Jag har inte besökt några kända platser än, bara okända, men nu flyttar jag snart och kommer att bo ganska nära borgvattnet så dit ska jag någon gång under våren.

Undrar ibland om huset där vi bor spökar, det var en gång en kyrka…

#2 Har du märkt något av att det spökar? Om du inte känner obehag så är det inget att oroa sig för. De flesta ställen som jag åker till där man upplever att det spökar har jag fått kontakt med släktingar till de som bor där. Då försvinner rädslan och då vill de oftast att andarna ska vara kvar. Om man känner obehag behöver det inte betyda att det är otrevliga andar, det beror oftast på att det är ens egen rädsla.

#3 Nej inget obehag, jag känner harmoni här.

Vi har ju flyttat från landet, där ute i skogen var jag oxå trygg men kunde ibland känna obehag i just sadelkammaren utan anledning ig.

Flera gånger blev det strömlöst och jag tyckte bara att det var läskigt i sadelkammaren, som om det var svårt att komma ut därifrån..

Min pappa och hans fru bor ute i Vara mitt på landet och där har jag haft många onaturliga upplevelser..

En gång så såg vi en flicka vara ute hos hästarna, var övertygade om att det var så..Hästarna gick mot flickan som om de hälsade sedan när vi gick  ut fanns ingen där..

Min styvmor var med om en sak som gjorde att hon började tro på det övernaturliga, när hon satt i köket kom en man in genom köksfönset, gick igenom huset och sedan försvann….Hon kunde inte förklara men hon kände inget obehag..

En tidig morgon var vi 3 st som skulle ut o fiska… Efter vägen så skulle killarna ut och tömma blåsan. Jag gick ut för att sträcka på benen och ser då ett litet kapell med smidesstaket runtom, det var jättevackert!

Nyfiken som jag var så gick jag dit, går in och tittar på korsen (som oxå var i smide) Helt plötsligt står en man utanför staketet och han tittar så otäckt på mig. Jag ler lite osäket och säger "Hej!" Han svarar mig inte… Ja, ja tänkte jag och fortsatte titta på korsen. Upptäcker att det var en familjegravplats… o alla hade dött samma dag!!! *HUA* Det var 4 barn, en kvinna och en man…

Sen känner jag nått bakom mig och en bit ifrån (ganska nära) står mannen (innanför staketet) och jag säger " Det är en ganska vacker plats trots att det är gravar"… Snacka om att jag blev nervös av hans beteende! Han tittar bara sååå hemskt på mig och sen POFF så var han borta! Jag tittar i snön och det finns inga andra fotspår än mina!

Jag lovar att jag hoppade över staketet o rusade tillbaka till mina kompisar! En kille sa t.o.m " Vem var det där som är ute så här tidigt på morgonen?" Så det kändes skönt att det inte var bara jag som såg!

Nu kommer jag inte ihåg vad platsen hette, det var så länge sedan, men jag minns att vi kollade upp platsen (för det var en herrgård en bit ifrån) o där fanns det en berättelse om en herre som hade tagit livet av hela sin familj samt sig själv!

Har en känsla av att det var han som kom till mig den morgonen! *Brrrr* Ryser t.o.m nu när jag tänker på honom, han var allt annat än trevlig!

#5 Ja det verkar ju vara den mannen som du mötte. Om han tagit livet av sin familj så förstår jag att hans energier kändes obehagliga!

falks grav ligger en bit ifrån mig, har aldrig varit där själv, men många kompisar har det…

http://www.flammor.com/artiklar/artikel011.htm

#7  Du kanske kan gå dit och berätta för oss om du upplever något? skulle vara spännande ;-)

iiih, jaa, det är ju inte en omöjlighet att jag tar mig dit nångång, skulle vara rätt spännande, och om jag gör det, så lovar jag att berätta !

hej Quabang! jag har inte vart på en känd plats men i vårat hus spökar det en del! jag har själv upplevt en massa saker! allt från ljus som blåsts ut utan anlednig till att ha sett dom med egna ögon!  Om det är något speciellt som du kanske har upplevt själv som du undrar om andra har så kan du väl skriva?        Många kramar erika

Hej !

