Ett tydligt Tecken kan vara ex en rädsla som man inte med psykologi eller annan logisk förklaring bevisligen kan ta fram att ha att gör med det liv du lever idag - låt oss säga att du blir illa till mods när du hör ett visst språk, känner en doft eller rent av hör ett namn som orsakar den reaktionen, kan du inte finna en sansad förklaring så kan det mycket möjligt vara ett eko från ett tidigare liv ! Ibland upprepas saker tills vi har lärt oss dem, även under flera liv om då är nödvändigt ! För en del är det som om själen 'läcker' minnen som bubblar upp i vårt medvetande och den enorma känslan är inte svår att missa ! Det var så min egna resa att utforska min tid på jorden började! / Andreas

"Hur definieras Tecken på tidigare liv?"

Vet inte riktigt vad du menar här? Tecken på att man har levt tidigare liv, eller Tecken på att man har minnen från tidigare liv?

"Någon som upplevt känslan av det tidigare livet?"

Ja, det har jag i form av minnen som kom upp i en planerad regression, med minnet av en särskild händelse så kom känslan. Jag upplevde det som hänt när jag levde i just den kroppen, fast genom min kropp nu förstås.

Men jag har också haft minnen som kommit spontant när jag sjungit och trummat. Känslan och vetskapen om att jag sjungit och trummat exakt samma sång tidigare, jag såg också hur jag sett ut då och var jag befann mig på jorden.

Detta är möjligt eftersom allting egentligen endast sker Nu. Dåtid, nutid och framtid, dvs det vi kallar "linjär tid" i denna 3D-existens, existerar egentligen inte alls på det sättet som vi tror.

Därför kan vi uppleva liv vi har levt och liv vi kommer leva, som om allt händer nu. Vilket det gör. Det är bara nu något "händer". Bara Nuet existerar.

Enligt Einstein är tiden en illusion. När det sker utan vär vetskap och definitioner blir vi osäkra. Vad innebär det om man är mogen för att veta när man tyr sig till sånt man inte kan förklara?

Hej alla, en spännande intressant fråga.

Som en vis person var inne på för en tid sedan i en annan tråd så skildrar varje individ en liten bit av den totala synen av sanningen ifrån sin egen specifika vinkel och svaret blir därmed alltid unikt i sig själv.

Bara en sådan sak som att alla vi här existerar, är ett av dem största talande tecknen som bevisligen talar för vi levt tidigare liv och det här är en levande fortsättning på den dynamiken som tidigare uppstått.

Generella termer när man förklarar brukar oftast va enklaste medlet om man vill visa något.

Tänk er alltets allt som en stilla vattenspegel på en sjö eller en helt vanlig enkel vattenpuss som samlats efter ett regn som fallit.

Där har du stillheten dit hän allting vill eftersträva balansen när ytan ligger där alldeles spegelblank utan yttre påverkan.

Om vi nu tar den bilden och jämför den med hur våra vardagliga liv ser ut så kommer vi snart fram till att det är inte riktigt samstämmigt på alla fronter vad handlar om hur nära vi ligger den illusionen i känslan av harmoni och balans. Där kan finnas saker vi själva behöver träna på och det kan även i vår absoluta omgivning finnas andra personer som kan behöva träna på specifika saker i umgänget med oss. Det behöver inte enbart handla om saker kopplat till människor utan kan även handla om allt möjligt mellan himmel & jord som vi kommer i kontakt med och har kommit i kontakt med på olika sätt, ibland långt tillbaka från tidigare.

Varje liten händelse som kan ha inträffat blir då som en förändring & påverkan på den här vattenspegeln. Ungefär som när man slänger i en sten i vattnet och så formas vattnet efter tyngden & storleken på föremålet som hamnade där, samtidigt som vattnet trängs undan men du får ju också då en dominoeffekt som gör att vattnet vill utjämna den här rörelsen och så har då händelsen lyckats skapa en förflyttning av den här massan som blir som ringar på vattnet. Men genom vattnet vill utjämna skillnaden så kommer så småningom återverkningarna tillbaka till händelsens epicentrum igen.

Det som kan ha inträffat i ett tidigare liv av både gott som ont kan med lätthet färga oss på alla möjliga ingående sätt i hur vi lever även i nästa. Även faktorer vi nästan aldrig tänker på.

För mig så vill jag ha det till att de positiva jobbar utefter samma spelregler som vad vi ser som negativt. Bara en försjkutning på skalan mellan + & - / höger & vänster. Båda är så att säga bidragande till varför något sker, liksom enbart innehållet som skiljer sig åt av det som är bättre och sämre i förhållande till den absoluta nollpunkten, en balansgång på en knivsudd att kunna nå dit i många lägen. Därför uppstår då så lätt den här dynamiken som ger uppkomsten till liv och allt som sker omkring oss. Varje liten grej vi gör eller varje liten händelse som inträffar eller varje liten känsla vi känner bidrar också till den här ständiga energiförflyttningen.

Liknande ringarna på vattnet och det här vågskvalpet som kommer & går. Liksom teamet vi har med oss på andra sidan som också dom kommer & går men som aldrig lämnar oss ensamma. När vi behöver dom så finns dom där. Sålänge vi lever dom liv vi fått så kommer alltid anhöriga och vänner som vi känt men som inte längre finns med oss att utgöra samma roll för oss även på andra sidan så länge vi lever. Enda skillnaden är att dom kommit till en anhalt och nått en milstolpe där dom funnit frid och blivit färdiga med sitt senaste levda liv på jorden. När man kommit dit så är man klar och färdig för stunden men de andliga släktskapet i kärlek eller vad som än inträffade i livet, dom minnena fortsätter och lägger sedan liksom basen och grunden in till nästa existens när det blir dags återigen.

Tanken bakom de hela verkar va att så gott det går att försöka reda ut dom problem & brister vi har och lära oss nya kunskaper, berika oss med nya upplevelser och träna oss och stärka oss inför nya utmaningar & prövningar som vi ställs inför. Att växa i erfarenheter.

Och alla dom liv vi lever tillsammans med alla dom själar vi möter blir som en stor himmelsk väv där allt flätas samman i allsköns alla mönster som ett jättelikt färgsprakande skådespel, som kallas livet.

Önskar alla en trevlig Thanksgiving:)

Tack för allt de fina vi får vara med om 

Jag håller med att det flätas ihop. Jag tror dock att man väljer vilka trådar man vill ha invävda. Jag inser nu nyligen att jag förmodligen håller på att uppfylla något som jag hade behov av i tidigare livet. Nu lägger jag pusselbitar och försöker se helhetsbilden. Man får ett antal nycklar i sitt medvetande och väljer vilken väg vi vill vandra. Reinkarnationen kan spela in på det sättet att vi söker behovet att bli kompletta. Beroende på var och en. Om man lyssnar på tystnaden upptäcker man något helt nytt.