Jag brukar drömma att jag hoppar från en klippa…   Så vaknar man med ett ryck, jag har också hört att man brukar göra det innan man somnar….

Jag brukar drömma att jag faller av sängen ibland även att jag faller rakt genom både sängen och golvet och vaknar sen med ett ryck

Jag brukar inte drömma att jag faller, snarare att jag landar. Det känns som att någon har släppt mig en meter ovanför sängen ungefär.

 Det kanske är så att man har gjort en kort, utomkroppslig "resa", och sedan kommer tillbaka till kroppen. Eller vad säger ni som vet mycket, är jag ute och seglar? :-)

Jag brukade drömma att jag trillade ner från en balkong och landade med en duns i sängen :)

Älskade den drömmen hehe (är något av ett äventyrsfreak, så det passade mig i smaken ;)

Precis innan jag ska somna till så brukar jag falla nerför ett stup. Det är lite äckligt men oftast så vaknar man till innan man är på marken.

jag drömmer aldrig att jag ramlar eller faller eller nått, men jag känner igen känslan, den väcker mig ofta.
irriterande var det en kväll då jag drömde att jag skulle klappa en katt och han hoppade upp och blev jättestor och bet mig, då hoppade hela jag till. haha

Tror det är ganska vanligt,innan man pricis somnar in så får man ett ryck,vissa drömmer att dem faller,ramlar mm,och andra kanske inte drömmer någonting men rycker till ändå.

Vad spännande! Undrar varför dom flesta drömmer att dom just faller elr liknande… märkligt.. men det är väl inte meningen att man ska förstå sig på allt… ;)

Det är nog något vi alla gjort någon gång. Det har ju med dom olika faserna när vi sover. Just fasen mellan sömn och vaket, då vi ofta kan rycka till, det är då personer med epilepsi/kramer ofta får sina anfall. Sömn, drömmar är ett intressant kapitel tycker jag.

När det blir att man rycker till precis innan man somnar "ordentligt" så beror det på att musklerna slappnar av totalt..

Min syster säger att hon inte känner av några ryckningar innan hon ska sova, jag gör det ibland och så känner jag det alltid när jag gör avslappningsövningar eller sitter väldigt avslappnadi fåtöljen framför tvn. Jag har också känt hur jag plötsligt faller några gånger, men jag vet inte om jag somnade, det var länge sen det hände nu. En gång hos min mormor så fick både jag och min syster den här fallkänslan, först kände hon hur hon föll och en stund efter gjorde jag också det. Vi tänkte inte så mycket på det och somnade sedan. Undrar varför det känns så ibland…

Jag brukar  ha en återkomande dröm om att jag ska över vägen i en brant uppförsbacke. Det är glashalt och svårt att gå. Då kryper jag istället och precis när jag är på halva vägen så kommer det en långtradare och tänker köra över mig. I samma stund vaknar jag, det är alltid likadant.

Inatt har jag haft min mardröm som oxå återkommer med jämna mellanrum. Den handlar om ormar. Jag går längs en väg och vart jag än går så finns det ormar och jag blir alltid äcklad av dom. I vaket stillstånd har jag fobi mot ormar.

Har hört att det där med ryck/ fall innan man somnat in ordentligt, har någonting med att när vi för länge sen sov i träd att göra *skrattar* Eller vad det var..nåt som är med i generna.

Rycken och känslan av att falla har jag ofta haft. men drömmer att jag faller gör jag inte..men däremot att jag är på väg…framför ett stup eller nåt.

Sen har man väl slängt sig ut från ett stup några gånger…*s* (drömmen)

Jag som är höjdrädd hade en hemsk mardröm. Hade hamnat högt upp i en svajmast som åkte än hit, än dit. Sedan tappade jag taget och föll. Hu vad det kändes i maggropen! Vaknade vid landningen, och det kändes som om jag hamnade med en duns i sängen. Verkar vara vanliga drömmar.

