Själen kontra jaget
…och aldrig mötas det två. Eller hur är det? I levande livet menar jag. Står alltid själen över det medvetna jaget, alltså i fråga om empati, att göra det rätta, osjälviskhet o s v..? Man försöker alltid att vara en god medmänniska, men varför misslyckas man så ofta? Man måste ju ta hänsyn till sitt medvetna jag också, när man nu lever här på jorden där man annars riskerar att bli utnyttjad eller rentav mobbad om man är för snäll, eller "dumsnäll" som jag brukar kalla det. Dumsnäll var jag i min ungdom, men fick ofta lida för det. Idag kan jag bita ifrån om nån person attackerar eller utnytjar mig, men samtidigt kan det kännas fel inombords. Hur gör man för att det skall råda balans, egentligen..? 
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
Jag tror att det viktigaste är att känna efter innan man gör något. Det är inte lätt ibland, men det är väl så viktigt tror jag. När du frågar om själen står över det medvetna jaget så tror inte jag att det är så. Ditt medvetna jag är ju hur du är och hur du uppfattar dig själv, hur du tänker osv….din själ finns inom dig och påverkas också av alla dina handlingar så också känslorna, samtidigt som ditt medvetna jag påverkas genom dina tankar. Allt hänger ju ihopa. Mår man dåligt i något av sina "tre jag", så är man i obalans.
Själen gör sin spegelbild till oss enligt mitt tycke genom våra chakran och vår aura, rent energimässigt alltså. Men även…ögonen är själens spegel. Om vi är i oblanans i själen så speglar det av sig på kroppen genom fysiska åkommer. Obalanser i chakran kan stabiliseras genom healing tex. Man kan rena auran, men också avläsa otroligt mycket genom den.
Sen har vi ju då "ditt högre jag" eller "anden" som man också säger ibland. H*n finns som en länk till dig uppåt, men är en del av dig som är högre vibrerande och hjälper dig att länka och kontakta andevärlden.
Det är ju viktigt att kropp, själ och ande är i balans, annars kan vi drabbas av olika åkommor.
Hoppsan vad jag svävade ut nu…det blev väl inte för snurrigt för alla ?
Såhär ser jag på det, men någon annan kanske ser det annorlunda.
Vänligen MariaJ:-)
Carpe Diem
Maria Johnsson
Reikimaster/lärare, kursledare och mässarrangör
Jag tror att om man bara utför sina gärningar med gott hjärta, alltså i godo, så är allt bra. Om man märker att den andre ändå blir stött eller "tar åt sig" så är det ju tråkigt, men varför ska man gå emot sina egna känslor om dom är goda.
Åså kan det ju vara precis det lilla "mothugget" som den andre behöver för att lyckas bättre framåt, men reagerar negativt till en början. Det kan ju ta dagar innan det egentliga facit framstår i sin helhet,
Behandla alltid andra med gott hjärta, så mår man bättre själv och kan gå med högt huvud.
PS. Alla kan ha fel, att inse detta är en bra början till ett gott liv. DS.
SEV
oj vilket klokt inlägg SEV!
Jag måste hålla med, människor som har gjort det till en vana att köra över andra behöver ett mothugg förr att inse att de är på fel spår, det är alltid jobbigt att lära sig en sådan läxa men det kan bli väldigt bra i slutänden.
Starta ny diskussion