
För att åter till livet väckas en dag
Jag flyr i mitt inre, bort ifrån allt,
för i verkliga livet, är allting så kallt.
Jag prövar att tänka, grubblar står i
lever ju egentligen i ljuv harmoni
Att tiden skall läka allas våra sår
Men faktiskt känns det som om det var i går
Med stor viljekraft och styrka i min själ
blundar jag för min ömma akilleshäl
Jag övervinner allra svåraste hinder
Inget ord som mig någonsin binder
I mörker jag vandrar, kan inget se
Kanske en dag att jag åter kan le
Att sörja, älska och vila ett tag,
för att åter till livet väckas en dag
Har du skrivit den själv, Susanne? Den är verkligen tankeväckande, men så sorglig! 
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

Den är fin susanne, gå gärna in och kika i min dagbok också, jag har lagt in några dikter, som har tillkommit nu dom senaste veckorna. Så konstigt, det är precis som om någonting hänt med mig efter att jag blev medlem här, skriver dagbok och dikter, sånt höll jag ju på med som tonåring, man kanske håller på att bli barn på nytt, vad tror du?

Dikter har jag alltid skrivit,men det är inte förrän efter min sjukdomstid som det "blommade upp"!Jo,jag har skrivit den själv.Det är sånt som ploppar upp när jag får ångest ibland.
Då är det precis som om nån annan håller i pennan….
Jag har skrivit bortemot 350 dikter sen januari-07 och det har känts bra i själen att få skriva av sig,istället för att skrika av sig!
Jag finns på http://www.poeter.se under mitt namn.Det finns många där som mår dåligt,särskilt ungdomar.Många skriver om hur dom skär sig eller drogar ner sig.
En del gör som jag;bara skriver.Det verkar vi må bättre av…Kanske nåt att rekommendera till alla?

mm, känner igen det där med att man alstrar mycket mer av energi (dikter, bilder mm) när man mår dåligt i själen, men jag mår ju inte uruselt nu. Är mer som om jag har upptäckt en slumrande sida, när jag kom samman med likensinnande, här. Allt har ju sin tid, sägs det, så det kanske är min tid nu.
Men jag skall gå in och titta på, sidan som du rekommenderar.