Jag undrar bara om någon kan rekommendera en eller flera platser som man kan åka till och uppleva lite andligt? Jag leder en grupp, och vi vill åka på någon utflykt tillsammans lite närmare sommaren. Jag söker något som ligger i skåne, så nära kristianstad som möjligt ? 

Vänligen Maria:-)

Ursäkta! jag såg inte länken som du lagt in Elisabeth. Jag skriver ut den. ///  Tack :-)

#7 om man åker förbi där nån gång kanske man svänger in dit. Vore spännande.

Vårt hus är ursprungligen från 1799 och vi har bott här i ett år nu. Det är en gammal gård med ett tillhörande stort stall och vi har under hela renoveringsperioden försökt att återställa sånt som funnits tidigare, men ändrats eller tagits bort av någon anledning. Vi kunde t ex se var det hade satts igen fönster och dörrar - där har vi nu satt tillbaka allt i gammal stil. Kakelugnen var borta och där står idag en ny av gammal modell.

Allt för att inte störa andarna för mycket, kanske en del tänker nu? Men all el och maskiner är helt nytt samt att vi nu har jordvärme och en del av huset är en ny tillbyggnad - och kanske är det något av detta som inte passar, för här går fasen till gamla delen av huset stup i kvarten och inget fel kan hittas. När julen var slut brydde jag mig inte om att tända elljusstakarna i köket de sista dagarna de stod framme - men det var någon annan som tände dem mitt framför ögonen på oss, vi släckte och "någon" tände - om och om igen! Nej, inget elfel - vi har jordfelsbrytare…

Jag har många fler exempel men försöker stänga av (visualiserar mig i ett äggskal). Men vem är detta med en sådan humor? Det skulle jag vilja veta :)

Oops, tror inte att vårt hem är kännt som spökhus, men det är i alla fall ingen här i trakterna som inte vet vilken gård det är.

Sorry, jag skulle läst inledningen mer noggrannt…

Maria #11  Jag kan verkligen rekommendera Bäckaskogs slott. Spiritualisterna var anlitade av ägarna för flera år sedan för att få visshet om vissa spökerier. Där fanns flera olika platser som var fyllda av upplevelser. Bland annat såg jag själv Toll stå och titta på ägaren med en nöjd blick, just i detta rum som finns på vykortet. Jag kände igen honom senare i ett annat rum där han fanns på en tavla. I kyrkan var det flera som upplevde mycket, bland annat kom en munk igenom. Vid kungens hästs grav var det också många som kände av starka energier.

Jag har återvänt flera gånger och gör det gärna, då det inte var tunga elller skrämmande energier eller upplevelser.

Ska göra ett experiment nu i natt hemma hos mig. Här har det hänt en hel del saker under åren inom det ockulta.  Får se om det kommit ngt på filmen, när spelar den under morgonen. Lite spännande o se. berättar sedan om det lyckas.

H /Medium

Jag själv har bott i Stockholm ca 2 år förut. Bodde på en vacker gamal Herrgård med mina kompisar och deras bekanta..  Vet inte alls hur gamalt det var men lite risigt såg det nog ut att vara. Vi hade var sina rum och allt annat gemensamt. Vi hade ett mindre hus bredvid oxå där det var tvättstuga och förråd m.m. Jag trivdes inte alls där. Jag kännde mig alltid iaktagen och aldrig ensam. Saker kunde förflytta sig och röra sig utan andledning. Kännde mig ofta ivägen på något vis när jag var inne på toaletten. Var alltid någon som rörde vid mig och iaktog..  Jag var ofta lite rädd och fundersam..   Ibland kunde jag vakna av att det stod någon/något vid min dörröppning på natten.. men sedan var den borta. Jag vågade aldrig heller gå själv till tvättstugan. Jag fick hemska rysningar och kramp i magen när jag började närma mig det lilla huset. Men har varit där en del gånger med någon kompis. Och det känndes som om jag gick in i en svart, tjock vägg. Det kändes inte gott kan jag säga. Jag kunnde känna av en negativ energi omkring mig.. Jag och min kompis tänke sova över där en helg.. Men jag pallade en och en halv natt. Vattenkranen spolade, tv gick igång, knackningar i väggen, köksdörren gnekade.. Men ingen av de jag bodde med trodde mig eller såg något. Som tur var bodde jag inte kvar där så länge………..

