Övernaturligt iFokus

Övernaturligt

Etiketterandarspöken
Läst 2423 ggr
mångafrågor
2

Varför inga bevis??

Första veckan efter pappas död gick det lättare för då kände jag mig övertygad av att pappa var med oss.Nu tror jag mer att jag inbillat mig allt:(Allt känns förjäkligt nu.Jag tänkte ett tag att jag skulle gå till ett medium men nu har man hört att det finns inte ett enda medium som varit trovärdigt när dom testad dom eller hur jag skall kalla det.Varför är det så?Kan alla vara så fula att dom lurar folk att dom har kontakt med deras anhöriga osv?Jag tänker även lite på det på det okända som sänds i tv-Först berättar familjen vad som händer där hemma och sen när mediumet kommer så drar dom BARA upp just dom grejorna som familjen sett,jag menar att spökar det hemma så händer det säkert saker som inte familjen upplevt,eller?Likadant att dom som är i sorg(som jag är nu)upplever ofta konstiga saker om att den nära anhörige är med en men läser man om sorg så brukar man uppleva sådana saker utan att det är nått övernaturligt.Ångestsymtom är ju likadant som man skall känna om en död är på besök,just det med yrsel,svårt att andas.rysningar osv..Jag skriver endast det här för att jag vill börja tro igen på att det finns ett liv efter och att min pappa är med mig, men som jag känner nu så är det alldeles för mycket som talar imot:(Hur vet man att dom som är seende osv inte tror så skarp på vad dom känner och ser så att det bara blir syner för dom med?Ungefär som en som är riktigt kristen är säker på att det finns en gud.

Katthemsmatten
0
#1

Först vill jag beklaga förlusten av din far. Förstår att du har många funderingar. Vill poängtera att jag inte tror på det övernaturliga, men när min man avled hörde jag honom vid ett tillfälle gå förbi mig i vardagsrummet där jag satt och läste. Han gick från köket förbi mig och in i sovrummet. Det var någonting som ofta hänt när han levde. Det enda som skiljde var att jag inte hörde ljudet när han la sig på sängen.

Några månader senare gick jag till en KBT terapeut för att bearbeta den akuta krisreaktion jag blev sjukskriven för. Vid ett av de första mötena frågade min terapeut om min man hade besökt mig ännu. Uppenbart är det en fullt naturlig händelse att man upplever ett 'sista besök' av sina anhöriga att det var en fråga hon brukade ställa. Jag minns också att pappa kom förbi mig i köket hos min mamma vid minnesstunden begravningsdagen. Så visst kan vi förnimma våra döda. Om de verkligen kommer till oss eller om det är vår utsatthet som framkallar fenomenet vill jag låta vara osagt. Var och en får tro det den vill.

Medarbetare Hittekatter iFokus

Illusion
0
#2

Jag kan dock inflika att jag har ofta panik attacker och jag tycker tycker verkligen inte att det känns som när jag får besök av andarna. Det är två helt olika känslor och man vet om nån är där eller ej. Sen den där led sorg, det har jag med men det känns inte heller likadant som när en ande dyker upp bakom mig, så jag tror inte på det där, det är bara skitsnack


☮ and ❤ among each other ✿

Amandla
0
#3

Jag hoppas att du läser runt här på sajten, det finns många intressanta trådar. Just idag kom det här svaret i en annan liknande tråd som den här: #3

Katthemsmatten
2
#4

#2 Litet svårt att följa din tankebana: skitsnack att det finns andar eller att många, kanske de flesta, i sorg kan förnimma den bortgånges besök vid ett tillfälle? Kan tillägga att jag inte lider av vare sig pankikångest eller andra psykiska problem. Är väl helt enkelt 'normalstörd'.

Medarbetare Hittekatter iFokus

saur
1
#5

Tror illusion mena att hen känner väldigt olika känslor när hen har ångest, möter andar, eller sörjer. Och därför är det skitsnack att man tror andar är där men det egentligen är ångest. Förlåt om jag misstolka och lägger mig i heh :( Försöker sända mycket kärlek och värme till dig mångafrågor

Illusion
0
#6

Hahaha… Ja jag tänkte att det är tex 2 helt olika känslor när man möter andar och när man harn panikångest, jag tror alltså på andar. Men att ha panik och möta en ande är 2 helt skilda saker. Hänger ni med nu?


☮ and ❤ among each other ✿

Katthemsmatten
0
#7

Då förstår jag. Jag tror inte på andar, men jag upplevde både min mans och min fars närvaro. Och det fanns ingenting skrämmande i det. Bara tröstande. Som att de kom för att i min fars fall säga att han hade det bra nu. Han dog mycket dramatiskt och jag var med, så det skulle kunna vara så. I min mans fall för att se att jag hade det bra. Han var alltid mycket mån om att jag skulle ha det bra.

Medarbetare Hittekatter iFokus