Syrebrist i hjärnan samtidigt som ljudvågor fortfarande uppfattades och skapade illusioner?

Hej Magi-cat! Tack!

Absolut läsvärt och på sitt sätt trevligt att det kommer ur en läkarens mun. Ska läsa boken själv efter den blivit översatt.

Samtidigt är det lika sant som om en vanlig Svenssons skulle ha berättat.

Robin! Det var ju hjärnhinneinflammation. Det är klart det uppstår syrebrist. Men erfarenheten har (egentligen) ingenting med det att göra.

#1 Han var liksom neurokirurg. Förmodligen hade han en liten kunskap om vad syrebrist kan göra, men har dragit andra slutsatser.

YES!  Roligt att läsa sen om hans erfarenhet.

Tänk att "döden" kan ibland lära oss mer än livet här på jorden. Av det väsentliga.

Intressant, de ska jag kika närmare på. Tack!

Ohhh jag älskar sånt här   Ska absolut läsa och titta :-) Tack

Härligt!  Den boken ska jag absolut läsa när den är översatt!

Jag läste länken och måste bara säga att jag blir helt tårögd av glädje. Jag visste de! JAg visste det! Nån viskar i mitt öra hela tidet "du klarar det sedan kommer du till en bättre plats. Platsen existerar" JAg visste det

-kram

#3 "Han var liksom neurokirurg. Förmodligen hade han en liten kunskap om vad syrebrist kan göra, men har dragit andra slutsatser."

Tror du på alla bedömningar som hjärnkirurger gör om sådana här saker, eller bara på just denne?

Jag frågar eftersom jag tolkar det du skriver som "Han är kirurg så han vet bäst", men jag tror inte att du skulle köpa motsvarande argument om det talade mot dig i stället.

Nej men han känner naturligtvis till syrebristeffekten. Han gjorde en annan bedömning efter sin upplevelse. Föreslår att vi läser boken.:-)

"Och jag ska så tydligt som jag bara kan, sprida budskapet till människorna och mina vetenskapskollegor om att vi är mer - mycket mer - än bara våra fysiska kroppar", säger Eben Alexander till Newsweek."

En upplevelse som hans förändrar en människas liv för alltid. Vetskapen att allt har en mening, ett medvetande och ett syfte, att våra liv i tredje dimensionen inte är allt som existerar förändrar.

Många, många fler än denne man har upplevt detsamma och berättat om det, i böcker eller privat, under århundraden och årtusenden, i olika världsdelar.

Att han är neurokirurg gör inte på något sätt hans upplevelse större och märkvärdigare än andras liknande upplevelser.  

Men upplevelsen är hans och han är fortfarande naturvetenskapare med sina kunskaper om hjärnan. Detta medför antagligen att hans vetenskapskollegor är benägna att lyssna på honom.

Och att kanske fler vågar berätta…..

"Men upplevelsen är hans och han är fortfarande naturvetenskapare med sina kunskaper om hjärnan. Detta medför antagligen att hans vetenskapskollegor är benägna att lyssna på honom."

Det funkar inte riktigt så. Vi bedömer inte saker utifrån vem som säger det, men vi är benägna att lyssna på alla.

Om det gäller kunskap inom det neurologiska området lyssnar vetenskaparna mer på den neurologiskt mycket kunnige än på mig t.ex. Självklart! Det blir svårare att avfärda honom som enbart offer för exempelvis syrebrist.

/…/edit

Det är väldigt intressant att allt fler upplever det här, nära döden-upplevelser.

"Hade någon - till och med en doktor - berättat en historia som denna för mig förut, hade jag varit ganska säker på att det handlat om inbillning eller självbedrägeri" Eben Alexander

Många börjar ändra uppfattning 

"Om det gäller kunskap inom det neurologiska området lyssnar vetenskaparna mer på den neurologiskt mycket kunnige än på mig t.ex. Självklart!"

Ja och nej. Han har så klart läst mycket vetenskapliga rön på området och är säkert kompetent att uttala sig om dem, men om han hittar på helt egna saker så måste det genomgå samma granskning som all annan vetenskap. Då är han varken mer eller mindre autkoritet än vad du är utan alla teorier bedöms utiftån vad de innebär och inte utiftån vem som presenterar dem.

Dessutom är det här inte neurologi utan metafysik så vitt jag kan se?

"Det blir svårare att avfärda honom som enbart offer för exempelvis syrebrist."

Det blir det väl inte alls? Att bedömma om en patient har syrebrist är väl inte riktigt samma sak som att bedöma sig själv? Medans man ligger i koma dessutom .

Men det handlar egentligen inte om att avfärda något. Om han vill övertyga vetenskapen om att han har rätt så får han presentera någon slags belägg för det.

"Hans medvetenhet verkar ha expanderat till en annan dimension"

Om han kör på den linjen så kan jag nästan garantera att det "genombrott" i vetenskapen du hoppas på kommer att utebli. Det låter som en sådan där grej man drar till med utan att kunna förklara vare sig vad begreppet dimension innebär i sammanhanget eller hur man kommit till slutsatsen. Det som återstår är då bara ett meningslöst buzz-ord.

Men han kanske blivit expert på teoretisk fysik också nu.

sista stycket var mina tankar, inte hans. Belägg i egentlig mening blir nog svårt. T.ex tror jag inte han vill göra om erfarenheten.:-) Att bedöma sig själv när man ligger i koma är ju inte vad det handlar om och faller på sin egen orimlighet, det förstår ju du också. Det är slutsatserna han dragit som är intressanta, även utifrån kunskaper. Resten av diskussionen får vi nog ta när vi läst boken. Ser fram emot den.

Nu har jag läst boken "Proof of heaven". Den var mycket intressant.

Dr Eben Alexander hamnade i koma sedan han råkat ut för en mycket ovanlig (så ovanlig att hans fall är unikt för vuxna) form av meningit orsakad av gram-negativa E-coli-bakterier.

Under den tid han låg i koma var hans neocortex helt utslagen.  Vid bakteriell meningit attackerar bakterierna först cortex, barken. Cortex är den den av hjärnan som kort sagt gör en till människa - minne, språk, känslor, logik……Många drabbade dör inom de närmaste dagarna. De som överlever brukar inte kunna återgå till ett normalt liv. Eben Alexander skulle visa sig bli ett mycket sällsynt undantag.

Han vaknade upp och kom tillbaka till livet, kanske i ett syfte: att kunna berätta om vad han upplevde under sin komatösa tid.

Men först skulle han till den större verkligheten, till självaste gudsenergin.

