Jag bodde på ett ställe där jag vantrivdes i 8 år. Jag bodde där pga att jag ville att min son skulle ha nära till sin pappa, vi hade honom då varannan vecka. Men pappan strulade i flera omgångar med sina veckor och efter 8 år tänkte jag så här: Jag måste göra det jag mår bra av för när jag mår bra då mår också andra bra. Jag tog ett beslut att sluta ställa upp för pappans skull och insåg att mitt barn inte mådde bra av läget som det var. Vi flyttade 60 mil därifrån och idag mår vi så otroligt bra. Sonen är mer harmonisk än tidigare bl.a. Kontakten med pappa fungerar också bra och dem träffas ändå ganska ofta.
Fundera på vad du behöver för att må bra och gör ett beslut efter det, du ska se att det ordnar sig för barnen på bästa sätt.

Önskar dig all lycka till och varma kramar till dig!

Tusen tack Elisabeth.

Men mina barns pappa flyttade  15 mil härifrån till en ny kvinna när vi flyttade isär, och JAG är från en annan ort har min släkt där, jag  flyttade hit när jag träffade honom.

Nu är barnen 17 och 14 och den älsta går gymnasiet och har alla sina kompisar + flickvän sedan 3 år här.

Tjejen har också sina vänner här, själv har jag INGEN här och mår mer o mer dåligt men har endå inte hjärta att riva upp mina barn från deras rötter……………….. vad gör jag ???

Tita

En annan lösning kan vara att stanna! Men ska det bli bra måste du satsa helhjärtat. Då måste du arbeta på att skaffa nya vänner och en egen anknytning till orten du bor på. Det kan vara jobbigt och om du har svårt att ta kontakt med människor så prova med att börja gå kurser på medborgarskolan edyl. då träffar man massor med folk som har gemensamma intressen.

Vill du inte rycka upp barnen så får du helt enkelt lov att skapa en tillvaro som funkar för dig. Uttrycket : "man får inte roligare än man gör sig" är faktiskt inte helt taget ur luften, även om det är lättare sagt än gjort.

Kanske ändå att nånstans runt hörnet väntar lyckan på att just du ska komma förbi.

Hoppas att allt ordnar sig för dig tita, kram på dig.

Problemet är att jag sedan 10 år tillbaka är långtisdsjukskriven, och under den korta tid jag "jobbade" och hitta nya vänner så hade jag ingen fritid för den tog min sambo över med sina aktiviteter som karate,jackt, möten i det sammautbildningar hit o dit i jobbet. han var i regel aldrig hemma.

När han var det fick vi oftast höra hur odugliga vi var både jag och barnen

Han "höll mig och barnen" som sin ägodelar tills han hittade något bättre med flera millioner på banken, och då åkte VI ut.

Och snälla fråga inte …… jag vet inte själv måste varit hjärntvättad eller något .

Men efter detta har jag låtit mig uttnyttjas igen av tre karlar och en kompis och nu känns det som om allt är tomt, denna vännen hoppade i säng med en som jag dejtade efter att min sambo svikit mig.

Och inte nog med det hon var tvungen att hoppa i säng med MIN HUSLÄKARE  också !!!! som var den enda läkare jag någonsin haft förtroende för………………………..

Min  tid med honom avbokade han pga för lite tid….. fy faaaan heller han vet att jag vet och kan inte stå för det han gjort.

Herregud hjälp mig jag vet inte vad jag ska ta mig till jag mår så dåligt så jag spyr o gör det stora om vartannat

Allt har rasat jag har ingen vän kvar här, och min läkare är en skit va skulle ni ha gjort ????

Oj nu kom mer än vad som var meningen "skäms"

Ber om ursäkt men när man börjar så rinner allt ur och är svårt att hejda.

