Historier har man hört men man ska inte tro på allt man hör heller!

Jag känner många medium som varit på många "räddningar" där de stött på mindre trevliga personligheter men ingen av dem har blivit skadad fysiskt vad jag vet.

Då är det kanske större risk att man tar skada psykiskt om man håller på att exprementera själv utan att ha någon kunskap om hur andevärlden fungerar.

Jag tror och har fått erfara att man ska inte leka med vissa andar. Jag tror de kan medföra fara för ens säkerhet typ!

Hur vet man, innan man får kontakt med en ande, att den är inte är vänligt sinnad? Jag känner precis som Mandire, att det är just sånt man är rädd för som novis när man börjar med sånt här.

Det är viktigt att man får lära sig att känna in olika energier vilket helst bör göras tillsammans med någon erfaren person.
En vänligt sinnad andes energier känns behagliga och rogivande medan en mindre vänlig energi känns som starkt obehag. Men alla känner vi olika och det är så mycket mer man behöver träna för att släppa rädslan. Mitt råd är att gå en kurs där man får uppleva dem olika energierna och lära sig att handera det på bästa sätt. Om en ande kan skada? Det är väldigt, väldigt ovanligt men det kan dem. Men man ska inte vara rädd för det, som sagt så är det ovanligt. Under alla år som jag har arbetat med det här så är det i endast ett fåtal fall som det har varit fysisk skada. Själv hade jag en gång en obehaglig ande som nöp mig i tårna =)

Den ande som jag skrev om tidigare, som jag fick med mig hem var till en början inte vänligt inställd för jag hade ju inkräktat på hans revir men jag bjöd in honom att besöka mig när helst han ville och hans frustration försvann och idag är vi dom bästa vänner. Kärlek och omtanke går över alla gränser och ingen ande är i grunden ond lika lite som människor för vi är ju trots allt en del av alltet.

Vi ska se om jag ändrar uppfattning senare i sommar för då ska jag besöka ett slott tillsammans med en bekant och hon kommer inte att följa med genom hela slottet, hon tvärvägrar, så jag ska be nån av andarna som huserar där att guida mig på slottet och berätta sin historia. Det ska bli MYCKET intressant.

Få se sen om dom vill besöka min enkla boning så jag får återgälda guidningen.

#5 Jag kallar dem inte onda andar. Men det finns dem som var elaka av sig i livet som fortsätter att vara det när dem har gått bort men har då heller inte gått vidare och vissa kan vara väldigt starka i sina energier.

När jag råkar på nåt som jag inte vet vad det är så brukar jag sätta mig ner och bjuda in "den" att slå sig ner och berätta vad "den" vill och gärna sin historia. Jag är en mycket bra lyssnare och verkligen intresserad av vad det än är för utan kunskap stannar utvecklingen och då kommer rädslan istället för det okända. Jag har aldrig sett något skrämmande i upplevelsen med det okända och jag är inte det ringaste mörkrädd och använder aldrig ficklampa om jag går en skogspromenad i månskenet.

Jag lärde mig att öppna upp för många år sedan men stänga vet jag inte hur man gör och det behöver jag inte heller lära mig, det känns inte ett dugg viktigt. Det viktigaste för mig är att kunna kommunicera över gränserna och samla erfarenheter. Trivs man med sig själv, har ett öppet sinne och har kärlek och humor som sitt främsta vapen så anser jag att man inget har att frukta.

Låter underbart Ghostrider! kanske har man blivit påverkad av sånt man sett på film och TV. Det hör liksom till att publiken skall få "hjärtat i halsgropen". Då tycker jag nästan att andarna har rätt att bli aningen "förbannad", eftersom film och TV återger dem på ett felaktigt sätt..?

Sedan utomhus är jag aldrig heller mörkrädd, i synnerhet inte om jag har månen som ledsagare, men inomhus kan det kännas kymigt ibland, och vad det beror på, ja, antingen känner man nånting som finns där, eller så är det fantasin som spökar mest!  Och har man då, som jag, inte förmågan att "se" vad det är så tar instinkten över - fly, eller sätta mig hos mina trygga hundar…fullständigt irrelevant med andra ord.

Klart att tv och film påverkar, det är ju själva meningen med det hela. Vi kommer väl alla ihåg Hajenfilmerna och hur det påverkade kommande badsäsongen och jag vet dom som till och med fick söka proffessionell hjälp för att ens våga bada i en bassäng efter det. Själv började jag dyka och sen jobbade jag som dykare mm. i några år utan att ens träffa på en enda haj men dom kanske inte trivs i östersjön?  *fniss*

Däremot lyckades jag somna på botten av östersjön dagen efter en fest men det är en heeeelt annan historia.

Att det kan kännas kymigt i ett hus behöver ju inte betyda att det finns andar där för våran inneboende fantasi tillsammans med alla intryck av div. spökfilmer kan bli för mycket så hjärnan inte kan hantera det hela och då går man miste om kommunikationen som man skulle fått om det fanns en ande i huset. Då gäller "FLY,,,,FLY,,,,FLY,,,,, och sen är cirkusen igång och man drar som en avlöning utan att ens tänka tanken på att stanna och analysera intrycken.

Jag tror inte det finns onda andar eller onda energier. Det finns frustrerade spöken (och ibland även andar) samt starka energier som kanske kan uppfattas onda eftersom de är så starka. Jag säger tror för ingen av oss på denna sidan kan ju säkert veta.

Kramis