Ja nästan varje kväll i mitt sovrum, men det verkar ha lugnat ner sig lite nu, eftersom jag sagt åt att jag vill sova ifred och att dom inte får komma för nära mig så att dom stör mig.

Senast i våras kände jag mig iaktagen …. Det visade sig mycket riktigt att en kul kvinna tänkte intensivt på mig ….

#0# Det kan ju vara någon som tänker intensivt på dig, ex v pappa??!!

Merlin…Kan det vara så tro?
Kan det kännas så då precis som om någon är i rummet?

Jag har en längre tid hört ljud i hallen på förskolan där jag arbetar, även ett av barnen reagerade på det och sa en dag att det var konstigt att det lät som någon gick in i hallen och att det sedan inte kom in någon i rummet. Den flickan sa sedan "det kanske är ett spöke".

En tid senare frågade min syster om jag ville komma hem till henne igen för att möta ett medium, det var nu andra gången tillsammans med enbart våra familjer i syskonskaran.

I vår paus berättade jag om min känsla att ha någon promenerandes efter mig till och från förskolan och även ljuden i hallen. Mediumet sa då att det är en kvinna som finns med dig och hon säger att hon är föreståndare.

Efter detta lugnade det ner sig ett tag, men för några dagar sedan kom hon mycket närmare än vad jag märkt av henne tidigare. Jag tror i alla fall att det var hon i efterhand. Jag stod i dörren till frukostrummet på förskolan då någon (jag trodde det var min kollega) viskade något i mitt vänstra öra bakom min rygg. Det var så verkligt att jag med ett skratt vände mig om för att fråga vad hon sa. Där fanns inte min kollega utan hon stod i köket lite längre bort. Jag gick då fram till henne och frågade om hon gått förbi mig och passat på att viska i mitt öra, men det hade hon inte gjort sa hon.

När mina barn var små och bråkade kunde jag som man gör då be om hjälp inom mig "snälla hjälp mig" Jag fick hjälp flera gånger, en vänlig själ strök mig på armen och jag blev aldeles lugn. Det hände efter att jag bett min hjälpare visa om han/hon fanns vid min sida.

Jag vet inte annars om jag känner mig direkt iaktagen mer än av min föreståndarinna, men jag hör ofta saker som jag inte kan finna förklaringar till.

Jag känner mig ofta iaktagen och ibland ger de sig till känna fast ibland har jag ingen susning

Förra våren när jag hade spökperioden här hemma så kände jag mig iaktagen flera gånger. Det kändes som om nån stod och glodde på mig ifrån hallen när jag satt i vardagsrummet.

Sen har det hänt flera gånger på hemsökta platser och hus

Det kanske är så att du känner av en andes skada, mia….anden kanske hade nån skada på ryggen?

agneta-43…Vad spännande. Och vad härligt att du ha en vid din sida som kan lugna dej när du ber om det. *L*

Ghost….ja jag känner ofta av domningar på ryggen nu. Nästan hela tiden..

Tack mia =) Det känns bra att veta att jag har en snäll själ vid min sida som stöttar och hjälper mig =) 

I tonåren var jag väldigt orolig när jag var ensam hemma av oförklarlig anledning och plötsligt kunde jag se som en hög, smal, ljus form av något. svårt att förklara, men jag blev alltid så lugn av det. Först i vuxen ålder när jag lästa om hjälpare visade det sig att en hjälpare visar sig just så när man har stort behov av sin hjälpare sedan kan den "ändra" form efter hur stort behov man har. I vårt förra hus var det som en ljus liten boll som rullade över golvet. Min sambo kunde undra om jag blivit tokig då jag ibland for ner på knä för att se under soffan samtidigt som jag mummlade om bollen… När jag läst boken blev minnet över min tonårstid klar och jag undrade då en stund över varför jag inte blev rädd för den höga, ljusa, smala formen som gled förbi i rummet utanför dörren, jag borde ju blivit rädd för det jag såg, men det var ju en vänlig själ som gav lugn =)

