Oj, det är ju ingen lätt fråga…Min uppfattning är att det inte finns något generellt svar som gäller, att det inte existerar någon form av mall att utgår från, eller vad man skall säga. Att man själv bildar sig sin egen uppfattning om syftet med ens eget liv, att man formar sitt eget öde efter egna värderingar och åskådningar. Jag ser på livet som en unik möjlighet som tilldelats mig, en underbar resa där man utgör kärnan av det hela. Jag har alltid känt mig som en del av något större, en del av en större helhet, ett samband vars bitar läggs bit för bit - som ett pussel utan lock som utformas olika för varje individ. Som en stig som skapas gradvis som leder till hjärtat av världen, den starkast lysande kroppen på stjärnhimlen, till en enorm insikt som visar dig sambandet mellan allt. Livet är en resa där som skall berikas med erfarenheter, minnen och lärdomar - där både med- och motgångar ingår - i den slutgiltiga strävan efter insikten av det där sambandet. Jag tror inte att det finns våra öden är förutbestämda, visserligen till en viss del på en del punkter, men jag anser att det är vår egen uppgift att utforma det efter våra egna förhoppningar och drömmar. Samtidigt tror jag att vi existerar för vårt eget nöjes skull också(att vi skall få uppleva ren och sann glädje, kärlek, förväntningar och underbara minnen), även om somliga av oss ibland hamnar i ett sådant fruktansvärt mörker fyllt av motgång efter motgång att vi känner att det inte finns någon lycka i detta liv, att det inte finns något ljus i tunneln. Jag tror att vi alla i något skede av våra liv får uppleva detta mörker, men jag har valt att se det som en prövning som vi måste övervinna för att komma ut starkare på andra sidan och få en pusselbit till på livets resa. Mitt svar kanske blev aningen luddigt, vilket jag anser att svaret på frågan också är. Ja, vad säger man? Allt är väl relativt? 😉

#0 Ur min synvinkel:

Vi är här på jorden för att uppleva och genom vår upplevelse vakna upp och förstå att vi är hemma och alltid har varit det. Att hemma inte är någon annanstans än exakt där vi befinner oss. Det handlar om att vara hemma i sig själv, i Självet. Om att sluta fly från sig själv. Om att sluta fred med sig själv, bli hel. Detta gör vi här och nu på jorden. Vårt hem.

Livets mening är resan och resan ska resas i kärlek. Allt som sker under livets gång är resan mot ett högre medvetande. Så tror jag.

Jag håller med Ravenna

Och så tror jag också att det kan vara så att vi på andra sidan gör upp en plan om vad mer exakt ska vara våra utmaningar. Men syftet med det vare sig vad man gör upp för plan är att övervinna negativitet, lära sig tålamod. Och det Ravenna sa.

Tror också att man ska sträva efter att bara trivas så bra som möjligt och därmed få ett värdefullt liv. 

Men det är också meningen att vi ska möta svårigheter, men det är bara för att lära oss. Alltid för att lära oss.

lite halvt off topic, om vi tar mig som exempel, så har jag inte hunnit leva länge. Ändå har jag hunnit med en svår tid på några år, som jag tog mig ur. Jag har nu efter den upplevelsen lärt mig otroligt mycket och har en del värdefulla verktyg som jag kan använda mig av när det blir jobbigt igen.

Just nu går jag igenom en helt annan typ av jobbig tid, och skulle aldrig klarat det så här bra som jag gjort hitills om jag inte hade dessa verktyg… Frågan är bara vad jag kommer ha lärt mig efter denna jobbiga tid! Spännande tycker jag.

Jag tycker meningen med livet är att hitta en mening. Min kompis berättade en gång om en bok hon läste om en medial som sa att andarna hade sagt att meningen med livet är att vi ska lära oss saker. Varför ska vi lära oss saker? Det låter skitskumt.. Vad är meningen med det i slutändan isf?

Jag tror att vi helt enkelt är förvirrade biologiska varelser som precis som alla andra varelser ska föröka oss och helt enkelt hitta vår plats på jorden med de färdigheter och styrkor vi har och bidra så gott vi kan med de resurser vi har. Vi är för smarta för vårt eget bästa och funderar därför över meningen med livet. Jag tror inte djur tänker så. Där handlar det om överlevnad men vi har inga naturliga fiender på samma sätt. Vi har för lite att göra helt enkelt och fyller livet med en massa skit egentligen. Vi är från början ämnade att använda kroppen och jobba för vår överlevnad precis som alla andra varelser men sitter nu försoffade och sjuka och försöker fylla tomrummet inom oss på olika sätt.
Jag har fört mina gener vidare och ska nu föra min kunskap vidare genom barnen. Meningen med mitt liv är att leva vidare genom mina barn! Att ge dom en dräglig framtid och fostra dom väl och på så sätt bidra till mänsklighetens framtid och överlevnad!
Varje unika människa är viktig och har ett syfte!

meningen med livet i fysiken tror jag är vad man gör det till, att man alltså skapar en mening att leva för själv. andligt sett tror jag att vi "själar" sänds till jorden för att göra själen hel. Lite i stil med buddhismen och nirvana. dock så vet jag inte vad som händer när själen är fullständig:)