En mycket ovanlig dröm var emellertid när jag var på en fest bland en massa okända människor. Det var en stor sal med högt i tak. Minns att jag log för mig själv för att jag bar på en hemlighet, en stor hemlighet som jag tänkte avslöja för alla den kvällen. Så jag tog sats, som på en hoppbrygga, sträckte armarna uppåt och flög uppåt mot taket. Där svävade jag runt och kunde styra hur bra som helst. Hörde och såg de andra gästerna hojta och peka på mig. Då väckte jag verkligen uppmärksamhet! Sedan lät jag mig långsamt glida ner på golvet igen och gick iväg och tog ett glas champagne medan jag njöt av att märka de andras förvånade blickar. Tror jag hade sett en magishow på tv den kvällen med en kille som gjorde det numret.

Men för det mesta minns jag inte vad jag drömt.

Just den fasen mellan sömn och vaket, då vi ofta kan "rycka till"…(jag brukar göra det)… Det kan kanske vara fasen vi
är på väg att lämna kroppen.. på väg till den astrala planet.. men vaknar.. o där av faller tilbaks.. Intressant dè där..

Jag tror att ryckningarna har en rent vetenskaplig förklaring och beror på att muskelaturen slappnar av i kroppen men just den där fallande känslan eller ibland yra känslan vet jag inte vad det är, ibland är det riktigt skönt men ibland är det så det riktigt hissnar i magen. Man är på väg till en annan värld.
Men om man drömmer att man faller, är inte det en annan sak?

Jag har för mig att det har att göra med att man är på väg in i det okända, kanske nytt jobb eller varför inte ett outforskat område i sitt inre som man nu tar steget in i.
Man vågar ta steget in i det okända.

/Hellas

Kan ligga nåt i det du säger, River_Lord. Har haft liknande upplevelser. Någon form av dvala befinner jag mig i, men jag kan se rummet exakt som det ser ut. Plötsligt dras jag ner mot sänggavlen av en osynlig kraft! Det konstiga är att sänggaveln tar inte emot, trots att jag fortsätter utanför sängen. Sedan brukar jag göra en "resa" upp till taket, eller runt omkring i rummet. Väldigt obehagligt första gången jag upplevde det. Fick för mig att det var "Hin Håle" själv som försökte dra mig ner till hans boningar…( Just då gick jag på en religiös folkhögskola - blev väl påverkad av det ). Men dom nattliga resorna har fortsatt under åren. Nu på sista tiden har jag samlat mod till mig och säger ifrån, för jag vill inte få min nattsömn störd av oplanerade tripper där jag inte får bestämma destination själv. För ett tag sen "vaknade jag" av att jag skrek: "Försvinn, lämna mig ifred", och kände mig minst sagt uppretad. SEdan dess har det varit lugnare…pepper, peppar..

Jag drömde en gång att jag föll från en hög byggnad,jag landade på en fotbollsplan,men benen gick av vid knäna.

I drömmen gjorde det jätteont.

#18 Tuvstarr: Det du beskriver låter mest om en UKU (ur-ur-kroppen-upplevelse). Sådana har jag också haft och dessa kan ta sig lite olika uttryck. Själv är jag helt vaken och vet att jag ligger i sängen, men jag kan inte röra mig, inte tala, ingenting. Försöker jag göra det, t ex sträcka ut handen mot lampan går handen rakt igenom lampan. I början blev jag helt panikslagen av detta tillstånd och trodde att jag dött. Det släpper efter ett tag.

Andra upplever att dom svävar iväg, oftast uppåt och kan se sig själva ligga i sängen.

En gång minns jag att jag kämpade för att bli vaken och att jag satte mig på sängkanten och tittade mig omkring. Det var ljust ute och hunden låg vid dörren. Tänkte att det var då attan så trött jag var, måste ju ta mig samman och gå ut med hunden. Då sögs jag bakåt och i nästa sekunde låg jag på sidan och tittade in i motsatta väggen.

