Känsligt
Det här är kanske känsligt,men jag måste få veta……när era husdjur dör….hur hanterar ni kroppen efteråt?
Det finnns inte många djurkyrkogårdar (vilket är jättebeklagligt)
Låter ni djursjukhuset ta hand om djuret…..eller begraver ni själva er älskling…..eller tar ni askan hem av honom/henne i urna,eller nåt annat alternativ?
Eh…Jag har grävt ner dem(katter) efter en liten sermoni, men det var ett tag sedan tack och lov…Huga, så får man kanske inte göra?? :-/
Om det är på ens egen tomt,tror jag nog att man får göra det
Jaaa, det var det…*pjuh*
Själv har vi ingen tomt. Så när vi var tvugna att låta vår älskade kisse somna in hade vi inte så mycket annat att välja på än att lämna kvar henne där för gemensam kremering tillsammans me en massa andra djur. Det kändes tungt.. Hellst vill man ju ta hem och begrava dom själv på nån speciell plats. Hemma liksom. Inte elda upp dom i en hög me en massa andra

Mindre djur har vi begravt hemma stora har gått till slakt.

Vi har ett vackert område,en glänta i skogen,som vi använder.För två veckor sen begravde vi en chinchilla där,tidigare i vår tre katter som varit illa åtgångna av räven och även några älskade hundar som dött av hör ålder finns där också.Min gamla schäfer, Lord,är det dags för snart.Han är över 10 år och har ont i lederna och problem med tarmarna.Precis som en människa får…Vi vet ännu inte om vi ska hjälpa honom sista biten eller bara vänta tills han somnar in av sig själv.Han världens piggaste hund annars,men så sätter smärtan in och det syns på honom….
Vi har en liten "minneslund" i trädgården som hör till mitt föräldrahem.
Men det är fullt där nu, inte bara våra husdjur (40 år tillbaka) utan även tex min farbrors hund ligger begravd där. Så senaste kissen som lämnade jordelivet blev faktiskt kremerad. Här kan man välja att begära separatkremering och alltså få tillbaka askan efter ett älskat husdjur. Nog måste det finnas på andra ställen också??
Det är ingen vits att ha huvudet upp i det blå om du inte har fötterna stadigt förankrade på jorden.
Har gjort båda delarna och vem ska man fråga om man får eller inte?! *L* Att begrava i naturen gör ingen skada, man skall göra det som känns mest rätt för en själv *L*
Ljus Carina
Vår hund lindade vi in i en filt och begravde i skogen under en gran. Mina söner var med och den yngre hade hittat en jättefin sten som var formad som ett hjärta. På den skrev han hennes namn och åren hon levde. Jag tror han går dit än fast det är över ett år sen. Så visst fyller det en funktion att få göra det fint för en älskad vän - fyrbent eller tvåbent spelar ingen roll. Hon fattas oss fortfarande.
Kom att tänka på att om det är vinter,då är det kanske svårt att begrava själv utomhus……hur gör man då? Om man inte vill lämna kvar på djursjukhuset?

Mina djur som dött har innan stormen Gudrun begravts i en vacker skogsglänta utanför trädgården. Där planterade jag blommor och satte kors på varje grav där jag skrev djurens namn. När stormen Gudrun kom så förstördes den skogen nästan totalt, och skogsgläntan är nu mer ett kalhygge… Det fanns en stor gran där som jag och min lillebror brukade leka vid som små, den var tvungen att sågas ned efter stormen då den var illa skadad och riskerade att ramla på vår trädgård… Nu finns bara stubben kvar och där brukar jag gå och lägga blommor för alla mina katter och kaniner som vilar där. För även om det över jord är förstört så vet jag ju att deras kroppar vilar där nere i den varma jorden, och att deras själar lever med och genom mig.
I vintras blev min älskade Måns påkörd, han begravde jag på ett annat ställe lite längre bort. Där det fortfarande fanns lövskog. Senare kom stormen Per och det tog illa på den skogen, när skogsarbetarna kom och röjde bort nedfallna träd så röjdes även en delav Måns grav bort… Jag vet inte om hans kropp fanns kvar där. För en månad sedan idag blev Sessan påkörd, henne begravde jag i samma grav som Måns, eftersom att det bara famms ett tomt hål kvar. Nu växer där midsommarblomster på graven och bedvid växer lupiner.
Minnesplatsen är i mitt hjärta, dit drar jag mig så fort saknaden blir för stor att bära. Där kan jag kommunicera med mina älsklingar och berätta för dem vad dem betyder för mig. För mig är dem inte döda, det är bara deras kroppar som tagits ifrån dem.
Kramar//Carro
Tack för alla fina inlägg
Om det är vinter då finns bara alternativet att kremera men det innbär att man inte kan ta med dem direkt…
Ljus C
Vi begravde våran lilla guldklimp (katt) på landet hos en släkting, inlindad i sin favoritfilt. På graven har vi ett kors.
Tilda
Jag har en egen liten begravningsplats ute i skogen där mina djur ligger, en del är kremerade och en del ligger vanligt begravda.

Vi har haft små djur som avlidet på vintern Då har vi gjort så att vi har haft dem i frysen tills det gått att gräva och göra en grav till djuret Så har vi gjort
Det är inte så att det är aktuellt för mig,men jag har alltid velat veta hur många gör..
Tack,för alla inlägg/Tiia