Det här är lite svårt att säga vad som är rätt eller fel. Som jag ser det är det nog bäst att tiga, för många är rädd för det dom inte förstår. Andra förlöjligar. Det är många som ser det som hjärnspöken, när man ser och känner ande närvaro. Men är man i rätt sällskap är det ok.

Håller med Sven att det är svårt att veta vad som är rätt eller fel. Själv får jag också besök då och  då. Kanske får man lita på sin magkänlsa om man ska säga de eller inte. Har själv vänner som jag inte kan prata om detta med. Just för att dom vill inte prata om detta och de respekterar jag.

Alla mina vänner vet om att jag tror på det övernaturliga, så dom bryr sig inte ifall jag pratar om det. Dom stänger av öronen ifall dom tröttnar på lyssna.

Men det är klart om man ser någon annans släkting, så skulle jag fråga först om dom vill veta vad jag vet och sett innan jag talar om det.

Bara en tanke som slog mig, hon Lisa Williams gör ju så. Flyger på folk på stan och jag tycker ibland att hon tagit upp ganska personliga/intima saker som man kanke inte vill de ska pratas om bland folk på stan, kameramän osv.

ToteMo. Håller med Sven o Stina. Du får gå efter vad du tror.det är ju känsligt när man inte känner personerna. Många blir ju rädda o tycker man är konstig. Men du är duktig. Jobba på i det tysta.Lena

*4 Eftersom det är tv så tror jag att dom har frågat personen innan. Men visar upp de i tv som om hon bra säger saker till dom just för att det ska se spännande ut.

#6 Nog är det så, sen ska det se ut som något annat för tittarna. Säkert går det till på detta sätt. Först får dom bli avlästa och det tar längre tid än som visas. Sen samman ställer mediet uppgifterna dvs går efter ett manus det är det vi får se.

Till att börja med Totemo, jag är så glad över att höra av dig och den utveckling du visar upp, det är fantastiskt och det har varit skojigt att få följa dig i din utveckling som gått i rasande fart.

Jag tycker också man ska vara ytterst försiktig och eftertänksam med att berätta.
Anledningen till att du stöter på dessa själar är för att du själv går omkring med öppna chakran (ajabaja ).

Själarna du råkar se finns ju vid de annhörigas sida och har säkert alltid gjort det.
De avser kanske inte att förmedla sig utan kanske blir lika förvånade som du själv över att du ser dem.

Jag själv slarvar också med mina chakran gång på gång och hade på arbetet för en tid sedan fullt hus kan man väl säga då jag stötte på mina arbetskamraters nära och kära.
Några av dem ville att jag skulle förmedla saker från dem men jag beslöt mig för att ingenting säga.
Inte ens till de jag vet tror på detta.

Anledningen är att de annhöriga, levande, personerna inte bett om att få kontakt och information.
Jag tror att då de är redo så kommer de till mig för att kanske kunna få en sittning.

Det jag tycker man kan göra om man vill/vågar är att berätta att man har förmågan att kommunicera med andra sidan.
De som då vill veta mer kommer så småningom att fråga dig.

Jag skulle bli överlycklig om nån tog tag i mig tex på stan och berättade nått, men det är för att jag är så fruktansvärt intresserad av sånt här.

Oj gammal tråd… Jag har så bråttom ibland!

Gammal tråd och TS har slutat ser jag men oj ett sånt viktigt ämne.Svar Nej man kliver inte bara på för vi vet aldrig hur känsligt det kan vara med sorg eller ett obehag just vad gäller andevärlden för en del personer,alla är inte öppna för det här.

I Lisa Williams fall går hon alltid fram och frågar först om det är okey och säkert får hon flera nej men dom ser vi inte på tv.

Däremot finns andar som verkligen pockar på vår uppmärksamhet och då kan vi lite försynt baka in i ett samtal för att testa om en person är intresserad av det andliga.Men på ett sätt som absolut inte ger obehag på något vis utan bara smyga in på själva ämnet andlighet och därifrån utgå om en person finner rädsla,obehag eller absolut inte tror.

Vi ska alltid fråga först om det är okey att kanalisera för en person och är svaret nej alltid respektera men att bara kliva på så gör man bara inte i ett så känsligt ämne som avlidna släktingar eller vänner för har vi otur kan det såra mer än ge stöd beroende på hur en person är och hur nära sorgen ligger.