Jag har letat runt men vet inte var jag skall söka efter artikel du menar

Kanske detta funkar

Länken till sidan

SEV

Stort tack Men hu va lång Får läsa imorgon när jag är piggare

Jag har varit med om UKU:er, dom flesta sk Sömnparalys. Jag är alltså vaken men kan inte röra min fysiska kropp. Kan sträcka ut handen för att tända lampan, men handen glider igenom (min astralhand). I början blev jag ordentligt rädd och trodde att jag dött! Kämpade som tokig för att komma "till ytan", men ju mer jag kämpade desto mera baksug blev det ner i ett "svart hål" (min kropp). Nu tar jag det lugnt om det händer och försöker försiktigt komma iväg på astralresa, men det är svårt då baksuget är så starkt och svårt att komma förbi.

En annan gång, när jag var väldigt trött och ville tvinga mig själv att vakna, kämpade jag mig upp så att jag fick benen över sängkanten. Såg att det var morgon och att solen lyste in. Hunden låg vid ytterdörren och jag tänkte för mig själv: "Hur skall jag orka resa mig och gå ut med hunden?" I samma ögonblick blev det "baksug" och jag försvann ett ögonblick. Öppnade sedan ögonen igen och fann att jag låg i sängen vänd åt andra hållet. Den här gången var jag helt vaken. Jodå, det såg precis likadant ut i rummet, men jag mindes tydligt hur jag satt mig på sängkanten och alltså varit vänd åt andra hållet ögonblicket innan.

Detta tillstånd verkar man kunna hamna i när man är på gränsen mellan sömn och vakenhet. Vet att man skall kunna "tänja" på silvertråden så att man kan göra en astralresa, men har alltså inte kommit särskilt långt på väg.

Har inte läst hela artikeln, men väl boken av Agneta Upmark. Hon tränade upp sig så att hon kunde besöka sin syster bl a. Ett steg vassar är astralprojektion. Men, ack, än så länge har jag inte lämnat sovrummet ens.

skall läsa artikeln senare

Som sagt tidigare det är en intressant läsning..väldigt mycket att förstå och jag är ju inte alltid den som gör det…men nyfiken e jag allt….

När hände det här dig första gången? Men liksom hur vet man skillnaden uku och ut ur kroppen upplevelser? Jag har trott att det är liksom samma sak? Vad är själva syftet med dessa resor? Handlar detta mycket om att våga släppa kontrollen? Men ändå måste du ju ha den under resan? Konstigt mellan ting där??

Skulle själv gärna vilja vara med om nåt sånt men sammtidigt så säger jag ifrån. Vill inte hamna hos grannen och springa där och rota. Vet genom andra att dom har hamnat lite här och där. Som sagt det kan ju vara en annan sak?

Kram

Hoppas du har översikt med mina frågor, det kan bli en hel del konstiga frågor i från mig. Jag har några till men jag inväntar ett tag.

      begliga uku upplevelser,har jag haft i Meditation,men gjort en medveten astralresa,never men det kanske någon annan har?

Jag har också haft upplevelser vid meditationer som nog kan räknas till UKU upplevelser men då har det bara blivit så att säga, jag har aldrig medvetet i en Meditation tänkt att "nu ska jag göra en astralresa, kan man göra dessa resor medvetet?

Vad jag helt säker minns så var jag utanför kroppen första gången någon gång som ung tonåring. Jag låg och slappade på magen i sängen och helt plötsligt drogs jag ur kroppen, virvlade runt uppe under taket och ner igen. "Vad var det" tänkte jag samtidigt som jag höll fast i sängramen. Märkligt nog blev jag inte rädd och någon Sömnparalys har jag aldrig upplevt då eller senare.

Jag struntade i allt och nästa gång 1976 så var jag 19 och gjorde lumpen. Då gled jag en natt bara ut snett upp mot taket. Inte heller denna gång blev jag rädd, jag bara tänkte "skithäftigt". Jag visste då att det var en uku eller utanför kroppen upplevelse om man ska uttrycka sig i klartext.

Sen fortsatte det av bara farten. Jag var ute och snokade, besökte bl.a. en polare i Sydafrika. I bland var jag på platser som jag vet inget om. Jag gjorde mina experiment t.ex. bita mig i fingrarna och kollade så alla kroppsdelar fanns kvar där de skulle, det verkade åtminstone så.

Det kom sådana spontana utflykter någon enstaka gång per år, eftersom jag inte var rädd ägnade jag mig åt bus istället, jag gick genom väggar, mötte andra "astrala varelser"  etc. etc.

#6 UKU är en förkortning av Ut-ur-Kroppen-Upplevelse. Vad som är meningen med det hela vet jag inte, bara att det är sådant som händer många och att vissa lär sig hantera det. Jag kan inte lägga mig ner och tänka att nu skall jag ut på en UKU-resa i natt, det funkar inte. Händer det så är det spontant och när jag minst anar det. Det kan gå år emellan.

