Hej Feeltheflow,

Man får känna så här, man får tvivla och man får också tycka synd om sig själv! 

Jag tror alla hamnar där, i en svacka, vilket innebär att tron också svajjar. Man vet varken ut eller in och tvivlar på det mesta, men jag tror det ska vara så.

Det jag gör vid liknande tillfällen (känslor) är att jag låter det vara. Jag släpper allt andligt och bara är. Jag läser inga böcker (vilket jag sällan gör heller för den delen) och håller mig borta från andligt "snack" (förutom att jag är här då). Jag tror det handlar om att man ska släppa allt lite grann, att inte vara så uppe i det och glömma av att leva också.

Du kan skriva ner alla saker du vill förändra (eller önskar) på en lapp, som en checklista ungefär, och bocka av de saker du kan göra något åt nu. På så sätt känns det som om något händer samtidigt som man kan lära sig att släppa de förändringar som man inte kan påverka för stunden.

Kram på dig!

Hej!

Några ord i all kärleksfull välmening: Ju mer du strävar aktivt och intensivt efter något (i detta fall att bara bli lycklig), desto motigare kan det ibland kännas. Prova att bara önska dig det du vill ha och släpp sedan taget. Självklart ska du fortfarande ha siktet inställt på de saker du tror ska göra dig lycklig, men prova att känna genuin tacksamhet redan nu, precis som att du redan hade allt det som du önskar dig. Och låt tiden ha sin gång. Det är svårt, jag vet, men prova. Ibland kan det till och med finnas en mening med att det är lite tystare på guidernas front…

Sänder dig kärlek, styrka och tålamod!

Kram!

Jag brukar tillåta mig själv att må dåligt!:) Kanske tröstäta eller tröst träna. Det är okej att må dåligt, men sen är det också viktigt att lyfta sig själv.

Om man inte tycker att det är kul att må dåligt ibland så kan man instället försöka göra saker som man tycker är kul och är bra på istället, och glömma bort det som var upphovet till att man blev att må dåligt.

Men jag har även själv på senare tid börjat använda mig smått utav attraktionslagen!:) Att jag hela tiden (låter som ett heltidsjobb! haha) försöker att må bra, och visualisera hur bra jag mår och hur glad jag är, och då gör jag automatiskt också saker som får mig att må bra, och jag blir att må bättre!:)

*må-bra kramar*

Mvh Henrik

Nu skriver jag rent allmänt.. vad jag brukar göra när jag mår dåligt, ta långa promenader och grubbla, lyssna på musik. Tänka och så grubbla ännu mer.
Sen när jag grubblat och kanske gråtit en skvätt, brukar jag oftast omge mig med människor jag vet att jag mår bra utav. Oftast hamnar jag hemma hos min kloka storesyster, som alltid bjuder på te och bra råd :)
Jag hoppas innerligt alla har en sådan person i sitt liv, vare sig det är en släkting, partner eller vän!
Men en del vill ju  vara ensamma också och det är såklart okej det med, vi måste i vilket fall ha våra svackor och motgångar, och när det känns som man inte orkar mer så brukar det oftast gå sakta uppåt..
Och påtal om lycka och glädje, här kommer en bra text:
"Happiness is not a destination. It is a mood, it is not permanent. It comes and goes and if people thought that way then maybe people would find happiness more often"

Kram!

Hej igen och tack för alla fina svar! Vad glad jag blir att det är så många som bryr sig. Kram :)

Jag tror det ligger något i det du säger #1. Det är ofta så med mig. Att jag glömmer av att leva i nuet. Jag fokuserar mer på framtiden. Jag har alltid varit en drömmare och jag har accepterat att det är så jag är. Men jag skulle må bättre om jag kunde lära mig att leva här och nu. Jag vet inte hur dock. 😮 

Jag tror mycket beror på att jag inte trivs med hur mitt liv ser ut just nu. Det grundar sig förmodligen i att jag aldrig känner mig nöjd. Jag har alltid en strävan efter att förändra mig själv och andra saker i mitt liv. Jag ofta tänkt att jag vill att allt ska vara "perfekt" innan jag kan leva ut på riktigt. Alltså att jag ska vara nöjd med allt. Men jag känner mig aldrig nöjd eftersom jag hela tiden strävar efter förändring. Det finns också funnits en rädsla där. En rädsla att inte bli accepterad av människor som betyder mycket för mig. Det handlar inte om att jag är rädd som person, för jag har alltid varit väldigt självständig och jag har ett bra självförtroende och en bra självkänsla. Men just tanken av att någon jag bryr mig mycket om inte ska acceptera mig för den jag är skrämmer mig.

