Puffar upp så fler kan läsa och förhoppningsvis svara 

Tack så mycket! :D

Jag håller oxå på och försöker få kontakt. Har hållt på länge och intensivt med att få namn eller se dom. Jag har sett som ögon och fått upp bilder av saker ibland. Men absolut inte fattat något av det. Sen häromkvällen när jag mediterade en stund och var klar lade jag mig för att sova. Då helt plötsligt kom en klar bild av en äldre man med en stav eller käpp av något slag. Han var vithårig och hade ljusa kläder. Och han stod en bit bort. Han berättade en massa saker. Jag kommer inte ihåg mycket. Bara att han talade om för mig att han inte vanligen fanns vid min sida. Men skulle göra det nu eftersom jag skulle behöva honom i höst. Vad han menade med det har jag ingen aning om. Sen bara försvann han och jag funderade länge innan jag till slut somnade. Det här är första gången jag fått kontakt. Och känslan jag fick var att han kom till mig. Jag hade lagt mig för att sova och hade precis blundat. Efter det har ja förbrilt försökt få samma kontakt igen utan att lyckas. Jag funderar på om man försöker för mycket liksom. Förstår hur du känner med att man vill framåt och inget händer. Men plötsligt händer det :-)

Tror som du att du kan vilja för mycket och på så sätt blockera dig.

Man tror man är avslappna men man spänner sig innest inne för att ta emot och se eller känna-

#3 imke

jag har också fått bilder av olika saker just innan jag ska somna, och jag blir lika snopen varje gång, för jag fattar inte så mycket av dem… för ibland kan det vara en bild på en stol elr en leksak elr nått.. jätte knasigt.. engång fick jag en bild på mitt ex med med en tjej, men saken var den att jag inte hade haft någon kontakt med honom efter vi gjort slut och några månader senare får jag en bild på han och henne. tre dagar senare gick jag in på fb och då hade han just lagt ut att han blivit tillsammans med en ny tjej.. knasigt vad som kan hända ibland XD har alltid funderat vem som gett mig dessa bilder, och det känns skönt att veta att man inte är ensam om det :D

Jag upplevde mer blixtar då några timmar efter healingen och nu känns det som jag "växer" mest emotionellt om ni förstår vad jag menar? Härligaste är att jag är mycket lugnare och mer närvarande i nuet. Andliga utvecklingen går än så länge trögt. Jag behöver vara mer mottaglig och tro mer. Utveckling personligen behövs tror jag.

Den emotionella utvecklingen är en jättestor del av det med. Man vill ju så gärna ha ALLT på en gång. Så känner jag iallafall. Men jag är jättenöjd med att jag blivit en väldigt väldigt mycket mer harmonisk och lugn människa. Jag ser jättestora skillnader på mig själv från för bara två månader sedan.
Men jag tror det är en viktig del i allt för att komma vidare. Man måste till en punkt för att komma till nästa liksom :-)

Försök ta det lugnt och fokusera på en sak i taget. Tex försök att bara fokusera på att meditera ett tag. Alltså att meditera för att hitta lugnet i dig, inte för att möta dina guider. Fokusera på det så tror jag det kommer av sig själv :-)

Tack massor för denna fina feedback.

Ja absolut, jag är säker på att det kan dras parareller mellan egen personlig utveckling för att utveckla den egna andliga vägen.

Jag tänker ofta: " Jag ska vandra min väg. Jag tar till mig vägen"

Då även är det ju livserfarenhet, val och hur man tar emot det.

_Lära mig ödmjukhet. Speciellt kärlek som universiell kraft! _

Jag har aldrig testat att meditera men jag kommer göra det när jag känner mig mer redo för det. Men för några månader sedan så läste jag och deltog i trådar här inne och mer eller mindre längtade efter att få kontakt. En kväll när jag skulle sova och höll på somna in så kom en kvinna och pockade på mig. Det spelades upp som i en svartvit film. Men jag var trött och vile bara få sova någon gång så jag bad henne sluta, vilket hon gjorde och jag somnade snabbt efter det.

