Är vi galna hela familjen?
Hej!
Jag har aldrig riktigt trott på spöken och andar. Men en gång för några måndader sedan började min syster höra/se saker i huset. Jag blev väldigt skrämd men sedan fick sakerna sig väldigt naturliga förklarningar och jag blev väldigt lättad..
Ett litet tag senare sa hon att hon hade sett en mindre tjej i våra föräldrars sovrum som satt i deras säng. Hon hade blont ganska långt hår och en vit lång klänning med röda prickar.
Ett litet tag efter stog jag i köket och skulle gå till hallen, när jag kom dit såg jag en liten tjej med blond långt hår, vit lång klänning med röda prickar.. Jag tittade bort för jag blev rädd och sedan när jag tittade tillbaka var hon borta. När jag förklarade för min syster hur hon såg ut sa hon att det var exakt så tjejen hon sett såg ut.
Bara någon vecka senare sa min syster att hon sett samma tjej igen, i våra föräldrars sovrum som förra gången, men att hon låg död.
Efter detta har jag blivit väldigt rädd för att vara ensam hemma och jag är jätte rädd för spöken och andar då även fler saker har hänt..
Min mamma gick upp mitt i natten för att släppa ut våra hundar på baksidan av huset. När hon gick ner för trappan såg hon en gubbe sitta på en stol vid ett datorbord vi har. Och hon kunde titta bort och tillbaka men ändå satt han där. Hon vet att jag är rädd så hon sa aldrig att hon visste vem det var, men nu har hon sagt att det var hennes döda morfar hon sett, och hon var 100% säker på det.
Ett tag sov jag med en lampa tänd och gick alltid och la mig innan alla andra gjorde det. Jag kände min nästan jagad när jag gick i huset, och det spelade ingen roll om det var mitt på dagen eller på natten. Jag är hästar hemma, och på kvällarna när jag skulle gå och ge dom mat fick alltid någon följa med mig eller stå på altanen för jag var verkligen jätte rädd. Och där nere vid stallen finns en jätte läskig skog som jag alltid varit rädd för.
Känner mig väldigt töntig som har blivit så rädd för detta. Numera är jag inte alls lika rädd längre och inget nytt har hänt. Men jag är fortfarande ständigt rädd för att se/höra något..
Vad kan allt detta bero på? Är vi bara galna hela högen?
Hej,
Nej, ni är inte galna - men jag förstår "förvirringen".
Jag minns när min sambo för ett par år sedan kände sig "rädd" och fundersam på om han inbillade sig när han såg en dam gå förbi honom här hemma. När han sedan såg samma sak ett par gånger till, vid olika situationer, fick han "motvilligt" erkänna att något finns det. (nu är han lika säker som jag).
Rädslan du beskriver, om att känna sig jagad, det handlar mycket om din egen känsla. Vi triggar igång saker och i kombination av ett andebesök kan vi se alla möjliga saker. Det bästa du kan göra när du känner så är att säga (högt för dig själv) "Det finns inget att vara rädd för" eller "Tack för att jag inte behöver känna rädsla" (vi har lite tips under vår Hjälptråd i menyn till vänster).
Kan ni inte samlas hela familjen och tala om det? Har ni andebesök hör de när ni talar vilket kan innebära att ni får "svar" på varför ni känner som ni gör.
Sajtvärd på Övernaturligt