Hej allesammans!
Jag har nästan alltid varit ständigt stressad. Alltid på väg någonstans. Jag har haft bråttom i allt och bara velat "springa vidare". 
Jag och min bästa vän har spekulerat mycket i detta, men inte kommit fram till något vettigt, förrän ikväll. 
Tidigare under dagen hade vi suttit och pratat om att vi skulle resa ned till min bror och då kommer tanken "Han och hans familj" och jag får en bild av min bror, hans flickvän, ett litet barn och deras hund. 
Enda felet är att min bror har inga barn, de planerar, men inte förrän flickvännen studerat klart. Min vän sa då att "han kommer väl ha barn då vi åker dit", men som sagt, de väntar inge barn eller något nu, och jag tänkte att vi kanske skulle åka i sommar eller nästa.
Vi pratade inte så mycket mer om det och dagen gick.
När vi senare satt och kollade på film fick jag känslan av att jag skulle smsa min pojkvän, felet här är att jag inte har någon pojkvän. Denna känsla har jag haft tidigare och aldrig förstått mig på, men vännen sa ikväll "Du är för medveten om framtiden, det är därför du har så bråttom".
Det blev som ett slag i magen och jag var på väg att börja gråta, som jag alltid gör när något känns galet rätt. 

Har någon av er upplevt något liknande, eller har ni hört talats om något sådant? Vet ni hur jag kan lära mig "stänga av"? Jag är i allmänhet väldig öppen och mottaglig för det mesta, så skulle behöva stänga av på flera fronter och denna känsla av att "veta vad som kommer hända" har jag upplevt på många sätt vid flera olika tillfällen (t.ex. känslan av att vara gravid, känslan efter en förlossning, känslan av att vara en mamma, alla dessa vid olika tillfällen).

Hoppas att ni alla har det bra!

Kram
KakaN