Första upplevelsen var ett mörker, ett synligt mörker, ljud, ett djupt rytmiskt pulserande ljud. Han var utan kropp, utan språk, utan minne och inte medveten om någonting i denna undervärld. En värld han senare skulle kalla "primordial". Och utan tid.

Så hände något - en stråle ljus trängde in i mörkret och den vackraste musik som tänkas kan hördes. Det vita ljuset kom närmare och närmare - en öppning visade sig!

In genom öppningen och där - där var en helt ny värld! "Brilliant, vibrant, ecstatic, stunning…" Inga adjektiv räcker någonsin till för att beskriva den. Han kände sig född. Inte nyfödd eller pånyttfödd utan född. Och det var verkligt, verkligen verkligt i ordets rätta bemärkelse. Det återkommer han till genom hela boken: det var verkligt, det var ingen dröm, ingen Hallucination, det var verkligt, verkligare än verkligheten omkring oss här är.

Det fanns fler omkring honom   - en vacker kärleksfull flicka buren av en fjärilsvinge, lysande Orber. Men inga bekanta ansikten.

Han var ett med allt. Allt inom var också utom, ingen separation fanns. Den existerade bara inte. Han visste inte vem han var eller vad han gjorde där, alla minnen av hans tid på jorden var borta. (Något som skiljde sig från den typiska NDU:n)  Men han började ställa frågor, ordlöst för det fanns inget språk: Var är jag? Vad är det för ställe? Varför är jag här?

Flickan på fjärilsvingen var hans guide.

Han kom längre upp/in till Kärnan och upplevde Gud, Om. Han kommunicerade direkt till Kärnan. Den mest extraordinära upplevelse man kan tänka sig, men samtidigt den mest naturliga - Gud är närvarande i oss alla, hela tiden, menar Alexander. Han upplevde det och det var verklighet. Vi är alla sammanlänkade med den gudomliga Källan.

Love. Villkorslös kärlek var det enda som fanns där inne i Kärnan. Ingen tid, ingenting annat, bara kärlek.

Men han skulle tillbaka.

Just när läkarna förberett familjen på det oundvikliga skedde miraklet: Han öppnade ögonen i sjukhussängen på övervakningsavdelningen och var vaken.

Tiden tillbaka var inte lätt. Från allmedvetende och tidlöshet till 3D är fallet stort. Som så många andra fick han en ICU-psykos när hjärnan arbetade med att anpassa sig tillbaka från utslagenhet till verklighet och ett välfungerande liv. Det lyckades över all rimlig förväntan och dr Alexander kunde börja med sitt yrke igen.

Men han hade något kvar att göra: skriva om sina upplevelser i den andra världen, medvetandets kroppslösa icke-fysiska värld. Den verkliga.

Men oj vad intressant! Det fick mig att fundera på att det (kanske) inte är så självklart (ändå) att de kan kommunicera med oss hur som helst här på jorden? Att man har kvar sina "mänskliga" känslor eftersom man upplever saker annorlunda och att man inte kommer dit som om ingenting har "hänt". Att man till en början inte vet hur man ska tala eller vem man vänder sig till "hallå, vart är jag och vart ska jag ta vägen"? Av någon anledning gav det här "svar" på massa saker. Tack för att du återberättar Magi-cat!

Dr Alexander var/är neurokirurg. Under sitt yrkesverksamma liv hade han tittat in i många hjärnor. Han hade också lyssnat till många patienters upplevelser av NDU men som så många andra, avfärdat dem som fantasier.

Naturligtvis tappade han inte sitt kritiska sinne och naturligtvis tvivlade han av och till på sig själv och hade en lång period av studier av NDU innan han kunde ge ut sin bok. Han hade, som så många andra, betraktat hjärnan som den apparat som fixar till ett medvetande. När den inte fungerar längre, finns inte heller medvetandet. Som att dra ur TV-sladden. Men hans "sladd" var ur, hans hjärna fungerade inte och han upplevde en verklig verklighet.

Medvetenhet, inte kroppen, inte hjärnan är grunden.  När hans medvetande var frånkopplat från kroppen, inne i Gateway och Kärnan upplevde han att han fick kunskap till sig direkt. Verklig vetenskap fanns där: "I was actually doing science. Science that relied on the truest and most sophisticated tool for scientific research that we possess. Consciousness itself"

Ju mer han efteråt lärde sig och forskade vidare, desto mer säker blev han på att hans upplevelse var, inte bara intressant och dramatisk - den var vetenskaplig….

#18 tack för responsen Fjäril, återkommer, skriver lite till först…:-)

Naturligtvis forskade dr Alexander också i eventuella andra förklaringar till hans upplevelser av den större verkligheten:

1. Ett primitivt hjärnstamsprogram gick igång.

Det förklarar inte den ytterst detaljrika, klara, insiktsfulla upplevelsen av verklighet. Reptilhjärnan kan inte producera denna höga grad av mening och komplexitet.

2. Återskapande av minnen från djupare delar av hjärnan, t.ex. amygdala som var ganska skyddad från meningitkraschen i hjärnans ytligare delar.

Men inte heller det förklarar den komplicerade och interaktiva upplevelsen av verklighet. Utan fungerande neocortex skulle inte det limbiska systemet kunna producera så klara och logiska visioner.

3. Toxisk (giftig) överstimulering kanske? Han fick väl i sig lite mediciner. Nej igen. Dessa droger arbetar via receptorer på neocortex, och den var - som bekant - utslagen.

4. REM-effekt då? Vid drömsömn interagerar serotonin-hormonet med neocortex. Så - nej….

5. DMT-effekt är i så fall den klart mest intressanta.

Tallkottkörteln kan (enligt Alexander) reagera med att frisätta DMT vid upplevd fara för hjärnan. (samt vid en del andra tillstånd) Det liknar serotonin men kan ge väldigt starka psykedeliska effekter. Effekter som liknar de Alexander upplevde.

Men igen, det område där DMT mest verkar, neocortex, var utslagen….

"Hallucinogens affect the neocortex, and my neocortex wasn't available to be affected."

Så - det verkar som om alla alternativ genomgåtts och fortfarande - det stora mysteriet kvarstår……upplevelsen av verklighet, av helhet, av villkorslös kärlek och t.o.m. samhörighet med Gud/Om/Källan….

Ja det är bara för intressant! Jag måste forska själv, ett nytt kall känner jag ;) Det låter både spännande men samtidigt "läskigt", det Alexander berättar. Men vad är meningen? Vad är tänkt att vi ska göra? Vad är planen och målet med vår vistelse på jorden? (förutom det vi redan tror).

