Läser du mycket om "andlighet"?

#1 Ja… när man inte har något att göra måste man göra något.

2# Det kan få din energi att dra till sig mer rädsla. Mer rädsla skapar mer negativet och det till sist blir för mycket om du inte kan hantera det Det har dock inte med din ålder o göra. Jag var mer medial i din ålder än de flesta jag någonsin mött. Sedan avtog det för jag var rädd med. Med andra ord handlar det om vetande vad är rätt vad är fel.

Att läsa andras tro kommer aldrig ge dig rätt, tro är tro, rätt är rätt.

Så ta ett djupt andetag och försök se vad som är där UTAN andras tro. Kanske är något fint?

#3 Jo jag sja försöka…

#4 Vad är det värsta som kan hända tror du?

#5 Jag vet itne. Men det känns…. jobbigt.

#6 Det jobbiga är inte att göra det utan att du inte vet vad det är. När du gjort det slutar det vara jobbigt

Aleah, har du någon vuxen i din närhet du kan prata med? Någon i skolan?

Det du berättar i trådstarten låter som om det var väldigt mycket för dig, minst sagt, och jag önskar verkligen att du har någon att prata med…

Kram till dig!

#8 Framgick mamma inte kände något. Men jag är säker på att denna unga dam klarar det.

Om hon får problem så får man fråga vidare i forumet. Men det får inte stå och falla på att andra skall komma och tycka o tänka. Stöd av mamma och sedan mod inom sig tror jag på.

#8 Om andligheten har jag ingen att prata med, alla skulle bara tycka att jag var allmänt dum i huvudet, och min kurator skulle tycka att jag fantiserade ihop en massa. 

Visst kan jag prata med kuratorn, men jag litar inte på henne, hon känns konstig.    Visst kan jag prata med mamma, men hon har sina egna problem med hennes del av släkten (som jag inte vill tala om så att alla kan läsa det)

#10 Ställ frågorna här då? Massa folk som kan svara, men låt dig inte luras av allas tro bara. Ta reda på allt själv för 90% av allt som sägs är inte mer än bara tro.

Det kan förvirra och ger inget, men pröva allas tro.

Där av ger jag dig inga klara råd, mer än att ta modet och försök våga se det själv.

#10 Aleah, gå och prata med kuratorn är du snäll! Du behöver prata med någon vuxen i din närhet!

#11 P_Hansson, enligt trådstarten är TS bara 12 år. Inte lätt att sortera allt och göra allt själv. Man behöver stöd av någon som är van att se människor i kris.

#12 Jag litar inte på kuratorn. Hon har i princip sagt till mig att sluta gå hos henne för att jag inte behövde det (hon sa kanske inte exakt så, men man såg och hörde på hennes röst att det var så hon menade)

Du skulle kunna ringa tjejjouren istället eller finns det kanske någon som du känner som du kan tänkas prata med?

När man är tonåring kan det vara vanligt att man funderar mycket på olika saker. Det beror på hormoner mm. Jag tror inte att du har någon förbannelse på dig utan det kan vara så att du tänker mycket på just det. Försök hitta någon att prata med om dina tankar.

Kram Kattuggla

Tjejjouren låter mycket bättre. Har också varit hos en kurator som var totalt värdelös, du är ju redan över det här? Okej men då hade jag ju inte valt att fortsätta gå här eller hur?

Jag hade massvis med kompisar som blev som besatta av det där med 1111 och 12 12 osv. De såg det i allting. Det blev som en slags tvångsmässig grej. ------------Min tro är att det inte är någon slags demon som tar över dig eller tvingar dig att se dessa saker. Men det blev så  naturligt för dem eftersom att de ha börjat se det som tur "bevis" på att en kille gillade dem, eller att halsbandet satt på ett visst sätt så tänkte en blond kille på dem eller en mörkhårig osv. De såg sådana Tecken i allt. Betydde helt ärligt inte ett skit utan det var rena slumper och fantasifoster de skapade för att de önskade ha det så.

Att känna att man blir iaktagen är också vanligt. Sen om du tror att det är andar. Säg åt dem att du inte vill ha dem där. Lugnt och stillsamt Ni kan gå nu jag behöver er inte här, eller något annat. Säg det tre gånger som en ramsa om du behöver det spelar ingen roll.

