Hej, Så är det nog för alla, att tankarna får extra utrymme när vi inte gör något annat som upptar dem och man får tid att tänka på allt möjligt. Vad gäller ånger/ångest har jag väl egentligen bara en sak att säga - det är ingen idé att lägga energi på att tänka på det som har varit eftersom det ändå inte går att få det ogjort. Lätt att säga kanske, men så är det faktiskt. När dessa tankar kommer över dig försök att se dem som en lärdom och "att det som har varit kommer jag aldrig att göra om". Försök också att ta tankarna till dig (istället för att försöka mota bort dem) och säg tack för att jag har lärt mig något av det här. Lägg alla jobbiga "ångertankar" i en liten ask och släpp ut dem till universum. Säg också för dig själv "tack för att mina tankar är positiva och upplyftande".

Tänk så här… Alla saker du ångrar kommer du aldrig göra om igen!! Eller hur?

Det följer med utvecklingen att göra tokiga saker som vi ångrar så är det för alla.

Försök att sysselsätta dig med något trevligt så får du mindre tid att grubbla på detta ❤️

Detta händer nog många, och herregud om det händer mig! Det kan vara allt från riktiga jobbiga eller pinsamma saker eller bara små saker, som typ att man råka kalla en främling för älskling av misstag för fleeeera år sen. Jag har haft det ganska jobbigt med sånna här minnen, dom slår en i ansiktet när dom kommer. Jag gar tidigare försökt när dom kommer att slå dom bort från mig! Bara tänka näääääääääEEEEEAA lala la la lala la inga tankar lala lalaaaaaaaaaaa Detta funkar inte. Inte för mig i alla fall, de jobbiga tankarna slår bara hårdare tillbaks. Så på senare tid har jag försökt komma på en ny strategi. När dom kommer så försöker jag hålla mig lugn och tänka jaha där är en sån där jobbig. Varför är den SÅ jobbig? Ofta finns det andra saker bakom det jobbiga som jag inte tänker på när jag bara försöker putta bort tanken. Elller så gör det inte det, då försöker jag se händelsen som den är utan all ångest runt omkring. Hur skulle en utomstående se på saken? Sen försöker jag släppa tanken fri, men den går när den går ibland tar det tid. Dock är min nya strategi väldigt ny och behöver mer tid på sig att bli effektiv.. Men den är helt klart bättre än min förra!

Tack för jätte bra tips :)

släpp det och ta lärdom av det.

kortfattat, så gjorde jag 🌺

Nu lånar jag tråden!

Tycker ni att man ska försöka släppa allt dumt man har gjort?

När jag var ung och hade det lite svårt (ingen ursäkt), så gjorde jag riktigt dåliga saker som jag ångrar djupt, och får väldigt ofta svår ångest över. Idag skulle jag aldrig ha gjort som jag gjorde eller sagt som jag sagt, men det är inget jag kan ändra .. utan det känns som att jag kommer må dåligt över mina urusla val hela livet.

Vad tycker ni att man ska ta sig till? Kommer jag att bli "straffad" när jag dör eller liknande?

#6 Jag har också gjort saker när jag var ung som jag ångrar mycket. Men jag har lärt mig att tänka på dessa saker om och om igen i banorna "vad duuuumt att jag gjorde så gud vad hemskt/korkat/elakt/etc av mig" bara förstärker de negativa känslorna som kommer när minnena poppar upp.
Alltså, varje gång ett minne poppar upp på nytt blir ångesten värre och värre.

Det man istället kan göra är att försöka se det man gjorde för vad det faktiskt var.. Det kan låta konstigt och svårbegripligt, men är egentligen det minst komplicerade man kan göra. Försök se på händelsen objektivt och logiskt och fråga dig själv frågor, som kan leda dig fram till själva grundorsaken till varför det blev som det blev. Efter det kan du säkert se hur samma typ av grundorsak får dig att reagera i en typ av situation även idag.

När du har bearbetat detta, så är det bästa du kan göra att släppa det. Det ska inte hänga över dig längre - en sak du har gjort definierar inte dig som människa, och du kan ALLTID börja om på nytt. 

Om du blir straffad när du dör kan jag inte svara på för jag har inga minnen av att vara död haha.

Lite kul att läsa mitt förra svar i tråden, bevis på att min personliga utveckling gått framåt! Hurra!

#7 Tack! Min sambo försöker säga samma sak till mig, men jag känner att det är så otroligt svårt att ta till och följa det.

