
Svarta eller vita skuggor....?
Jag undrar lite över det här med svart och vita skuggor. Jag själv ser endast svarta skuggor i ögonvrån, förrutom en gång när jag jobbade på ett äldreboende, där jag fick se en vit skugga som liknade en människa… 
Vad är det som gör att vissa är svarta och vissa är vita?
Ser du svarta eller vita, eller både och? Vad har du för tankar kring detta?
Skulle vara intressant att höra era erfarenheter och tankar!
Kram Eva

Dessa skuggor kan visa sig i olika färger, följ känslan du får när du ser dom. Mina tankar kring varför dom visar sig i olika färger är att dom visar sig i den färg som du bäst uppmärksammar dom för stunden. Anden/själen är en energi så därför är det vanligt att man ser dom som just skuggor i svart/grått/vitt men det förekommer också andra färger.
Kram
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

#1
Jag har bara sett skuggor på kvällen, alltså när det har varit mörkt och endast någon enstaka lampa varit tänd. Då borde ju anden/själen visa sig i en ljusare färg, tycker jag. På så sätt skulle ju de synas betydligt bättre…..
Intressant det du säger om att det förekommer i andra färger också, har aldrig hört det förr.
Finns det någon här inne som kan berätta om möten med "skuggor" i andra färger än i vit/grå/svart?
Kram Eva

Visst borde dom kunna visa sig i en annan färg då på kvällen för dig men jag tror som jag skrev ovan att dom väljer att visa sin närvaro på det sätt du är redo för just då. När jag var barn/tonåring visade dom sig alltid väldigt tydligt i sin mänskliga gestalt som när dom var i livet och det hände väldigt ofta att jag inte visste vilka som var döda eller levande i folksamlingar. Det skapade rädslor hos mig så nu är det inte alltid jag ser dom på det sättet lika starkt eftersom jag inte är redo för det alla gånger, speciellt inte när jag är oförberedd, då kommer dom och visar sig på andra sätt som skuggor eller annat, när jag döremot är beredd så ser jag dom tydligt. Allt handlar om ens egen personliga/mediala utveckling och det man är redo för. Jag har sett dom visa sig i lila färg bl.a. vilket inte är så konstigt med tanke på att själen/anden är en energi :)
Kram
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

Elisabeth, nu tror jag att jag förstår vad du menar (jag är visst lite trög idag)! 
Jag är inte så insatt i detta ämne, men jag tycker att det är mycket intressant, detta med andar och allt som hör därtill. Sen när man märker att man själv får uppleva än det ena än det andra, så blir ju intresset ännu större….
Jag kan berätta att igår kväll var det full fart ett tag, i vårt vardagsrum. Jag såg gång på gång i ögonvrån en svart skugga som rörde sig….det var så klart och tydligt.
Dessa skuggor har jag nu upplevt i vårt hem i drygt 2 års tid, till och från…..
Eva
Lite läskigt att man ser en vit människa, jag hade fått panik. Men jag känner igen det där med vit skugga.
För ungefär 2 år sen(tror jag), det var vinter eller så var det höst, jag hade slutat fotbollsträningen och var på väg hem. Det var mörkt ute, men jag är van vid att gå hem när det är mörk. Men rätt som det var så ser jag något vitt, alltså den försvann typ lika fort som den kom. Jag vet inte om jag inbillade mig bara, men jag är nästan 100% säker på att det var en vit skugga, eller jag uppfattade som att det var en vit skugga. Läskigt :S
Kramar Zaris
Om andarna skulle vilja visa sig för någon, så förstår jag inte varför de skulle välja att visa sig just i ögonvrån.
Vad är förklaringen?

