Jag har alltid haft det sen jag var liten, fast då under tiden så trodde jag att det var normalt, så jag ignorerade det.

Sen så blev jag mobbad och för att inte bli mobbad så var jag tvungen att ändra på mig själv (vill inte gå in i detaljer för det gör ont att tänka på allt jag har gjort)
Och det gjorde att jag tappade mig själv så jag stängdes ner typ.

När jag var typ 14/15 år så hittade jag mig själv igen och jag blev öppen igen.

Och då när jag först hittade mig själv så var jag ganska bra i det jag kunde, jag kunde se vad som kommer hända även känna och veta vad som kommer hända, jag kunde se energier osv osv. (orkar inte skriva allting xD)

Fast nu så kan jag mycket mer än vad jag kunde då. Nu kan jag även se förra liv, och även veta vad som kommer hända i framtiden mycket bättre. Och lite mer saker. (är trött, orkar inte skriv allt)

Jag har alltid haft min medialitet men inte förstått att det var så förren för ett par år sen. Tidigare var jag ( av egen fri vilja) start troende inom frikyrka och att jag bara visste saker menade de var en gåva som kallad profetians gåva så det var inget konstigt. Men jag var rädd för den, ville inte ha den. Först de senaste åren har jag utvecklat den och blivit vän med den. Är enormt tacksam att den funnits och finns!

Jag har nog känt av det sedan jag var 14/15. Men händelser har skett som jag inte har kunnat förklara när jag var runt 10 och började få vara hemma själv, så där var det nog  någon som ville vaka och hälsa lite extra.

Jag tror ju att jag har varit det sedan barn, men det är ingenting jag har tänkt på eller använt mig av förrän jag blev 15 och då har det varit då och då när det har känts starkt.

Ja, jag har haft den sedan jag var liten. Såg andar främst när jag skulle sova och på natten. Blev rädd till slut och "stängde" då av vid 5 års ålder. Glömde bort det och när jag var runt 20 år skulle jag träna på att Se auran och gjorde avslappningsövningar. Då öppnade jag upp det och blev döskraj eftersom jag inte kunde stänga av. Jag hade inte lärt mig det eller forskat om det.

Jag kontaktade ett duktigt medium och fick gå på kurs. Tyvärr hade jag fortfarande svårt att stänga av och jag var inte färdig med min personliga utveckling vilket gjorde att jag var "överdrivet rädd". Alltså rädslan låg kvar sedan jag var 5 år mm. Dessutom lockade jag till mig andar eftersom jag var öppen så mycket. "Lyckades" stänga av igen efter lång tid…

Nu har jag åter börjat fundera på att öppna mig men jag är ytterst noga med att kunna stänga mig och jorda mig och framförallt vara så klar med min personliga utveckling som möjligt! Är fortfarande lite rädd ibland. Jag kommer att få träna upp min medialitet igen.

Vill bara tillägga att alla har gåvan men att vissa måste träna lite mera än andra innan det funkar. Var bara försiktiga och börja i rätt ordning: Be om beskydd från ljuset, jorda er, stäng er och lär känna er själva.

Det finns massor med tips här på övernaturligt!

Kram Kattuggla

Kattuggla, kloka ord!

Tack! Roligt att höra!

Jag tror jag alltid varit medial men fick min första störe budskap när jag nästan 10 år gammal (9 år 10 mån gammal)

Januari 1998

Min far gick bort i en billolycka klockan  15.30. När jag väntade på skolbussen 14.00 hörde jag ambulans ljud i huvudet det var så värkligt ljud och så intensivt att jag trode att en ambulans stog bredvid mig men jag kände en så stark känsla att det där ljudet gällde vår familj att ljudet var till för mig och min familj. Vi bor i en by med 2000 invånare man ser nästan aldrig ambulanser eller liknande här och nu såg jag ingen heller. Jag fick en varsel om fars olycka.

18.00 kom läkare och knakade på dörren och jag förtog att far var död innan dom sade det så jag gickk till min 3 år äldre bror Jens och berätta att far är död för jag bara visste det fast dom inte sagt det.

