Gråter när jag pratar om övernaturligt
Jag har alltid fått för mig att jag är "mottaglig" för den andra sidan.
Jag har varit med om en rad olika händelser som kan vara svåra att förklara.
Till exempel arbetade jag på ett äldreboende på nattetid. En toalettdörr öppnade sig oförklarligt, en radio gick igång utan att någon nuddade den och ryckningar i dörrar.
Jag har alltid känt att jag är en "människokännare" och kan döma eller fria människor väldigt snabbt och har ofta rätt om mina känningar.
En annan sak som känns konstigt är att jag alltid får tårar i ögonen när jag tänker/pratar om det "övernaturliga".Är det någon som känner igen sig?
kan du utveckla det hela.
Är det något specifikt du pratar om då? finns ju många områden.
Sen ett tips är alltid att ta vara på känslan eller det du får till dig men ej döma utifrån det utan ifrågasätta om prova om det stämmer. Har stött på en del som säger sig vara "människokännare" som kan dömma svart på vitt bara genom det de fått till sig.
De testar ej sanninghetshalten i vad de får till sig. Ett tips men du är nog säkert klok nog att veta det redan men jag har stött ihop med dessa så vill bara klargöra det.
Jag själv anser att man skall vara kritisk till allt man är osäker till kan vara "övernaturligt" men det är jag det. 
Jag har precis börjat utforska området så nej det är inget specifikt jag pratar om.
För att ta några exempel på då min känsla stämt:
Hade en kollega som jag träffade en gång innan hon blev anställd på min avdelning. Redan då kände jag att hon var falsk och opålitlig. När jag hörde att hon fått anställning trodde jag inte mina öron. Hon hade klarat sig igenom intervjuer både med sin chef och företagets VD. Det dröjde cirka ett år sedan fick hon sparken.
Nr jag träffat kompisar respektive och då är jag tyvärr väldigt snabb på att döma ut ibland men istortsätt alla gånger jag gjort det har det visat sig att han är ett "svin".
Vad menar du med att du är kritiskt till att man är osäker till vad som är övernaturligt?
Jag känner igen mig lite i det du beskriver. Jag ser mig oxå som en människokännare. Men jag är ändå väldigt försiktig med att döma trots att jag kanske känner något. Jag anser att man alltid ska ge människor en chans, att alla är värda en chans.
Även fast denna kvinna som blev anstäld på din avdelning fick sparken. och du kände att hon var falsk och opålitlig, kanske något annat gömmer sig inom henne. Hon kanske har det jobbigt på något sätt i sig själv som påverkar hennes sätt att vara mot andra människor.
Se ett steg förbi den yttre människan. Det finns oftast något mer där att se :-)
Jag känner oxå igen mig i att jag blir känslosam när jag pratar om andligheten :-) Och sedan jag annamat den med hela hjärtat kan jag se hur jag ändrats som människa. Massor med kärlek och jag ser människor med helt nya ögon :-)
Those who don't believe in magic will never find it 
Jag känner igen mig också i det skriver att du ser dig som en människa kännare. När en persson kommer in i rummet kan jag känna om det är en bra persson eller dålig persson. Men jag kan även få information om perssonens förfluttna om den har haft det tuft i livet osv. Men jag gör som (#3 skrivet av imke ) jag dömer inte på grund av deras förflutna kan spela in i rolen hur dom agerar nu
Ny dag nya möjligheter
jo det jag menar med kristisk är att ibland kan det te sig så (egna erfarenheter) att man upplever saker mer och mer och vissa saker är såpass att man inte kan förklara dem och de känns rätt men så kommer det småsaker in som man i vissa skeden anser är övernaturliga utan att kika på om de verkligen är det. Man är för inne i den cirkeln att man har svårt att kika på allt nyktert. Och väljer till slut att se nästan allt som övernaturligt.
Tack för att ni delade med er. Jag ska låna lite böcker om intuition för att lära mig mer om detta.