Kul att läsa! Jag har också känt mig iakttagen… just bakifrån vänster sida. Det kändes manligt och ont… Han stod i hallen och iakttog mig, medan jag satt i min soffa och tittade på TV. Han fanns med mig i månader. Jag åkte till Florida som aupairflicka och han var med mig där också. Vänstersida framför mig, när jag låg i min säng. Sen när jag åkte hem, var han fortfarande med mig i samma lägenhet. Jag tycker sånt är spännande och sa högt att "jag vet att du är här, visa dig för mig på något sätt". Efter det försvann han och jag har aldrig känt honom efter det. Och det gör att jag säkert vet att han fanns.   Det var för 20 år sedan.

Träffade ett medium något år senare och hon sa att det hade bott en kvinna och man i lägenheten tidigare. Kvinnan hade varit otrogen och mannen hade tagit sitt liv. Han trodde jag var hon. Men när jag pratade hörde han att jag inte var det.  Låter ok. Kan ju vara så. Men jag vet i alla fall att han var där. Kan också känna dofter. Spännande.

Hej Mia!

Att känna sig iakttagen av en andeperson upplevs ofta som mycket starkare än att vara iakttagen av en levande person.

Att du upplever som att din rygg domnar och att örat slår lock, detta kan bero på att andepersonen är väldigt nära dig och dennes energier kommer in i din aura. Era energier möts och det uppstår en liten "energikrock".

Jag själv kan ibland uppleva det som små "explosioner" i huvudet  när min aura och andepersonens energier krockar.

Det man kan göra i sådant läge som du beskriver är att be andepersonen ta några steg tillbaka.

Jag känner också det med domningar och faktiskt just precis nu gör jag det. Lika med lock för örat och jag kan känna att någon blåser på mig.

Första gången jag kände det sa jag: Sluta blåsa på mig och det slutade.

Peter..jag kan också känna dessa små explosioner och det kan kännas som jag får en stöt.

Jag brukar då göra som du skriver be den ta ett steg tillbaka!

#3# Visst kan det vara så …..

OK, hon som tänkte på mig så intensivt hade börjat få känslor för mig (konstig kvinna - hahahaha), och då kanske blev det extra intensivt??

Intressant var det i a f ……

Jag känner mig nästan iakttagen hela tiden, men det är oftast när jag tänker på det nu för tiden, när jag var mindre kände jag det hela tiden, blev rädd och försökte springa ifrån anden :p jag minns att jag kände mig övervakad dygnet runt och det var ingen kul känsla, jag hade ingen bra barndom och var ofta ensam och rädd och jag tror att anden inte ville att jag skulle känna mig ensam iaf. Ja jag lärde mig att ignorera den, eller så lämnar den mig mer ifred nu, brukar känna av den mest när jag är ensam. Ja antingen det eller så behöver jag lägga in mig på psyk igen :p

Åh denna tråden hade jag glömt bort.
Tack Illusion för att du lyfte fram den.

Nu senaste tiden har jag inte känt mej så mycket iakttagen. Det har lugnat sej. Ibland känner jag av domningar på ryggen men inte lika intensivt länge.
Kan ha varit min pappa som sa adjö.

Tror nog inte du behöver lägga in dej på psyk Illusion då det är många som känner likadant.

Har ni andra känt av mer eller mindre?

Känner av dem varje dag, iakttagen köldvågor.

Ser även en del. I förrgår en älva, ljusblå.

Igår var det skuggfigurer och en ljus genomskinlig skepnad.

Ibland tar de i mig. Har ångest inför nätterna, vet ju inte vad som dyker upp. Oftast är det skuggfigurer och ljusfenomen.

tror jag hade kissat ner mig om jag sett ljusa skepnader faktiskt, hihi. Men jag ser ofta svarta skepnader o jag blir så rädd, o varm… så försvinner dom, 

så även om jag nu VILL se MER så drar dom sig nog undan eftersom jag blir så satans rädd…. hur blir man av med rädslan egentligen?