Någon gång i början på 1999

Jag satt i tv rummet med min mor och min bror Jens vi var glada och pratade med varandra och väntade på att rederiet skulle börja gå (Intro låten gick just då för rederiet)  Jag vände mig för att säga något till Jens och såg då min far lika klart som han var i livet i dör röppningen och han bara log med ett glatt leende och titta på oss lutandes mot dörrkarmen

23 augusti 1999

Denna dag på morgonen  hängde sig min bror Jens på grund av att han inte orkade mer allt blev för mycket för han.

När jag klev av bussen på skolan tryckte det till i min rygg och jag bara tvär stana och fröss fast i skräck jag kände att något hemskt har hänt men inte vad bara att något har hänt , jag gick resten av vägen till klassrummet och bara grubblade över vad jag kände. Men fick veta det tragiska svaret när jag kom hem.

Efter dom här händelserna öppnade jag mig mer o mer , Och kände av andar i vårat huset varje dag och för att bevisa för mig själv fast jag visste att jag inte inbila mig eller var galen så bad jag andarna om hjälp i min åsikt är det dom har tränat mig sedan jag var liten för efter jag bad dom om hjälp har dom på sätt och viss tränat mig. I början gjorde dom mindre spök saker kan man säga men senare öppna , o stängde dom dörrar , vissa dörar måste man nästa ha 2 händer för att öppna , satte på stereo , flytta på kort ,när jag inte tagit min insulin spruta gjorde dom så att börja spruta ut insulin av sig själv ,

Jag kunde veta saker skulle hända på känslor ibland, och får olika slags information om jag tar på saker  och blev mer utveklad i andra mediala saker,

Ett exempel är att för några år var jag på Liseberg med min syster irene och hennes pojkvann Neil

Vi var vid ett Snur Hjul med 100 siffror där man får satsa på en siffra

Jag bruka ibland ta min hand på siffer panelen för ibland känner jag vilken siffra det ska bli. Jag gjorde det och kände den här siffran blir det och satsa, Jag van högsta vinsten och valde en bakmaskin haha. Sedan skulle min syster stasa och jag kände starkt att det skulle bli nr 9 och jag roppade till henne det blir nr 9 , DET BLIR NR 9 , , hon hörde inte hennes pojkvänn Neil tittade fundernade på mig och tänkte säkert vad menar du ? Snur hjulet stanar och det blir nr 9. Neil tittar förvånad på mig och såg ut som han tänkte men men det var ju nr 9 du sade ?

Detta kan ju ha varit bara tur men var 2 ggr i rad det hände och dom ena satsningarna vi gjorde där jag sade något eller gjorde ett val

Den roligaste mediala saken som har hänt var för flera år sedan.

Det är ända gången jag bad Jens om något efter hans död.

Det var en fredags kväll kan vi säga (Kom ej ihåg om det var fredag eller Lördag)  Jag bad Jens att han skulle göra något ikväll om han fortfarande fans hos oss. Och att han skulle göra något så att jag inte kunde misstolka att det var han som gjorde det.

Det hände inte något den kvällen vad jag märkte men dagen efter ringde min bror Jonas och man hörde på rösten att han var lite små skakig av gårdagen upplevelse.

Han berättade att han hade varit på krogen i stockholm och då kom en man fram till han och sade att Jonas liknande hans bror som som gick bort för några år sedan. Jonas svarade att han också hade en bror som är död. Dom pratade ett tag och sedan klappade mannen Jonas på axeln och sade :

Jag tror att våra bröder är med oss ikväll!!

