Nu är nu
Min barndom var tung, sk. maskrosbarn. Men jag överlevde tack vare kontakten med änglarna och guden/gudinnan. När ingen människa fanns där att lita till eller prata med då svek dom aldrig.
Idag har jag också blivit mer medveten om småknytt, olika sorters naturandar (sten, vatten och träd) och tankens kraft. Dom ger mig en enorm glädje i livet och är goda fostrare och undervisare. Jag blir ofta snopen över hur raka och välmenande dom är.
Vad har ni för stöttor omkring er och hur hjälper dom er?
Även min barn/ungdomstid var tung,och jag har hela tiden blivit vägledd från andevärlden i de tunga stunder jag haft i mitt liv.Om jag inte lyssnat på dem,hade jag själv befunnit mig där redan-86.Är så tacksam att jag haft/har dem vid min sida,för som du skriver Lightseeker,de svek/sviker aldrig.
Jag önskar att jag hade några stöttor, men dessvärre bara ett dåligt samvete - när jag sagt/gjort nåt som mitt samvete inte samtycker om. Men man kan lära sig mycket av djuren! Studerar man dom så vet man egentligen allt man behöver veta för att också bli en hel människa: ärliga, lojala, naturliga och alltid välmenande! :)
"Att många tycker samma, betyder inte att dom har rätt.."
Starta ny diskussion