yngre med men kan nu leva i harmoni sida vid sida med den också som alla andra djur,så nej jag är inte rädd för något utan fullt trygg med livet,döden och övergången till andra sidan 

kul att se dig också navhowolf. Verkar otroligt skönt att se allt på det viset.

joggan så du är rädd för demoner och sådant.

I skogen är jag aldrig rädd men i stan, jag kan sova under en gran på natten.
Vad som jag kan känna rädsla för är att myror börjar komma in på skinnet och att knott biter en sönder och samman, och på hösten är det älgflugorna som förstör, tycker inte om dessa otäckingar som kryper och biter.

#10

Demoner vet jag ej…

…men att måste upplever liksomt dom

i Tanzania eller hur de vittnar beskiver i videon/trailer…

# 12 du får ursäkta men har koncentrationsvårigheter så all text kan jag inte läsa . Jag läser små bitar bara. Så tänkte demoner.

#12

Jag arbetar med folk som möta sådana upplevelser

och ibland tycker man

skulle vara hemskt att råka också ut för…

…alltså närkontakt med hemska entiteter!

Återigen: Vi vill inte ha demonsnack här.

#15 oki doki

För min del prata jag om sömnparalyser och vetenskap

visst!

Jag vet att det är förbjuden här i övernaturligt

att prata om ond och demoniskt

men tack för påminnelsen!

Häls/Joggan

#17

Det är bara det att det finns dem som kan uppfatta demoner som skrämmande som gör att vi har valt att inte diskutera det alls. Sen måste man ju inse att det finns andra energier också, men vi försöker inte "uppmuntra" sådana diskussioner. Det blir lätt en "mörk" tråd då 

Nej skämt och sido. Diskutera på, men försök undvika det där ordet bara.

#18

Det låter bra!

Jag är rädd för zombies… jag fixar inte zombiefilmer och jag är medveten om att det är totalt irrationellt att vara rädd för att döda kroppar skulle börja leva igen men det är jag… Jag är lite rädd för döda kroppar och så också.

Hoppas jag inte bröt några regler nu.

#20 Nejdå, tråden handlar ju om vad vi är rädda  för.  (det är diskussioner om vad de ÄR - om man nu tror på att de finns - osv som vi inte vill ha)

#21 Okej då vet jag ^^

#18 Jag är inte så aktiv här på Övernaturligt i Fokus så jag visste inte att ni hade dessa regler. (Inte för att jag skrivit något sådant men iaf) Även om tråden riskerar att bli mörk, hur kommer det sig att man inte får skriva om det? Det är ju ändå en tro på något, även om det av de flesta anses som något icke-gott. Vissa tror ju på en mörkare sida av andevärlden? Jag är bara nyfiken, därför jag frågar.

(Ursäkta OT)

#23 För att vi vill ha en positiv och ljus inriktning på Övernaturligt, dessutom har vi många barn och ungdomar här som vi inte vill ska bli uppskrämda. Är det såna saker man vill veta mer om får man leta sig vidare 

Tips: det är alltid bra att kolla vad som står "Om sajten" i menyraden högst upp och även kolla sajtens Skrivregler, för reglerna kan skilja sig åt på olika ifokussajter.

#25 Ok, tack för svar! :) 

För att besvara TS fråga; Jag är mycket rädd för mörker och har varit sedan jag var barn. Andevärlden skrämmer mig tyvärr också, då jag upplevt väldigt jobbiga saker själv (jobbiga enligt mig, då jag helst av allt inte vill ha någon kontakt med andevärlden).  
Insekter tycker jag också är riktigt obehagliga.

Mening borttagen. Vi skriver inte om andra sajter här/Fjäril

Ärligt talat, vad finns & tjäna på att tänka mörkt & negativt.

När vi istället behöver det andra såväl, i allt vi gör & tänker.

Varför ska alltid fokus ligga på vad vi INTE tycker om, när det finns så mycket mer att hämta i allt som är POSITIVT. Vi gör ju oss själva såsom alla andra en otjänst där.

Bra att ni lyftar fram det här!

Nu har jag tänkt lite på din fråga Skymningsaga. Och det ända jag kan vara rädd för ibland, men det är inte ofta, är människor. Ingenting annat faktiskt men jag har stor respekt som Navahowolf skriver. Det tycker jag att man måste när man jobbar med alla typer av andevarelser och väsen som jag gör.

Skogen älskar jag och jag är där gärna både i grupp och ensam, natt som dag. Där finns mina allra bästa vänner och så har det alltid varit :)

#28 instämmer ordagrant, samma här.

Det enda som man kanske aktar sig för har nog mer med artförekomst att göra så man inte klampar in där det finns onödiga risker för råka ut för nått.

Oftast känns det igen på terrängen och vad det är för typ av mark, t.ex ormar & fästingar och älgflugor. Vintern är ju bra på så vis, då är det lugnt & tyst överallt. Allt i dvala & sover 

Många är ju rädda för andar och avrtryck i tiden, varför kan man ställa sig frågan, jo som allt annat vi är osäkra på.
Jag tex blir lika rädd om någon levande kommer häftigt för nära som när någon från andra sidan tränger sig häftigt på, vad är det då jag är rädd för jo att tappa kontrollen.
Jag förstår att man kan bli rädd och har själv blivit så många gånger, men efter några år med att syssla med detta tappat rädslan men inte respekten.
Så lika självklart som att respektera det levande ska vi respektera det som varit och som vi ser som dött, för ingenting dör.
många är rädd för tystnaden mörkret och att vara ensam, vem är vi då rädda för jo att bli varse sanningen i livet, att möta oss själva

Kloka ord, sven-g!

