Tvillingsjäl har jag en. Min kompis i Italien. Jag känner vad hon känner och tvärtom. Vi behöver inte ord för att förstå varandra. Vi behöver bara se på varandra. Första gången vi chattade (träffades på nätet) så sa det klick, haha.

Har även drömt saker om henne, att hon sagt saker som jag inte vetat om men som sen visat sig stämma.

När jag var hos henne så kom hennes pojkvän dit ofta, och en gång valde jag att stanna i hennes rum och sitta vid hennes dator. Så satt jag där och pratade med mina kompisar hemma i Sverige och var hur glad som helst, men så poff, blev jag as ledsen och började nästan gråta. Då kasta jag mig nästan nerför trappan, sprang ut i hallen, ut genom dörren och nerför trapporna, ut genom porten å ut på gatan, tog inte många sekunder. Då stod hennes pojkvän och sa massa dumma saker till henne och hon stod intill husväggen å grät. Jag bara kände att nått va fel.

Nu har vi inte pratat så mycket dom senaste två åren, men när vi ska skriva på t.ex facebook så skriver vi typ samtidigt osv. Som om vi tänker på varandra och saknar varandra samtidigt.

Henne släpper jag aldrig!

Jag mötte honom för halvår sedan… Rogers bok läste efteråt och kan instämma om alla upplevelser som hon berättar.

Jag är så lycklig och det är helt annorlunda än allt annat vad jag har varit med tidigare (jag är över 40 - då har haft tid på mig:)).

Det är praktiskt märkligt - vi är så lika och olika samtidigt… och känner varandra som sig själv….

Jag tror att man är med i en själsgrupp och föds tillsammsans i olika konstellationer (ibland är man förälder-barn, ibland syskon, ibland man-hustru eller liknande) i de olika liven. Därför känns det ju som man har känt varann tidigare och det finns ingen "start-sträcka". Jag håller på och funderar mycket kring detta nu med tidigare liv och själar som följer en genom liven. Och plötsligt blir saker tydliga som tidigare har varit svåra att förstå. Jag har träffat flera av mina själsfränder och jag lever med en av dem. Jag rekommenderar boken Själarnas resa av Michael Newton. Den tyckte jag var jättebra.

Kan någon beskriva hur det känns när man möter just sin själsfrände..?

Jag upplever att det känns som att man setts förut. Och när pratar med varann finns det ingen "start-sträcka" det vill säga att man redan känner varann och därför kan man prata och mötas på djupet direkt. Man känner redan varann helt enkelt.

Åh, Jag hoppas att det finns "en själsfrände" eller liknande.. Fast som den hopplösa romantikern, som inte har upplevt särskilt positiva kärlekar, så kan man inte annat än att hoppas och läsa dessa kommentarer.. Haha. 

vad häftigt :)

Intressant läsning! :) Medolica: Tror också på själsgruppar.

Det stämde som jag läst att man känner en djup när man träffar sin själsfrände och som om man känt varandra tidigare.

Min vän sa till mig att det inte är som riktig kärlek utan mest djup känsla. Hmm.. Jag är lite tveksam själv, borde ju finnas kärlek i det också? Ja jag har ju ej upplevt det ännu. :) Kanske någon kan berätta?

Att det bara finns EN själsfrände som alla kommer att träffa? :) Det stod att de flesta möter sina mellan 30-40 års åldern. Men själv tror jag att det varierar för varje person. en del träffar tidigare, en del mellanålder eller senare åldern.  

Min mamma känner en väninna som mötte sin själsfrände när hon och mannen var i tonåren och hållit ihop fram till 60 årsåldern. väninnan dog i cancer förra året.

Hoppas inte jag skrämt iväg er..? 😇eller sagt lite för mycket. 🙂Tyckte ämnet var intressant att diskutera om.

Jag tror inte du skrämt iväg någon :-)

Det har varit tyst ngr dagar så jag bara undrade.. :)

Det är skillnad på själsfriende och tvillingsjäl (enligt Rogers). Tvillingsjälar är flera och med de man kommer mycket bra överens - det stämmer helt enkelt… men själsfriende är bara en och man är "parat" ihop med den av gud innan man föds…, varit tillsammans kanske inte bara en liv…

Så kart att det finns kärlek och med en jätte stor K. Det är så härligt att älska någon precis bara för det att han (hon) finns och inte pga att han är snäll, smart, snygg, rik eller vad nu man brukar oftast älska för…

Man vill vara hela tiden i den andras närheten… man känner sig mycket "komfortabelt" som om är hel och skillnaden märker bara då när har mött honom - innan har inte en aning att det kan vara så….

Kortfattat:

Själsfränder kan man ha mer än en…
En själsfrände finns i ditt liv under olika eror och av olika anledningar, för att stötta och hjälpa dig genom allting som är relevant just för den stunden. En själsfrände förstår dig inifrån och ut och du behöver oftast inte, eller aldrig förklara dig.

När du möter din själsfrände så märker du det direkt.
Dem kan vara både av samma och av motsatt kön.
Det finns en dragning som är så stark att ni aldrig vill vara ifrån varandra.
Känslan går inte at beskriva men man känner en enorm kärlek till denna person.

🌺

Intressant att läsa allt ovan! och tack för boktipsen :)

Jag har ganska nyligen börjat tänka på och läsa om det här med våra olika "konstellationer". Jag har inte träffat en själsfrände men hoppas verkligen få göra det! jag är över 30 och kan tänka mig att nu känner jag mig själv bättre, är mycket mer säker på mig själv och därför kanske mer mottaglig för att träffa rätt person. Det borde väl ändå vara förutsättningar, tänker jag.

Kul att höra vad fler har att säga!

Ett litet tips om man ännu inte mött henne/honom.

Du skickar omedvetet ut signaler så fort du fantiserar om personen, vare sig det är av manligt eller kvinnligt kön.

så ta det för vana att varje kväll före man somnar tex.
Sitta ner och bara "tänka" på hur din "andra hälft är och bör vara.
Signaler skickas och denna någon kan börja att tänka på dig.

Det kan ta tid, men ni kommer inom sin tid, när tiden är rätt, att finna varandra. Det kanske bara inte är dags just nu 🌺