Min älskade katt
Hur ska jag komma över sorgen efter min älskade huskatt Curri? Han blev bara 6 år. Påkörd av en bil hade han släpat sig hem till sin trädgård och dött hemma. Saknade värker i mitt hjärta, jag gråter och tänker på honom hela min vakna tid. Vet att han finns på andra sidan, känns som om jag också skulle vilja dit. All min glädje är som bortblåst, livet känns tomt och meningslöst. Curri gav mig livsglädje, tröst, allt. Hoppas på att han besöker vårt hem emellanåt, hans lilla katt-ande vill jag gärna ha här hemma.Tiden läker sår sägs det, men innan man kommer dit! Just nu är jag otröstlig och fattar inte hur jag ska orka igenom det här. Alla som mist ett husdjur förstår hur detta känns. Livet är svart ibland.
Stackars stackars dig Curri! ❤️
Jag vet hur du känner i denna sorg för har upplevt detta också. Just nu har mor och jag också sorg. Kastas mellan hopp och förtvivlan eftersom hennes lilla katt kom med ett flyttlass och försvann i en okänd by, 13 mil från hennes gamla hem. 😢
Tröstekramar till dig Curri! 🌺
*Jag tror mer på Ufo, än på Sifo*
![[Sol69]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Men ena katt förr ned framför mina ögon på juldagen förr förra året och jag hann inte ens ringa vet. Men det känns tungt ibland även om jag har de andra katterna. Fast de blir bättre och bättre med tiden.
I början när jag kände av honom hemma blev jag ledsen men nu känns det bra att han vill komma och hälsa på mig och ligga och sova på den plats han brukade när han var med mig. Vet att han kände min och barnens kärlek och är medveten om att han va älskad när han va hos oss.
Vet att han hade gjort det han skulle hos mig och att han har det bra nu där han är, Men ack så svårt! Han blev bara 5 år och de va något som brast inom honom. Men saknar honom enormt mycket stundtals.
Aragon när han va liten
Jag mötte en mager gråvit kattpojke, som jag gav namnet Kalle (från spanska 'calle'=gata), på mitt apartamentos-hotell när jag semestrade i Spanien för ca 4 år sedan. Han blev så småningom min bästa vän för jag besökte hotellet där han bodde, 2-3 gånger varje år.
Alltid hittade han mig nästan genast när jag anlände till hotellet, fast hotellkomplexet är jättestort. Ibland tyckte jag att vi två, han och jag, älskade varandra så mycket att vi var liksom 'i ljuset' när vi var tillsammans där. Kan inte förklara det närmare men det var som att vi var omgivna av ett underbart ljus fullt av kärlek.
Kalle hade dock ibland hälsoproblem och jag tog då kontakt med ett lokalt spanskt djurhem för hemlösa hundar och katter, och de var så hjälpsamma att de tog Kalle till veterinär, när det behövdes.
Förra sommaren när jag åkte dit, blev Kalle akut sjuk och djurhemmet tog in honom för att få vård. I höstas flög jag till Spanien och hämtade äntligen Kalle hem.
Vi fick några underbara månader tillsammans här i Finland: november, december, så fin o lycklig jul vi hade!, och januari. I början av februari blev Kalle sjuk igen. Blodproven visade att både njurarna och levern var förstörda. Kalle fick somna fridfullt i den eviga sömnen. Veterinären sa att han då var minst 20 år gammal, så han fick ett långt och omväxlingsfullt liv och de sista åren hade han en människa som älskade honom över allt, mig. Och jag har aldrig upplevt en sådan kärlek som jag kände till honom, och när jag var med honom.
Starta ny diskussion