Vi är 8 syskon i familjen och Jonas ringde och sade detta till mig den enda i hela familjen han ringde ingen annan i familjen och att han träffa den manen just den kvällen när jag bad Jens om om en bekräftelse jag anser att det kan inte vara en slump att allt hände just den fredagen

Deta är en anledning att jag håller på med just spirituel healing för jag har haft bra förmågor med kontakt med andra sidan när jag ber om hjälp med olika saker och har fått svar på olika sätt ibland förstår man inte att dom get ett svar men man har fått det på ett sätt man inte tänkt att man ska få det

Jag har blivit starkare medial under tragiska omständigheter men jag uppskattar att jag blivit mer medial än att bara har förlorat familje medlemmar jag älskat. Man har även blivit starkare som person och vet mer vad som är värt här i livet som att pengar är bara pengar och att människor , vänskap ,harmoni,  och små saker här i livet är saker som inte kan värderas

MVh / Joakim

Jag var nog bara känslig som barn. Det mediala började i samband med att jag kom i tonåren. Men förstod inte vad det var och var vettskrämd jämt. Så började läsa böcker och blev mer vettskrämd. Och det höll igång och trappades upp mer och mer och var ännu nojjigare för varje gång allt blev klarare.

Men till slut fick jag nog . Minns att jag satt lutad mot en vägg och grät och bad att allt skulle försvinna och jag skulle bli som alla andra.

Poff det mest märkligaste jag varit med om i hela mitt liv för morgonen där på var allt borta.

I 2 år så var allt tyst och så skönt och jag var så glad och förstod ej de som ville vara synska  och allt vad det innebär. För det var ju hemskt.

Men så skulle jag åka och träffa en vän och när jag sitter där och pratar med honom ser jag hur han glöder från hjärtat. Men först tänker jag att det är inbillning för hade jag öppnats så hade det ju varit helvetiskt igen. Men efter ett tag upptäcker jag att jag är öppen men allt är så lugnt endå så börjar om från början och försöker att skippa allt jag någonting läst. Så börjar meditera och blir åter igen aktiv här på iFokus och börjar disskutera och utforska. Till en början tror jag på allt och alla sen börjar jag genom proseduren urskilja vad jag tror på och oftast är det bara det jag själv upplevt och som överens stämmer med andra.

Sen så får jag rejäla Tecken på att jag utvecklas och utvecklas. Men i samband med att jag försöker ta kontakt med min guide och kommer närmre och närmre inpå honom så börjar jag mmå dåligt så väljer att stänga av. Och är igen på noll kan inte se eller känna något nu och är mer skeptisk än tidigare. Så det är verkligen svårt att greppa allt. Men jag vet att jag kan för har en gång gjort det. Men just nu är tiden då jag skall vara totalt avstängd för har jobb och ny lägenhet att tänka på.

Vilken spännande och intressant läsning :-) jag är jättenyfiken på alla härinne. Faschinerande människor :-)

Själv har jag väl ett par minnen från jag var liten. Men jag kan inte minnas att jag såg saker på det sättet. Det starkaste minnet jag har är av att jag såg en ängel. Helt klart och tydligt. En manlig ängel. Och jag var nog rätt liten. Minnet har följt med mig hela livet och jag har länge funderat på det. Vet än idag inte vad det betyder.
Sen lite sådana saker som att jag drömt om saker innan det hänt. Att jag ofta känner på mig saker precis innan det händer, små saker sådär i vardagen.
Och att jag ibland kan känna av hur andra mår eller hur man ska säga….
Men jag vet inte om jag kan kalla mig själv medial för det…

Det andliga är något som alltid faschinerat mig. Och jag har alltid varit inne på just allt vad det står för. Utan att jag igentligen läst något om det.
Men det är först sedan pappa dog i april förra året som jag verkligen tagit till mig det och börjat läsa allt jag kommer åt. Och påbörjat min egen andliga utveckling. Och det känns som att jag har hittat hem för första gången i mitt liv. Att den sista puzzelbiten äntligen fallit på plats. Och jag känner mig så otroligt lycklig och känner bara en massa kärlek hela tiden :-) Det är en otrolig känsla :-) Min största förhoppning är att jag någon gång ska komma fram till att jag kan hjälpa människor med detta. Men det får ta den tid det tar. :-)

Jag läser jättegärna fler berättelser :-)

Jag också!