#22 Ja det är så stort att det är lite läskigt också!

Meningen…….Allt är meningsfullhet får jag det till. Meningsfullhet och kärlek.

Allt är så enkelt egentligen. Man kan vara direkt i kärleken/kärnan inte bara via fysisk död utan via meditationen. Man ska göra den enkel, utan att tänka för mycket, utan krav. (Så där som vi alltid brukar säga )

Gud finns i oss alla, säger Alexander.

"God is present in us at all times. Omniscient, omnipotent, personal - and loving us without conditions. We are all connected through this divine link with the creative Source,

Samtidigt kan man förstå att det finns inga ord för att beskriva det….Orden är på vår materiella nivå och det här beskrivna är något annat, mer direkt…

Alexander fick också del av att universum är så mycket större än vi tror. Och vi är hör verkligen ihop med det och med varandra. Det fysiska universumet är ändå ingenting mot det andra rike han besökte, verkligheten av medvetenhet, av "life force".(livskraft)

Universum har aldrig börjat och slutar aldrig. Men det finns vissa "punctuation marks" Ett av dessa var Big Bang. Gud/Om vill utveckla.

Och så säger Alexander att Himlen har humor också…det känns tryggt…..

Tills slut: Eben Alexander rekommenderar en bok till alla skeptiska. (Och han förstår mycket väl att man är skeptisk - han har varit där själv och är där ännu, men med visst tillägg kan man säga.)

Irreducible Mind: Toward a Psychology for the 21st century, 2007

Från: Division of Perceptual Studies, University of Virginia.

Här presenteras bevis för utanför-kroppen-medvetande på ett vetenskapligt sätt.

edit: enligt dr Eben Alexander

(Själv har jag inte läst den)

"Många drabbade dör inom de närmaste dagarna. De som överlever brukar inte kunna återgå till ett normalt liv. Eben Alexander skulle visa sig bli ett mycket sällsynt undantag."

Bakteriell hjärnhinneinflammation hos vuxna har en dödlighet någonstans mellan 19 och 37%. 66% av alla vuxna som insjuknar uppges återfå full funktion utan bestående skador.
http://www.nejm.org/doi/full/10.1056/NEJMra052116

Så vi kanske ska tona ner mirakel-grejen lite? (det är så klart möjligt att hans statistik utgår från en annan grupp, väljer man att jämföra med precis rätt personer kan man alltid hitta en grupp man är unik inom)

"Här presenteras bevis för utanför-kroppen-medvetande på ett vetenskapligt sätt."

Tycker du inte att vetenskapen själv borde ha ett medbestämmande över vad som är vetenskapligt? Det är ju lätt att säga att en bok är vetenskap men om majoriteten av forskare tenderar att inte hålla med så bör man ha en bra förklaring (och att säga "de är inte öppna" är inte en bra förklaring).

"Som så många andra fick han en ICU-psykos när hjärnan arbetade med att anpassa sig tillbaka från utslagenhet till verklighet och ett välfungerande liv"

Så han medger att han befunnit sig i ett tillstånd där hallucinationer och delirium är genomgående symptom, ändå är han beredd att lita helt på att hans minnen är autentiska. Fascinerande.

#21 Det där är ju bara bortförklaringar utan någon tyngd. Hur mäter han hur "komplicerad och interaktiva upplevelsen av verklighet" är? Och hur har han kommit fram till vilken grad av komplexitet som är möjlig genom de funktioner han avfärdar? Varför kan han inte medge att han helt enkelt vill tro på Gud och så vidare? Jag tycker det är svagt att inte ens kunna skymta sin egen bias. Skulle han verkligen vilja ha ett kritiskt perspektiv på sina teorier borde han kanske inte i första hand vända sig till sig själv () utan till andra framstående forskare.

Dessutom nämner inte listan några av de mest uppenbara förklaringarna till exempel att minnet konstruerades i efterhand eller i samband med uppvaknandet och att han inte minns rätt på tiden. Vet man något om minnen så vet man att det är extremt vanligt. Kanske drömde han ihop hela grejen på en minut när han låg i uppvakning men det kändes som en lång tid förflutit?

Du upprepar flera gånger att neo-cortex var utslagen, jag skulle gärna veta vad utslagen betyder i det här sammanhanget - uppenbarligen var den inte död eftersom den återhämtat sig (fast om Gud var med i spelet kan han så klart gjort en ren äturuppvävkning från de döda men det vore ju mer spektakulärt än att han minns lite psykedeliska upplevelser). Man kan så klart mäta aktivitet med ett EKG men det har ju en begränsad precision och jag tror inte att man göra så tvärsäkra uttalanden som Alexander gör om precis vilken kapacitet enskilda delar av hjärnan har vid ett visst tillfälle. Kort sagt verkar Alexander inte bara veta det man kan vänta sig att en framgångsrik neurolog vet om medvetandet - han verkar anse sig veta mycket mer än alla andra, så mycket att han kan avgöra exakt vad hjärnan är kapabel till och inte i varje situation. Jag tror han överskattar sig själv.

#25 Angående "mirakelgrejen" så skulle jag tro att dr neurokirurgen inte är så urbota enfaldig att han går ut med falska förespeglingar, samt att han kan lite mer än så.

Det är liksom en del av hans jobb…..Dessutom var ett flertal specialister inblandade. Hans form av meningit var mycket ovanlig bland vuxna och hans fullständiga tillfrisknande efter så många dagar i meningit-koma unikt.

Och du, det finns olika typer av meningit. Läser man hans berättelse så framgår med all önskvärd tydlighet hur sjuk han var.

Om det är av allmänt intresse kan jag ta upp mer ingående om det.

#26 "Hans form av meningit var mycket ovanlig bland vuxna och hans fullständiga tillfrisknande efter så många dagar i meningit-koma unikt."

Hmm. Jag hittar flera berättelser på nätet om människor som varit komatosa i hjärnhinneinflammation betydligt längre (fullständigt tillfrisknande eller inte framgår ej). Det är möjligt att de är påhittade eller att "unikt" i det här fallet syftar på unikhet inom en mycket smalare grupp (personer i en viss ålder med en specifik bakterie och kanske ytterligare förutsättningar) som jag skrev innan så kan vem som helst bli unik om man kollar i ett tillräckligt smalt spektrum. Jag kanske är den enda unga mannen på södra Guldheden som återhämtat mig från vinterkräksjukan på en enda dag i november månad. Svindlande .

"Läser man hans berättelse så framgår med all önskvärd tydlighet hur sjuk han var."