Jag bor ett par km ifrån häxbränningsplatsen i Mora, där 16 personer brändes på bål år 1669. Har varit där många gånger och visst ligger en speciell känsla över platsen. Har dock inte vågat mig dit efter mörkrets inbrott, är nog lite feg…

Skulle iallafall kunna tänka mig att platsen bär på minnen och känslor som lämnat spår, vad tror ni?

#19 Där finns det nog en del minnen och känslor. Vi kan kanske gå dit ett "gäng" tillsammans nån gång :-)

#19 Har varit på "Häxberget" i Ångermanland. Dom är osäker på hur många som brändes men tror det var uppåt 60-70 stycken om inte fler. Det var inte kul alls… Inte skrämmande eller så utan jag kände en sån fruktansvärt hjärtslitande sorg. Det riktigt värkte inom en….

#21 Ja det är nog många jobbiga saker man får uppleva på dessa platser, inte så kul att uppleva det kanske.

Lottakårens kursgård, Älvkarleö herrgård heter den.

De försökte skrämma oss på rundvandringen med spöken på övervåningen i det gamla huset men ingen såg något. Men i det nybyggda sovannexet spökade det.

I rummet jag bodde kände min rumskamrat kalla vindar fastän fönstret var stängt. På min säng satte sig någon vid fotändan, eller så var det en osynlig hund som hoppade upp och la sig tillrätta. Sängen gungade i alla fall till lite och det var en klart definierbar tyngd. Jag är inte så lättskrämd så jag sa något i stil med att -jag skall sova, stör mig inte. Mitt i natten vaknar vi av ett tjut och en smått hysterisk tjej står i samlingsrummet och skriker att det spökar i hennes rum.

Inte nån gång på herrgården upplevde jag något obehag. Men i närheten låg flera långa barackliknande byggnader, jag vet inte om det kan ha varit stallbyggnader eller arbetarbostäder. De här byggnaderna gav mig dock starka känslor av obehag varje gång jag promenerade förbi på vägen, det var verkligen så det kröp i skinnet av obehag. Något eländigt måste ha hänt där, det är jag övertygad om.

#23  Intressant! dit skulle man åka och kolla vad som har hänt. Skriv gärna mer tips på platser, snart sommar och då kanske många vill besöka dessa hemsökta platser :-)

Maria: Jag skulle gärna följa med gruppen, om jag får =0)   Kan man hoppa in mitt i eller startar du nya med jämna mellanrum??

är det bara jag som inte upplever kyrkogårdar obehagliga?

jag upplever dem lugna och harmoniska, jag är sällan rädd på kyrkogårdar, även sent på kvällen

# 26 jag älskar kyrkogårdar. känner mig lugn och harmonisk och bland vänner. jag växte upp nära en kyrkogård och gick ofta dit själv när jag var ledsen. där fick jag stöd.

Bor uppe i Lappland. det verkar finnas många stugor det spökar i

men har inget konkret.. går så många historer.

Det skall ex finnas en stuga uppe vid stora sjöfallet i Gällivare Kommun, som är 2 delad ( mao 2 dörrar till två små bäddplaster, en slags gamma par stuga) Den ena delen av stugan kan ingen sova i för det sägs spöka där.så den har dom reglat dörren på. den ligger mitt ute i ingenstans, var dit för längesedan på dagen. med en grupp turister.

Inte så lätt att komma dit, man måste åka båt först.

Måste forska lite i olika hus / stugor där det spökar i här.