#1
Hur har du gjort för att öppna dig så pass mycket igen? Du verkar ha fått alla gåvor :-)

#2
Är du kristen från börja`? Eller är du det forfarande? Jag är intresserad av hur kristna ser på detta med andlighet och om det även finns kristna som kopplar ihop kristendom och andlighet på något sätt.

#4
Det här med att vara försiktig läser jag ofta. Kan det bli farligt på något sätt om man inte gör i rätt ordning?

#8
Hur är du skeptiskt nuförtiden menar du? På att du kan eller på allt detta med andlighet?
Och hur mådde du dåligt när du kom nära din andliga guide?
Och hur vet man när det är tid att vara avstängd? Och blir det som att börja om från början igen och utvecklas när man väl öppnar sig igen?

Lite fler nyfina frågor :-)

Imke, nej jag har gjort slut med Jesus och den sortens tro. Var med om en livskris ( läs gärna på tarot i fokus,artikel om tankens kraft) och i samband med den krisen för två år den förstod jag att allt jag trott på egentligen var en instängd värld av rädsla. Det var som att en liten skokartong med några få hål i lyftes bort och jag såg den ljuvliga vackra himmel som jag anat fanns. Jag har all respekt för de som har en religion eller ism de lever efter men för mig är dessa oftast instängande begränsningar av vad Gud, kärleken och livet _är_

Jag har nog också alltid haft de, men inte insett de förräns ganska nyligen.
Jag har aldrig kunnat se bilder eller se saker och inte nu heller.

Men vissa saker vet jag bara utan att kunna förklara. Det bara kommer, jag bara vet.

När jag var liten kunde jag säga saker som jag omöjligt kunde veta.
ett exempel är när jag var 12 år och min syster var gravid.
Ingen visste det och de syntes inte. Men jag frågade henne: Är du gravid?
Ja då berättade hon det för oss alla. Och undrade hur jag kunde veta det, om jag sett eller hört de nånstans. Men de hade jag ju inte.

Har kunnat känna av andras sinnesstämning hela livet utan att veta om det förrän nu när jag tänker tillbaka.

Har kunnat säga mitt i allt att saker kommer hända och så har det hänt, träffat rätt på klockslag till och med en gång. Det var ganska just innan jag började att spå i kort för nån månad sen.
Fortfarande undrar jag vart jag får allt ifrån, hur kan jag bara veta det :)

Imke, det var många bra frågor! Önskar jag hade ställt dem själv innan jag öppnade upp i 20-årsåldern.

Ja, att vara försiktig menar jag med att man ska känna sig trygg i sig själv och ha lärt sig att be om beskydd, jorda sig och kunna stänga sig efter varje gång man öppnar upp. Bra är också att genom Meditation lära känna sin ledare först så att tryggheten ökar. Mitt problem var ju att jag såg och kände andar i mitt vardagsliv och på jobbet lite då och då som självklart störde mig. Ibland busade de med mig och ibland inbillade jag mig eftersom jag gick på helspänd hela tiden. Jag gick omkring och var rädd och förbannad på dessa andar! Egentligen mådde jag skit.

Mitt största problem var att jag inte kunde stänga mig ordentligt och att jag blandade ihop denna rädsla för andar med min barnrädsla och andra händelser då jag upplevt rädsla. Därför är det viktigt med personlig utveckling, att man känner sig själv, så att man känner sig trygg i olika situationer.

Jag vill absolut inte skrämma någon utan det här med andevärlden är kärleksfullt och ljust! Men det är ju onödigt om ni inte mår bra när ni öppnar upp och gör samma misstag som jag. Man kanske kan säga att aktiviteten av andar ökar om man känner sig mycket otrygg och är rädd. (Jag har säkert missat något i min förklaring eftersom jag inte har all kunskap ännu. Därför känns det så bra att kunna luta sig mot denna sida och lära sig saker.)