Jag är säker på att han var mycket sjuk, men det finns en fullt förståelig tendens att överdriva hur unik ens återhämtning är i sådana här böcker. Framför allt om man menar att det är Gud som gett upphov till tillfrisknandet (lite taskigt mot hans kollegor tycker jag, de hade nog ett större inflytande på utgången än Jahve). Därför är det viktigt att tillämpa källkritik.

källkritik är viktigt, men att utan egen expertis dra så bestämda slutsatser som du gör , dessutom efter att bara ha läst en recension av boken och några internetsidor är knappast seriöst. Om hans sjukdomsförlopp är vida mer intressant än det han har att berätta kan jag ta upp alla detaljer i den frågan, men inte förrän imorgon

#28 "men att utan egen expertis dra så bestämda slutsatser som du gör"

Kan du förklara vilka slutsatser jag dragit och på vilket sätt de är utanför mitt expertisområde.

"dessutom efter att bara ha läst en recension av boken och några internetsidor är knappast seriöst"

Se det som en recension av recensionen om du vill, jag vet inte var du drag gränsen för seriöst men det är mycket möjligt att det inte är det (jag försöker kontrollera att allt jag skriver här är korrekt men det är inte min heltidssysselsättning). Dock tycker jag att jag lyckas bättre än vad du gör med att vara återhållsam med att dra slutsatser. Så det kanske är du som beter dig oseriöst.

"Om hans sjukdomsförlopp är vida mer i intressant än det han har att berätta kan jag ta upp alla detaljer i den frågan"

Jag har inte gjort någon sådan jämförelse och jag tycker att jag i #25 lyfte ett par andra invändningar mot det han skriver (eller snarare det du skriver att han skriver ). Vi kan fokusera på dem istället om du vill.

Ledsen att skriva detta men hans upplevelse är inget "bevis" för existensen. Har själv haft hjärnhinneinflammation o fick kraftiga verklighetstrogna hallycinationer….

#30 Hej vojsan, Vad bra att du kom "helskinnad" ur det du också! Jag tror att den ena upplevelsen inte är den andre lik, eller "verklighetstrogna" sådana. Det här exemplet på en nära-döden upplevelse är en av många. Det är intressant att så många upplever ungefär samma saker. Många av dem (enligt deras beskrivningar) utan en tanke på en existens efter detta, innan deras upplevelser ägde rum.

Jonas,

Utan att låta otrevlig vill jag på ett vänligt sätt säga att det börjar bli lite "tjatigt" med alla dina kritiserande kommentarer till "allt" vad andra beskriver. Allt som handlar om "vetenskap" avfärdar du som om du vet bättre än andra  För mig blir det oseriöst och det känns inte som om du uppriktigt diskuterar en möjlighet någon gång, utan allt handlar om hur fel andra har istället?

Det jag tycker att du kan göra (för att det ska bli intressant) är att till alla dina negativa påståenden av "vetenskap" som vi ibland lägger ut, visar/tar fram belägg att på det som återberättas inte har någon äkthet istället.

Vi tycker olika i mångt och mycket men man måste inte hävda sig hela tiden. Det blir väldigt trist att diskutera saker tillsammans då. 

JD: Till att börja med har jag inte skrivit någonstans att jag anser Ebens upplevelser är ett "bevis" på att livet efter detta existerar. (Har jag trots allt gjort det, påpeka det isf) Jag skrev "bevis" på UKU - Det är Ebens egna ord om den bok han själv rekommenderar, inte mina.

Vad jag anser är att hans upplevelser av den andra verkligheten som han oupphörligt kallar den är värda att tas på allvar, lyssnas på och mer än gärna studeras närmare. Just därför tycker jag att:

#29 JD har för bråttom med slutsatser. Jag får intrycket av att du till varje pris vill nedvärdera och bortförklara denne mans upplevelser av något extraordinärt eftersom, om hans antaganden stämmer, de skulle kunna peka på att medvetandet (consciousness) överlever fysisk död.

Min tolkning av din intention kan givetvis vara fel. Den grundar sig bl.a. på din iver (som jag uppfattar det) att trivialisera dr Ebens (som jag kommer att kalla honom i fortsättningen. Det är kortare än Alexander) sjukdom.

#27 JD: Hmm. Jag hittar flera berättelser på nätet om människor som varit komatosa i hjärnhinneinflammation betydligt längre (fullständigt tillfrisknande eller inte framgår ej)

# 25 JD: Så vi kanske ska tona ner mirakel-grejen lite?

Jag skrev att hans form av meningit var mycket ovanlig bland vuxna. Om du fortfarande vill det kan jag utifrån Ebens bok göra en noggrann genomgång av själva sjukdomsförloppet. Jag utelämnade det mesta förut eftersom jag fann att det låg utanför det omedelbara intresseområdet för denna sajt. Men, jag är inte omöjlig på den punkten…:-)

#29 JD: .Kan du förklara vilka slutsatser jag dragit och på vilket sätt de är utanför mitt expertisområde.

#25 Jag tror han överskattar sig själv

…är ett exempel. Det är mycket möjligt att han gör det. Men du är inte läkare och kan inte utifrån så knapphändiga uppgifter dra de slutsatser du gör och göra anspråk på seriositet.

vidare:

Jag tror så här: (i korthet)

Dr Eben Alexander är och var neurologiskt kunnig vilket också gör hans fall unikt eftersom han har de vetenskapliga insikterna i vad som försiggår i såväl den friska som sjuka hjärnan. Han kan anknyta de upplevelser han hade till sina läkarkunskaper som jag naturligtvis inte har närmare kännedom om än vad jag läst i boken, men inte fått någon anledning att betvivla.

Det sjukhus han kom till med sin (mycket ovanliga) meningit var inte hans "hemma-sjukhus" men han hade opererat där och han kände läkare och personal. OM han i något svagt ögonblick fallit offer för religiös upplevelse och till varje pris vill ge ut en bok om det finner jag det högst osannolikt att han skulle tumma på sin läkarheder, ljuga ihop en historia om sitt sjukdomsförlopp och på så sätt totalt tappa all den tilltro han åtnjutit för sin kompetens och trovärdighet.

Så - är det något man kan vara mest benägen att TRO på i hela storyn tror jag det är just den medicinska fallbeskrivningen.

Skulle den vara totalt inkompetent och felaktigt beskriven skulle hans kollegor med lätthet punktera den och han skulle inte på något sätt kunna sprida sin nyfunna tro på medvetandets fortsättning förbi hjärnan.

