Jag har också, äntligen sett en jätte. Jag har sett andra väsen i hela mitt liv men just jätten trodde jag nog aldrig att jag skulle träffa på. Men i somras en kväll i skogen så såg jag hur en jätte stord inne bland träden och tittade på mig och mina medhäxor när vi gjorde en övning. han såg snäll och nyfiken ut och gjorde inget väsen av sig bara gick i cirkel kring platsen där vi satt. han var ganska lik jättarna i sagoböckena och hade, precis som ALPHIRA skriver typ vanliga grågrönaktiga kläder som en människa.

Det som var mest fantastiskt med denna upplevelsen var att sedan när vi pratade om övningen och så berättase en av de andra tjejerna också att hon sett en jätte som tittade på oss… Båda hade samma upplevelse vilket kändes ännu bättre.

Detta hände i en skog som jag ofta besöker och även om jag inte träffat honom fler gånger sedan då så känner jag närvaron som en stor varm famn av trygghet varje gång jag är där.

För mig är alla dessa möten med skogens folk vackra och jag har fått veta att det är på gång att vi ska bli fler som ser, så framtiden ser spännande ut.

Precis som du skriver ALHIRA har vi alla vår verklighet men eftersom den här verkligheten ses som udda av så många så skulle jag önska att fler komut ur garderoben och erkände sin förmåga att se våra släktingar i skogen. Det skulle göra livet så mycket lättare om det alltid var ok att tala om att man har sådana här upplevelser.

I motsats till dig ALPHIRA har jag envist fortsatt att berätta och många har sett på mig som att jag är en tok, men då får jag bjuda på det

Jag verkligen älskar att läsa era upplevelser och här inne är det väl ingen som tror att ni är tokiga…ja det får ju stå för dem i så fall.

Och du Alphira verkar ju ha hur många berättelser som helst som inte är berättade ännu. Här sitter en som mer än gärna lyssnar.

Det du skriver Danda om att du känner en stor trygghet i skogen…jag har ju mina svampställen men jag har särskilt ett ställe jag ALLTID åker till för där finner jag alltid harmoni, tröst och värme. Har aldrig kunnat förklara det men det har många gånger varit en livlina…och det finns kanske en förklaring i "småfolket" eller vad jag nu ska kalla dem.

Någon skrev att jag skulle ta med mig sylt ut nästa gång…

Tack för era berättelser och för att ni delar med er…underbart

Kram

Det käns verkligen skönt att även du berättar, Danda! Jag är enormt glad och tacksam att du finns, du modiga!

Tur att ni var två som såg honom.

Jag har fått lite feedback via pm. Kan bara säga helt allmänt att jättar är ingenting att vara rädd för!

lenjon! Du verkar ha någonting där, på ditt ställe. Du säkert har "småfolket" runt omkring dig där. -Eller "jättefolket"! 

Annars tror jag att jättarna är enstöringar. Men det kan jag inte vara säker på.

Vilka fina tankar och upplevelser ni berättar om! Ingen jätte i mitt sikte, men det finns andra fantastiska väsen där ute. Jag älskar skog och natur, dock är jag inte (lika) duktig (längre) som jag borde på att vara ute i det underbara som finns oss så nära. Jag ska bli bättre på det nu. Tack för påminnelsen! :) En upplevelse kan verka knasig för någon annan som inte varit där själv ( oavsett vad det handlar om ), - men det är det som gör oss alla unika :) Ett knasigt godnatt!

jag tog del av idéen att jättar egentligen är väktare, En slags väktare iaf kanske mellan andra sidan och vår. Säker är jag definitivt inte men jag finner tanken intressant ;) Och att jättarna då skulle beskydda människorna.

Oj, vilka berättelser! Det låter ju jättehärligt att få ha varit med om att se en jätte! Jag har fått se små grå väsen (tomtar?) men inte några jättar tyvärr.

Alphira, titta vad jag hitta´! En gammal tråd, inga svar fick den då men i alla fall intressant att någon mer sett en jätte! http://overnaturligt.ifokus.se/discussions/4d715361b9cb462227064844-jattar-mm

Jättar finns omnämnda även på andra ställen!

Häls/Joggan

Tack för att ni delar med er av era upplevelser! Jag sitter här alldeles tårögd!

amandla! Tack för den gamla tråden! Ska se om jag hittar Chloe någonstans. Jag tror det är ganska vanligt faktiskt att olika naturväsen på sätt eller annat  förmedlar att "mötet" är hemligt. Varför det, vet jag inte.

