Är nog svårt att börja om på nytt eller så om du flyttar hem till mamma, du är väl en vuxen människa som kan ta hand om dig själv?:)

Leta eget boende?

Men sen vet jag inte hela situationen så är svårt att säga, men en vuxen människa ska väl inte bo med mamma?. jag hade blivit galen av att bo med min mamma :) Jag flyttade hemifrån när jag va 15 och nu är jag 24år

hoppas det löser sig :)

Jag kan inte välja åt dig men att låta stoltheten i ålder stå ivägen för bättre mående verkar ju lite lustigt. Menar ok du är 25 då skall man inte ta den hjälp som finns om den kommer från hemmet? Kanske borde fundera på din stolhet där. Visst optimalt att bo hemma är det inte men kanske en bra lösning för alla inte dig i början kanske men sedan släpper det…

Ja klart jag inte vill bo hos morsan, men jag tänkte under en kort period så jag kan lära känna henne igen, och så jag kan styra upp mitt liv på det sätt jag inte kan här, jag har inte bott hemma sen jag var 14 och nu vill mamma ha mig hemma och se till att jag skötet mig medans jag styr upp mitt kaos liv….

Skötet = sköter* ska det ju stå :)

Okej men då låter det som en bra ide!

Det är bara du som kan bestämma. Jag tycker inte åldern har det allra minsta betydelse.

Skulle mina barn , ha det svårt och kanske skulle kunna finna lite mer ro genom att bo här hemma så är de innerligt välkomna. Ja visst är de vuxna sen länge. Och de skall behandlas som vuxna och uppföra sig som vuxna.

Vadå stolthet. Här är mina älskade ungar välkomna när som helst, det är ju deras hem.

Tror inte åldern spelar så himla stor roll. Min syster flyttade hem en kort period, med sin 1-årige son, för att slippa undan en massa trubbel. När hon fick rett upp sin situationen så flyttade de igen. Tror nog det hade varit skönt för dig att komma hem till mamma ett tag o landa i ditt liv. Men jag råder dig att hjälpa henne med hem osv, annars blir hon kanske ledsen och tror att du utnyttjar henne. Ni kanske får en underbar relation med varann till på köpet ;)

Och sist, mår du bra så mår din katt oxå bra :)

Jo klart jag ska hjälpa henne. Jag får se hu jag gör, jag tänkte börja leta efter eget ställe iaf.

Jo, det är ju liksom självklart att man hjälps åt förutom att var o ch en sköter sitt och att man har respekt för varandra.

Ibland så kan man ju läsa om föräldrar som behandlar de vuxna barnen som barn och om vuxna barn som återfaller och blir som små barn när det flyttar hem

Lycka till iallafall. Kram

Ibland behöver man landa och börja om, en ny start och hitta sin energi igen i en miljö där det känns tillåtande att bara vara den man är. Ödmjukhet kommer genom att hitta varandra som vuxna människor i en mamma/barnrelation. Det är en nystart och en möjlighet att hitta den man är. Så jag säger grattis till dig och din mamma som kan få en sådan möjlighet. Jag hoppas det löser sig för dig. Många kramar från mig till dig

Flyttade också tidigt hemifrån pga problem hemma med min mamma. Men oavsett av allt som hänt har jag aldrig gett upp våran relation och vi har hittat tillbaka till varann igen! Min mamma hade det också jobbigt när hon växte upp och flyttade hemifrån när hon bara var tretton år. Jag vet att jag tänkte som yngre att här får arvet ta slut och att mina barn aldrig ska behöva uppleva det jag och min mamma gjort! Svårt att råda, men tycker nog att du ska lyssna på ditt hjärta och din magkänsla. Vet bara att det aldrig är för sent. För mig har det nog handlat mycket om att förlåta henne. Hon har säkert gjort så gott hon kunnat har jag försökt att tänka. Har alltid känt mig som en mamma till min mamma. Hjälper dig gärna om jag kan. Du får gärna skriva meddelande till mig om du vill. Stor kram och hoppas att allt löser sig!❤️