Det har tagit många år innan jag kunde erkänna det här för mig själv och det var ett väldigt stort steg att göra just det. Det kändes på sätt och vis som att en sten föll från mitt hjärta.

Jag tror så otroligt starkt på mig själv, mina drömmar och mål. Att jag kan göra vad jag vill bara jag vill det tillräckligt mycket. Men jag tror att rädslorna jag har haft och pressen jag har satt på mig själv att vara "perfekt" har hållit mig tillbaka. Det är dags att släppa det nu även om det är väldigt svårt för allt behöver inte vara perfekt på en gång. Ingen är perfekt och det måste jag acceptera…

#2  Jag fick faktiskt det här tipset senast jag var på "sittning" och jag har efter det börjat fundera på hur jag har det runt omkring mig. Som du säger , att jag faktiskt uppskattar det jag har. Jag brukar tänka att det alltid finns någon som har det värre. Jag har det ganska bra trots allt.

Jag har även fått lära mig att man måste lära sig att tycka om det man har innan man kan gå vidare, annars binder man det bara starkare till sig själv. Genom det har jag lärt mig att tänka mer positivt. Och som du säger så måste jag ha tålamod. :)

Kram

#3 Tack för tipset Henrik. Det är en väldigt bra metod. Jag har faktiskt också kört med det ett tag nu. Och jag tror det börjar fungera. Jag måste bara öva på att ha bättre tålamod haha för det tar nog ett tag innan man märker förändringar.  :)

#4  Så brukar jag också göra faktiskt! :) Antingen tar jag en promenad, en dusch eller sover en stund. Gråter en skvätt och hjälper inte det brukar jag prata med min pappa en stund. Han är en av få personer som är på samma våglängd som mig själv och han är väldigt klok och alltid positiv. Det sant som du säger att alla borde ha en sådan person i sitt liv. Vad skönt att du har din syster :)

 Tack för den fina texten, den fick mig att tänka till! 🙂

Det hela handlar egentligen om att jag har kommit till en punkt i livet där det känns som att allt står still. Jag är inte ledsen utan mer att jag känner mig frustrerad över att det inte händer någonting. Jag vet helt enkelt inte hur jag ska komma vidare. Jag vill så mycket men det går trögt, det känns som att jag kämpar mig genom varje dag för att nå mina mål och dit jag vill komma just nu i livet.

En jobbig sak för mig är att jag har ADD. Jag har svårt att koncentrera mig och att komma igång med saker om det inte är någonting jag tycker är roligt att göra. Jag har en del pappersarbete jag skulle behöva ta tag i för att känna att jag "kommer vidare". Jag har satt mig ner många gånger för att gå igenom de här papprena (flera gånger om dagen). Det går att skriva en liten stund men det känns väldigt trögt och efter ett tag går det inte alls. Det har gjort mig väldigt frustrerad och ja det känns jättejobbigt… 

Jag har aldrig fått hjälp för min ADD. När jag gick i skolan trodde lärarna bara att jag var lat. Även fast jag fick en utredning och hade möte med lärarna så fick jag ingen hjälp. Nu ska jag inte dra alla över en kant men de flesta av dagens lärare (dom jag har mött) verkar inte ha varken ork eller lust att hjälpa elever som har det lite kämpigare.

Ja så om jag ska dra en snabb summering. Det jag känner är hinder för mig själv:

Att jag inte lever i nuet.

Att jag aldrig är nöjd/alltid strävar efter att förändra något och att jag måste acceptera att ingen är perfekt.

Rädslan av att inte bli accepterad av dom som betyder mycket för mig.

Min ADD.

Lite mycket att läsa kanske. Tack till er som lägger ner er tid på att hjälpa mig. Massor av kramar 😘🌺❤️

Hej

Det här inlägget hade jag kunnat skrivit själv. Jag får inga  klara svar, står och stampar och stampar och ingenting händer. Det är som man står på ett trappsteg och har stannat där. Allt går i cykler och denna fas brukar infinna sig innan det är dags att ta nya steg, som att man samlar ihop sig inför nästa steg. Det kanske är tur att vi inte är i utvecklingsfas hela tiden.

Alla har skrivit så bra svar, men jag tycker att Fjärils svar att släppa allt ett tag är jättebra. Gör allt utom att jobba andligt.

Det känns som om det är nya insikter på väg till dig.

Lycka till och du är absolut inte ensam om detta.

Kram