Sedan vill jag också påpeka att alla är vi ju olika människor med olika bagage så därför skiljer sig upplevelserna när man utvecklar sin medialitet.

Tack igen till alla snälla människor som skriver här inne!

Kram!

#12 Genom att känna kärlek för allt och alla, acceptera alla, och bry mig om alla och inte dömma andra och inte ljuga.

Genom att göra det så höjer jag mina vibrationer och blir samtidigt mer medial. 
Det är inte så svårt :P

Imke

Jag behöver lite större bevis idag . tidigare kunde jag nöja mig med en känsla idag måste jag se det.

Jag mådde dåligt på det viset att jag tappade energi jag kunde sitta som max 2 timmar och känna hur han kom närmre och närmre. och jag blev mer energilös och arg för kände honom men hörde bara mass mumlande. Så bestämde mig att det inte fanns.

Ja, man känner när det är dags att stänga sig

ja man får börja om man kan ju redan allt men man glömmer ju hur man gjorde.

Jag är som alla andra mäniskor född medial alla är det mer eller mindre.

Precis som alla andra sinnen så varierar det från person till person.

Alla personer kan sjunga alla har rösten från man föds.

Visa blir proffesionella Opera sångare andra nöjer sig att sjunga i duchen men alla kan.

Förutom i ett fåtal fall o olika funktionshinder.

Samma med synen vissa ser jätte bra andra behöver glasögon.

Det är precis likadant med medialiteten inget speciellt för vissa utvalda alla kan träna upp det men alla kanske inte blir proffesionella medium.

Så visst är det ärftligt  så är nog genetiskt till viss del att vissa sjunger bättre en andra i ett släkt led.

Min farmor var medial min pappa var medial min mammas mormor och morfar  var kloka gumman och kloka gubben i byn o sysslade med det mediala.

Jag upplevde andevärlden redan när jag var barn har nog alltid gjort det.

Jag kunde se andevärlden rent fysiskt med mina egna ögon så såg anden som vilken annan mäniska som helst.

Vilket jag inte gör i dag ser jag andevärlden rent fysiskt i dag så ser jag de som ett ljussken.

Som barn var detta skrämmande o obehagligt o jag var rädd för ande världen.

När jag pratade om detta med mina föräldrar så sa det bara att det inte var ngt att vara rädd för.

Att vissa mäniskor kunde se saker som inte andra såg det var helt normalt men jag fick ingen förklaring till detta.

Mina föräldrar var ju aktiva spiritualister vi hade ofta då tidens kända medium hemma som övernattade när dom hållt seanser i närområdet.

Men de pratade aldrig om detta inför oss barn.

Det var först  när jag var 11 år och beökte min farmor som var på Ramsbergsgården för att vila upp sig hette det.

Redan i början av 70 talet var det ju spiritualisternas kursgård.

Jag såg där en dam  i trappan och en av de gamla tanterna på gården kom fram till mig och frågade om även jag kunde se damen i trappan.

När jag nickade så förklarade tanten att det var en ande jag kunde se.

Men även vetskapen om att det var andar jag såg o att detta inte var ngt farligt så skrämde det mig.

När jag var 12 år så stängde jag av min medialitet på ett väldigt radikalt o negativt sätt.

Jag började missbruka först alkohohol och sedan narkotika tyvärr finns  det ett flertal medium i dag med samma negativa erfarenhet.

Så jag stängde av min medialitet med missbruk i 10 år  innan jag fick insikt om det destruktiva i detta leverne.

Då började de mediala upplevelserna komma tillbaka igen men det sklrämde mig fortfarande och inget jag talade om.

Var först när mitt ex skulle besöka ett medium då jag protesterade hög ljutt att inget man skulle syssla med och att man skulle lämna andevärlden i fred.

Det första mediumet sa till mitt ex var varför är din man så negativ till att du besöker ett medium han har ju själv gåvan.

Mediumet berättade om upplevelser jag haft som jag aldrig berättat för ngn och uppmanade mig att utveckla min mediala sida.

