Övernaturligt iFokus

Övernaturligt

Etikett: upplevelser
Läst 605 ggr
Smeagol
0

Är spöken ofta ens läktingar??

Jag har mycket funderinga, hmm de har jag jämt! =) Men ialf om de är andra omkring en är de oftast släktingar eller är de andra människor?? Jag har varit med om ett antal upplevelser när jag var yngre. hemskt, blir lite mörkrädd när jag tänker på det. Känns både tråkig och skönt på samma gång att ja ej upplever spökliga saker längre. ialf inget som jag lagt på minnet. Vad kan de bero på att jag ej känner av någon nu?? är det för att jag blivt så rädd på "äldre" dar? Kan ju säga att jag kännt av viss energi här där jag bor men inget emot vad jag kännde när jag var yngre. När jag var yngre kännde jag at jag alltid hade någon med mig, han/hon var jag ej rädd för. Det var mer som en bettryggande kännsla än som ett hot. Det var i mitt gammla hem som jag kände av den personen/energin och där såg jag även en gestalt och då kan jag lova att jag var grymt rädd men efteråt så blev jag bara lungn.

Och en gång när jag satt nere i min pappas källare pga att jag var osams med min bror så tänkte jag plötsligt på min farfar och då slockande lampan och när jag skulle tända den igen så funkade den inte. mcyket läskigt. Har även hört folk som gått i trappen när jag varit själv hoss min pappa. Att tilläggas bör kanske att han bor i skogen så de är troligen ingen levande själ som var där.

Någon som vet vem de kan vara??

Smeagol
0
#1

puttar*

Smeagol
0
#2

puttar igen, många som läser men ingen som skriver :(

Soffe
0
#3

Ja det brukar vara ens döda släktingar som hälsar på :) ..Men det kan oxå vara en eller flera andar som har tillhört den platsen man bor på..

Vibeka
0
#4

Hej!

Det allra vanligaste när man känner av någon energi är just att det är någon nära släkting eller vän, du kan oxå känna av din guide. Men det du berättade om källaren och lampan som pajade var helt klart din släkting som ville visa dig att han var där :) SKOJ :)

Ljus carina

Vibeka
0
#5

Ops!  *S**

Soffe
0
#6

#4 Som jag oxå skrev :)

zeretki
0
#7

Jag tror det finns många andar runtomkring oss men alla är nog inte spöken. Fast det beror på hur man menar med spöken. :)

Thinka
0
#8

Det behöver ju inte alltid vara släktingar, även om det oftast är det, ialla fall här hos mig . Men jag har ju "träffat" andra andar som inte är förknippade mig mig med släkt band överhuvudtaget.

Tuva-Lena
0
#9

..spöken låter "hemskare" på nåt vis, medan andar är mer tillfreds :) Förresten, är det samma sak? Spöken och andar menar jag. Vad är det för skillnad på en demon och en ande då..? Är det en "ond" ande resp en som är "snäll"…? FundersamSkrattande

"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."

 

Thinka
0
#10

jag tor många gånger att man i folkmun säger spöken fast igentligen menar man andar, den uppfattningen har jag fått i alla fall. Som maken sa när jag skulle hem till väninnan och känna av  :jahapp ska du på spökträff? , fniss

Elisabeth-J
0
#11

I de fleta fall när personer ringer och säger att dem är rädda för att det spökar så mycket hemma, då är det släktingar som bara vill förmedla något eller visa att dem finns där.

 

Elisabeth 
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

Smeagol
0
#12

Men vad spännanden. jag vill ju verkligen veta hur det ligger till. Ååå..vad jag vill men sammtidigt är jag så rädd. Någon som har nått tipps på hur jag kan komma över min rädsla?? Som barn eller yngra har jag sällan varit rädd men nu på äldre dar så är jag det. den gestalten som jag såg i källaren tror jag att det var min bor som min mamma förlorade i plötsligspädbarns död. då menar jag altså i de huse jag bodde förr, jag bodde nämligen i källaren där. 

Och en annan fråga som jag mkt länge undrat över, de som dör när de är unga åldras de i himmlen?? Brukar tänka att min lille bror som dog som spädbarn nu är tonnåring eller är de helt fel??

 Jag vill få tillbaka min förmåga att se men sammtidigt är jag så rädd, hur ska jag gå till väga? Ngn som vet?

Smeagol
0
#13

puttar**

melia
0
#14

Jag var väldigt rädd för bara 4 år sedan och sa att jag aldirg skulle vilja se eller höra någon ande! jag var livrädd jämt varje kväll, ett medium sa nämligen att jag kommer att ha mycket med andar att göra i framtiden och att jag inte alls kommer vara rädd då, det trodde jag inte ett dugg på då det var det värsta tänkbara för mig, sen gick jag med i en mailinglista som handlade om övernaturliga fenomen och fick lära mig mycket och göra övningar och så, och så småningom så såg jag faktiskt min första ande Glad och jag blev inte ett dugg rädd! Han bara visade sig för min en natt och så hade jag en kattande som alltid låg på mitt bröst när jag vaknade jag såg dom här andarna innan jag slog upp ögonen just när jag vaknat, och sedan dess har det fortsatt, men just nu har jag hamnat tillbaka i det där då jag är rädd om kvällarna och inte vill se nåt och då ser jag faktiskt inget heller så jag tror att dom är snälla och inte visar sig om man är rädd och inte vill se Skrattande

melia
0
#15

och även om man har mycket stress omkring sig, för jag har även saknat att se ett ansikte framträda i mörkret när jag vaknar till om natten och har velat se nåt och verkligen försökt ibland, men då tror jag att jag har haft så mycket omkring mig så jag inte kunnat slappna av o ta mig tid helt enkelt, för bara oro o stress lagt sig och jag fått en lugn period i mitt liv så har jag kunnat se dom igen Glad