#14

Hos oss har vi samma sak med elen!! Huset är från 1911 och allt nyrenoverat men lamporna tänds o släcks som de vill. 
Utanför ett av köksfönstren går det förbi en skepnad, Hundarna stirrar rakt ut i luften och följer något osynligt med blicken.
En gång slöt en skugga upp bredvid mej när jag gick ner för trappen. Den lät som en stor suck. Vissa platser i huset blir plötsligt iskall.
Igår när jag skulle testa min kamera fick jag med flera Orber. Inte på alla bilder (jag tog jättemånga för att testa om det vart på alla) på en av bilderna är det en jättestor orb som bara halva syns. Har själv varit skeptisk till det här med Orber men om man bara får med en halv så kan de ju inte vara dammpartiklar.
I början var jag jätterädd för att vara ensam hemma men nu har jag vant mej.

Hej på er Elisabeth ja det är en upplevelse att besöka  Borgvattnetes prästgård.

man märker det tydligt bara genom att gå in genom dörren så känner man energierna och gå man runt i huset så känner man klara skillmader mellan dom olika rummen.

Jag besökte Borgvattnet för några år sedan innan jag börjat jobba som medium.

Men jag fick flera kontakter i detta hus för det första fick jag kontakt med en pojke i 10 års åldern en härlig busig kille med många bus sträck som fortfarande kunde stöka till och skoja med gästerna där uppe.

Men inte var denna en Vilsen själ utan han var en busig och rolig själ som giollad eatt busa lite med folket.

Man behöver inte vara vilsen själ för att visa sig.

I nästa kontakt jag fick där så fick jag kontakt med en kvinna som bara grät och grät man fick inte ngn riktig kontakt med henne utansvarade bara med gråt en kvinna som mådde riktigt dåligt och alltså en riktig  vilsen själ.

Som behöver hjälp över till andra sidan nu gjorde inte jag sådan saker opå den tiden men skulle jag åkt dit upp i dag skulle jag hjälpt över henne till ljuset ingen ska må så dåligt och vara vilsen där är vårat jobb att hjälpa diom till ljuset så dom får det bra

En trdje man som var där var också vilsen där man kände en ångest och rädsla plus en ilska och frustation.

Vilket är  vanliga känslor när man stöter på vilsna själar.

Ngt Man lätt kan igenkänna en vilsen själ är att dom inte mår bra och att vi känner av deras känslor.

Lasse

Jag bor uppe i Lappland. Har vid flera tillfällen besökt gården i Kalix som finns med på sidan som länkas i första meddelandet. Det är numera en 4H-gård med inrikting på hästhållning. Har besökt gården runt 6-7 gånger, en vecka åt gången för att medverka på ridläger. Varje gång har jag varit ner till källaren, men jag har aldrig vågat mig upp på vinden. Jag vet inte riktigt varför, jag har bara helt enkelt inte vågat. På sidan (som länkas i första meddelandet) står det om ett litet hus/gård. Den har jag besökt. Hu, ingen trevlig upplevelse. Det är en mycket liten tomt som är privatägd och man får egentligen inte gå dit på grund av ägarna (men vem kan låta bli när man är ung och dum?). Jag tror visserligen att mycket av de spökhistorier som berättas under ridlägerna är bara påhitt, men det igenmurade rummet i källaren, spökerierna på vinden och ryktena om den andra gården tror jag på. Det sägs att det bodde en familj på 4H gården för mycket, mycket länge sedan. Kvinnan i huset sägs ha varit galen, och ett gammalt par i ett hus i närheten lär ha hört henne skrika "Jag rider på demonernas axlar i skuggornas dal" på nätterna………  *ryser*

Här hemma hos min pappa spökar det. Fast, detta är ju inte precis en allmän plats som man kan besöka, men ändå.

Saker flyttar sig, och dom 2 andarna/spökena rör min syster. Jag själv har bara upplevt känslan att det finns någonting, och dom har flyttat mina saker, vält saker,.. Jag är inte rädd för det, i början var jag, men jag har aldrig känt att de har velat någonting ''ont''.. :)

Jag har också besökt kyrkogården &tagit ett foto på mig bredvid en grav där någon ''emil petersson'' låg. Har ringat in fotot &skrivit emil under. :)