Jag tror inte de minskade i antal egentligen… de drog sig bara tillbaka i skuggorna eftersom vi slutade tro på dem så blev de mer och mer osynliga.

Men det är ju jag :) Jag träffar på dem ideligen… så nu var jag först så behöver ingen känna sig blyg ;)

Jag trodde inte på dem innan jag flyttade till mitt hus. Nu är det svårt att vara skeptisk längre för de finns ju i min trädgård!

Jag tror inte heller på att naturväsen har minskat, för vart ska de ta vägen om de är en del av Moder Jord? Det är snarare så att det är människor själva som slutat se. ;-)

då är min fråga, hur börjar man se? Jag vill!!

Läs gärna Mikael Kvists böcker om småknytt och många olika naturväsen!

Har för mig att han säger att naturväsendena inte minskar, utan tvärtom nu börjar visa sig mer igen.

http://devor.vingar.se/devor-bocker.htm

Marco Pogacnik skriver också väldigt intressant!

Och så Cassandra Eason: Stora boken om naturväsen.

Det är en bra fråga # 4 för det  vill jag också….då jag misstänker att de ser mig och känner väl igen mig då jag alltid åker till samma plats för att plocka min svamp och gjort så i flera år.

Jag fick rådet att ta med något åt dem, som sylt t ex så nu längtar jag så efter min svampsäsong. Och jag kommer även att prata rakt ut vilket jag i och för sig brukar göra men utan en tanke på att naturväsen skulle visa sig eller ge sig till känna utan mer ett hej till själva naturen att nu är jag här igen…

Kram

Här är ett par (tidigare) trådar om naturväsen (också). Jag har inte läst igenom allt.

http://overnaturligt.ifokus.se/discussions/50699e3ad3b4fd78ac000538-hur-gor-man-for-att-fa-se-dem

http://overnaturligt.ifokus.se/discussions/4d716c5eb9cb46222707a079-naturvasenandevasen

http://overnaturligt.ifokus.se/discussions/4f0ebdf8d3b4fd404600fbf1-samtala-med-naturvasen

för att den förnuftiga människan stötte undan dem och/eller förnekade deras existens. Till stor del. Förnekar man tillräckligt länge ser man det inte längre. Gäller på allt. Även på levande människor. Det visar historien gång på gång.

Du får försöka som många andra, meditera på platsen, be om att få träffa dem osv,

sökt dem på platser som får vara orörda (under längre tider) som reservat, otillgängliga områden, täckter som vattentäckter, fornminnen osv., men det finns garanterat andra med mycket mer kunskaper om var o hur o vilka.

Tack för alla svar, blir så glad att man får svar här.. :) en underbar sida det här!

Som sagt, jag är jätte ny med det här, idag kramade jag om ett träd och lyssnade efter om den ville prata med mig eller om jag skulle känna något, men jag kände tyvärr ingenting.. tror jag?
Jag kramade om en gran, men den kanske "sov" jätte djupt?..
Kunde inte hitta någon tall någonstans så fick bli en gran!

Någon här som är bra på det här med hur man verkligen kan få prata med ett träd? Är så himla nyfiken och vill så gärna :)
Men det är väldigt svårt nu i vinterkylan, och här uppe där jag bor, det är en mini ort som heter Arvidsjaur uppe i Norrland. Ska man till en STOR skog så måste man gå utanför orten..(vilket jag inte gjorde) och min Sambo vågar inte låta mig gå ut själv efter alla "andliga" upplevelser jag fått vara med om (otäcka). Så är väldigt rädd att komma i kontakt med fel typ av väsen som skulle vilja mig något illa…

Måste man vara helt själv då man försöker ta kontakt med ett träd?
För min sambo är jämt med mig som trygghet!

Kram :) 

/ Kiri

Jag vet inte mycket om naturväsen men googlade lite och fann en intressant text på paranormal.se (försöker länka men det går inte). Där står det att det är vi som har försvunnit och inte dom, genom vårt sätt att utnyttja djuren och jordens resurser har vi kapat kontakten.

Såg tomtar när jag var barn. Små var dom, inte större en handen. Kunde titta på dom länge där dom var bland blomkrukorna och i fönstren. Oftast såg jag dom i fönstren. Men så fort jag påkallade en vuxen så försvann dom. En gång som jag minns väldigt stark var då ja såg en liiiten tomte sitta längst upp på toppen av adventsljustaken och dinglade med benen. Jag blev helt till mig och förde fram pekfingret för att peta på honom, men då bet han mig :) I efterhand så har jag fått höra av min mamma att det tydligen inte var någon glödlampa längst upp. Så jag antar att han satt där för att jag inte skulle stoppa i fingre däri. Jag var inte mer en ett par år.

Nu i vuxna dagar så ser jag dom inte. Hemskt tråkigt. Tror personligen att dom hjälper oss människor väldigt mycket och att dom nog finns ibland oss och hjälper till fastän vi inte uppmärksammar dom.