Skaffa en hund och gå med i valp och dressyrkurser, du kommer att tänka på annat och träffar massor av vänner med samma intresse. Hundägare brukar alltid stanna och prata med en om man är ute och går.Låt inte ditt ex ha kontrollen över dig mer, . sök en annan läkare (det finns även privata psykologer och läkare) kanske du är alldeles för snäll när dina så kallade "vänner" utnyttjar dig. Det finns flera böcker under psykologi där man kan lära sig att komma upp ur "skoskaften".

Har själv varit nertryckt av ett ex och inte värd någonting, har fortfarande dåligt självförtroende men klarar mig bra. Jag har ny man och familj och trivs bra.(+2 hundar som man kan prata om allt med, de skvallrar inteoch tycker om en för den man är)

Hoppas att allt löser sig

Jag svarar dig privat istället tror jag….

stackars dig. Du har verkligen hamnat in i ett negativt spår… Hoppas nån kan hjälpa dig. kram. Kom ihåg. Inget är ditt fel. Ta det här som en tid då du istället skall fokusera dig på att må bra själv. Sen när du själv mår bra och tycker om dig själv kan du engagera dig i annat. Då tror jag du kommer att hitta dee vänner och karlar som verkligen är rätt för dig, för då tillåter du inte dig själv att umgås med såna som bara gör dig illa. Kram ända från Finland

Skickar ett privat meddelande till dig..

.jätte många kramar till dig.

Håller med tatsu om det där med att skaffa hund. För det första ger de så mkt kärlek. Jag skulle lätt klara mig utan karl om bara jag hade en hund som kunde betala halva hyran =0) Skämt åsido, kärleken man får från en hund, eller ett annat djur är mky mer hållbar än den man får från en människa. De ställer alltid upp med en slaskig kyss och en promenad för att rensa tankarna.    Dessutom träffar man en massa folk när man går valpkurser osv.  Sen finns det ju fler kurser man kan gå efter det. Eller kan man börja med utställningar, där träffar man också en massa människor!    Så det rekomenderar jag verkligen.

Tusen kramar till dig och jag hoppas verkligen att du hittar en lösning… Jag vet hur det känns att gå och må dåligt….. Det äter upp en inifrån.

Vill passa på att tacka för alla mail och svar, det värmer verkligen =)

En tanke slog mig att det finns kanske en mening med att jag ska må och känna så här just nu…….??

Flytt och sånt kan jag inte göra något åt i nuläget , det är bara att vänta till barnen blivit äldre och klarar sig själva, men det är kanske meningen att jag SKA vara för mig själv just nu.

Att jag ska stanna upp  och  koncentrera mig helt på mig själv för en gångs skull.Och  att inte ta på mig så mycket av andras bekymmer som jag gjort också tidigare,Meditera mera och söka svar i det andliga ???

Just nu är det tungt och jobbigt, men visst det finns ett ljus därborta.

Tack en en gång för all tröst och vänliga ord känns skönt att kunna gå hit när man mår dåligt =)

Ps Jag har en katt som är min lilla älskling, men annars vore det kanske inte så dumt med en hund ;)

Kram Tita

Hej Tita! Har själv åtta egna katter plus några skyggisar. Dessutom en rottweilertik som vi tog över när hon var två år. Förra ägaren orkade inte gå med henne, så hon fick flytta hit. Det går bra att ha hund och katter ihop. Skyggisarna blir inte rädda för henne heller och hon vet hur hon skall ta katter. Kommer en ny katt ligger hon blickstilla men är noga med att inte titta katten i ögonen. Så långt innan en skygg katt litar på mig litar den på hunden.

Tror dock att det är viktigt att välja en lugn och tystlåten ras och inte en liten vildbase som skäller och hoppar runt. Sådant gillar inte katter.

Kram på dig och lycka till!

Ja jösses…ni skulle se hur pjollig min schäferhane är med den lilla kattungen vi har skaffat!!!! GUUUUUUUUD så GULLIGT det är!!!

Jo jag har haft hund och katt samtidigt förut, det är mer en fråga om ekonomin med mat och sånt som behövs eftersom jag bara har sjukbidrag just nu.