Ngt år senare besökte mitt ex ett annat medium som sa till mitt ex att det var synd o skam att jag slängde bort min mediala gåva.

När Jag istället kunde hjälpa  andra mäniskor med både healing och vägledning.

Så hon sa att om jag ringde detta medium skulle hon hjälpa mig o komma över min rädsla över andevärlden.

Jag ringde henne och fick en tid 2 veckor senare även om hon hade en vänte lista på 2 år.

Hon hjälpte mig att komma över min rädsla jag började att använda mig av tarotkorten mot detta mediums inrådan för hon ansåg att jag inte behövde använda mig av korten för att se.

Men jag trivdes med tarotkorten sedan var jag på en föreläsning om tarotkorten hos en välkänd lokal tarotläggare som svarade på frågor i de lokala tidningarna.

Efter föreläsningen så var folk som hökar för att prata med henne. Så jag brydde mig inte om att stå i kö för att prata med henne så jag gick därifrån.

Då jag kände ngn lägga sin hand på min axel det var denna tarotläggare som gav mig en lapp med ett telefon nummer och bad mig ringa henne dagen därpå.

Jag ringde och hon erbjöd sig att jag kunde få gå i lära hos henne och lära mig att använda tarotkorten genom mitt eget inre i stället för genom böckerna o helt gratis.

Det dröjde inte länge innan folk började ringa och beställa tider för tarotvägledningar o jag förstod inte hur tusan de visste  att jag la tarotkort.

Men var hon jag gick i lära hos som hänvisade kunder till mig när hon ivar fullbokad sedan rullade det bara på.

År 2000 så var det några vänner som berättade att Anders Åkesson som gjort ett tv program Död eller levande skulle hålla en medium kurs i stan.

Jag anmällde mig till denna kurs o när kursen var slut frågade Anders mig om jag ville gå en kurs för hans egen mentor det Engelska mediumet  Iris Hall.

Jag sa nej tack att detta med andevärlden inte var min grej utan att jag höll mig till detta med tarotkorten.

Anders gav sig inte utan han mailade mig och ringde mig varje gång Iris kom till Sverige.

Men dröjde 3 år innan jag gick min första kurs för Iris Hall  och 2006 så gick jag upp för prov för medium certifkatet.

Dessa  3 år med Anders och Iris utvecklade mitt mediumskap enormt mycket kunde inte få bättre lärare.

Även om alla är mediala från födseln så behövs verkligen dessa kurser för dels att hitta sina egna förmågor och hur andevärlden arbetade med just mig plus att få dela deras och de andra elevernas erfarenheter.

Plus att jag fick lära mig mer om Spiritualistiska grunden och på hur medium arbetade innan i historien. Det är inte det samma som dagens medium skap så jag lärde mig enormt mycket under dessa år.  Men man blir aldrig fulllärd utan man lär sig nytt  hela tiden från sittning till sittning från klienter elever och andevärlden så man blir aldrig full lärd som medium.

Lasse

#18
Wow vilken historia du har bakom dig :-) Jag tycker det är så intressant å läsa alla era historier om hur allt började och hur allt utvecklade sig :-)
Och jag tror oxå det är som du säger. Alla precis som med allt annat ex att alla kan spela fotboll eller sjunga. Men bara en del blir riktigt bra på det. Så är det väl med medialitet oxå :-)
Sen handlar det väl om hur intresserad och hur gärna man vill oxå.

Jag ska gå min första mediala utvecklingskurs i slutet av februari. Det ska bli otroligt roligt och intressant. Sen får vi se hur allt utvecklas :-)

Som barn såg jag ofta mörka skuggor som jag var livrädd för men eftersom jag hade så livlig fantasi så var det ingen som trodde på mej, jag tror heller inte att min mamma visste då att barn är mediala från födseln för isåfall hade hon nog agerat annorlunda. Eller kanske inte. När jag var barn "fanns sånt här inte" i samhället trots att det garanterat var många som visste hur det låg till. Eftersom jag inte fick nån hjälp att själv förstå vad det var jag såg så stängde jag av min förmåga som så många barn gör för spöken finns ju inte…

