Änglar och guider finns runtomkring dig, det kan du vara helt säker på även om du inte ser dem. Du måste hitta och trösta dig själv, det är lika säkert det… du är inte ensam, varken på jorden eller om att känna som du gör. Prova att ge dig själv en kram, det är lugnande att känna stadga även om det är ens egna armar. Jag tänker på dig!

Tack Amandla

#0

Det låter och ser ut som du är en tonåring(ursäkta om jag har fel)… Där har jag varit för länge sedan. Prata med dina föräldrar, är ett råd som jag skule ha gett mig själv så här i efterhand.

"Vi" tonåringar(ja, vi har alla varit där) har en förmåga att förstora saker och ting där man som äldre tar det med ro. Så det jag vill säga är att det ibland inte känns lätt att vara ung men det ska tydligen vara en del av utvecklingen eftersom de allra flesta känner igen sig.

Ta dig själv och din omgivning med en nypa salt, så ska du se att du snart skrattar åt din situation om ett par år.

Okej tack spirit33 men det känns väldigt svårt just nu…

kram

Hej Krissegy, Till att börja med vill jag säga som amandla, du ÄR inte ensam men jag kan förstå att det kan kännas så när det är som jobbigast. Jag förstår om du inte vill berätta det här, men har det hänt något som gör att du känner så här? Kan du se en förklaring? Har du någon i din närhet du kan prata med? Det är viktigt att du lättar dina tankar till någon i "verkliga livet" så att säga, även om vi gärna lyssnar och stöttar. Vad skulle få dig att känna dig bättre? Det kan vara vad som helst egentligen. Om du testar att tänka på dessa saker, eller kanske ord, det kan ju handla om något du önskar till eller om dig själv, så välj att fokusera och tänka på detta varje gång den jobbiga känslan kommer över dig. Fokusera på positiva tankar och bestäm dig för att den "negativa" känslan inte får ta över. Förutom att jag hoppas att du tar en kontakt med någon för att prata så kan du också (som sagt) upprepa ord/känslor som du skulle må bra av, gör detta som ett mantra. En mening som "Jag känner trygghet, harmoni och glädje. Jag är glad, jag är lycklig" och andra positiva ord kan hjälpa dig att vända på det som får dig att känna som du gör. Säg dessa ord istället för att säga hur du INTE vill känna. Kram på dig!

Jag kan berätta lite kort. Jag har alltid trott på änglar osv. Men har haft de svårt och flyttade til behandlingshem i oktober. Och har börjaat ha permition nu. Men jag har en tvilling. Vi är så olika speciellt vårat liv. Hon har ett perfekt liv. Många kompisar och liksom bra betyg och allt möjligt. Och jag ber varje dag, pratar med vägledare även om jag ej kan se eller höra de. Men jag går inte i skolan har inga BRA vänner. Så jag dumpa de nu. Så är ensam. Nyss fick min syrra som absolut intre troddepå Andra sidan, (jag försökte övertyga henne) hela tiden. Hon fick en gåva så att säga. Hon kan se sin andliga vägledare ocg min och andar. Men för typ en vecka sen så valde hon bort förmågan. Jag vill ha den förmågan men fick den inte. Hon som inte tror fick den Varför?

Fick också reda på via min syster att hon är en gammal själ som upplebt många livstider på jorden innan detta liv.

Fick också reda på att det här livet är mitt först liv. Har levt på andra sidan i 100 människo år. Sen fick jag födas hit. Det är nog därför jag är så ovan med att man måste gå i skolan, och hatar alla som är elaka. Har mega mycket energi. Och alltid vetat att det finns ett annat HEM. Men jag fattar bara inte varför jag måste uppleva så mycket ondska, varför alla människor måste det.

DEt blev lite långt i alla fall.

Kram

Min första reaktion är: Du ska inte tro på allt någon säger… Ibland finns det bakomliggande psykologiska mekanismer som får oss att säga saker som igentligen inte är sanna. Så ta din systers ord med en nypa salt… Fokusera på dig själv och kom i balans istället för att lyssna på en massa trams.

