"samt att han en gång vaknade uppe under taket, blev jätterädd och då ramlade tillbaka ner i sin säng."

Jag antar att du inte pratar bokstavligt nu för då hade det definitivt varit något skum på gång. ;) Din son är definitivt medial och mycket känslig. Förstår att det är frustrerande och läskigt för honom. Det jag kan säga är att om några år när han blir äldre och lärt dig hantera detta kommer han att ha utvecklat detta så pass mycket att han kommer att kunna förutse saker som naturkatastrofer osv. det han känner när det vibrera och att han har en känsla är just saker som händer som han känner av. Han vet bara inte om vad händelserna är för något än. det han går igenom nu är som en övning kan man säga. Att han känner på sig att något ska hända, och så rör sig taklampan t ex som du beskriver. Han utvecklas.

Kvinnan han har sett är jag inte säker på vem det är. Får inte riktigt upp det men det känns inte som en guid. Men det känns som att hon påverkar det här han känner. Men det verkar vara positivt. hon triggar det här vilket är hemskt obehagligt för din son men lär honom på detta sättet att hantera detta.

Att han gör astralresor tror jag defivinitivt. Jag vet att jag varit med om sådana då jag är ute på äventyr och samlar information. det är bra för honom.

Nu blev det ett himla långt inlägg och mer av en avläsning men hälsa din son att det han går igenom är något som kommer att utveklas och det går fort. Du kan inte göra så mycket för att hjälpa honom. För det finns inget problem att hjälpa. Men det han kan göra är att börja meditera! Finna sig själv och sitt inre och lära sig hantera de här situationerna. lära stänga av när det behövs. Din son har en stor gåva! Han borde börja läsa lite mer och lära sig om ämnet. Det här kan bara bli bra! men det är otroligt jobbigt när man inte vet vad som händer. Du får gärna pm:a mig om du har ytterligare frågor. :)

Tack Stellster…det ger sannerligen nya perspektiv :)

Ingen fara. Lycka till nu och glöm inte att uppdatera mig under processen! :)

Nej haha, han var inte ute och flög på riktigt  ;), inte fysiskt i alla fall… Jag funderar runt det här med att lära sig stänga ner osv som man ofta hör om…jag kan tycka jag att det är svårt att veta vad som är "seriöst"och inte när det gäller hur man ska lära sig. Ännu mer säkert för en ung kille. Samtidigt som jag tycker att det känns viktigt att han kan få redskap till att hantera situationerna och känna sig tryggare. Men hur ska man veta vilka som är de "rätta" redskapen? Jag vill ju inte att han ska fastna i ngn form av medial kommers och sedan känna sig ännu otryggare…öm ni förstår vad jag menar?

När jag stänger ner så tänker jag mej att jag sitter inne i en ostkupa eller nåt….att det finns en dörr där som är öppen. Blunda och stäng den där dörren….då har du stängt om dej.

Det låter flummigt men det hjälper…iallafall mej.

Tack Mia :) Är det något han skulle kunna göra innan han lägger sig å det håller över natten?

Han kan ju testa att göra detta innan han lägger sej.
På mej fungerar det iallafall.

Ungdomar kanske har svårare att hålla dörren stängd. Det är likadant med min son. Jag får påminna honom om att stänga ner.

Alla har vi olika sätt att stänga på. Ni får pröva er fram vilket som är bästa sättet för honom.

jo så kan det nog vara..tack för tipset!!

Hittade det här inlägget som låter mycket underligt. Undrar hur man gör i ett sånt läge? När man råkar ut för detta, tar man då kontakt med psykiatrin? Hallucinationer? Eller hur tänker man, kan man ha denna övertygelse om övernaturliga händelser och samtidigt tänka vetenskapligt? Eller blir det svårt att kombinera denna "tro. "Om en människa "ser och upplever" saker, tänker man då aldrig att det kan vara att man mår psykiskt dåligt. Detta är något jag tänkt på. eller handlar det uteslutande om övernaturliga saker. Hur avväger man detta?

Nästan på dagen 2 år sen diskussionen ägde rum:)

Svaret på din fråga = Fenomen med lampor som gungar. Först & främst genom en annan individ kan bevittna vad som händer.

Det får iaf mig att reagera på det handlar om ett öppnande som är pågående hos personen. Lägger man sedan till t.ex ljud & ljus som också känns bekant så råder det nog ingen tvekan om vad det är som sker.

Om man då vänder sig till allmänvården och söker hjälp för den här typen av besvär så kan man kanske lindra effekterna men gäller ju också att man hamnar i rätta händer och hos läkare som verkligen kan sätta sig in i den här sorten av problematik.

Samma Om man väljer att föra en diskussion med andra sidan om trappa ner på upplevelserna så reaktionerna kan minskas lite. Dito, till en viss gräns och vad som är möjligt beroende på inom vilka områden medialiteten utvecklas inom och vart behov & funktioner ligger för den enskilda begåvningen. Finns saker som inte går att ändra på för det ingår liksom som en del i förmågan och tillhör på så sätt en persons egenskaper.

