För många år sedan hade Kristina Wennergren en regressionshypnos för flera personer i en stuga på den ort jag bodde på då. Jag deltog där och upplevde en del som gjorde mig omskakad. När jag vaknade upp ville jag bara gråta, men jag skrev ned min berättelse med ryggen vänd mot de andra och försökte samla mig. Sedan satt vi i en cirkel och berättade (om vi ville) vad vi upplevt.

Efter det hade jag en period i mitt liv då jag med hjälp av band gjorde egna regressioner, och varje gång upplevde jag något nytt. Som en röd tråd genom alla upplevelser löpte emellertid sådant som finns med i mitt nuvarande liv också.

Kan inte säga om det är äkta det jag upplevt, men det kändes så. Säker kan jag inte vara, det kan ju ha varit min fantasi också. Jag såg och upplevde, men hörde inga ljud så att jag kunde urskilja språk och fick ingen uppfattning om plats och tid.

Såg ett program på tv förut, där en utbildad person (har glömt namnet förstås) gjorde regressioner som sedan kunde följas upp. Det var spännande att se hur mycket som faktiskt stämde.

Biverkningar? Ja, jag fick tänka efter och försöka att inte göra om samma misstag i nuvarande liv också. Samtidigt fick jag svar på en del frågor om varför jag kände som jag gjorde i olika situationer.  

Skulle tro att din metod fungerar lika bra Hellas. Får du ut något av dina upplevelser som du har nytta av?

Kan det vara så…att man ser ett tidigare liv, för att det passar i ens nuvarande situation…oberoende om det är äkta eller våran hjärna/fanatsi eller vad det kan vara…FÖR att det är just det man BEHÖVER gå igenom för stunden….IAF tycks det vara bra för ens terapi eller vad man ska kalla det….

Ja, hur det än är så är det ju huvudskaken att man mår bättre:::: :-/

Förstår om det verkar flummigt, men bara en tanke…

för 10 år sen eller så..gick jag en regressionsterapeutkurs hos Ylva Cronsstedt i Ekshärad i Värmland
trodde väl inte att jag skulle "kunna utföra"det på andra men tänkte att jag i alla fall skulle kunna uppleva lite själv. men det blev helt tvärtom.
Jag personligen "kunde inte släppa greppet om nutiden" eller slappna av tillräckligt..eller vad nu orsaken var..men jag kunde med tekniker..få andra deltagare "gå ner " i ett förändrat medvetandetillstånd. O det var riktigt häftigt.
Men man måste oxå veta vad man gör…människor kan uppleva trauman o otrevligheter o då måste man veta hur man ska ta hand om detta.
jag tror mycket väl att man kan göra nåt liknande med inspelade band.
första gången jag skriver här förresten…har inte vetat om att denna intessanta sida fanns förrän för några veckor sen.
Mycket att läsa igenom här

Hypnos nej, men jag har upplevt något som jag såg som regression. Det var mer en slags meditativt tillstånd, väldigt avslappnad. Jag var medveten hela tiden och mindes allt efteråt så hypnos tror jag inte det var.

Men mycket intressant och lärorikt! SOm med allt måste man själv ta ställning till om det är fantasi eller inte. Jag tar upplevelsen för vad det var. Jag måste själv lära mig att inte försöka överanalysera och sätta ord på allting.

#1 Det är väldigt länge sedan jag gick ner i ett så djupt meditativt tillstånd men om jag får ut något av det, absolut!
- Jag har verkligen förstått varför livet för mig tagit vissa vändningar. Jag skulle kunna berätta lite mer men det tar upp en hel A4 sida så det får bli en annan gång. Men min 100% övertygelse är att personer vi möter i ett liv och inte kanske är helt överens med eller kanske till och med behandlar väldigt illa kommer igen i ett annat liv. Allt för att vi ska kunna ta lärdom och komma vidare i vår utveckling.
- Det som egentligen driver mig är min nyfikenhet och ingenting annat, ibland undrar jag om det egentligen är meningen att vi ska öppna de djupaste dörrarna i vårt inre. Kanske det inte alltid är mening med det? Djup frågeställning!

#2 Inte alls flummigare än ämnet i sig Bybo, bra tankeställning tycker jag, något jag nog kommer att fundera mer på.
Herregud, flummigt *skrattar* vi är ju allihop djupisar med "konstiga" tankar som far iväg! Härligt tycker jag………

Hur som helst, man ska nog inte exprementera själv med detta om man inte vet hur det ska gå till, enligt min åsikt så är det viktigt att utföra detta på "rätt" sätt".
Den medod jag har lärt mig är inte via böcker eller en meditationsskiva utan via ett erskänt medium som med instruktioner och träning hjälpte till.
Det är ju jätteviktigt att kunna jorda sig ordentligt och även efteråt, stänga igen alla dörrar man öppnat, vi vill ju leva här och nu. Jag överlåter dock expertisen på forumet att kanske mer ta dessa frågor, själv skulle jag aldrig göra detta på någon annan än mig själv eftersom jag inte har den kunskapen. Men jag kanske överdriver också, jag vet faktiskt inte!

Så värst farligt är det inte Hellas. Inte tror jag man behöver lägga ut en massa pengar i onödan om man kan göra det på egen hand. Bandet är faktiskt bra, för där räknar man tillbaka igen och "vaknar". Det ingår förstås också. Visst kan man uppleva sorgliga saker, men det gör vi ju i vårt nuvarande liv också, och inte springer vi till psykolog för det.