Det är faktiskt precis så det är .. jag ältar och ältar i flera veckor och mår verkligen hemskt över allt. Sen att släppa problemet vet jag inte riktigt hur jag gör när jag väl lyckas. Frustrerande och mödosam process. 😢

Anledningen till varför det är så svårt att börja bearbeta minnen på det här sättet är för att man så länge gjort det till en vana att trycka bort allt som är jobbigt, man är van att tänka runt i cirklar och man är livrädd för att peta på vad som faktiskt är så jobbigt. Det är svårt att helt plötsligt bara börja med att vara ärlig mot sig själv och ta en titt på vad det är som händer i huvudet egentligen. Ta det i mindre steg… Om du läser mitt svar där uppe så var jag precis i början av min resa av att titta innåt. Det kanske är lättare för dig att ta till dig det jag skrev där? Börja försiktigt, nästa gång det händer att du börjar tänka på nåt sånt, stanna upp och ta några djupa andetag nere i magen (det låter banalt och uttjatat men det lugnar ner en såååå otroligt mycket, andning är ett kraftfullt verktyg), och säg till dig själv "jaha nu är det en sån där jobbig igen. Varför är den det?" Osv. Man måste vara envis och försöka om och om igen för att det nya sättet att tänka ska fästa.

#10 Jag kikade på ditt tidigare svar också, dina råd är verkligen jättebra.

Jag får nog sitta ner i lugn och ro ikväll och bearbeta lite minnen.

Tack igen! :)

Hoppas det går bra :) mycket tålamod nu bara! Du kan klara av det galant, det vet jag.

erkänn dem för dig själv och försök förlåta dig själv. Ingen annan kan förlåta dig själv som du kan.

Det sämsta man kan göra är att förtränga det.

Det skrevs i en annan tråd att om man har dåligt samvete så kommer man att ha det jobbigt när man hamnar i efterlivet ..

Jag har ju enormt dåligt samvete för saker jag har gjort, inte försvinner väl det om jag förlåter mig själv? :/

#0 joooooooo ofta ofta ofta!
Tur att jag kan radera minnen på mig själv!

#14

Jag har ju enormt dåligt samvete för saker jag har gjort, inte försvinner väl det om jag förlåter mig själv? :/

Jo det gör det faktiskt!

Låt saken ha sin gång med alla dina sinnen och känslor. Rulla runt dig själv i tjära och fjädrar tills det känns klart. Se det, lyssna, känn, smaka och lukta på det. Skäms och känn dig dum, isolera dig från andra för att du tror dig "ovärdig". Ända tills du ledsnar på det och har tuggat klart.

Sedan kommer den viktiga förlåtelsen av dig själv för att du inte betedde dig perfekt en gång i tiden.

förlåt dig själv för dina ungdomssynder precis som du förlåter andra för deras. Vad är det värsta som kan hända?

 been there done that och jag vet att det funkar 🙂

jag gjorde det här om dagen och det kändes faktiskt så mycket bättre!!

Ja, precis som sagt. Man lär sig av sina misstag. Visst finns ångesten, men man måste intala sig att man lärt sig en läxa av det. Och en sak, man behöver aldrig vara nyfiken på vad som skulle hänt om man inte gjorde så 😉

#16 Tack.

Jag vet sedan tidigare att ångesten går över och jag kommer att bearbeta mina minnen, men just nu känns det inte som att det kommer göra det.

Vad gör man om dom andra involverade inte förlåter en, eller inte de ens vet om att det har hänt?
Tänker om jag ber om förlåtelse så river jag upp något gammalt sår, eller berättar något som personen inte hade en aning om så att denne mår skit istället. Det vill man ju inte göra.

Ber om ursäkt om jag frågar dumma saker, har dock så mycket tankar som virvlar runt i huvudet och jag känner alltid att det hjälper lite att få skriva här inne på Ön om det. :)

#19

Det är inte ditt problem om andra inte vill förlåta dig. Förlåter gör man för sin egen skull.

Som ett sätt att inte hänga kvar i det gamla utan vilja gå vidare.

#20 Lite så jag tänkte ..

Vilka visdomsord ni alla delar med er av. 👍

#21

ja jag har sett en bekant aktivt och passionerat hatat och vägrat förlåta sin frånvarande fader i 30 år. Fadern i fråga har av natuliga skäl ingen aning om det. Vem lider mest av detta tro?

#22 Din bekanta, såklart.

Bra poäng!

#23

Bra då har min poäng kommit fram. Det är den som inte förlåter som lider mest och det gäller även den som inte förlåter sig själv.