Jag tror inte att personlig och andlig utveckling börjar med läsning och böcker och information, det börjar inom dig själv. Ta lite avstånd från hela denna andliga sida och titta innåt på dig själv, börja försöka vara 100 %ärlig mot dig själv och fundera på vem du är egentligen. Vad tycker du om olika saker här i livet? Vad har du för funderingar och frågor om livet, universum, kvinnligt manligt, varför du reagerar som du gör egentligen, färger, musik, allt! Försök hitta dina svar och din sanning. Och var aldrig nöjd med svaret vet inte. Låt det komma i sin egna takt

Ta avstånd från sidan? Jag tycker jag har fått massor av svar och råd här inne, jag hade nog inte kunnat utvecklas i denna farten om jag inte hade fått hjälp härifrån. Jag kanske inte hade utvecklats alls. Jag är ju också bara nybörjare änsålänge :)

Åh nej inte denna hemsida, utan den andliga sidan av personlig utveckling! Att du inte tänker så mycket på det här med andlighet, andar, personliga vägguider eller vad det är du tänker på. Istället vänder du tankarna till dig själv

Läser och hör att man ska träna för att kunna utvecklas, träna att Se auran som exempel?

Om jag tar fram min kortlek och det första kortet blir fel så lägger jag undan den igen.. Ghaaaah jag fattar inte varför jag inte gör något?

Och jag blir jätte avis och arg om någon som är yngre än mig (jag är 24år) är mer utvecklad.. antar att det har att göra med att jag va jätte utvecklad för fem år sen och inte alls är i närheten av vad jag va då nu😢

Känner mig gammal … Har hört att det tar flera år att bli jätte bra…Känns som att fem låååånga år är bortkastade på ingenting…

Ja visst kan man träna och utvecklas, men är det så viktigt för ditt liv just nu att kunna se auras och lägga kort?

Det kanske är viktigare för dig just nu att utvecklas personligt och inte andligt.

Du har ett helt liv på dig (du är väldigt ung) att utvecklas andligt. Och det kommer, om du vill det så kommer det komma. Men du är här på jorden för att lära dig något, och det finns mycket att lära sig och fundera över som inte har med andra sidan att göra. 

Till exempel som du säger att du blir avundsjuk och arg på andra yngre än dig som är mer utvecklade, varför blir du avundsjuk? Varför tycker du att det påverkar dig och ditt värde för att andra kan andra saker? 

Hjälper det dig på något vis att bli arg och avundsjuk, eller är det så att det egentligen blockerar dig och bara gör ditt liv svårare?

Som sagt är du väldigt ung, vet du ens vem du är än?

Jag är själv 20 år, och jag förbannar att jag är så ung hela tiden då jag dundrat snabbt fram i min personliga utveckling men har inga situationer eller upplevelser där jag kan bli "testad". 

Även om jag spenderat mycket tid och tankekraft på vem jag är och hur jag ser på jorden universum alltet, så är det såååååååååååååååå jävla mycket som jag inte vet. 
Jag känner mig själv bättre än vad jag någonsin gjort innan, men det betyder inte att jag vet vem jag är än. 

Man är aldrig färdig liksom.

Med allt det sagt så försöker jag och misslyckas hela tiden i min andliga utveckling, jag försöker meditera och det är jättesvårt för mig. Jag vet inte varför.. Men jag antar att vissa faller det lättare för bara. Så som vissa är mer mediala redan som tonåring. Du och jag har inte det lika givet i vår hand, så vi får försöka mer. Men jag tror det viktigaste är att inte bli så frustrerad när det inte går på en gång. Tålamod och positivitet, och försök igen och igen och igen.

Jag tror inte jag kommer klara av att meditera förrän om lång lång tid på den nivån jag vill. ANtagligen flera år. Och jag vill med utvecklas på ett andligt plan, och spelar ingen roll hur mycket jag vill det det kommer inte hända på en gång. Men vet du vad, det är okej. Jag kan försöka leva livet under tiden.

Äsch då sluta nojja. :) jag är 25 och knarkade så mkt i flera år att jag helt tappade den andliga sidan av mig själv, jag började ta upp det igen när jag blev nykter. Du är ung! Tro mig.