Jag har inte varit till Stjärnholm,men däremot till Örebro slott,på sk.Spökvandring.När vi hade varit uppe på vinden,hela truppen på ca 40 pers.och går nerför stentrappan så känner jag att en man hängde mej i hälarna.Han verkade tycka att detta var hur kul som helst att följa mej,men det tyckte dock inte jag.Jag stannade till så alla hann gå undan och fräser i åt honom att lägga av,och han försvann.När jag kommer nerför trappen,så står Slottsguiden där runt hörnet och hade lite vagt hört vad jag sagt(Trodde att alla gått iväg)Han frågade vad jag känt och jag beskrev personen,andra hade tidigare sett honom,så det blev bekräftat.Men hur det var så jag och mina vänner blev erbjudna att gå runt på detta Slott,efter att den guidade turen var slut,Då var ju klockan vid midnatt,och tacksamt tackade vi såklart ja,allihop.Och för att inte gå närmare i detalj vad som sedan hände,kan jag bara säga att det blev mycket ledsamt.Vart visade bl.a in i ett rum med gamla stenblock,och jag fastnade för ett av dom.Går fram och testar lite psykometri,jag lägger handen på stenen,och fram får jag en man som setat instängd under detta tjocka block,7-8 meter ner i marken,där han oxå kämpat för att överleva och som senare avled där.Många upplevelser på detta Slott,tragiska livsöden spelades upp framför ens ögon,och man är inte mer än människa,jag berördes mycket,och hade svårt att hålla mina tårar borta….

Vi är i alla fall otroligt tacksamma att vi fick denna möjlighet,att vandra på ett slott mitt i natten./Ewa

Jag har upplevt en del vid just Stjärnholms slott eller snarare slottskyrka. När jag konfirmerades för 35 år sedan spelade jag lite orgel och jag fick den förmånen att få låna nyckeln till kyrkan och spela så mycket jag ville. På kvällen efter maten gick jag till kyrkan och började spela, kvällen övergick till natt och helt plötsligt spelade jag som jag aldrig gjort varken förr eller senare och när jag tittade på klockan var den plötsligt halv 2 på natten. Var timmarna tog vägen har jag ingen aning om, bara att jag spelat fyrstämmigt en stund också alldeles "ensam."