:)

#11 Vilken fin berättelse och härligt med tomten som bet dig! 

Förmodligen håller de ett litet vakande öga en del av dem…….barnen verkar se på ett annat sätt och kan se naturväsendena, eller vi vuxna kanske filtrerar bort dem……..

Jag älskar att läsa dessa berättelser om möten med naturväsen, kul att det kommer nya lite då och då här på forumet :)

Någon som vet någon sida där man kan beställa Mikael Kvists bok "Kort och gott om knytt"? Den verkar ha gått ut ur sortimentet på de flesta ställen nu, eller om någon har den och vill sälja den på tradera eller liknande, vill såå gärna köpa den :)

#13 Du kan kolla på hans hemsida:

http://www.mikaelkvist.se/

Annars kan du höra efter på ditt bibliotek så försöker de säkert skaffa hem boken åt dig!

När jag va lite hade jag upprepade drömmar om en speciell tomte som besökte mig. Han va INTE snäll, är än idag rädd för tomtar, vättar. Tror inte dom är onda alls men den här dök upp titt som tätt och skrämde livet ur mig! :(

Hej! Jag har nog berättat det här innan men kan göra det igen

När jag var liten kom någon in i mitt rum på nätterna och nöp mig i rumpan. Jag vågade aldrig titta. Jag hörde den alltid bröta innan den kom mot mig med tunga steg.

Tillslut fick jag lov att sova i soffan i mammas rum men den kom dit också. Den gången stoppade den om mig med täcket som en mumie innan den nöp mig.

Jag trodde den var stor tills jag fick ligga jämte mamma i sängen in till väggen. Då trippade istället någon liten på mig och som vanligt nöp mig i rumpan. Även den gången var stegen som en jättes tunga inan den var framme vid sängen.

Mamma vaknade aldrig. Men hon fick trösta mig och lyssna på min berättelse varje gång.  Min känsla har alltid varit att någon varit intreesserad av mig och nyfiken. Inte ond men lite full i fan.

I dag är jag ganska övertygad om att det var en liten hustomte eller liknande. Jag tror dem lever i en annan dimension här och nu. Kanske därför fotstegen dånade så? Jag har spekulerat i detta hela mitt liv och inte förräns nyligen fick jag höra talas om naturväsen. Var hos ett medium nyligen och hon trodde med att det var en liten hustomte.

Spännande är det i alla fall.

Hej!
Har ni hört talas om…?
Väsen är en serie av kortfilmsdokumentärer i SVT Play som berättar om vår folktros varelser.
Se gamla tidens väsen, och upptäck de som är aktuella i vårt moderna samhälle

https://www.youtube.com/user/skitbella/videos?query=v%C3%A4sen

#17. Ett bra tag sedean jag såg denna serien men vill minnas att jag tyckte att den var bra. Kanke inte allting är överens med min tanke men de hade gjort ett bra och ärligt försök att sätta sig in i det det handlar om utan att dömma.

Tack för länkern ska nog titta om.

#0 En gissning som avviker lite från mängden här: förloppet du beskriver sammanfaller ungefär med införandet av allmän skolgång och andra framsteg i utbildningsväsendet.

Den uppenbara effekten av det är ju att människor blir mindre godtrogna när de är utbildade. Men jag tror även det kan ha en annan effekt: om man lutar sig helt på muntlig kommunikation så tenderar en enda händelse att ge upphov till hundra olika historier. Alltså kan en enda underlig händelse har gett upphov till många olika historier om påträffade naturväsen. När man kan läsa och skriva får man bättre möjligheter att bevara ursprungsberättelsen intakt och det kan framstå som att färre personer är med om underliga saker fast det egentligen bara är beskrivningen av vem som varit med om vad som blivit mer exakt.

Hur det än är med den biten så är min gissning att det på ena eller andra sättet är kopplat till bättre utbildning. Vill man sätta den hypotesen på prov så kan man jämföra med andra länder där allmän skolgång tillkommit senare och se om det korrelerar med tron på naturväsen.

#19 Det kan ligga mycket i vad du säger. Dock följer inte av nödvändighet att tron på naturväsen minskar tack vare/på grund av framsteg som bättre utbildning. Det kan lika gärna vara två tidsmässigt parallellt förlöpande skeenden som inte alls beror av varandra.

Samtidigt med bättre utbildning sker mycket annat, inflyttningen till städerna ökar i, industrin växer, arbetsplatserna flyttar från landsbygden, folk får längre till varandra och berättelserna, mer buller, mer smog, alienation, ännu mer buller, ljus alla dygnets timmar, stress….osv……betingelser som möjligen inte är befrämjande för närvaron av naturväsen.

Eller tro på naturväsen - vilket man väljer.

Vad som är "underligt" och inte ligger i betraktarens öga. Man ser inte vad man ser utan vad man "tror" på och förväntar sig och filtrerar bort resten. Detta gäller inte bara för tomtar och andra naturväsen utan även andra företeelser.