Jag känner igen det där. Så reagerade min son när han var liten och jag gjorde likadant som litet barn när vi blev rädda av att någon plötsligt stod där i rummet.

min tonåring, tyckte att det fick vara nog, för något år sedan. Hon hade vid ett flertal tillfällen, sett en liten flicka i ålderdomliga kläder, bla. sprang hon vid ett tillfälle efter bussen, som hon åkte i. Hon är väldigt medveten om, att ingen annan kan se henne.

Sista gången, som hon såg henne, så satt hon i en kartong som jag hade ställt i hallen: då skrek min dotter rätt ut och sa - mamma, säg till henne att sluta stirra på mig, hela tiden. Det är läskigt när hon kan sitta där, fast det är fullt av grejor i kartongen. Det och mycket mer, händer här.

Jag har sagt till töserna att säga till andarna, att lämna dom ifred, och backa. Har också försökt att förklara hur dom kan skydda sig, med hjälp av att göra bubblan runt om kring sig. ATt dom inte är farliga, att dom kan ställa frågan vad dom vill. Men jag är nog ingen bra undervisare, för fortfarande så har den lilla inte fått sova många hela nätter på ett  helt år.
Den stora stängde av ögat, efter kartong-händelsen. Men den lilla säger att det är mycket bättre. För nu är det i alla fall en gång per vecka som dom INTE stör henne, snacka om optimist.