Dock vill jag säga att det där med ramsor kan utvecklas till tvångsbeteenden spec i tonåren eftersom att hormonerna spökar och man kan vara under en massa press. Hade en specifik kompis som utvecklade bakteriefobi och var tvungen att göra en massa grejer innan  vissa saker för att annars skulle allt gå åt helvete. Utvecklades från press med betyg och hon tyckte hon behövde MVG i allt. Krashade ett halvår senare och sket i allt vad betyg hette, och bakteriefobin var borta ;P

Vad var det för upplevelse i sängen som skrämde dig?

#15 och #16 Ja tjejjouren låter bra, fast jag vet inte riktigt hur det funkar. Ska kolla upp det imorgon.  Så detdär med klockan betyder ingenting? Vad skönt, det är jobbigt när man kollar på klockan och ser att det står på tex. 13.13 iomed att det händer så ofta.

Jag har sedan jag varit liten känt mig iakttagen, trodde dock att det var medicinen för hjärtat som gjorde det - man kunde nämligen ha mardrömmar i början. Det försvann när jag var runt 7 och nu är det tillbaka.

Jag har sett "skuggan" (dvs. vad det nu var) 3 gånger som sagt, och blivit lite skrämd, men kommit över det fort. Första gången stog den i hallen och glodde på mig men försvann, andra gången stog den framböjd över mig och försvann. Tredje gången kom den emot mig och det kändes som om den skulle ta mig.  Då fick jag panik och det är det som har skrämt upp mig igen.

Ja mardrömmar i sig är ju inget konstigt att ha. Men om det har varit borta så länge och det har kommit tillbaka med medicinen så kanske det är bra och kolla upp? Mediciner kan ju ibland behöva justeras och så :)

Det viktigaste du kan komma ihåg är att försöka vara lugn. Om du ser skuggan och den gör något du inte vill, säg nej. Ett stark lugnt Nej jag vill inte.  Eller så kan du testa att be din andlige vägledare hjälpa dig, eller din farfar.
Det kan vara så att skuggan du ser är en ande, och oftast vill de bara titta till oss och säga hej, jag vakar över dig. Men det viktigaste är att vara lugn, nu i efterhand kan jag säga att jag har inbillat mig många saker med skuggor utomhus när jag gått med hunden, oj oj oj vad jag har blivit rädd av ingenting och jag har skrattat åt mig själv när jag kommit in och insett att jag varit rädd för ingenting. Det är fullkomligt naturligt att se skuggor och då och då skrämma upp sig själv. Med det sagt så tror jag på andar och jag vill inte förminska din upplevelse.

Ibland när jag känner mig väldigt uppskärrad och jag har svårt att somna så brukar jag tända ett ljus, titta i det och tänka att allt dåligt försvinner när jag släcker ljuset. Det brukar hjälpa väldigt bra- för mig.

Jag beklagar och förstår mycket väl att det känns tufft med alla sjukdomar som finns i din familj! Min mormor har nyss fått en demenssjukdom- inte alzheimers men usch vad hemskt det är att ha någon som man älskar som inte beter sig som sig själv längre.
Tyvärr är det så att många av de sjukdomarna är relativt vanliga, hjärtfel är nr 1 bland sjukdomar i sverige och tumörer- cancer är nummer 2…
Så tyvärr har förmodligen din familj den genpolen att ha lätt att få dessa sjukdomar eftersom att det ligger i generna och är ärftliga.  Min pappa har haft cancer, min kusin har hjärtfel, många av mina gammelmostrar har  haft olika sorters cancer, både farmor och farfar har haft strokes och hjärtattacker och min morfar var något av en alkolist. Köpte han hem sprit kunde han inte låta bli att dricka den.

Har du berättat  för din kurator om dessa sjukdomar? För bara det gör att man känner mycket sorg, som spelar ut sig i olika saker. Herregud vad jag shoppade som tröst när mormor betedde sig knäppt eller när min morfar hade dött.

Jag är relativt anonym ;P Men om du känner att du behöver prata med någon så är det helt okej att kontakta mig. Jag heter Josefine och är 22. Ibland behöver man verkligen någon att prata med, flera till och med, så jag förstår att du behöver prata ut om din oro.

Vad fint du skriver, Timmorn! Aleah, hoppas du kan ta till dig de fina tipsen du har fått och framförallt att du (också) pratar med någon i verkliga livet så att säga. Du ska inte bära det här alldeles själv. Kram till dig!