#11 Det kan finnas en mening med att du behöver lära känna dig själv just nu. Lidandet kan försvinna snabbt om du fokuserar på dig själv och din utveckling istället för på dom som har svikit dig. :)

Något som är helt gratis och dessutom balsam för själen är en skogspromenad. Sätt dig gärna någonstans där det är fridfullt och skönt och släpp alla tankar, bara njut av stillheten i skogen. Själv tycker jag mycket om vatten, så att sitta vid en sjöstrand eller vid en skogstjärn ger också mycket.

Så finns det ju lite övningar här på distanskursen att prova på också. Då får man träna på att släppa tankarna och slappna av. Något jag saknar idag är ett badkar. I vårt förra hus hade vi det, och det var underbart att krypa ner i. Brukade ställa levande ljus på badkarskanten och ibland tända lite rökelse med god doft. Så har du badkar kan du göra det mysigt för dig där också.

Kram Yvonne

=( …. hade badkar men bad dom ta bort det för att jag skulle få plats med tvättmaskinen

#17, Tita. Nu ska vi göra lite förändringar!

Börja med att sätta en glad gubbe-smiley efter dinna meningar. En sådan liten sak ger faktiskt otroligt mycket glädje, åt både dig själv och de som läser. :-)

Jag har föresten heller inget badkar. :-)

Prova så får du se! 

Många kramar,
- Jim Johansson

#17 Strunta i badkaret då. Får själv klara mig utan numera.

Men det andra då? Skogen, sjön/tjärnen, kursen? När bär och svamp kan plockas brukar jag vara ute i det ärendet också. Lite matsäck med sätter guldkant på den lilla utflykten. Det händer också att jag träffar på andra flanörer, och då kan man ju passa på att bjuda på en kaffetår (ta alltid en extra mugg med) och få en pratstund. Kanske en blivande vän/vänner.

Kramisar och tass på dig! Yvonne

#19 Jodå skogspromenader tycker jag om ,men är lite feg att gå ensam eftersom jag är rädd att gå vilse =)

#18 :-) Ska försöka tänka på det :-)

 Tack o kram tebax :-)

#20 Jag är också rädd att gå vilse. Har så dåligt lokalsinne så min man säger att jag kan gå vilse på en fotbollsplan. Av den anledningen håller jag mig till stigar eller mindre vägar som finns med på kartan. Man kan ju köpa så kallade orienteringskartor över vissa områden och dessa kartor är väldigt detaljerade. Sedan lär man sig stigarna och vägarna efter hand. Till skogstjärnar brukar det gå stigar eller småvägar som är mysiga att gå. Jag går oftast ensam med min hund eftersom min man jobbar om dagarna och jag är vad man kallar förtidspensionär.

Jag har faktiskt gått vilse en gång, på en liten skogsplätt. Trodde mig själv om att kunna gena ner till bilen, men lyckades med konststycket att gå längs med vägen istället. Det var vid svampplockning. Min make satt i bilen och väntade och tyckte det var märkligt att den korta turen upp i slänten skulle ta så lång tid. Nåja, jag kom ju rätt till slut, men då lärde jag mig att jag skulle hålla mig till stigar och vägar istället. Skulle aldrig våga mig ut ensam och orientera med karta och kompass. 

Titta här Jim, jag lyckades få dit en glad gubbe!

Synd att vi inte bor nästgårds, då kunde vi ju göra sällskap. Det  skulle vara kul. 

Kram Yvonne

Du har ju alltid katterna! Anmäl till några utställningar så att du får återknyta lite kontakter och skapa nya! Men varning varning! Inga karlar förrän du mår bättre!!

# Ja verkligen =) mycket roligare med sällskap ;)

#22 Jag åkte mycket på utställningar förr, men jag har ju tyvärr ingen bil och känner ingen i närheten jag kan samåka med (har faktiskt efterlyst folk just till det) så det går inte heller.

Och en sak är jag i alla fall hundra på och det är att någon NY KARL vill jag absolut INTE HA på lååååååång tid framöver ;) hehe