Likadant som en medialitet kan utvecklas till en viss nivå, så kan även besvär lindras till en viss nivå, både via psykiatrisk hjälp som den andra komponenten.

" 9

Om man är medial och går till vården så får man hoppas på att träffa just rätt person om man berättar det man varit med om och vad man känner får man räkna med att dom kan tro att man lider av schizofreni eller liknande. Att lära sig hantera det eller stänga av om man lider av det är ju nästan ett måste. Man måste ju må bra själv.

För mig tog det många år att kunna hantera det på ett bra sätt. Jag var väldigt rädd och led av det och visste inte hur jag skulle göra med alla energier jag kände och allt men jag visste att det inte var något fel på mig jag förstog bara att jag var speciell men vågade aldrig säga till någon vem skulle tro på ett barn?,  hade ingen att rådfråga eller liknande så jag fick lära mig själv att hantera det. Det är något jag hade velat haft när jag var barn och tonåring att kunna pratat med någon om det och någon som lede mig hur jag skulle hantera det. Det är väldigt viktigt att veta vad man ska tänka på och att det finns andra som är som en själv. Man är inte ensam och man kan saker som inte alla förstår att människor kan göra/veta och andra är väldigt stark i det mediala så har starkare förmågor som kan utveklas. Jag har aldrig varit avstängd och har känt av energier under hela mitt liv men det började utveklas stort från jag var slutet i min 9 års ålder och jag utveklas fortfarande och tror just nu att det finns väldigt mycket mer att utvekla hos mig.

I början när jag gjorde healing kunde jag inte se vad personen hade för problem men jag kunde hjälpa personen.

Nu kan jag se vad personen har för problem och jag kan se om en skada hänt för många år sedan och att det fortfarande är ett problem men att skadan varit mycket väre förut.

Detta är något jag vill utvekla mer på grund av att jag är självlärd mest har gått en utbildning men har kunnat hjälpa så många i så många olika slags problem så fått väldigt bra slut. Och se hur glada dom blir av hjälpen man kan ge dom.

Det jag tänker på är hur bra hade man kunnat vara om jag hade en vägledare som barn? Sedan hade jag slupit varit rädd för att gå och lägga mig och veta att en man satt på en stol medan jag försökte sova , och det på gick i så många år och jag bara försökte ignorera det

Att få en att vägleda en att hantera det eller att stänga av det om man vill , är nog det viktigaste

Idag står jag för vem jag är och sedan förstår jag om personer inte tror på sådant då talar jag inte om det ( Man känner ju på energierna om dom inte tror på sådant eller om dom tror det är möjligt och då berättar man ju inte mer om det blir olustig situation)

Idag är jag så glad av att kunna hantera situationen på ett mycket bättre sätt än när jag var barn/tonåring att slippa rädslan och alla fråge teken men det var en lång , lång kamp och specielt när man inte hade något stöd alls ,

Men jag är så glad att ha förmågan att kunna hjälpa folk och allt

Mvh / Joakim

Hej igen! Jag är relativt ny på detta forum. Upptäckte ju att det var en gammal diskussion:) men tänkte inte på det. Tyckte som jag skrev att det lät konstigt och fascinerande. Jag har själv ännu aldrig upplevt något övernaturligt och kanske får jag aldrig göra det heller, men vad vet man. Men eftersom jag själv har barn så tycker man ju att det verkar svårt. Är det något psykiskt eller vad, säkert svårt att veta om man agerar rätt. Att man inom vården säkert anses psykiskt sjuk, det kan jag nog tänka mig när man börjar prata om ljussken, auror och dylikt. Men visst är det säkert så att en del människor har förmågan att känna och se saker inte alla upplever. Spännande men säkert även otäckt innan man själv förstår vad det är. Men en annan undran är om man kan arbeta inom exempelvis psykiatrin och samtidigt vara övertygad om detta? Blir det inte då så att man hellre ser att istället för sjukdom så ser man at det handlar om annat. Jag antar att det är svårt att kombinera. Men för alla våra olikheters skull så hoppas man ju att det går.

Det där är en klurig fråga, att kunna se skillnad på psykisk sjukdom och att man verkligen ser andar, auror mm.

Själv jobbar jag med människor och har träffat de som jag tror upplever andar. Man får dock vara försiktig innan man bestämmer sig för vad som är vad. (Jag har inte behövt prata med människorna om det ännu. Vill vara mycket försiktig med det.) Tyvärr är det ju många som inte alls tror på något övernaturligt som jobbar inom vården, vilket kan ge helt fel bemötande och diagnoser.

Dock känns det som att fler människor kommer bli mer öppna för det övernaturliga i framtiden.