Jag brukar uppleva motstånd av det där slaget, när jag är på väg "rätt" i livet och tagit bra beslut. Jag kallar det för andligt motstånd.

Ge inte upp. Allt kommer att bli ännu bättre efteråt.

Du behöver fokus och klarhet i denna "andliga storm", eller någon ängel som stöttar dig. Meditation stör den andliga storm. Det är då som att man får fokus åter och står i stormens öga.

Men efter Meditation är du mer klar över när du går ut i stormen igen, så kan det inte komma åt dig på samma sätt som innan och stormen kommer att gå över. Du ska alltså behålla ett "andligt lugn" inom dig.

Du kan be om en ängels beskydd under Meditation och om klarhet och fokus osv. ( Jag brukar be direkt till Gud)

lycka till.

Tack snälla du för svaret. Kände just innan allt detta bröt ut att jag verkligen är på rätt väg och att allt är som jag vill att det ska vara, för första gången på mycket länge. Så det ligger mycket i det du skriver.

/Anna

Men oj vad jag känner igen mig i det du beskriver!! Jag tycker att för varje steg framåt tar jag två steg bak istället. Allt strular, precis som om man måste göra samma saker om och om igen. Har liksom snubblat vid mållinjen ett tag nu.. Fast det handlar inte så mycket om relationer för mig utan mer det "materiella" samt jobb.Lite som om man står och stampar på samma ställe men har massor av energi som inte får utlopp och blir då trött istället..(?)

Visst är det som om du inte kan påverka det heller? Tex det med dina föräldrar/sambo är inget du själv startat upp eller hur jag ska förklara det? Så kan jag känna att hur väl jag än vill så blir det fel..

Hoppas det reder ut sig snart och du känner att det är på rätt väg igen!

Kram!

Ja, så är det! Det är ju jag som står mitt i alla problem och då måste ju jag vara delaktig men ändå känns det som jag inte är det..  Det enda jag vill är att ha lugn och ro. Jag VILL inte att det ska vara så här. Fast samtidigt får jag svårare och svårare att gå emot mig själv och förmodligen har det en stor betydelse i allt detta.

När det gäller jobb var jag i samma sits som dig för ca två år sedan. Jag VILLE såå mycket och kände att jag var på väg någonstans men visste inte var. Fick en hästspark dvs uppsägning och det var den befrielsen jag behövde för att jobbbiten skulle falla på plats. Jobbigt men idag helt underbart.

 Man måste våga lämna den trygga avsatsen för att någon gång komma vidare. Jag såg mig själv stå vid ett stup. Skulle jag stanna av trygghet eller skulle jag hoppa.. Jag hoppade och det är det bästa jag gjort.

Mediterade igår och visualiserade positivt och ljusa tankar om allt detta och det har lättat lite i dag. A-kassan hade inte fått alla papper så förhoppningsvis är jag berättigad till högre ersättning. Ska försöka hålla mig i ljuset vad som än händer.

Tack för kommentaren och lycka till du med. Känner att du mycket snart kommer vidare. Lycka till!

Kram

# 0,

Jag vet vad du menar, exakt! Detta år, för min del, har varit ett riktigt skitår, som en berömd finansminister sa. Samtidigt har jag också sett en hel del människor som inte ens har mat för dagen! En av dem är en nära bekant, som fick en fet matpåse i födelsedagspresent ….

Det verkar som om vissa "krafter", eller vad det nu kan vara, har släppt lös, för att ställa till det för de flesta av oss …

De som ännu inte har fått problem, som ex v min DRYGA syster, lär nog få sin del av alla problem, eller vad tror ni?

Ja, tror att vi verkligen testas i år. Det har verit en riktigt penga-år och då menar jag inte att jag fått pengar utan att jag fått lära mig att klara mig utan. En fet matpåse i present hade många gånger suttit fint.

Men flera gånger under denna tid har jag också hört en röst i huvudet som sagt; pengar kommer när du behöver dem och det har de gjort. Konstigt!

Jag tror också att de dryga människorna (har många runt mig med) kommer få sin beskärda del. Fömodligen kommer det bli ännu jobbigar för dem!

/Anna

Det är ju såna tider nu. Det händer mycket saker för många människor, och ja även länder med allt som hör till, ekonomi, naturkatastrofer m.m. Det är bara att försöka hänga med. Söka lugn när man känner att det är nära bristningsgränsen och så. Inte så lätt. Tro mig. Jag vet. Bara att försöka stå ut.

Kram

Ja.. håller med dig. Det är nog bara försöka slappna av och följa med i flödet:)

Tack för kommentaren!

Kram

Skulle vilja lyfta upp den här tråden till ytan igen. Nu en tid efter, hur ser ni andra på 2010? Själv gick jag igenom flera tuffa prövningar under detta år (och förvisso sträckte sig dom över större delen av 2011 också). Funderade mycket på det. Mitt började redan innan januari var till ändå. Men vet v e x att många förhållanden avslutades detta år. Var det något speciellt med just året? En annan sak som är så intressant med inlägget ovan är det här med motgångar. Skulle tycka det vore enormt skönt om det stämmer som svaren säger att man är så rätt väg !! Isåfall är jag på mycket rätt väg fast jag känner mig mer vilsen om framtid och mål än jag någonsin gjort. Och allt kommer tillbaka gång efter gång efter gång. Mycket gäller saker jag inte kan styra över som i fallet ovan. Men jag har trott att ett sånt motstånd beror på att man är så "fel" väg. Vad har ni andra för erfarenhet at det? Kanske äldre händelser som kan fungera lite som facit såhär i efterhand?