Så finns det ju NDU också, som är en förkortning av Nära-Döden-Upplevelse.

aha nu börjar kronan ramla ner men nu börjar jag bli lite orolig då kan det ju komma någon hem och kanske har varit det?? Själv har jag ju fullt sjå att tala om för andevärlden att  jag vill vara själv på toa.. nu ska jag behöva tänka på det här å?  

Men det bör ju finnas något syfte och mening med att vara utanför kroppen? Kan ni som har varit med om det här göra det medvetet och hur gör ni då? nu menar jag gå ur kroppen? Sen då? hur kommer ni tillbaka och hur känner ni er då?

Eva

Om det finns något syfte med att vara "ute" det vet jag inte, möjligen lär man sig att livet är så mycket mer än den köttsliga kroppen.

Jag kan inte smita ut medvetet, det sker spontant ibland.

När jag kommer tillbaks så tänker jag "Oj nu var jag ute igen".
När man är ute så tänker man lite annorlunda än när man är i kroppen, och åtminstone jag bryr mig inte om kroppen och hur den har det, jag snokar runt och ibland träffar jag andra som jag inte har den blekaste om vilka de är.

Den ende som jag har fått riktigt kläm på vem det var, var min guide, han dök upp en gång när jag "kallade" på honom.

Tröga lilla jag När jag läste artikeln kom jag på att jag läst en bok jag lånat om just sådana reser Där fanns instruktioner hur man skulle göra i den boken Nyfiken som jag är så skulle ju jag prova och det gick inte bra de sluta med att jag sprang rätt in i väggen här hemma Pang sa det Nu i efterhand kan jag skratta åt det Hur kunde jag då tro att det skulle fungera

Sista gången jag upplevde det här var i våras, och den första måste ha varit för länge sen, redan när jag var liten. Då var det mitt i vintern, smällkallt ute och jag hann tänka - innan jag tog en tur utanför fönstret - "men, jag kan väl inte 'flyga' ut nu när det är så kallt..?" men konstigt nog så kände jag ingen kyla. Jag har ett vagt minne av att det var stjärnklart ute och en väldigt vacker natt.

I våras gjorde jag resan inne i rummet. Börjar med att jag glider längre och längre ner i sängen. Jag blir så paff av att inte sänggaveln tar emot när jag fortsätter utanför sängen. Sedan bar det iväg upp i taket och runt omkring i rummet. Jag känner en osäkerhet och vill "komma tillbaka", men blir irriterad över att det inte går så då skriker jag "försvinn, lämna mig ifred!" Strax innan jag "vaknar" så ser jag dessutom två andra vita skepnader i ena hörnet av rummet. Dom ser förskräckta ut, stackarna! kanske för att jag blev så irriterad, så då skäms jag och ångrar att jag brusade upp.   Sedan dess har jag sovit lugnt, utan några UKU-upplevelser - tråkigt nog..

Tack för alla svar på mina frågor.. Jag har mer?? hihhi både dumma och div andra

Jo, tar det mycket energi att gå ur och i kroppen? …Farwuq du säger att du tänker annorlunda då,, har du testat att ta med dig frågor som du kan ställa dig själv då du är ur..Blir det samma svar eller? Är det något du kan ta med dig tillbaka? När ni går ur, är det i någon speciell sinnes stämning ni är i då ni går ur?

Jag är så envis av mig!!! det måste finnas något syfte med det här???

kram och tack för alla svaren ni ger

"Testat att ta med dig frågor"

Det är så sällan jag kommer ut att jag glömmer allt planerat och börjar undersöka det jag har runt mig istället.

Dock hade jag sinnesnärvaro nog i våras att börja "kalla" på saker och ting, först kallade jag på en flicka som jag mött flera gånger i det astrala men hon kom inte, då kallade jag på min guide och han kom.

Mina upplevelser har jag haft innan jag blev medlem här på ÖN. Dom har därför varit förknippade med viss rädsla. Mitt utbrott den sista gången var tänkt som ett sätt att tala om för "vad det nu är" att lämna mig ifred. Sedan jag bekantat mig med alla likasinnade här på sajten så ångrar jag mig fruktansvärt, och går och ber, och hoppas på att jag skall få göra en ny resa snart. Då skall jag definitivt testa, och se på tillståndet med nyfikna ögon s a s! :) Apropå det två skepnaderna som uppenbarade sig i slutet av min förra UKU, så tyckte jag att det ena ansiktet påminde om min pappas. Han gick bort för 21 år sen. Den andra skepnaden stod med ryggen mot mig så jag uppfattade inte vem det var.

#4

Även Agnetas syster, Ingela Coleman, har skrivit en bok. Hon har också haft UKU och jämför dem med systerns i boken. Mycket intressant.