Och - han är och var självfallet mycket tacksam till allt vad personal och läkarkollegor uträttade under hans sjukdomstid. Tacksamheten tillfaller inte på något sätt endast "gudsenergin"….Det blir mer en bisak som jag uppfattar det.

edit/M-c/

#29 JD: Dock tycker jag att jag lyckas bättre än vad du gör med att vara återhållsam med att dra slutsatser. Så det kanske är du som beter dig oseriöst.

Bara av ren nyfikenhet: hur och var?

#25 Så han medger att han befunnit sig i ett tillstånd där hallucinationer och delirium är genomgående symptom, ändå är han beredd att lita helt på att hans minnen är autentiska. Fascinerande.

Ja visst är det….

Därför att en dröm är en dröm. När man drömt vet man att man drömt.

När han befann sig i det hallucinatoriska tillståndet visste han efteråt att det rörde sig om hallucinationer. Han föll från himlen (passande metafor) i fallskärm, gammal fallskärmshoppare som han var, i omväxlande klara perioder och ren dille, gamla episoder blandade sig med nya.

Efteråt var han som så många andra, helt klar över att det var sjukdomshallucinationer när hjärnan skulle återanpassa sig till sin vanliga "form".

De upplevelser han hade av den andra verkligheten ("reality") kändes verkliga och var helt annorlunda beskaffade.

Naturligtvis tvivlade han också. Det tog lång tid innan han kände sig mogen att ge ut boken. Men själva minnena skrev han ner så snart han kunde.

Magi-cat:

"Till att börja med har jag inte skrivit någonstans att jag anser Ebens upplevelser är ett "bevis" på att livet efter detta existerar. (Har jag trots allt gjort det, påpeka det isf)"

Det tror jag inte du har.

"Jag får intrycket av att du till varje pris vill nedvärdera och bortförklara denne mans upplevelser av något extraordinärt eftersom, om hans antaganden stämmer, de skulle kunna peka på att medvetandet (consciousness) överlever fysisk död."

"JD har för bråttom med slutsatser."

Men du vägrar berätta vilka slutsatser du syftar på?

"Jag får intrycket av att du till varje pris vill nedvärdera och bortförklara denne mans upplevelser av något extraordinärt eftersom, om hans antaganden stämmer, de skulle kunna peka på att medvetandet (consciousness) överlever fysisk död."

Det var ju låga tankar du har om mig. Har du någon teori om varför det skulle vara viktigt för mig att inte vara odödlig? Sanning är raka motsatsen, odödlighet är ett koncept som tilltalar mig storligen. Och visst är det lockande att greppa efter halmstrån som Alexander gör, men det du ser som förnekelse ser jag snarare som diciplin, att jag inte låter mig övertygas av mitt egna önsketänkande utan att jag studerar bevisen.

"Den grundar sig bl.a. på din iver (som jag uppfattar det) att trivialisera dr Ebens (som jag kommer att kalla honom i fortsättningen. Det är kortare än Alexander) sjukdom."

Jag skrev "jag är säker på att han var mycket sjuk", är det att trivialisera?  Är allt annat än exakt det du skriver en trivialisering? Finns det inget som heter nyansering? Finns det ingenting som skiljer sig från överdrifter (det man kan säga att jag misstänker din text för) men som inte heller är en underdrift?

Måste jag köpa att han var sjukast i världen och hans tillfrisknande inte bara var osannolikt utan i princip omöjligt? Jag skulle kunna gå med på det men jag betraktar det som ett spektakulärt påstående så jag kommer inte tro på det om jag inte får se spektakulära bevis.

"Det är mycket möjligt att han gör det. Men du är inte läkare och kan inte utifrån så knapphändiga uppgifter dra de slutsatser du gör och göra anspråk på seriositet."

Jag skrev "jag tror att han överskattar sig själv" är det exakt samma sak som att skriva "jag kommer till den mycket seriösa och helt obestridliga slutsatsen att han överskattar sig själv och att jag vet mer om allt än honom"? Det brukar vara du som talar om att alla har rätt att spekulera och att man inte ska blanda ihop det med säkerhet. Så vad menar du med att jag drar slutsatser när jag tydligt skriver att jag tror att det är så?!

"Bara av ren nyfikenhet: hur och var?"

Förväntar du dig att jag ska svara på det när du undviker som pesten att svara på min variant av samma fråga?

Du kastade första stenen så du får äran att presentera de första beläggen.

I ett kapitel som han kallar the Well, Källan berättar Eben om när hans oroliga fru, Holley, kontaktade en gammal vän; Susan Reintjes. Susan är en "intuitive" och "a channel" (jag använder de engelska orden för att inte riskera något i översättningen av de begreppen) och har skrivit boken "Third eye open".

Susan var känd för att kunna kontakta komapatienter och Holley undrade om hon ville försöka hjälpa dem. Det ville hon.

Susan menar att komapatienter är i något slags mellantillstånd, inte riktigt här och inte riktigt där. En speciell sak med dem är att de är speciellt receptiva för telepatisk kommunikation.

Susan berättar att när hon i meditativt tillstånd kontaktar en komapatient är det som att slänga ner ett rep i en djup brunn. Repet går olika djupt beroende på hur djup koman är.

I Ebens fall gick repet mycket, mycket djupt och Susan blev rädd att han aldrig skulle kunna komma tillbaka. Efter en lång stund fick hon en svag kontakt….tillräckligt för att hon skulle kunna berätta för Holley att det var inte hans stund ännu och kroppen visste vad den skulle göra.

Det ögonblicket är det enda när Eben efteråt berättar sina minnen som han kände någon slags "kontakt" med yttervärlden.

Det och sedan vid "nedstigningen" när han svagt skymtade de människor som satt runt hans bädd den kvällen.

#32 Fjäril,

"Utan att låta otrevlig vill jag på ett vänligt sätt säga att det börjar bli lite "tjatigt" med alla dina kritiserande kommentarer till "allt" vad andra beskriver.  Allt som handlar om "vetenskap" avfärdar du som om du vet bättre än andra För mig blir det oseriöst och det känns inte som om du uppriktigt diskuterar en möjlighet någon gång, utan allt handlar om hur fel andra har istället?"

Om du inte vill låta otrevlig, undvik följande:

• Kalla någons beteende för "tjatigt".
• Generalisera överdrivet ("Allt", "inte någon gång" etc).
• Ifrågsätt inte någons uppriktighet, om och om igen (på tal om "tjat").
• Skriv inte svepande personlig kritik mot någon på ett öppet forum. Privat meddelande, ibland trevligt - "öppet brev", inte så trevligt.