#6 Det kan vara så som jag skrev här ovan, det är på det sättet du är mest redo för att märka deras närvaro på, kanske är du rädd för att se? Då brukar det bli så att man ser i ögonvrån bl.a.
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus
#7 Varför skulle man bli mindre rädd av att se en ande i ögonvrån än rakt fram?
#7 Jag undrar fortfarande: Varför skulle man bli mindre rädd av att se en ande i ögonvrån än rakt fram?
Jag har ett antal döda anhöriga, samt andra personer som jag känt och umgåtts med, som nu är döda.
Jag tyckte mycket om dem och jag är säker på att de tyckte mycket om mig.
Jag är mycket väl förberedd att möta deras andar och känner mig inte det minsta rädd.
De får gärna visa sig mitt emot mig, på andra sidan skrivbordet, eller på något annat ställe som skulle passa för dem.
Det skulle vara mycket intressant att möta dem.
Så här har det känts länge för mig. Varför visar de sig inte, och inte ens i ögonvrån?
Elisabeth, det fanns en "klok gumma" i Mora som hette Anna. Kanske har du hört talas om henne? Hon jobbade en hel del med polisen och hittade försvunna personer också. Hon såg personer, på det sätt som du beskriver, men sa att man kunde titta på fötterna, för de som var andar gick inte riktigt på marken, utan lite lite ovanför.
Jag tror att man kan be dem visa sig på ett sånt sätt att det går att se skillnad. Jag har sett både de som ser ut som levande och de som ser ut som skuggor (eller snarare lite som ett moln eller rök) och sen finns de de som inte visar sig alls, men som pratar desto mer. Min älskade musikerande (med änglavingarna på fotot i en annan tråd) snackar och vill att jag spelar något visst på stereon, tänder rökelse eller bara kommer med något inpass som kan få mig att dra på munnen (ha var väldigt humoristisk som person). Däremot har jag ibland bett honom gå bakom mig när jag går hem från tåget, som beskydd, och då tror jag att andra ser honom som en levande person, själv har jag lovat att aldrig vrida på huvudet och titta efter, utan lita på att han är där för mig.
#7 Jag hoppas få svar på mina frågor i inläggen #8 och #9.
Det där med ögonvrån handlar mer om hur vårt öga funkar än med rädsla. Du kan enkelt kolla själv. Om du stirrar på något en bit framför dig, riktigt fokuserar på det och sen tar du, (eller ännu hellre en medhjälpare) ett finger och för ut från mitten av ditt synfält tills du inte längre ser det. Notera var fingret "frsvinner". Sen försöker du att fortfarande titta rakt fram, men utan att fokusera på något speciellt, utan liksom slappna av i ögonen. Gör samma sak med finret och notera när du inte längre kan se det. När du jämför resultaten kommer du att märka att du ser mycket mycket längre ut åt sidorna när du inte stirrar utan tittar med "mjuka ögon".
Om du kan slappna av på det här sättet med blicken är det också större chans att du kan uppfatta en ande, både vid sidan av dig eller framför dig. Men de flesta av oss stirrar med hårda ögon och har därför svårt att använda hela vårt synfält. Det är en träningssak, så öva på dina "mjuka ögon" (som dessutom är mycket användbart vid bilkörning i stadstrafik eller när du cycklar eller på annat sätt tar dig fram snabbare än vad dina ben klarar av. Vi blir helt enkelt varse mer med vår syn på det här sättet och har därmed lättare att uppfatta även svaga signaler.
Ett mycket bra exempel är om man håller på med hästar och rider. Sitter man på en häst och stirrar med hårda ögon blir den lätt "tittig" och hoppar till för minsta lilla. Om man däremot ser med mjuka ögon är risken att hästen blir rädd för saker längs vägen mindre. Djur är känsliga och de känner av oss, de känner att om vi stirrar på något så måste det vara farligt och de inser att vårt synfält är begränsat vilket i sin tur leder till spänningar i kroppen. För man resonemanget vidare till andarna igen så är det också större chans att se dem när vi har slappnat av. Jämför med varför man oftare ser dem på kvällen när man har satt sig till ro.
Hoppas att det gav dig lite svar i alla fall.
#7 Jag undrar fortfarande: Varför skulle man bli mindre rädd av att se en ande i ögonvrån än rakt fram?
Jag har ett antal döda anhöriga, samt andra personer som jag känt och umgåtts med, som nu är döda.
Jag tyckte mycket om dem och jag är säker på att de tyckte mycket om mig.
Jag är mycket väl förberedd att möta deras andar och känner mig inte det minsta rädd.
De får gärna visa sig mitt emot mig, på andra sidan skrivbordet, eller på något annat ställe som skulle passa för dem.
Det skulle vara mycket intressant att möta dem.
Så här har det känts länge för mig. Varför visar de sig inte, och inte ens i ögonvrån?
jag har sett en helsvart figur platt som en skugga svepa förbi. det underliga var att precis när jag såg den registrerade min hjärna att det va en människa som gick före mig till hissen, sedan en stund efteråt när jag tänkte efter insåg jag att det inte alls var så utan en skuggfigur dessutom stog hissen kvar på mitt våningsplan och den framför hade alltså inte åkt ned fast min hjärna registrerade det…
svarta skuggor ser jag ofta….och ibland..mindre ofta vita. dom ilar fram som blixten…en gång nuddade en min panna faktiskt. aldrig skett mera sedan dess.
#13
Jag tror att de i början visar sig vid sidan om oss för att vi inte ska bli rädda. För när man ser något som man inte riktigt är säker på att man såg så börjar man reflektera över detta och får då förväntningar på att det ska hända igen, ofta så sker det igen för att vi ska få vänja oss, men det sker när man minst anar det.
Du ställer krav och önskningar och det fungerar inte riktigt så med andevärlden. Dom vet vad vi behöver och hur vi fungerar individuellt så dom anpassar efter våra förutsättningar. Jag tror inte att de vill skrämmas, inte våra nära och kära. Sedan så finns det ju "spöken" de kan gå på lite mer men det är en annan historia.
Sedan är det ju detta med ens mediala utvekling som har sin tid, det är i olika steg som andra skrivit om i tråden.
Det kanske inte är meningen att du ska förfoga över några gåvor i detta livet, har du inte förmåga att se andarna så är det så. Om du önskar kontakt med dina kära anhöriga på andra sidan så kanske du bör kontakta ett medium som kan förmedla åt dig.
Ha det gott/Rosina1
Jag tror snarast att orsaken till att man "ser saker" i ögonvrån beror på att ögat är konstruerat så. Det är de sk. stavarna i ögat som är de som ser, tapparna i mitten av ögat är inte lika känsliga.
Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland
Har hört nått om att dom "där uppe" vet när man är redo att tex "se mer än skuggor osv" så länge dom vet att man inte skulle kunna hantera det så får man heller inte kanske se mer än bara "skuggor" i ögonvrån eller lik,
Fast de väl ingen som kan bekräfta att de är så de är!
Kanske någon annan som har ett klokare svar! ?
Såg en svart figur idag, den kom gående mot mig när jag var ute och gick med hunden, vi busade lite med pinnar och jag tittade bort en sekund och sen var den borta. Jag tänkte på i efterhand att jag inte ens såg ansiktsdrag eller kläder, allt var svart.
Men jag hoppas verkligen att det har något med förändringar att göra, för jag har varit fast bra länge. En annan jag sett tidigare har varit grå, men som följt mig under en längre tid för något år sen.
Men det vore intressant att få höra från någon "expert" vad det är och vad det betyder. Ska kolla med vänner, hoppas någon av dem kan ge något svar-
i ett hus
går det alltid
att dra ut
skruvar och
flytta mobler
som andar sitter
fast i.