Det är det val han gjort och det får man respektera.

Det du kan trösta dig med är att när han väl bestämt sig, då får han en tid med en viss inre harmoni och en lycka över att få slippa att leva.

Det är hårt att leva kvar efter att någon tagit sitt liv men det är ett val en människa gör och ett val men måste respektera. Sörjer det gör man av hela sitt hjärta och man tänker ibland vad kunde jag göra för att förhindra detta och svaret är du kunde inte göra något, detta är ett frivilligt val.

Jag har mött en del självmord genom livet många reagerar med att och tycker den som avslutade sitt liv svek, MEN det var den ända väg dessa vänner kunde ta.

Gråt och vissa honom respekt genom att acceptera hans val, din saknad är lika stor hur han än avlutat livet olycka, sjukdom eller självvalt 

Kram 🤗

Tack för ditt svar. Det uppskattar jag verkligen.
Det är svårt att hitta någon tröst på något sätt. Just nu är det bara en tung sten i bröstet. En kniv som vrids om. Jag tycker inte att han svek. Det kan jag inte. Jag kan inte vara arg. Eller ibland kanske. Men ändå inte för han var världens varmaste person. Ville alla väl.

Jag hade inte vart mindre ledsen om det skett på annat sätt, om det varit en olycka eller så. Det menar jag inte. Men att han valde det själv. Han hade ju så mycket kvar att ge, att göra, att ta del av. Jag tänker att om han gett det mer tid, så hade han kanske mått bättre. Han hade kanske inte hade valt denna vägen. Om han bara hade gett det mer tid. Sen vet jag själv hur det är att må dåligt. Så jag vet. Jag vet när man inte kan känna något längre, när man nästan skriker inombords. Men ändå. Att han inte längre finns. Det värker så ont i hjärtat.

Jag har två väldigt nära som valt att avsluta sina liv inom en vecka efter det deras partner dött.Vist jag skulle vilja att dom valt att leva vidare men nu gjorde dom inte det och dom har min respekt.

Jag har fler faktiskt ovanligt många som valt denna vägen, en gjorde det väldigt ofint där han innan skrivit kilometer om alla vi kompisar och våra fel, sen gick han hem och tog sitt liv i sitt pojkrum när föräldrarna var hemma. Dom hörde en knall sprang upp och såg sin döda son blodet och där fanns också allt han skrivit….jag har aldrig läst det han skrev och jag är säkert nämnd i några rader….men det var hans syn på livet och hans val.

En i kompisgänget fördömde hans handling mycket hårt och sa att det han gjort var oförsvarligt, han skaffade familj och han skilde sig senare…en dag då hans fd.fru skulle lämna barnen så öppnade han inte dörren, hon gick in i huset och fann honom hängd. Lustigt att han valde den utvägen då han tidigare fördömt en annan som valt att valuta sitt liv. 

Jag känner / känner till fler som tagit sina liv av olika orsaker mer eller mindre försåtliga.

Jo förresten en till ska jag nämna, det var ett äldre par som bodde granne med oss när jag var barn. Hans fru var döende i cancer och en dag när hennes plåga var stor tog han först hennes liv och sen sitt eget.

Ingen av dessa kan jag klandra, dom valde att avsluta sina liv och hade dom dött i en olycka då hade dom troligen skapat en olycka och en oskyldig hade fått leva ett helt liv med dåligt samvete för något som dom inte orsakat. 

Respektera din väns val att vilja avsluta sitt liv och gå vidare och låt valet även vara en del av den värme du känner även om det är mörkt just nu

Hade inte tänkt svara egentligen på ditt inlägg (Lorita). Men det handlar inte om att klandra någon. Det handlar inte om respekt. Eller som du skriver att respektera att någon tar sitt liv. Ditt inlägg får det att låta som att du menar "ryck upp dig, sånt händer, respektera det".

Ganska konstig synvinkel måste jag säga. Mitt inlägg handlade om sorg. Hur man bearbetar en sådan svår händelse. Det har inget med respekt att göra.

Men däremot kan du respektera mig när jag skriver att jag inte vill ha fler inlägg från dig. Tack.

#4 förlåt, men vad jag ville få sagt är att sorgen är alltid lika svår hur den som slutat sin dagar än går bort. Det finns alltid ett om inte hur det än går till. 

Det är alltid jobbigt att sörja och något man måste göra.

MariaLo du har så rätt!! Det handlar inte om att respektera att någon tagit sitt liv!

Självmord är inget man "väljer"! Självmord är en desperat utväg när man tror att inga andra alternativ finns kvar! Jag tror inte att någon människa innerst inne vill dö. En människa vill inte leva ett liv som innebär ett svårt lidande! Det betyder inte att hon vill dö, det betyder att hon vill få ett slut på det hela. Hon vill få ett slut på lidandet!

Jag beklagar din förlust! Jag känner med dig. Jag har själv förlorat en klasskompis som tog självmord. Det var en tuff tid, men jag tog mig igenom sorgen. Det finns hopp MariaLo!

Min mamma dog alldeles nyligen, så även jag sörjer. Jag vet hur det känns när människor säger - nu behöver hon inte lida mer, tiden läker alla sår, gräv inte ner dig, livet går vidare. Hur hjälper det mig i min sorg?! Jag mår fortfarande skit!

När man sörjer behöver man någon som lyssnar. Någon som vågar lyssna, någon som vågar fortsätta lyssna även om det triggare en ångest hos dem. Någon som kan ge en kram. Någon som säger att det är ok att vara ledsen. Någon som står kvar vid ens sida när det är som tyngst.