"Det jag tycker att du kan göra (för att det ska bli intressant) är att till alla dina negativa påståenden av "vetenskap" som vi ibland lägger ut, visar/tar fram belägg att på det som återberättas inte har någon äkthet istället."

Jag anser att det oftast är det jag gör, med reservation för att vi inte menar samma sak med belägg eller har olika uppfattningar om vad det är som återberättas.

"Vi tycker olika i mångt och mycket men man måste inte hävda sig hela tiden. Det blir väldigt trist att diskutera saker tillsammans då.

"

Jag tycker som sagt du ska rannsaka dig själv lite grann här, är inte hela ditt inlägg just ett sätt för dig att hävda dig?

#39 "Susan var känd för att kunna kontakta komapatienter"

Om det innebär att hon livnär sig på att förmedla kontakt mellan komapatienter och anhöriga så ska jag nog inte säga vad jag tycker om henne…

"Det ögonblicket är det enda när Eben efteråt berättar sina minnen som han kände någon slags "kontakt" med yttervärlden."

Hur vet han att det var under det ögonblicket? Jag antar att han inte hade en klocka i den alternativa verkligheten.

"Efter en lång stund fick hon en svag kontakt."

Är det en slutsats du drar? På tal om förhastade slutsatser. Du har ju inte ens med ett "tror" eller "påstår" så om min mening är en slutsats så måste ju det här vara ännu starkare.

#40

Jag tycker som sagt du ska rannsaka dig själv lite grann här, är inte hela ditt inlägg just ett sätt för dig att hävda dig?

Hävdar mig? Det är inte jag som kritiserar "allt" utan att visa på några "bevis".

"Hävdar mig? Det är inte jag som kritiserar allt utan att visa på några "bevis"."

OK, men du kritiserar min person. Offentligt. Är inte det ett sätt att hävda sig?

Om du på allvar var intresserad av att hjälpa mig bli en bättre människa hade du väl skickat ett PM?

Jag märker att du forsätter köra med generaliseringar. Eller ycker på allvar att jag "kritiserar allt" och att jag inte (någonsin?) visar på några bevis för det jag säger?

#37 JD: Jag gav i #34 ETT exempel:

#29 JD: .Kan du förklara vilka slutsatser jag dragit och på vilket sätt de är utanför mitt expertisområde.

#25 Jag tror han överskattar sig själv

Vidare beskrev jag min tolkning av din intention och mitt intryck av din analys som jag, fortfarande inte förstår hur du kan grunda på min recension av en bok - en bok som jag naturligtvis skulle kunna vinkla hur jag vill. (Som jag dock beskrivit så avskalat jag kan, åtminstone i början)

Att utifrån några sidor på internet "tona ned" Ebens sjukdomsförlopp tycker jag är en av de övertolkningar du gör.

#27 Framför allt om man menar att det är Gud som gett upphov till tillfrisknandet (lite taskigt mot hans kollegor tycker jag, de hade nog ett större inflytande på utgången än Jahve)

Det menade han nog inte heller. Det var en slutsats du drog.

Det var ju låga tankar du har om mig.

Sluta med det där, det handlar inte om det.

Och visst är det lockande att greppa efter halmstrån som Alexander gör, men det du ser som förnekelse ser jag snarare som diciplin, att jag inte låter mig övertygas av mitt egna önsketänkande utan att jag studerar bevisen.

Det där låter ju däremot betydligt sundare. Självklart ska man inte övertygas av önsketänkande. (om nu ett medvetande som det av Eben beskrivna ÄR en önskan - det är ju inget heller man kan ta för givet, speciellt inte att det gäller alla.)

Jag har nog den uppfattningen att Eben inte greppar halmstrån i ett paniskt försök att övervinna döden. Han försöker däremot få någon reda i vad som hände och vad han upplevde, på ett vetenskapligt sätt - något som kan vara svårt nog utifrån upplevelser på en plats bortom vår vanliga värld, en plats utan tid och utan de vanliga landmärkena som de nära och kära, minnen och erfarenheter, en värld av villkorslös kärlek. (Och - man måste inte oundvikligen tycka att det ens låter lockande - det kan ju vara enformigt också? :-))

Disciplin är bra. Ta reda på alla fakta och vara öppen för det även oväntade är det också.

Jag skrev "jag är säker på att han var mycket sjuk", är det att trivialisera? Är allt annat än exakt det du skriver en trivialisering? Finns det inget som heter nyansering? Finns det ingenting som skiljer sig från överdrifter (det man kan säga att jag misstänker din text för) men som inte heller är en underdrift?

Du började med att ge exempel på att hans sjukdom inte var unik, att överlevnadsprocenten betydligt högre än den angivna osv. Samt att han överskattar sig själv.

Nyansering är bra - och bra om man har underlag för det. Du får ursäkta, men jag tyckte du uttalade dig i medicinska frågor där jag inte tror du har tillräcklig kunskap för att avfärda Ebens utsagor. Jag kan givetvis ha fel där.

Entusiasm kan förvisso motverka nyansering och nyansering är bra. Vilken "sida" man än står på kan det vara bra att ta det försiktigt i backarna.

Måste jag köpa att han var sjukast i världen och hans tillfrisknande inte bara var osannolikt utan i princip omöjligt? Jag skulle kunna gå med på det men jag betraktar det som ett spektakulärt påstående så jag kommer inte tro på det om jag inte får se spektakulära bevis.

Du måste ingenting :-)

Jag skrev "jag tror att han överskattar sig själv" är det exakt samma sak som att skriva "jag kommer till den mycket seriösa och helt obestridliga slutsatsen att han överskattar sig själv och att jag vet mer om allt än honom"? Det brukar vara du som talar om att alla har rätt att spekulera och att man inte ska blanda ihop det med säkerhet. Så vad menar du med att jag drar slutsatser när jag tydligt skriver att jagtror att det är så?!

Spekulationer välkomnas, det var roligt att du noterat det! :-)

Mitt antagande om din "tro" kom sig dock av att den meningen föregås av:

Kort sagt verkar Alexander inte bara veta det man kan vänta sig att en framgångsrik neurolog vet om medvetandet - han verkar anse sig veta mycket mer än alla andra, så mycket att han kan avgöra exakt vad hjärnan är kapabel till och inte i varje situation.

Det var mycket "verkar" där….Och som jag uppfattar det (vilket kan vara fel) ännu ett exempel på antaganden som du har lite lös grund för. Ingenstans har jag - eller Eben - skrivit att han vet mer än alla andra eller att han vet någonting exakt om hjärnan.

#43

Kritiserar öppet? Dig som person? Det handlar väl mer om att du allt ofta än sällan "kritiserar" det vi "hittar" som skulle kunna handla om annat än "egna upplevelser".