Det finns en bok om det här fenomenet skrivet av Agneta Upmark som jag kan rekommendera. Hon lyckades träna upp den här förmågan väldigt bra.  

Den där känslan av att man sugs bakåt med kraft är när man återvänder till kroppen.

Naturligtvis har vetenskapen en annan förklaring. Det kallas Sömnparalys och klardrömmar (sådant man upplever i UKU-tillståndet) kallas hypnagoga hallucinationer. Det är bara att välja vad man skall tro på, men efter att ha läst Agneta Upmarks bok så tror jag det är möjligt att själen ibland kan glida ur kroppen ibland när vi sover, och då är vi medvetna om det.

Detta inte att förväxla med NDU (nära-döden-upplevelser) som är ganska lika. Men då gäller det personer som varit kliniskt döda en kort stund men räddats tillbaka till livet. Göran Grip, tidigare anestesiläkare i Uppsala, har skrivit en bok i ämnet och föreläser också. Har besökt en av hans föreläsningar en gång för flera år sedan och blev mycket fascinerad. Göran Grip har samarbetat med Raymond Moody i Amerika och dom har undersökt fenomenet runtom i världen för att se om olika religioner spelar roll eller inte. Men nej, upplevelserna är lika oavsett tro. Boken med dessa intervjuer är också att rekommendera för intresserade i ämnet.

Oj, oj! Det var verkligen intressant det du berättar Yvonne W!

Så här i efterhand ångrar jag nästan att ´jag blev så förbaskad sista gången jag upplevde det. Är ju nyfiken också, speciellt sedan jag började bekanta mig med den här sajten. Läste om "Astralkroppen" på förstasidan och då fick jag associationer åt det hållet dessutom. Men jag skall definitivt läsa boken av Agneta Upmark, och nu håller jag tummarna för att jag får en ny "resa" inom en snar framtid - och då tänker jag verkligen analysera!

#21 Ja, försök komma iväg lite längre och se dig omkring. En väninna till mig som är duktigt på sådant här kunde flyga in i grannens sovrum där dom låg och sov. Dessutom flög hon över byn och såg vad som hände. Så vill jag också kunna göra, men har inte lyckats få kläm på hur jag skall ta mig iväg än. Det som hindrar mest är om man blir rädd. Dessutom tycker jag det är så svårt att stå emot det starka suget tillbaka in i kroppen. Sist kämpade jag emot suget av alla krafter för att istället försöka ta mig iväg någonstans, men förlorade och hamnade i mörkret. Det känns som om man håller på att sugas in i ett svart hål tycker jag om jag skall likna det vid något.

Jag skall själv läsa boken av Agneta Upmark en gång till så snart jag fått tag i den. Sist jag läste den lånade jag den på biblioteket.

Hoppas du hör av dig hur det går. Kram!

Självklart Yvonne W! Jag hör av mig, för det känns så tryggt att ha någon att dela upplevelserna med - lite skakig är man ju..

Tack för att du hörde av dig och en god natts sömn till dig och alla andra!

Kram,

Tuvstarr

Detta kanske bara är myt, men jar hörde faktiskt häromdagen att "ryckningen" som många tycks ha, beror på att när man somnar så slappnar musklerna av till 100% och hjärtrytmen saknar ner lite. Och hjärnan upplever det som att kroppen dör och försöker "återuppliva" sig själv me en sista kraftansträngning. Därför spänns musklerna plötsligt och man rycker till.
Men som sagt, det kan lika gärna vara en myt

JAg brukar ofta drömma att jag faller, jag brukar falla ner från en klippa och precis när jag ska kracha i backen så rycker jag till..

Vad betyder det om man landar på marken ,som jag gjorde,fast benen gick av?

Jag med! Det är nog inte så ovanligt. För mej händer precis innan jag somnar på riktigt.