I tonåren pockade andevärlden på men rädslan fanns fortfarande kvar så starkt att jag kämpade emot. När nånting lyckades komma igenom så var rädslan större än min nyfikenhet så jag knuffade allting ifrån mej och stängde mej. Sen gick det lite periodvis, jag hade kvar min starka rädsla för det jag inte riktigt visste vad det var annat än att ingen annan än jag upplevde konstigheter. Jag såg/kände/anade/visste en hel del men ville inte acceptera allting och jag hade ingen att prata med som kunde hjälpa mej förstå och acceptera. På ett ställe jag bodde som 20-åring fanns ett spöke, mycket hjälpsam stor man, som bla gjorde upp eld i spisen åt mej efter att jag kämpat länge och väl med våt ved. Han stod i dörröppningen och hade roligt åt mej så jag fräste åt honom att han kan göra upp eld själv om han tror han är duktigare! Jag hann knappt uttala orden så fluschade det till i spisen och den sura veden som dittills knappt pyrt surt var övertänt. Den händelsen gjorde att jag kom närmare min medialitet. Men jag var ändå inte mogen att ta in det och besvärades av objudna jordbundna andar som pockade på min uppmärksamhet. Jag försökte förtvivlat stänga av och periodvis gick det att ignorera min gåva.

För 7, 8 år sen tyckte tydligen andevärlden att jag skulle komma till sans, men jag klarade inte av att öppna dörren helt och efter att ha blivit rejält skrämd under en längre period stängde jag dörren och ville vara ifred. Men dörren åkte gång på gång upp på glänt trots att jag kämpade för att hålla den stängd. Jag hade fortsättningsvis ingen att prata med och jag orkade inte med den andra sidan heller eftersom den skrämde mej så mycket genast jag släppte ner garden ens lite.

För två år sen hamnade jag i en omvälvande och total livskris. Jag hade ingen energi att stänga av min medialitet utan gav väl egentligen bara upp och kapitulerade och accepterade att så här är det för mej. Jag började läsa massor med böcker i ämnet, blev av med min mörkerrädsla som plågat mej sen barnsben och slutade vara rädd. Visst hamnar jag ännu i situationer jag upplever obehagliga, men nu kan jag hantera det och känner sällan rädsla. Blir jag rädd så kan jag själv skaka rädslan av mej.

Jag vet inte hur långt jag kommit. Längst jag hittills varit iallafall :) Min utveckling har gått i racerfart dom senaste månaderna, kanske det snart stannar upp och vilar igen tills jag är mogen eller så inte. Vem vet? :) Jag har själv inte gjort nånting annat än att läsa böcker och mediterar så ofta jag bara kommer mej till (vilket är alldeles för sällan just nu) och läser här och frågar ibland när det är nåt jag behöver fråga. Jag har inga ambitioner att "bli" ett medium, jag vill utvecklas för min egen och mina närmastes skull för att kunna hjälpa oss. Sen när jag kommit längre -om det blir så- vill jag gärna kunna hjälpa jordbundna andar över till andra sidan.

#20 Är det så att ren rädsla kan stänga ner en från mottagligheten alltså? Vad är det som fortfarande skrämmer dig? Ibland kan jag känna mig helt lugn och förstår inte varför jag inte utvecklas snabbare. Och ibland kan jag känna en rädsla igen för vad som kommer härnäst. Känner dom av när vi är redo att ta ytterligare ett steg?

#21:
Ja, så tolkar jag det. När man blir rädd så vill man inte ta emot och så stänger man sej. Så gjorde jag sen barn. Idag har jag problem med att stänga mej medvetet och inser efter att jag tagit in andra människors känslor en hel dag att jag är helt slut och borde ha stängt mej. Jag har lärt mej stänga ner men dörren flyger upp för minsta lilla så jag måste lära mej hålla mej stängd och öppna mej när jag ska göra det. För mej är det svårt.