Både jag och Magi-cat intresserar oss för forskning (även om jag inte är insatt i en bråkdel av allt) och det är ganska trist att inget "duger".

#38

Förväntar du dig att jag ska svara på det när du undviker som pesten att svara på min variant av samma fråga?

Du kastade första stenen så du får äran att presentera de första beläggen.

Jag ser vad du försöker göra. Den grejen fungerar inte här.

Om inte annat kan du ju föregå med gott exempel.

(Jag har inte kastat några stenar för den delen.)

Så där, nu skriver jag inget mer idag, har annat att göra…:-)

edit: blev avbruten när jag skrev så det tog lång tid…..ser att det kommit flera inlägg till….hinner tyvärr inte med dem…

#40 JD: Jag tycker som sagt du ska rannsaka dig själv lite grann här, är inte hela ditt inlägg just ett sätt för dig att hävda dig?

**OK, men du kritiserar min person. Offentligt. Är inte det ett sätt att hävda sig?
**

Väldigt onödigt! Det skulle Fjäril aldrig göra!

Hon försöker ordna upp och ge riktlinjer för den fortsatta diskussionen så den blir intressant för alla.

(Får medge att jag kanske inte underlättat….)

#45 Både jag och Magi-cat intresserar oss för forskning

Stämmer :-)

Återkommer senare någon gång med mer ur boken…

#41 en sak till:

Är det en slutsats du drar? På tal om förhastade slutsatser. Du har ju inte ens med ett "tror" eller "påstår" så om min mening är en slutsats så måste ju det här vara ännu starkare.

Man måste visst vara utomordentligt noga här. Det är inte min "slutsats". Jag återberättar.

Hon, mediet,  "upplevde" en svag kontakt. Nöjd?

#45 "Kritiserar öppet? Dig som person? Det handlar väl mer om att du allt ofta än sällan "kritiserar" det vi "hittar" som skulle kunna handla om annat än "egna upplevelser"."

Den meningen är lite humoristisk. Jämför: "det handlar inte om dig som person utan om hur du brukar bete dig" 

Jag märker att du ändrat dig från alltid till ofta, och det är ju bra. Anledningen till att jag ofta har invändninagr mot hur begrepp som vetenskap används är att jag är väldigt intresserad av vetenskap och mån om att begreppet inte ska urvattnas eller misstolkas. Jag är säker på att du skulle reagera likadant om något som ligger dig varmt om hjärtat skulle användas allt för slarvigt i olika sammanhang.

Så jag förstår att du tycker det är tråkigt (även om jag inte tror på att du skriver det här för min bättrings skull) men om det inte är så att du som Sajtvärd förbjuder mig så kommer jag fortsätta att agera ungefär som hittils. Om du eller någon annan vill diskutera mer med mig hur jag beter mig eller lära mig allmänt hyfs eller vad det nu kan vara frågan om så kan ni väl skicka PM istället. Det är större chans att jag tar er på allvar och vi slipper diskutera mig istället för trådens ämne.

"Både jag och Magi-cat intresserar oss för forskning (även om jag inte är insatt i en bråkdel av allt) och det är ganska trist att inget "duger"."

Tråkigt att du känner så. Men fundera på om du anser att det jag skriver duger för dig, jag skulle inte säga att du överanstränger dig för att uppmuntra det jag skriver heller, kanske framför allt i just den här tråden.

Tycker du verkligen att "inget duger"? Diskussionen vi hade nyligen om telepati-experiment till exempel, bidrog jag inte alls positivt till den?

#48 "Man måste visst vara utomordentligt noga här. Det är inte min "slutsats". Jag återberättar. Hon, mediet,  "upplevde" en svag kontakt. Nöjd?"

Jag förstod nästan att det var vad du menade, och jag förstår att det är krångligt att behöva uttycka sig övertydligt hela tiden. Samtidigt är det precis det du tvingar mig till, och trots att jag hela tiden använder ord som "det verkar" och "jag tror" så anklagar du mig ändå för förhastade slutsatser.

Om jag skulle vara lika hård mot dig som du är mot mig om förhastade slutsatser skulle jag nog inte vara välkommen här längre (i snart sagt varenda tråd skulle jag behöva skriva ett "du har för lite underlag för den ståndpunkten" eller ett "men tänk på att du inte är professor i ämnet".

#50 nåja, det var var ju bra att du - nästan - förstod.Alltid något.

Men - tvingar jag dig till övertydlighet hela tiden?  Det är väl ändå uppånervända världen?

Jag har förklarat varför jag menade att du är väl snabb med slutsatser på sina ställen, vilket jag misstänker beror på förutfattade meningar.

F.ö. tycker jag det är bra att du triggar till tydlighet. (Om det inte övergår till att märka ord,) Det gör att jag - kanske - tänker ett varv till innan jag publicerar. Men hur tydlig man än försöker vara går det ändå inte ända fram om mottagarens åsikt redan är infärgad. Att tro sig objektiv är förrädiskt.

Jag har inte kastat några stenar och respekterar i högsta grad dina åsikter.

I diskussionerna om tydlighet har du kanske missat något av det jag försökt förmedla, eller vad jag försökt förmedla från boken.

Kan vi närma oss streck i debatten om (över)tydlighet eller är det något mer du vill utreda?

Tänkte återknyta lite till vad Fjäril reagerade på i #18:

Det fick mig att fundera på att det (kanske) inte är så självklart (ändå) att de kan kommunicera med oss hur som helst här på jorden?

Som Eben berättar sin upplevelse från sitt besök i den andra världen var han inte medveten om vem han var, varifrån han kom, vart han kommit eller  hade ens ett språk. Ingen anhörig visade sig, ingen länk till den vanliga världen. Han visste inte vad han hette (eller namn skulle varit irrelevant) Ännu mindre personnummer. :-)

Han tror själv att den här totala glömskan (som kanske kom sig av att han var så svårt sjuk och väsentliga delar av hjärnan utslagen) hjälpte honom att få en så djup upplevelse, så djup att han kom ända in till the Core och kunde kommunicera direkt med gudsenergin. (nu blir orden så där platta igen, som att få ner fem dimensioner till två - man missar nog något. Jag kan tänka mig att det är svårt att finna ord om man upplevt något som han.)

Hade någonting förändrats om han vistats längre på denna plats? Det vet vi naturligtvis inte. Kanske fick han en expressbiljett till det tillstånd dit alla "ska", Kanske var just hans upplevelse unik. Det kommer vi aldrig att få svar på.

Men frågan om att samverka med någon anhörig var det aldrig….

