Vad är jag?
Hej!
Jag har i ungefär ett års tid hört fotsteg bakom mig ibland, men när jag vänt mig om har vägen bakom mig varit tom. Ibland har jag hört tre röster, det låter som om det är tre flickor i 12-13års åldern, men när jag vänder mig om, finns det ingen annan än jag i närheten. Någon gång satt jag och spelade piano hemma, och efter ett tag känner jag en hand på min rygg, och tycker att jag hör någon andas bakom mig. Självklart så finns det ingen där. Vid ett annat tillfälle när jag sitter vid pianot tittar jag ut genom fönstret framför mig och ser en man, klädd som en jägare eller något liknande från, kanske, medeltiden, med pilbåge och ett koger fullt av pilar på ryggen. Jag visste att det inte var omöjligt att det var någon som faktiskt var klädd så som gått förbi på gångvägen utanför vårt hus, men jag blev rädd ändå och sprang ner till mina föräldrar. Mamma hade stått och tittat ut genom fönstret, hon med, men hade inte sett någon som gått på vägen alls. Jag hade berättat för henne om fotstegen och rösterna, men hon trodde att jag bara skojade första gången, när jag kom hem en dag och var panikslagen förstod hon att det var på riktigt och pratade med skolpsykologen. Vi gick till skolpsykologen ungefär en gång i månaden i några månaders tid innan hon sa att hon inte visste vad vi skulle göra åt saken och skickade oss vidare till någon psykolog som kunde det där bättre. Vi gick dit någon gång ibland men de kunde inte heller göra något åt saken. Jag insåg att det inte skulle leda någonvart, och brydde mig inte om stegen eller rösterna. Men häromdagen hörde jag ett skrik, precis bredvid mig, det lät som om det var någon som hade gjort sig riktigt illa, bara några meter ifrån mig, men det fanns ingen där. Jag blev självklart rädd och pratade inte mycket den dagen. Min kompis blev lite orolig och jag berättade allt för henne. Hon tror att jag är någon sorts häxa, att det är någon som dött i närheten där jag bor och vill berätta det för någon, men det finns ingen som kan se eller höra den/dem, att det bara är "häxor" som kan det, och att jag kan det.
Själv har jag inte en susning om vad det kan vara för "fel" med mig. Ibland tror man att man är galen, eller i alla fall håller på att bli, men ibland tror jag att min väninnas förklaring kan vara, på riktigt, liksom. Jag vet inte vad jag är eller vad jag kan göra åt det, jag vet inte om jag vill göra någonting åt det, om det är något bra eller dåligt, eller om det finns andra som också kan se och höra saker. Men jag tycker att det kan vara bra att veta vad man är för någonting, eller? :)
Något som kan vara bra att veta också är om det är någon annan som upplevt liknande saker och har teorier/gissningar på vad som händer och vad det är jag ser/hör?
MVH
SchappisenWilton
![[MikeW]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Okej, för det första så är du en människa. Du är du, du är bara helt enkelt medial.
Häxa är du inte direkt, häxa är någon som håller på med häxkraft och sånt där.
Alla kan om dom vill se saker, höra saker.
Du kan som så många här inne ta kontakt med andar.
Det är abosult inget fel på dig**!
**Och du är inte galen!
Du är bara mer öppen än dina vänner, det kanske verkar läskigt i början, (tro mig jag har varit där också) fast dom på andra sidan vill dig inget illa!
Dom är här för att hjälpa dig, när dom gör något som får din uppmärksamhet så är det bara för att dom vill att du ska veta att dom är där.
Var inte rädd för dom! dom vill bara ditt bästa.
Anlednigen till att du börjar bli öppen kan vara några anledningar, det kan vara att du har börjat öppna ditt tredje öga chakra.
Det kan vara att du börjar vibrera till en högre frekvens, till den frekvensen av den fjärde dimensionen (där dom 'döda' lever)
och vad det betyder är att du blir mer öppen för dom i den fjärde dimensionen så att du får mycket lättare kontakt med dom som lever där.
När du känner av någon nära dig fast ingen är där så är det andar som du känner av.
Hoppas någon mer kan förklara lite bättre, jag vill bara att du ska veta att du inte är galen, du är inte en häxa, du är du.
Du är mer öppen. Och det är ingen dålig sak.
Okej, #1. Tack! Verkligen, det är inte bara något jag säger, den här gången ;), utan jag menar det verkligen, tack! Jag är ny på det här och vet inte riktigt hur man hanterar detta, vad som är "normalt" och vad som man är ensam om, osv, och jag uppskattar ALL hjälp jag får!
MVH
SchappisenWilton
Jag kan säga från det jag har det jag har upplevt att du inte är galen.
Som barn när jag hade fyllt 10 år såg jag och kände jag av andar starkt. Jag vågade knappt gå och läga mig för när jag skulle sova kände jag av andar i mitt rum. Jag kunte veta att en man/ande satt på en stol i rummet. Jag såg han inte men kände av det starkt jag bara visste. Jag levde i hus som fans flera olika andar som gick och jag kände av dom men jag kunnde inte berätta för någon för jag trode att dom skulle tro att jag var galen så jag var tyst och levde i fasa för att gå att lägga mig.
Men idag är jag glad över det för har lärt mig att hantera det och är glad över min gåva.
Jag tycker du ska se det som att du har en gåva men om du inte vill ha den kan du be om att det ska försvinna att det stängs av. Men i så fall kan någon annan här förlara det bättre.
Mvh / Joakim 
Ny dag nya möjligheter
Jag har ju fortfarande kvar förmågorna men är mycket bättre på att kontrollera det nu =)
Ny dag nya möjligheter
Hmm… #3 och 4… Tack, jag vill ha kvar förmågan, men jag vill ju kunna kontrollera det, fast ännu hellre än det vill jag lära mig att förstå andarna, veta vad de vill, om jag kan hjälpa dem, osv… Var kan man lära sig sånt? Några bra "kurser" på Internet? Eller är det någon här som vet och kan berätta för mig?
MVH
SchappisenWilton
Har du sett vår Hjälp-tråd? Där finns mängder med tips och råd
Okej, tack!
:)
MVH
SchappisenWilton
Starta ny diskussion