Det finns spöken

Jag har alltid varit (tidigare) en stor skeptiker vad gäller övernaturliga väsen, eller spöken i detta fall. Men efter en lång rad med händelser i förra huset började jag fundera och sen hände EN sak som fick mig helt övertygad. Det var klockrent. Jag ryste av obehag. Det gick vågor igenom min kropp och jag rusade upp till min partner. Jag skälvde. Jag insåg vad som skett och det fanns inget som kunde förklara det.

Nu i efterhand så inser jag ju att anden/spöket var bara retsamt. Händelserna var som om han hade tråkigt och ville roa sig. Sen fanns det ett drag av ordningsinne i anden. Som när vi ställde in maten i kylskåpet ute i det extra huset och det var kallt där. Då satte vi aldrig på kylskåpet. Ändå, varje gång vi var ut och hämtade maten stod kylskåpet på. Det pågick under ett par år innan vi flyttade. Det började tror jag när vi började renovera huset sista vändan.

Sen ska vi inte prata om knivarna….jag hade en favoritskalkniv av märket Viktorinox. Bra kniv. Enda nackdelen var att den försvann. Under ett par år låg den var och varannan dag nere i källaren, på en manshög frys! Hittade man den inte i lådan, då visste jag att den låg på frysen i källaren. Jag skällde lite på de övriga fam.medlemmarna men de garanterade att de inte lagt den där. Åren gick och det fortsatte. Minst en gång i veckan. Under en period dock så låg den inte där. Inte heller i skåpet. Så jag tänkte att den nu var bortslarvad på riktigt. Men av en slump kollade jag bakom en dörr nere i källaren. Där på en låda låg kniven OCH en massa andra knivar!! Då ryste jag lite.

Den händelsen som fick mig att bli helt övertygad var när partnern ropade på mig nere i från köket och frågade om hon skulle göra en macka åt mig också. Det var sen kväll och barnen låg för länge sedan. Jag satt upp i hallen o kollade på TV. "Jaa", ropade jag. Hon släppte ut hundarna och gick upp. Mötte henne i trappen. Hon bad mig ta in hundarna och samtidigt sade hon att mackan låg brevid spisen.
Jag gick ner i köket och såg ost-mackan ligga där och tänkte "Den där vill jag ha kaviar på!". Jag gick och hämtade snuset och sen gick några metrar till ytterdörren och släppte in småhundarna. Gick sen för att hämta mackan. DEN VAR DÅ BORTA! Fanns ingenstans! Borta från bänken! MIN MACKA!! Jag ryste av obehag. De 20 sek det tog från det jag såg mackan tills jag kom tillbaks fanns inte en chans att "nån" mänsklig varelse skulle gå och ta den utan att jag märkte det.

Jag rusade upp direkt. Ville inte ha nån macka!

Så jag kan garantera Er - det finns andar.

lenjon1

2012-10-29 19:55

Klart att det finns andar…och ni verkar ju ha skojfriska sådana runt er. Jag ler när jag läser faktiskt för något säger mig att anden/andarna ni har inte vill att knivarna ska ligga framme. Kan vara av hänsyn till barnen - så ingen olycka sker.

De ser ju ut att vara välvilliga på alla sätt. Får ni en känsla av vem det skulle kunna vara? Ibland kan man känna "dofter" som får en att minnas…

Och att kylskåpet sätt på verkar ju vara från någon (ande) som inte vill att maten skulle bli förstörd. Någon som var ekonomisk och tog till vara all mat på sin tid?

Det där med mackan som försvann - skulle vara intressant att veta hur det kommer sig. För inte äter väl andevärlden? Hittade du den någonsin igen?

Kram

[_Fisken_]

2012-10-29 20:06

Hej!
Det roliga var att vi hade många olika skalknivar. Men det var just den jag gillade som ALLTID försvann. Utom den där gången när jag hittade många knivar på samma ställe. Kanske 5-6 st i en hög.

Ja, jag tror det var förra ägaren - eller min pappa. Han var retsam. :-)
Det skedde extra mycket då vi gjorde om nåt….så jag lutar åt förra ägaren.

Ja, välvilligt var det. Hundarna satt ju så fint och viftade på svansen och stirrade ut i tomma intet!! Så nåt elakt var det inte.
Lite jobbigt var det när dörren till sovrummet långsamt svängde upp så lampan i hallen lyste mig i ansiktet. Jag var ensam då på övervåningen. Då ryste jag lite….man blev vaken då.

När vi flyttade sade jag att det vore kul om jag hittade smörgåsen men det gjorde vi inte. Den var borta. Alla sade att "jamen, det var ju barnen!" Ne, de låg och sov UPPE. "Hundarna då?". Nej, de var av type Papillion och dessutom var de ute. De kunde aldrig NÅ mackan.

Så nog har jag haft påhälsning. Läste om nån som ska lika "Anden i glaset". Själv skulle jag aldrig delta i nåt sånt. Man vet aldrig vad man får med sig sen.

lenjon1

2012-10-29 20:23

Man läser mycket om Anden i glaset lite överallt…något jag aldrig någonsin provat. Är oerhört skeptiskt till att "leka" med det och när det är fest och alkohol inblandat skakar jag bara på huvudet…

Där du bor nu - är där lugnt? Får ni har era knivar ifred osv…Saknar du dem inte? Jag kanske är lite kansig men jag tycker det känns tryggt att ha andarna omkring mig, men så vet jag ju också att det är välvilliga sådana. Har aldrig råkat ut för något ondsint…

Kram

[_Fisken_]

2012-10-30 02:43

Ja, detta hus är helt lugnt, så vitt jag kan känna och se. Jag saknar väl det inte egentligen, det blev ju lite drygt efter ett tag och ibland blev jag faktiskt ganska skakad.

Jag är fullt och fast övertygad över att vi alla har skyddsänglar. Inget tvivel alls. Så nog är jag övertygad om att vi har en dimension runt oss som inte vi kan se och mäta men likväl existerar det.