En del av boken ägnas åt vad jag tyckte var ganska….ointressant när jag läste, nämligen hans barndom och uppväxt och tiden därefter. Men trådarna knyts samman på slutet i en rörande episod.

Eben var adopterad, växte upp i en kärleksfull familj, men hade alltid, säger han, känslan av att ha blivit övergiven. Han gjorde en gång ett försök att knyta kontakt med sin biologiska familj, ett försök som misslyckades. Detta plågade honom så till den grad att han var deprimerad flera år.

Så småningom fick han ändå kontakt med den biologiska familjen och kunde räta ut många frågetecken. Han var älskad och omhändertagen som baby, men de unga föräldrarna hade bara inte kunnat ta hand om honom, utan adopterat bort honom.

Han fick nu i vuxen ålder lära känna sin biologiska familj, men hans pappa hade dött några år innan, likaså hans syster som alla beskrev som en mycket kärleksfull person.

Återknytandet med den biologiska familjen verkade helande och han kunde ta tag i sitt liv igen.

.

När han haft sin upplevelse av medvetandets fortsättning studerade han noggrant allt han kunde komma över om NDU.

Ingen NDU är den andra lik, men det finns några saker som kommer igen: tunneln, ljuset, den vackra platsen. Allt det kände Eben igen från sin egen upplevelse.

Men det fanns också något som skilde sig åt: i de flesta NDU talas det om mötet med nära och kära som kommer och möter en från andra sidan, och det mötet är alltid kärleksfullt och lyckligt.

Själv hade han inte känt igen någon! Det möte han haft var den underbara och vackra flickan på fjärilsvingen, hon som guidat honom - men det var ingen han kände!

Varför kunde inte han biologiska pappa visat sig för honom? Varför?

Tvivlen fick fotfäste - var hans upplevelse inte verklig trots allt?

Tills en dag hans biologiska mamma visade honom ett foto på hans syster, flickan som varit så kärleksfull men som dött några år tidigare men som han aldrig träffat…

Då kände han igen henne - flickan från fjärilsvingen….

Det fanns någon där för honom också och allt föll på plats…..

Något om kritiken:

Självklart har Eben själv, hans kolleger, alla som tagit del av boken sina egna funderingar runt vad som skedde ooch självklart finns det alternativa tolkningar. Eben gav heller inte ut sin bok innan han arbetat igenom upplevelsen ordentligt. Men faktum kvarstår: han får det till att det var verkligt och medvetandet finns där bortanför hjärnan…..

#25 JD: Du upprepar flera gånger att neo-cortex var utslagen, jag skulle gärna veta vad utslagen betyder i det här sammanhanget - uppenbarligen var den inte död

Nej den var inte död i bemärkelsen utan blodförsörjning. Det speciella med hans NDU var kanske också att han inte hade någon typ av hjärtinsufficiens eller öht syrebrist pga att hjärtat upphört att slå. Det var hjärnan som drabbades och mest cortex/neocortex. Exakt vad som menas med utslagen i det här fallet vet jag inte om jag vågar mig på att förklara närmare (jag är ju ingen professor :-)) men bakterierna (som förökar sig explosionsartat) hade invaderat, tagit över hjärncellerna i neocortex, varför kopplingar och funktioner helt enkelt inte…. fungerar.

Man kan så klart mäta aktivitet med ett EKG

Förmodligen menar du EEG och jag är helt säker på att all tillgänglig utrustning var inkopplad till doktorn som låg där i epileptiska kramper och vrålade djuriskt.

Dessutom nämner inte listan några av de mest uppenbara förklaringarna till exempel att minnet konstruerades i efterhand eller i samband med uppvaknandet och att han inte minns rätt på tiden.

Tiden fanns ju inte "där borta". :-) Eben är bestämd på den punkten att upplevelsen skiljer sig från dröm och från den dille han fick när medvetendet skulle återanpassa sig till jordelivet.

Självklart kan det vara som du säger, om hjärnan ens är kapabel att drömma så kreativt i det tillståndet?

Dessutom har vi likheterna med andras NDU: tunneln, ljuset kärleken. Varför har man samma drömmar i så fall?

Det kan vara som du säger, men det finns inget som ger den tolkningen mer substans än Ebens tolkning.

Kanske drömde han ihop hela grejen på en minut när han låg i uppvakning men det kändes som en lång tid förflutit?

Kanske. Men uppvakningen var långt mindre tilltalande, ganska hård faktiskt. Uppvakning är den jobbiga biten. NDU den behagliga, den som transformerar, den som så många säger att de saknar ord för….

Jag känner en som haft en NDU. Hon "dog". Men vände tillbaka när hon långt därborta hörde hur personalen ropade hennes namn och att hon måste tänka på sina barn. Hon förändrades efter det men har aldrig riktigt kunnat berätta, eftersom det saknas ord.

Sorry, jag är snart klar….

I så fall är DMT-frisättning det mest intressanta i sammanhanget, men Eben säger:

"Hallucinogens affect the neocortex, and my neocortex wasn't available to be affected."

Exakt hur DMT verkar vet jag inte men håller på och läser en bok av Rick Strassman, en av de främsta experterna inom området. Förhoppningsvis finns det något att hämta där.

/…/edit/M-c -18

#54 "Självklart kan det vara som du säger, om hjärnan ens är kapabel att drömma så kreativt i det tillståndet?"

Drömmen kan ju ha uppstått när som helst under eller efter insjuknandet. Om vi utgår från nollhypotesen till efterlivshypotesen, att den fysiska hjärnan är ensamt upphov till medvetandet och minnen, så är det svårt att tänka sig att något minne skulle vara utanför hjärnans kapacitet. Om det finns ett sådant minne så skulle det nog inte gå att förmedla det skriftligt eftersom det skulle kräva att läsarens hjärna har kapacitet att simulera minnet.

"Dessutom har vi likheterna med andras NDU: tunneln, ljuset kärleken. Varför har man samma drömmar i så fall?"

Det kan finnas flera förklaringar, en enkel är att de inte är oberoende utan att de influeras av delade kulturella uppfattningar. En annan är att specifika saker som tunneln orsakas av specifika funktioner i hjärnan, någon speciell påverkan på synnnerven kanske?

"Det kan vara som du säger, men det finns inget som ger den tolkningen mer substans än Ebens tolkning."

Precis min mening, jag är absolut nöjd med att det är lika möjligt. Det jag invände mot var ju att Alexander, om jag förstår dig rätt, menar sig ha uteslutit alla andra möjligheter och att hans hypotes är den enda återstående.