Håller med dig, sven-ge. Det är att tappa kontrollen jag inte gillar. Det kan man ju göra både när det gäller människor och andar.

Har dock alltid varit lite rädd i mörker. En kul grej jag fick lära mig när jag var som mest räddast när det gäller andar och mörker: I mörkret är jag egentligen tryggast för då ser jag ut som en ande själv.

Ps. Kom precis på att det kanske inte stämmer ändå… Ser vi precis likadana ut i mörker? Eller jag kanske ska skapa en ny tråd…

Intressant att läsa här i alla fall!

*vink vink*

Här har ni en som är rädd för det mesta men alldeles för nyfiken för att bli vettskrämd.

Är på

tok

för impulsiv när det kommer till andevärlden, så ibland skiter jag ner mig (ursäkta alltså inte ordagrant) och blir så rädd att jag slutar med vad det än är som jag utforskar…

Men…

jag är rädd för att öppna mig för mkt…. jag är rädd för att vakna ur en mardröm mer än 2 ggr och hinna andas ut för monstret för att sedan se det

IGEN

i tron att jag är "trygg"

Jag är vill så gärna ha en utomkroppslig upplevelse och har försökt, men när jag är "på väg" så blir jag för rädd..

Jag vill så gärna kunna se och prata med andar.. men åter igen, när jag "nästan e där" så blir jag för rädd…
Kan skriva hur mkt mer som helst, men jag tror att ni har fattat vad jag menar.. (?) *Ler*

Jag blir rädd då jag känner att det finns något illasinnat i närheten.

Mörker, huh. Klarar inte heller att ha fötterna på golvet när jag sitter i en säng, på en stol eller i en soffa. Fruktansvärt obehagligt. Kallvatten är också jobbigt, speciellt att få det över huvudet och ja, vatten i allmänhet.  Kan inte bada där jag inte bottnar osv. Sen zombies. Drömmer alltid om zombies när jag är stressad och är konstant stressad så har alltid en plan i huvudet OM nu zombies skulle komma. Vet att det inte finns en chans i helvetet att det skulle ske men mina drömmar har skrämt mig så..

Jag har alltid älskat skogen, och hängde där mycket både som barn och tonåring då vi bodde i kant med skogen. Hade min personliga hörna som jag aldrig blev störd på, så himla mysigt och fridfullt!
Men har alltid känt att skogen har en stor väldighet, den är liksom.. mäktig på nåt vis. Jag bara känner respekt för den utan att fatta varför ens. 

Men nu på senare tid när min rädsla blivit värre, har jag även blivit rädd för skogen. Jag tror det bara har att göra med denna rädsla som jag utvecklat, antagligen helt själv i mitt huvud. Att jag tolkar denna mäktiga väldigheten som nåt hotfullt istället för att ta det som det är som jag gjort tidigare i mitt liv.

En period var denna rädsla löjlig… kunde inte gå upp ur sängen när jag var ensam hemma, låg där hela dagar ibland i en obekväm ställning så jag hade utsikt över hela rummet. Jag är rädd för mycket saker, mest av allt så är det min hjärna som tar ett random ljud, typ en knak i väggen och spånar vidare på det och skapar något hemskt i min hjärna.

Kommit en bit ifrån det nu dock, men har en bit kvar att gå.
Precis som Rosalee säger dock så är jag ju så nyfiken på allt det här nya jag upptäckt (det som den här sidan handlar om), men samtidigt vågar jag inte. Inte än i alla fall, och det verkar som om andevärlden har respekt när jag säger "Jag är inte redo snälla låt mig vara tills jag blir redo…."

Jag hoppas bara att min rädsla kan försvinna så jag kan börja utvecklas på riktigt…

Men respekt ska man alltid ha.

mörker…. har blivit min största rädsla nu helt plötsligt….

Det enda jag är rädd för är mänskligheten. Det övernaturliga är ingenting jämfört med människornas ilska och ondska.

Inte rädd för något, kan tycka ormar är lite obehagliga.

Fjäril, men om jag är rädd för demoner då? :/ men demoner kan inte göra dig något ont om du inte tror på dom! Tycker inte att "demoner" skulle vara något man inte får prata om, det finns ju Goda demoner också! :O

#41

Det är ett beslut vi har kommit fram till sedan en (längre) tid tillbaka. Dels för att det kan uppfattas skrämmande, men främst för att vi har fått hintar av andra medlemmar som har frågat vad det är för något och om dessa (demonerna) kan skada dem.

Visst kan man nämna andra energier (onda om man vill så) men inte just demoner och annan "skrämselpropaganda".

Jag är rädd för människor, helt enkelt! Varenda gång jag går utanför dörren är jag rädd att jag skall bli rånad, mördad, kidnappad eller……
Kan ibland bli rädd när jag är inomhus och ser alla dessa stökiga människor utanför.
Är rädd att det skall bli inbrott i min lägenhet när jag inte är hemma och vad som skulle hända mina djur om det sker!

Vet att det mesta borde inte hända mig men man kan ju aldrig veta, det räcker ju att vara på fel plats vid fel tillfälle!

Jag är rädd för att fastna i livet, att inte komma någonstans, bli fasthållen, att inte utvecklas. .

Jag väljer att sammanfatta mina rädslor i en kort och generaliserad mening: Jag är rädd för allt som skulle kunna avsluta mitt liv i förtid, eller på annat sätt försämra det.

När jag var liten var jag rädd för allt; spindlar, moln, fontäner, gräs, maskrosor, myror, öhh… maskar, vinden, hus, kattmat (skojar inte) men jag har alltid känt mig tryggast i världen i skogen och går gärna ute själv i förmiddagssolens strålar genom grenverket. :-) Det är en väldigt fin och livskraftig frekvens eller energifält där.