Det kan ha varit en dröm, men något säger mig att så var det inte. Och jag har ångrat att jag bad henne låta mig vara för det har aldrig hänt igen även om jag bett om det.

Antagligen är jag inte redo för det hur mycket jag än vill. :/

Min lilla erfarenhet säger följande (och detta baserar jag på min egen och mina närmastes erfarenhet): Guider är oftast inte särskilt ivriga av sig att visa sig. Fast dom egentligen vill det, tror jag. Men allt beror på oss själva. Största hindret är vår egen misstänksamhet, vi tror inte på det vi ser och upplever.

Jag har på ett annat ställe detaljerat berättat hur jag träffade min andlige ledare och sedan även en healingguide som han presenterade för mig.

Dessa såg jag helt tydligt under en kontemplation, för några månader sen.

Efter det har jag inte sett dom "öga mot öga". Men dom finns vid min sida. Andlige ledaren jämt och healingguiden vid behov.

Hur vet jag det då?

Jag KÄNNER det. Jag LITAR på det. Jag TROR på det.

Det har ingen betydelse hur ens guide gör sig till känna, är det via drömmen eller på annat sätt. Eller inte alls (tror vi ofta men det stämmer inte). -Vi är alldeles för upptagna och ser inte allt som händer runt omkring oss.

Det som vi så ofta glömmer är att tacka för deras vägledning. Med tacksamhet stärker man bandet till dom. Det kan öka chansen att det är lättare att nå till dom.

Imke. Den äldre mannen som du såg, var glad och tacka honomför  att han är med dig senare på hösten när du behöver honom! Tacka honom för beskydd. Hoppas du känner honom tydligare när det är dags. -Han kanske var inte din "ordinarie" vägledare utan en "expert" som hoppar in på höstkanten. Vad glad för det!

Det finns så mycket "experter" runt omkring oss att det är inte sant…

#10
Jag är djupt tacksam för att han ville komma till mig och visa sig. Det är första gången jag fått se en guide på det sättet. Tidigare har jag bara känt.  Jag känner henne/honom genom att det pirrar på ettt konstigt sätt i min höger arm :-) Och ibland känner jag bar apå mig liksm :-) Går inte att förklara riktigt :-)

När jag försökte få kontakt med min guide gjorde jag så att jag satte mig på den punkt i lägenheten där jag brukar ha lättast att få kontakt.

Du ska helst sitta för att kunna få kontakt. Så det blir rakt flöde upp mot kosmos…låter som di leva. hm

Sen försöker du slappna av och berätta för din portvakt att endast de lyckliga och rena får komma igenom.

Sen så ber du din guide komma närmre.

fortsatt be guiden komma närmre och närmre. Du kommer känna din guide mer och mer. Så närmre och närmre. Till slut känner du att denna är så närvarande att du kan börja ställa frågor.

Mer längre än så kom aldrig jag. Min guide började föra in andar som ville prata men jag kunde inte förstå eller kommunicera. Hörde bara mumlande och såg tusen bilder på en och samma gång m.m Fick inte grepp om någonting alls. Och gillade inte det riktigt. plus att det tog för mycket energi som jag inte klarade av på något sätt.

Vissa verkar kunna klara detta grymt bra och har sina metoder som inte alls liknar min. Men dessa metoder i Meditation leder endast till frågor om det är ens fantasi eller inte hos mig. Och jag vill verkligen känna min guide och inte se en bild som säger något för det kan lika gärna va mitt huvud som spelar.

lycka till och prova dig fram

#12
Då förstår jag att du inte mådde bra. Det blev för mycket att hantera när man inte vet hur helt enkelt.

Jag funderar lite… Ibland kan det vara ett himla liv i mitt huvud. Eller hur man ska säga…. Vet inte hur jag ska förklara det riktigt. Det känns ungefär som att massor av tankar pratar i huvudet på mig samtidigt, i munnen på varandra. Så pass att jag inte uppfattat något alls istället :-/ Kan det ha varit andar som försöker nå fram alltså? Jag tänker det var lite korsslutning i hjärnan på mig tillfälligt dom gångerna det händer. hihi