Visst skulle det vara intressant att göra en regression ensam med en kunnig ledare, men tyvärr har jag ingen möjlighet att göra det.

Jag saknar ljud (!), hör inga röster, inga språk. Ser inga kalendrar så att jag kan årsbestämma, vet inte i vilket land jag befinner mig osv. Jo, en gång faktiskt. Då var jag en fattig hemlös pojke i Indien. Jag dog ensam i någon sorts ladugård, troligen på grund av magcancer. Låg där i trasiga kläder och utan vänner. Det var tragiskt. Dessförinnan hade jag jobbat med att lasta spannmålssäckar på en kärra dragen av en åsna.

Tungt jobb.

#1Jag var lite taskig mot syrran-anmälde henne till det programmet du talar om.Hon fick en regression med Jörgen Sundvall tror jag han heter.Men hon fick inte fram nåt årtal så det gick inte att använda henne i programmet…men hon fick ingen bearbetning efteråt eftersom det skulle gå så fort.Och hon känner fortfarande obehag när hon tänker på det livet som hon fick fram.

#6 Nej det är nog kanske inte så farligt, du har nog rätt YvonneW, ibland förstorar man ju saker och ting lite väl mycket. Ingenting är svart eller vitt. Det är nog bara det att jag har väldigt stor respekt för detta, kanske är det mina egna rädslor som smyger sig in!

De upplevelser jag själv har haft har varit som en film där jag själv har rollen som betraktare. Jag har inga årtal att gå efter utan jag får i efterhand försöka reda ut detta med hjälp av kläder och andra ledtrådar.
Jag har dock aldrig fått fram något exakt utan mer en gissning på ett årtionde. Jag har förstått vart platsen varit men inte exakt utan mer i "trakten dalarna" eller liknande.
I de liv jag besökt har jag varit fattig och det har varit hur oglammoröst som helst.
I ett liv var jag en fattig soldat, elak som bara den, så det är inget att skryta över, det är mycket jag gjorde i det livet som jag idag jobbar med för att rätta till (lärdomar).
Spännande värre!
Det finns ett liv som jag skulle vilja återvända till för att se lite mer av men tyvärr vet jag inte vilket rum det var så det kan komma att ta väldigt lång tid innan jag hittar tillbaka om jag nu gör det, jag kanske har fått se det jag skulle se.

#7 Ja, Jörgen Sundvall heter han. Det var det namnet jag inte kom på. Tror ni jag börjar bli senil eller…

Hm, så det kan misslyckas med årtal, land och platser hos honom också.

Förväntade din syster sig någon slags bearbetning efteråt? Det fick då inte jag av Kristina Wennergren heller. Å andra sidan hade jag inte väntat mig någon. Så allvarligt behöver man ju inte ta det också om det är ganska omtumlande första gången.  

Klarar man att ta sig igenom det här livet och få sina smällar och bli ordentligt tillbucklad utan att expertisen rycker in för bearbetning så får man vara glad. Det som har varit har varit. Så ser jag det. Man skall lära av sina misstag men inte älta dem. Många ältar nuvarande livs misstag till döddagar, men det är ju inget att rekommendera. Ibland måste man förlåta både sig själv och andra för att kunna gå vidare och utvecklas.  

#9 Låter intressant Hellas. Själv har jag varit både rik och fattig omvartannat. Men lycklig, nej aldrig! Den röda tråden har varit väntan och ensamhet. I ett liv en otrogen make. Tror det här livet är bäst hittills.

Kram!

hejsan

Jag själv e mycket skeptisk till detta..
Jag har massor av frågor i detta..

Hur ska man veta att det man upplever är ens egen inkarnation eller upplevelse och inte guidens man har med sig och dennes inkarnation? eller regressionsterapeftens eftersom man e så tight i energifälten just då med varandra???

Det jag vill komma till är ju att vi kan ta på oss liv som vi inte ens har levat utan det varit andras om ni förstår va jag menar..*hmm*funderar*
Är det regressionsterapeften som vet vilket som är det rätta i så fall…eller är det den som ligger där som vet det? Hur vet man??

Sen tycker jag det Bybo skrev lät intressant..för så kan det nog vara också så de tycker jag var en tänkvärd tanke att fundera på ;)

Jag går just nu en regressionsterapiutbildning och det är väldigt spännande med regressioner. Just nu har jag övningsklienter under sommaren inför nästa delkurs.

Det är spännande att se in i tidigare liv, men framförallt kan man lösa upp gamla blockeringar och förlåta, förlåta både en själv och andra och det är mycket befriande.

Jag tänker som så att spelar det någon roll om man verkligen var "Helmut" i under andra världskriget eller ens egen fantase spelade ett spratt om regressionen fyller ett syfte och man befriar sig själv från negativa mönster? Jag tycker att resultatet är viktigare. Men visst är det spännande! Själv tror jag på att det finns mer än det vi ser, att vi lever flera liv. Men det är min tro. :-)

Jag utför detta och har även gjort det på mig själv.

 Självklart är det så att man kommer till ett tidigare liv som man har någon nytta av och därför passar det ju in i ens nuvarande liv. Ens undermedvetna ser till att detta sker.

 Kramis