Trams?

#6 Jag har inte alls rätt kompetens för att uttala mig om annat utanför min andliga tro (om jag ens har det, haha) men det känns som om du behöver fokusera på dig själv och dina drömmar just nu, inte andlighet och "gåvor". Hoppas du förstår hur jag menar. Det är också viktigt att du får hjälp utanför internet/forum. Vad gäller din syster så tror jag alldeles säkert att du har dina fina och speciella sidor du också, du får tänka att ni tvillingar kompenserar varandra :) Har du berättat för henne hur du känner? Men som jag skrev innan, försök tänka på hur du vill ha det och hur du vill må. Jag hoppas att du kan prata med någon där du är.

Tack Kram

#7 och svar till #8,

Jag kan förstå hur spirit33 menar, att du inte ska ta allt vad andra säger som om det är "sanningen" i allt, utan lita till/på din egen känsla - men med det inte sagt att andra kan uttala sig om din uppfattning (gällande det du beskriver) och det måste spirit33 acceptera.

Vi använder inte ord som "trams" eftersom Ts berättar hur hon känner och det kan uppfattas fel.

Jag kan känna igen mig i mycket av det du beskriver. Att inte känna sig hemma någonstans men ändå veta att det finns något ställe som är hem men man har inte hittat dit än och vet inte vart man ska gå. Frustrationen i att ingen verkar förstå vad man går igenom och att de flesta verkar bara ha det så enkelt på sin väg. Du har dina vägledare runt dig, men det är svårt att höra dem när de inte kommer igenom dina försvar, som är lika med frustration. Tänk på allt gott du har runt dig, det är mer än du tror. När du tillåter dig att fokusera på detta kommer känslan av att inte vara ensam tillbaka. Jag vet att den gör det. Jag är gammal men känner och upplever att jag inland inte kan styra och ha kontrollen över mitt liv, över allt som händer. Men ta då kontrollen över det lilla du kan kontrollera och känna dig säker i. Många kramar från mig till dig…

Jag har också haft en berg och dalbana i mitt liv i mitt inre, utan att heller själv ibland vetat varför, så känner igen mig i det du skriver.

Idag har jag som tur var tagit mig ur det där och är hur lycklig som helst.

Men när jag funderat på det ibland så har jag insett att det nog handlade om obearbetade svek, väldigt många var det också och att jag blivit behandlad rent ut sagt som skit av flera olika personer. I och med att det var så många som tydligen tyckte att jag var värdelös så tog jag det som en bekräftelse på att det nog var så också. Idag vet jag att ja det finns säkert personer här i världen som inte gillar mig, men alla kan inte gilla alla tyvärr och jag tar lättsamt på det nu och fokuserar min energi på de som jag vet gillar mig istället. Man kan inte ge om man inte får tillbaka något, blir bara kaos då.

Kanske det är något sådant för dig också? Fundera iaf på vad det kan vara som får dig att må som du mår. Jag tror det är viktigt att försöka reda ut varför du har dessa känslor.

Kanske kontakta sjukvården, ifall det inte är någon "händelse" så kanske det är någon brist på något i kroppen.

Ett annat tips som hjälpte mig under mina sämsta dagar, var att ta mig ut till någon öppen vacker plats ute i naturen med en fantastisk utsikt, tex havet, en sjö eller uppe på ett berg med solen framför sig i horisonten, där man får vara ensam och bara vara. För mig är det iaf helande på djupet bara att se ut över en sån vacker plats i naturen.

Hoppas det känns bättre snart och kom ihåg att som de andra säger du ÄR INTE ensam!

Kram

Tack Stark.se massor av kramar till dig med :)

#8

Ja, trams. Trams är när någon pratar smörja som inte nödvändigtvis hör till sanningen. Som din syster verkar prata… smörja.

Som Fjäril skriver i #11 så lita inte alltid på att alla säger sanningen. Men kanske inte lita på din känsla fullt ut eftersom den just nu bryter ned dig istället för att höja dig som den borde.