Jordbundna andar som beter sej som bufflar kan skrämma mej, vissa är så totalt utan vett och etikett att dom bara kommer rakt på utan förvarning och jag kan bli rädd. Men den rädslan är egentligen så att jag hajar till och backar, sällan att jag känner mej hotad på nåt vis. Sen finns det gånger när jag tar in andras sjuka tankar/känslor som kan vara otroligt skrämmande och förvirrande och då krävs det att jag måste stanna upp och rensa bort det otäcka. Det är inte alltid trevligt att ta in andras tankar/känslor/energier (vad man nu väljer att kalla det för). Obehagliga energier kan också kännas skrämmande, dåliga platsminnen eller jordbundna andar med ångest, om nu andar kan ha ångest? Inte är det trevligt alla gånger heller att bli väckt mitt i natten av nån som vill nånting och jag inte kan kommunicera med den och ta reda på vad det är som är fel. Eller åtminstone tror jag ju att jag inte kan kommunicera så då kan jag ju inte det heller.. Och så är jag så svårväckt att det är nästintill omöjligt att få igång nån konversation :P

Jag tror att det är ens guider/hjälpare och skyddsängel som lotsar en vidare i ens utveckling så visst tror jag att det är så att dom vet om det behöver komma ett nästa steg eller inte och vad som är skrivet i ens livsplan när det gäller tillgången till kunskap om andra sidan.

Jag har fått reda på att jag alltid var speciell när jag var liten. Redan som spädbarn pratade jag ut i tomma luften osv.
När jag växte upp så hade jag en enorm förståelse över mycket.
Jag var en expert på att tolka sitationer och att märka hur folk mår, vad de ville osv osv genom att bara se ryggen.

När jag blev äldre så frågade jag min vännina vilken gåva jag har (vi diskuterade det), och hon sa att jag var sitations läsare, det visade sig senare att jag var granskare osv osv. Typ som utveckling till olika saker.

Så när jag var liten låg jag i 'ett förberedelse nivå', för att sedan utveckla sig enormt utan någon egentlig kraft ansträngning.

#23
Vad är en situationsläsare eller granskare? 🙂

#24 För att lättare förstå vad man ( jag och min kompis ) talar om när man talar om förmågor så har vi satt namn på dom. Olika typer av gåvor har ju oftas fler saker inom ämnet.

T.ex situationsläsare ser situationer väldigt bra, men det betyder inte att det 'enda dom kan göra' är att läsa av situationer väldigt bra, utan även utveckla det till att läsa av människor inom olika kategorier.

Granskare granskar saker och ting, hittar små fel osv osv. Har för mig att dom brukar vara bra situationsläsare, men dom granskar ilf omgivningen  kropps språk osv. väldigt bra.

Vilken bra/intressant fråga du ställer imke.

Alltid kul att höra/läsa hur andra upplevt. Jag för min del har upplevt mer och mer ju äldre jag blivit. Har inget så direkt som jag kan komma ihåg, ja jag hade mina låtsaskompisar o så, men först när jag blivit i 35-års åldern tror jag som jag började fundera på allvar. (är 45 nu) Var hos en vän som hade ett medium hos sig. Har varit väldigt nyfiken på allt andligt i hela mitt liv, men aldrig riktigt vågat… Men han sa till mig att jag var väldigt medial.. Oj tänkte jag, vad menar han med det? Men jag började fundera mer. Sen blev min Styvmamma sen 30 år tillbaka, sjuk i canser, vi pratade mycket hon och jag, Om allt möjligt, men även vart vi tar vägen sen osv… (hon lovade mig att besöka mig efter sin död.. och det har hon gjort) sjukdomen segrade tyvärr över henne, men den fick mig samtidigt att föstå att detta är något jag kan. Sorgen efter henne var jobbig, men har samtidigt lärt mig mycket… Och nu har det öppnat sig, jag kan känna och hjälpa.. inte så väldans mycket, men bara känslan är underbar 🙂