Min resa började för ett drygt år sedan, och det började med att jag uppfattade mig och allt runtomkring mig annorlunda sen ändrades livet radikalt då mitt då 9 åriga förhållande tog slut.  Så här i efterhand så skulle det ha gjort det tidigare då min dåvarande sambo var otrogen rätt så många gånger men jag var i ett sådant läge att jag helt enkelt inte orkade ta tag i det och när jag ser tillbaka så var det nog också så att jag inte kunde älska mig själv och då låter man tyvärr ofta andra trampa på en.

Jag träffade en ny man i samband med att jag tog upp mitt gamla fritidsintresse och det var som att träffa en själsfrände, det förändrade allt och gjorde att jag tillslut tog steget och lämnade mitt dåliga förhållande, vilket var bra för mig. Både jag och min nuvarande har ett väldigt tungt bagage sen våran uppväxt och det har varit mycket konflikter mellan oss och jag ska villigt erkänna att det har varit de jobbigaste sakerna i mitt liv och jag har varit nära att faktiskt ge upp.

Vi har både fått höra och uppleva genom regression att vi levt flera liv tillsammans som inte direkt har varit enkla så det har vi med oss samt en riktigt jobbigt bagage i detta liv. Våra egna personliga utvecklingar har satt fart och vi har läst mycket samt gått kurser och jag har upplevt mycket saker i samband med en medial utbildning jag startat.

Vi har som sagt varit igenom många jobbiga konflikter men vi har tagit oss igenom dem och utvecklas mycket också. Min pappa gick bort för snart ett år sedan med så det har varit mycket sorg och mycket som kommit upp från min barndom. Ibland känns det dock så hopplöst för man går igenom så mycket  och man klarar av det sen är det bara lugnt ett kort tag så börjar det om och man undrar om man någonsin kommer bli klar eller åtminstone kommer känna sig lite friare? Jag har gått i en kombinerad terapiform med både samtal och en form av meditationhypnos i ca ett halvår som har gett mig mycket men fortfarande är min chakran stängda och det finns mycket blockeringar kvar.

Jag jobbar med mig själv och så även min sambo och det har varit mycket arbete och så jobbigt men trots detta så älskar vi varandra mycket och vi skulle inte på något sätt kunna tänka oss något annat liv.

Nu är min sambos pappa sjuk och kommer inte leva länge till och jag gruvar mig lite för vad som komma skall då jag precis varit igenom samma sak och vet hur man kan påverkas under sorg samtidigt som jag även tänker att det kan bli ett avslut också för min sambo och att kanske kunna bearbeta mycket av det som hänt i barndomen.

Det är mycket som händer i livet och jag antar att vi är mitt inne i en process som så småningom ska föra oss ut på andra sidan men ibland tappar man lite modet, lite som man släpat sig upp för ett brant berg bara för att upptäcka att det bortom det finns nya bergstoppar att bekämpa.

Någon som känner igen det med hur humöret växlar också att man ena dagen kan känna sig superstark och hungrig på livet till att nästa dag känna sig helt sänkt?

I en utbildning jag går nu ingår det att vi ska läsa Debbie Fords Krama din skugga och sen jag började med den har jag kännt mig helt sänkt.

Så det är en sak som är säker att det gör verkligen ont att växa….För en dryg vecka sedan var jag så trött att jag i princip somnade så fort jag satte mig ned men precis efter detta var det precis som jag klev upp en nivå då jag helt plötsligt fick höra en historia berättas av en häst och det var verkligen solklara bilder jag fick vilket var fantastiskt.

Jag undrar lite om det finns fler som går igenom sådana här saker för ibland känner man sig lite ensam?