Ja jag håller med ska jag bli religiös får det bli frälsis…Tjänar dåligt gör dom -men har mat och husrum och lite till.Min bror som var nerdekad jobbade och bodde på frälsis i flera år innan han gick bort……En eloge för deras sociala hjälparbete.

Jag instämmer helt, dom står ofta utanför affärerna här och jag brukar alltid stoppa ner en slant i bössan.

Man ser dom också mycket kring Jul, och det är en särskild syn att se dom stå där timme ut o timme in för att samla ihop pengar till mindre lyckligt lottade, medans alla andra rusar runt för att köpa hem den sista Julmaten eller sista Julklapparna.

Då brukar jag tänka att där står den egentliga meningen med Julen, att bry sig om och tänka på andra.

Känner också mycket för Frälsis!! Är dock inte själv religös…utom på mitt egna lilla sätt, om det räknas…

Dom gör verkligen en seriös och bra insats för sina medmänniskor. Har sett dom stå på stan med sparbössa, för att samla in till väldigt många olika saker. De finns fler ute på gator och torg just efter katastrofer..som tex, tsunamin eller för att hjälpa världens barn. Tyvärr så tror jag att väldigt många är skeptiska ibland att lägga i sparbössorna, pga att det finns lurendrejare också. Väldigt synd att de förstör ryktena omkring de som verkligen vigt sitt liv för att hjälpa andra. Så en eloge till alla som vill hjälpa sina medmänniskor // MJ:-)

Jo nog gör dom ett otroligt jobb..Man ser dom ofta stå och sjunga på stan..Dom sprider sitt budskap och e alltid lika glada och lyckliga…Man kan riktigt ser hur deras lycka skiner genom dom….Tänk om all kunde brinna för det man tror på..Som dom verkligen gör..Tänka vad många själar runt oss skulle kunna le och må bättre….En stor kram till Frälsis för deras enomr insats för mäniskan och världen runt om dom…Kram//Åse…

Måste bara berätta att min äldsta dotter skrev bla mamma, pappa, sitt namn o lillebrors namn när hon var liten. Nästa ord hon skrev var FRÄLSNINGSARMÈN. Jag kunde för mitt liv inte fatta var hon fått d ifrån…Mäkta förvånad…

Till slut kom jag på att lägenheten jag bodde i då var rätt nära Frälsningsarméns lokal så man kunde läsa namnet på väggen, vilket en annan läste första gången kanske o sedan så "såg" man d ju inte mer… Men ni kan ju gissa att d gav mig huvudbry innan jag kom på d. D är ju inte d första ordet barn brukar skriva direkt… :)

//lia

Jag gick i söndagsskolan som barn,just hos Frälsis.Det par som höll i denna finns fortfarande i livet.Jag tycker att de ser likadana ut,nu som dåoch de är precis lika goa,glada och tillmötesgående som jag vill minnas dem.

En av mina mostrar och hennes man är med i frälsningsarmen. Dem lägger ner själ och hjärta för dem hemlösa i Stockholm med att finnas vid ett härbärge och dem åker ut till dem med kaffe, smörgåsar och kläder. Dem ha 6 barn och många barnbarn själva och alla andra barn och vuxna har alltid varit varmt väkomna till dem. När jag var barn så bodde jag hos dem på sommarlovet i deras sommarstuga, det var som hämtat från Barnen i bullerbyn. Dem har aldrig propagerat för deras tro, alla har rätt till sin egen tro. =)

#6, den lilla berättelsen fick mig verkligen att fastna med ett leende på läpparna. #8 vad underbart att höra om  människor som lever ut sin tro och förgyller tillvaron för andra. Det är oftast dom människorna som man minns bäst, när dom väl en gång inte finns ibland oss längre.