Är du van att meditera och att få andekontakt? Menar om du kan känna skillnad i hur det känns då mot den här gången du skriver om. 

När jag kommer djupare i Meditation, eller om jag reikar mig själv (då hamnar jag också ofta i meditation) så kan det ibland kännas som att det mörknar runtom mig, jag kan bli lite yr och känna som att kroppen och omvärlden försvinner och själva jaget lyfter. 

Om du inte är van vid andekontakt så kan det kännas obehagligt för att det är något som påverkar dig utan att du kan se vad det är. Jag kan inte (och ska inte) säga vem det var som var hos dig, utan det ska du ta reda på själv… 😉men jag tror inte att det var något ont eftersom jag inte tror på sånt.

Titta in i Hjälp-tråden, där har vi sammanställt en massa tips och råd som kan vara bra att läsa 👍

Jag har också upplevt det så, men i samband med det om jag gör så en stund kan jag få bort lite av migränen(när jag har det) eller annat ont i kroppen. Kanske upplevde du bara läkning och det mörka kan man uppleva när man går in i ett annat medvetandetillatånd.

Är du ovan att meditera så kan man bli lite rädd och orolig i början när man känner något annorlunda. Det blev jag med. Men ju mer jag mediterade desto tryggare och mindre rädd blev jag. Jag upplever ofta den bortdomnade känslan i händer och armar som du beskriver. Ibland i hela kroppen. Det är ingen fara :-)
Känslan jag får är att någon försökte lugna ditt sinne. 🌺

Hej amandla och tack för ditt svar!

Jag är inte van vid att meditera, har försökt göra det sporadiskt förr men har aldrig kommit in i det riktigt och det var väldigt länge sedan jag försökte sist. Men då upplevde jag absolut inte något liknande, mer uttråkning eller som bäst en avslappnande känsla.

Jag vill även säga att jag väldigt länge har känt ett starkt behov av andlighet och känt nästan som en kallelse att upptäcka och undersöka denna värld mer, men att jag samtidigt bromsar mig själv/inte tillåter mig själv att ta det steget. Inte för att jag är rädd för vad jag ska uppleva utan mer på grund av annat destruktivt inom mig som distraherar och stjäl min uppmärksamhet.

Precis, jag tror att jag upplevde något liknande det du beskriver; det mörknade runt mig, jag blev yr och det snurrade lite lätt. Det kändes även som att händerna och nacken började domna bort + att ansiktet pulserade och blev alldeles varmt. Men varför blev jag rädd? Det var inte vad jag hade förväntat mig att känna vid en ev. kontakt. Det var ju en väldigt obehaglig och skrämmande känsla, men om jag hade fortsatt hade obehaget försvunnit då?

Jag vill så gärna ha kontakt med någon guide/vägledare som jag vet inom mig att jag har med mig, men som jag aldrig någonsin känt närheten av själv (vad jag vet iallafall).

För några år sedan fick jag massage + Zonterapi (även healing tror jag) av en kvinnlig bekant som talade om för mig efteråt att när hon "öppnade upp" såg hon starkt blått ljus och upplevde "massvis av närvaro" som så att säga "manade på" mig (minns inte exakt hur hon uttryckte sig men något i den stilen). När hon sa detta blev jag alldeles rörd och ända sedan dess har jag burit med mig denna insikt att jag inte är ensam. 

Men jag vill verkligen ha personlig kontakt. 

Tack igen för ditt svar, jag ska ta en titt i hjälp-tråden och se vad jag kan finna!

Tack även stass och imke för svar! Det gör mig lugnare att veta att flera upplevt något liknande och att jag inte ska oroa mig, att det inte är någon fara. Tack 🌺

Blir till att försöka undersöka detta mer. Nästa gång (om det händer igen) ska jag försöka att inte bli rädd och hålla mig kvar i känslan för att se vad som händer.

Om du känner att du blir stel eller rädd. Ta ett djupt andetag in genom näsan och ut genom munnen och försök slappna av :-)

Tillit och tålamod är bra saker att träna på 😉Lita på att det du känner är bra, du håller på att vänja dig vid annorlunda energier än de du varit medveten om tidigare. Be din guide (innan du börjar meditera) om hjälp och stöd så att det känns bra för dig och att du slipper känna rädsla. Om du ändå tycker att det blir för mycket, säg "backa" och be dem ta det lugnare.

Jag har fortsatt meditera idag och vill gärna dela med mig av min upplevelse.

Det började med samma "bortdomnande" känsla i händerna som sedan spred sig i kroppen. Men denna gången upplevde jag inget mörker alls utan det var ljust och avslappnande. Dock en starkare yrselkänsla och det kändes som att kroppen "flöt". Jag blev väldigt tagen och tårarna började rinna. Samtidigt kändes det fysiskt väldigt svårt och ansträngande att "följa med" när kraften ökade. Det var tufft men de enda orden som dök upp i huvudet var "jag tar emot, jag är redo".