MariaLo, stå på dig! Precis som du gör just nu. Människor kan uttrycka sig på ett klumpigt sätt. Jag tänker att det beror på okunskap, det är en hjälp för mig. Då blir jag inte lika ledsen.

Lisa

Tack för ditt svar Lisa. Så skönt att få stöd. Beklagar din sorg och det du går genom. Ja jag hoppas verkligen att det kommer att kännas lättare..med tiden.. För så här orkar man inte må.
Det är så mycket tankar och känslor som skriker inombords. Svårt att sätta ord på allt. Man är så tom inombords samtidigt som det är så mycket känslor som man inte vet hur man ska hantera. Det gör verkligen ont. Jag vill gå till hans minnesplats och bara skrika rätt ut. För så känner jag. Jag hade så mycket känslor för honom, känslor jag nog inte tänkt på innan. Han hade ett hjärta av guld. Så otroligt fin på alla sätt.

Det var så lite så.. Tack själv!

Jag vet vad du menar, man hoppas på att smärtan kommer att lätta snart. Ibland är den så olidlig så det känns som att hela kroppen kommer att ge upp.

Det är mycket tankar och känslor! Jag kan fundera över saker som jag vet att jag aldrig kommer att få svar på. Jag vet att jag inte kan få svar på dem, men ändå är det svårt att släppa.

Det gör ont att sakna en människa så mycket. Jag kan känna sån förtvivlan, ångest, hopplöshet. Tänk att man kan känna allt detta och samtidigt känna sig så tom inombords.

Jag förstår att du vill få utlopp för dina känslor! Dina känslor är starka för han var en sån fin människa. Det är helt naturligt att du känner så starkt för honom.

Jag läser böcker om sorg. Där kan jag finna en tröst. Det är bara du säger till ifall du behöver tips på bra böcker.

Du är iallafall inte ensam Maria!

Jag tänker att man sörjer och saknar det man mist men också bearbetar alla de tankar och känslor som finns för att någon man haft i sitt liv inte finns där mer. Oavsett hur nära man stod eller sättet som personen dog. I ditt fall, kan jag inte ge mer än min varmaste beklagan för det du går igenom. Jag vet inte hur du ska hitta vidare, men hoppas din sorg får visa vägen. Varm kram!

Kramar om Dig. Har miste min väninna. Hon valde att ta sitt liv.

Det är många år sen .Jag har gråtit,  sov inte, skällde ut henne, pratade för mig själv i bilen och förklarade för henne att så kan du inte göra. Fattade hon inte att vi skulle sakna henne. Tackade henne för att hon funnits,  Ja hela känsloregistret.  Jag tror jag hela tiden har accepterat hennes val, för jag vet till viss del vad det berodde på.  Du kommer kanske att sakna  resten av livet. Så småningom blir det ett fint minne av en människa man tyckte om. Man ler när man tänker på personen, minns det roliga. 

Min man miste sin kusin i förra veckan. En fin man  tog sitt liv. Man fattar inget.

I tankarna så tackar jag honom för att han funnits, andra sekunden så fattar jag inget, förstod han inte vad han gjorde sina kära. Men allra mest så önskar jag honom frid i sitt sinne.

Jag ser honom nu framför mig tillsamman med sin far sitta o njuta över tillvaron o hålla koll o le åt oss här nere på jorden.

Vi lever våra liv för vår egen skull och kan vi glädja någon annan så är det guld värt.

Du kanske för hans skull skall komma på saker att glädja andra med. Det kan vara att le åt en gammal  eller ensam människa, säga några ord till någon på bussen eller  annat. Det skapar glädje hos en själv.

Varm kram från mig

Tack alla för era fina svar! Det är bara så svårt att acceptera att han inte finns. Jag kan inte, vill inte förstå. Önskar bara att jag fått säga till honom att inte göra detta. Att han kommer må bättre. Att hans nära kommer få leva med detta i resten av deras liv. Samtidigt vet jag att jag antagligen inte kunde gjort något. Att det antagligen hade krävts att man varit där precis vid det tillfället. Jag tänker på alla hans fina ord, minnen, allt. Kunde ju blivit så mycket mer. Varför valde han detta. Men samtidigt vet jag själv vad psykisk smärta innebär. Men han kunde ju blivit bra igen. Jag vill bara att han kommer tillbaka. Jag vet att det inte går. Men tankarna går dit ändå. Men jag hoppas att smärtan blir bättre för just nu orkar jag inte. Jag hoppas bara att det blir bättre.
Tack igen för era svar.

MariaLo

Har läst alla inlägg, men sorg är en knepig grej. Alla sörjer på sitt vis. Det finns inget rätt eller fel. Som du skriver är det bara fem månader sedan du förlorade din vän. Jag skriver bara för att sörja har ingen tid och tar sin tid. Man skall gå igenom alla stadier i sorgen tror dem är fyra. Sedan tillkommer årets alla födelsedagar, jul, påsk mm det är minnen som skall genomföras utan att ens vän är med.

Ta dig tid att sörja men ta också steget ut i världen för vi är många som förlorat någon på ett eller annat vis.

För mig har det gått lång tid (många år) sorgen bleknar men det finns dagar när den blir påtagligare. Då får man stanna av och ta den.

Med tiden tapetserar man minnenas rum dit man kan gå ibland😉

Tillåt dig sörja det kommer ljusare dar ska du se.

var snäll mot dig själv och sköt om dig.