Ifrågasätt alla jobbiga tankar systematiskt… Gå bakåt i leden och identifiera vart ursprunget är ifrån, som med din syster: Varför säger hon helt plötsligt att hon kan se sin och din vägledare? Varför skulle hon säga att hon är en gammal själ och du lever ditt första liv?

Jag tror att du egentligen ser sammbandet utifrån de frågeställningarna, men du har inte riktigt självkänslan än att kunna ta till dig dem.

Du är givetvis inget sämre än din syster och hon är inget förmer än dig, oavsett vad hon säger… Dina handlingar ifrån NU avgör vad du är för människa inte vad som varit eller vad som kanske blir.

Förändra till det bättre idag och lär av vad som varit förut.

#15 Det var mycket klokt skrivet (även om ordet trams är fel - fast jag förstår hur du menar och tack för att du förklarade din tanke med det).

Om du bara tänker tillbaka vad du har varit i tidigare liv och att du vill tillbaka så blir ditt nuvarande liv inget bra för du tar dig inte tiden och kraften att leva det. Om du bara fokuserar på vad du inte har, så kan du inte fokusera på vad du faktiskt har. Vilket är väldigt lätt att göra som tonåring..äh som människa faktiskt.

Kan det inte vara så att andarna håller sig borta eftersom att du behöver klara dig själv i det  här livet och få ordning på egen hand. Vägledarna är ju alltid där men visar sig inte alltid förrän det är rätt.
Och om man tror på tidigare liv så har jag fått för mig att vi lär oss något av varje liv. Att se ondska och att kämpa att få ordning på ditt liv (vilket är väldigt vanligt och mänskligt även fast man inte vill höra det) är din uppgift med detta liv. Eller så har din uppgift inte visat sig än.

Och du kanske upplever att hon har det perfekta livet, men så är inte alltid fallet. Jag hade bra betyg, bra kompisar etc. etc. men höll på att gå sönder inuti ibland för att jag kände att jag inte dög om jag inte hade allt det där. Min lillebror hade mycket problem i skolan och mina föräldrar var tvungna att fokusera på honom ofta och det var ett tillfälle som de blev så chockade för jag bara ramlade ihop och slogs och skrek för att jag kände att det var så fruktansvärt orättvist att jag var "tvungen" att ha alla de här kraven och jag var så duktig hela tiden men jag fick inget credd för det utan de bara fokuserade på honom. Det var så förväntat och naturligt att jag var den duktiga, att jag inte kunde bryta från den ramen. Sen så tror jag ju att de fokuserade på mig också men jag upplevde det inte som det då när jag var 16. Är nu 22.
Min lillebror och jag har idag en mkt bättre kommunikation och allt började egentlgigen i höstas när han började på folkhögskola borta från familjen. Han slutade vara instängd fick en ny miljö och började få vänner, och allt har börjat lösa sig för honom.

Josefine

Änglarna är med dig men du märker inte av dom just nu när du mår så här dåligt, ring sjukvården och be dom om hjälp det är mitt råd till dig.

Kram på dig!

Jag tror att jag förstår precis hur du känner, #0… Jag känner precis samma sak, jag kan bara tänka på allt som är dåligt i mitt liv och ser inga som helst ljuspunkter. Jag tycker inte att jag kan prata med någon,  mina kompisar känns falska och mina föräldrar verkar älska min lillebror mer än mig och när jag inser att så är det inte gråter jag ännu mer än tidigare, eftersom att jag känner mig skyldig och elak för att ens kommit på tanken. Flera gånger har jag funderat på att börja skära mig, men insett att det hjälper ingenting, och andra gånger vill jag bara springa iväg, rymma, försvinna, men vart? Jag är bara 12 så att ringa och prata med någon känns inte som ett alternativ, mina föräldrar skulle med största sannolikhet få reda på det. Det känns jobbigt att inte kunna berätta för någon utan att riskera att såra personen, men det känns ännu värre att ingen vet hur många kväller och nätter som jag faktiskt gråter mig till sömns…