Sedan kände jag hur det började pirra i händerna, gjorde lite ont, som en lätt krampkänsla i ena handen, och därefter började något "studsa" i händerna. Det kändes som en energi som studsade/pulserade och jag upplevde som en tyngd över händerna. Ena stunden gick rörelsen som i en våg och sedan runt runt i en cirkel. Jag ville fortsätta vara kvar i det, det var inte det minsta skrämmande utan jag kände bara tacksamhet och kärlek.

Så efter ett tag upplevde jag en ökad värme i nacken som spred sig över ryggen, sedan dök det upp på vänster sida om magen och till slut över hjärtat. Det pirrade även till i baksidan av låret där jag har haft en svårläkt skada sedan en tid tillbaka.

Till slut kände jag att det var dags att avsluta, vilket var svårt då jag fortfarande hade känslan kvar i händerna. Men jag fick besluta mig för att öppna ögonen igen och insåg att det hade gått mer än en timme. Det kändes nästan som att jag hade varit borta någonstans och det tog en liten stund tills jag var tillbaka helt. Lite yrslig fortfarande.

Är det någon/något som skickar healing till mig? Jag inser iallafall att någonting händer inom mig och jag är så oerhört tacksam och nyfiken på att upptäcka vad detta är för något!

Jag tänkte att jag skulle fortsätta redogöra för mina upplevelser under kontakt/meditation/healing?. Dels för att dela med mig och ha möjligeten att få respons från andra, men även för att inte glömma bort scenariot för egen del. Så jag skriver gärna ner det här om det går bra?

Igår kväll. Släcker lampan och sätter mig ner i sängen. Sitter i meditationsställning med händerna vilande mot knäna. Tar ett par djupa andetag, blundar och säger: "hej igen, jag är redo att ta emot nu om det är dags". 

Tänker på pappa och min kärlek till honom. Tackar Gud och allt som är av frid och kärlek (nu när jag skriver detta börjar det pirra lätt i höger handflata). Det enda jag har i tankarna är lugn, harmoni, tacksamhet, och kärlek. Så börjar handflatorna domna igen. Men denna gången känner jag energin koncentrerad på vänster pekfinger. Det börjar på fingertoppen, den domnar och börjar pirra rejält och sedan strömmar det ner i fingret och genom hela handen. Känner återigen studsandet (känns ungefär som att ha en boll av energi som studsar/pulserar) i handen. Men denna gången slutar studsandet efter ett tag och energin lägger sig ner i handen (lite svårt att beskriva, känns ungefär som att den "sitter ner" i handen). Sedan händer samma scenario med höger handflata, men inte lika intensivt med fingret som på vänster hand.

Jag känner återigen värme och pirr i olika kroppsdelar, framförallt vid nacken, vänster öra och vänster tinning. Och hela tiden känns det som att jag har ett "tryck" över hjärtat.

Under tiden så har jag haft min katt sovande på sängen väldigt nära mig och jag får ett infall att luta mig över till honom. Öppnar ögonen försiktigt (ser väldigt suddigt och känner mig lite lätt yr) och håller min högra hand över honom. Det känns som att det är en stark elektrisk spänning mellan honom och min handflata, och att energi strömmar ut ur handen. Upplever nästan som att handen och armen inte tillhör mig längre. Han vaknar till och sätter sig upp och titta på mig. Rör sig åt sidan några gånger för att gå iväg men "kan inte", det ser ut som att han dras tillbaka under min hand. Så sitter vi där ett tag. Han lägger sig till slut ner och jag drar undan handen (svårt! kraften kändes så stark). Lägger mig ner, tackar Gud och säger till att det är dags att avsluta nu, tar ett par djupa andetag och öppnar sedan ögonen. Dock så pirrar händerna fortfarande, och omedelbart när jag lagt mig ner så kommer min katt upp till mig och lägger sig på min mage. Jag gosar med honom och känner att det kommer tillbaka till händerna igen. Försöker avsluta kontakten återigen men jag fortsätter känna att det "verkar" i händerna ända fram tills jag somnar.

Jag var faktiskt med om något underligt igår kväll. Jag hade just lagt mig i sängen & lyssnade på musik. Så fort jag blundar & slappnar av, då känner jag som en pirrande/krypande känsla över fötterna. Det rörde liksom över & runt, lite upp på benen, som om någon trycker till med handen. Jag tänkte att det kanske beror på avslappning eller dyl, men jag har inte varit med om en sån upplevelse på många många år. Det var inte domningar, det kändes som att någon puffade till fötterna, som för att pocka på uppmärksamhet. Jag blev obehaglig till mods & stressad, men lyckades lugna mig lite & kunde faktiskt somna en stund senare. Låter det bekant för er?

