
Konstigt...
Förra natten hördes en fågel kvittra envist utanför vårt fönster, den höll på i minst 2 timmar. Fåglar är väl tysta när det är mörkt. När jag låg där i sängen kände jag en kall pust i ansiktet. Senare på fm kärnar jag ur några oliver, när jag sen skall spela wordfeud bildar mina bokstäver oliver, då tappade jag hakan ordentligt. När jag sen sätter mig i bilen spelar de Magnus Ugglas låten "jag och min far", när det är på slutet av låten där han sjunger -jag trodde du aldrig kunde dö… då ringer min mobil ååå nej inte du utbrister jag. Programmet bryts å tjejen på Mixmegapol fortsätter… å jag kunde svara, jag missar inte Ugglas låten. Jag miste min pappa för lite mer än ett år sedan.
Vilken dag… allt ¨på en och samma gång.
Tack för att du delade med dig av din berättelse :)
"Man måste ge lite mer än man tar"

Glömde skriva, att jag saknar min pappa väldigt, väldigt mycket.