Jag blev i alla fall inte sjuk (eller dog -vad jag vet!), tvärtom! efter jag berättat om mitt möte. Men det kanske finns en oskriven regel att man får berätta om mötet först efter 50 år. Det kan faktiskt vara så = deras självbevarelsedrift.

Joggan! Nu måste man få tid att se allting först. Tack.

Tarotstollan!

#6 Bästa Anaid! Var glad och tacksam för det du upplevt. Undrens tid är inte över, vem vet vad som händer!

Det som du upplevt bär du i ditt hjärta som en stor gåva! Den är inte alla förunnad.

Tack Alphira! <3

Kanske den märkligaste boken jag någonsin läst är  "Naturandar och elementärväsen" av Marko Pogacnik. Han är en modern forskare som reser runt i Europa och jobbar med med jordläkning.

Han kan se, kommunicera och beskriva allehanda naturväsen.

Han såg en jätte en gång i Österrike, på ön Srakane. Där finns egendomliga granitskapelser som enligt författaren är byggda av jättar. Jätten som är kvar där har uppgift som platsens väktare enligt honom." Hans" jätte var över 40 lång.

Paracelsus har också skrivit om jättar.

då är jag iaf ganska nära med att säga att de är väktare ;)

Ja kära yamher, du och han tycker likadant. Jag också.

Jag har faktiskt sett en annan typ av väktare i en annan miljö också…Men har just nu en period där jag inte vill ha fler idiotstämpel på min panna.

(Ingen här på sajten har sagt så om mig, det är bara jag själv…men tanken är fri hos läsarna -är jag rädd för.)

Du yamher har lärt mig så oerhört mycket (du kan inte ana hur mycket!!!!!!). Och det var BARA DU som på något sätt nu påverkade mig att jag över huvud taget NÄMNDE den där andra väktaren…vi får se om/när anden faller på…

Ha det bra! Allihopa!

väntar med spänning! Som sagt det finns så många väsen och jag ska ärligt erkänna att jag inte har namn på dem alla eller att vissa inte ens skulle vara möjliga…

Jo, jättar är absolut väktare men det finns små väktare också. En morgon när jag vaknade i skogen träffade jag en figur som var typ max 50 cm hög och byggd lite som en gräshoppa, mycket smala lemmar. Han stod och spände sina muskler och sa att han var satt på att vakta oss under natten och så berättade han att hans familj var en bit bort i sitt hem och att de brukade titta till oss när vi vandrade och sov där så att inget skulle hända. Jag kände mig otroligt trygg med honom där, trots hans lite svaga utseende så utstrålade han styrka.

Danda, vad härligt med sådana säkerhetsvakter!

Tack att du modiga delar med dig, du själv ger styrka åt dina medsystrar! Har gjort det förut och gör det nu. Tack.

ALPHIRA

tycker det e bra att vi får kännedom - lagom mycket också om väsen runt omkring oss  (så länge vi inte skadar dem eller dem oss)

Härliga berättelser 🙂

Ja, det var du Milky som puffade upp detta.

Mycket får man höra innan öronen trillar av, eller hur!

#22 Det var jag 🙂 Ja det är roligt med sådant här. Jag tror på sådant. Har hört många olika berättelser om olika sådana här fenomen. Men inte just Jättar. Små troll o vittror. En lärare i skolan när man gick i lågstadiet berätta mycket olika egna berättelser om vittror o sådant. Sanna berättelser. Men även berättelser ifrån 1800 talet. Hon är en sådan kvinna som har hur många historier som helst 🙂 Alla historier är ifrån byn hon är född tror jag med. Är lite roligt för hon har även berättat att vi är släkt med varandra på min fars sida 🙂

Hon målar tavlor ifrån sina verklighets berättade historier o jag har även fått en tavla ifrån henne där min farfars bror är med i o bakom tavlan står en berättelse om vad målningen föreställer o berättelse om det🙂

Det finns en dokumentär om henne verkar det som. Här är en trailer ifrån den dokumtären. Hon pratar anundsjö mål samma dialekt som vi har där jag är ifrån 🙂Så då får ni lite aning om vad jag har för dialekt fast jag pratar bara lite gran av det inte så där starkt 🙂

http://vimeo.com/30140363

Vilken upplevelse, ALPHIRA! Nä, några jättar har jag inte sett ännu. Vore kul att träffa på någon när jag är redo. 🙂 Alltid kul att läsa om vad andra har upplevt.