#0 Anais,

det som skedde var följande.
När du slappnade av kommer du i kontakt med dina inre känslor och tankar mm.

Tänk dig att du har mängder med inlärda beteenden hur du ska bete dig i olika situationer.

Ett av dessa beteenden inom dig gillar inte förändring. Man skulle kunna säga att vissa personer utvecklar den här talangen väldigt friskt. En del når så lång att de blir kontrollberoende. De betyder att man inte gillar att tappa kontrollen över en situation.

Det är den här känslan du kom i kontakt med inom dig.

Det var det som var orsaken till att du upplevde det du gjorde som du upplevde och uppfattade som ett mörker inom dig.

Du är absolut inte ensam om att uppleva sådana här känslor inom dig. Det är helt normalt att göra det. Jag gjorde det när jag vakande upp 2003. Och det pågick i nästan 10 år innan det släppte för mig. Det gäller att veta vad det handlar om. Då är det enkelt att hantera det även om det kan upplevas som jobbigt när man väl befinner sig i det. Men bara vetskapen om att det faktiskt inte är någonting konstigt. Det är istället helt naturligt. Det är känslor du kommer i kontakt med som är del av dina inlärda beteenden. Har man lärt sig en sak kan man även lära av sig den saken. Det går att ändra sig. Även om det verkar svårt inledningsvis är även det en väg som man kan gå. Det är enkelt att ändra sig. Man ersätter en tanken i taget med en annan. Det är ett över tiden väldigt effektivt sätt att förändra sin verklighet.

Lycka till nu framöver och tack för att du delade med dig.

allhealing, tack för din kommentar! Jag kan definitivt känna igen mig i den ovilja till förändring som du beskriver. Men om man läser mina senare inlägg i den här tråden så har jag fått helt annorlunda upplevelser sedan dess (det första tillfället med den skrämmande upplevelsen som jag beskriver i trådstarten var nog en engångsgrej). 

Jag tror att jag blev skrämd över att inte veta vad som hände. Bortdomnandet var en så annorlunda känsla som jag aldrig upplevt förut. Numera känner jag bara ljus och kärlek när jag "tar emot". Även om det inledningsvis blir mörkare runtomkring mig (utan att det känns negativt) så försvinner det ändå ganska snabbt. 

Jag upplever att de "kallar" lite då och då under dagen, nästan hela tiden ibland, och bara jag sätter eller lägger mig ner, slappnar av och tänker att jag är mottaglig, så börjar det studsa och sedan strömma in i händerna. Det kräver knappt någon koncentration alls, mer än att jag tänker tankar om kärlek och tacksamhet. Och ju mer kärlek jag känner desto starkare blir kraften.

Igår kväll kändes det som att huvudet var helt bortdomnat och att det spände hårt som om jag hade en osynlig hjälm på mig. Och jag upplevde ett otroligt tryck över pannan. Även resten av kroppen var "spänd" trots att jag kände mig helt avslappnad, som att det gick (väldigt mjuk) elektricitet genom kroppen.

Igår kväll valde jag även att inte försöka "avsluta" innan jag somnade, utan jag meddelade bara att de kunde fortsätta skicka om de ville men att jag kände mig redo att sova nu. Så jag lade mig ner på sidan för att sova, och ända fram tills jag hade somnat kunde jag känna trycket i händerna.

Jag känner mig ganska ovetande kring hur jag ska hantera det som händer. Hur ofta ska jag "ta emot" och under hur lång tid? Ju längre jag har låtit det pågå desto starkare känns kraften - tänk om jag avslutar för tidigt?

Och vad innebär alla dessa olika upplevelser - t.ex att det svider till och känns som en kramp vid höger handflatas början (vid övergången till handleden) och som även dyker upp mitt på armen och på sidan av nacken ibland? 

Men jag försöker att ha tillit och tänka att om jag behöver veta något så kommer de att berätta det för mig. Tillit och tålamod. Och mycket mycket kärlek.

#12 Anais,

det är bra att det går fort framåt för dig. Det visat att du är fokuserad i det du gör.

Om du vill titta på det jag beskrev djupare i framtiden är det möjligt att göra det. Det finns många metoder för att släppa gammalt skrot man inte längre önskar bära.

Lycka till nu på din resa….du är en stor lärare om du väljer att gå vidare på den banan inom den mediala världen, så är det!

allhealing, tack för dina ord! 

Jag vill berätta att jag inte kunde ta till mig ditt tidigare inlägg #11 helt och hållet. När jag hade läst det, och kände att jag inte riktigt kunde förstå vad du menade, tänkte jag för mig själv att jag för stunden inte klarade av att fördjupa mig i det du skrev, utan att budskapet skulle komma till mig igen längre fram då det skulle kännas mer förståeligt.

Jag tyckte det var så talande för det du skrev nu senast att jag ville dela med mig av det.

Tack igen!

#14 Anais,

tack.