Jag vet tyvärr inget om regressionsterapi och kan inte hjälpa dig med den biten. Men jag könner att jag vill försöka dela med mig av lite tips för hur du kan må bättre, för det låter som om du är i en rätt jobbig situation.

Prova att avsätta lite egentid. Det behöver inte vara mycket nu i början, kanske en kvart innan du går och lägger dig, där du kanske mediterat eller tränar på avslappning. Att du helt enkelt koncentrerar dig på dig själv istället för att kanske älta problem, tänka över saker som rör andra etc.

Du kan också prova på mental träning. Visualisera hur du tar ett beslut. Det kan ju börja med något litet, typ idag vill jag äta detta till kvällsmat.

Hoppas du får svar på dina frågor och att det blir bättre :)

Regressionsterapi är härligt, det skapar en förståelse för den personen jag är idag. Men det är ingen terapiform jag rekommenderar för att ta reda på varför man blivit som man blivit. Vanlig samtalsterapi anser jag är nyckeln till ens inre och genom det får man en större förståelse för sej själv och kan börja förlåta sej själv och andra. Det är ingen quick fix att gå i samtal, men har man en skicklig terapeut så hjälper han/hon en frammåt med stora steg.

Så rekommenderar jag att läsa böcker i personlighetsutveckling och psykologi. Den bästa boken jag läst som alla människor verkligen bara måste läsa är Ingalill Roos' Energitjuvar: i familjen, i relationen och på jobbet. Jag tycker titeln är lite dålig för den här boken är så mycket större än "bara" energitjuvar! Läs den 

Regresions terapi kan vara härligt och jätte givande.

Men kan även ställa till ett h-vete  om man har saker som man trängt undan.

Elller tar upp gamla problem till ytan och skapar mer bekymmer en det hjälper.

Jag har gjort flera stycken dels för jag var nyfiken på detta med tidigare liv och jag var nyfiken på vad jag levt som i tidgare liv.

Jag upplevde flera liv under dessa regresioner och var helt övertygad om att det var mina egna tidigare liv jag upplevt. Men nu har det visat sig vara min guider och dom i mitt ande team som kommer igenom under trancen och berättar om ande världen och ger vägledning.

Så idag är jag inte lika övertygad om tidigare liv längre.

Men sedan har jag gjort det vid några tillfällen för att få hjälp och förklaringar till mina nuvarande problem.

Utbrändhet och rädslor jag har fått en hel del svar och alla kommer från mitt nuvarande liv och från barndommen.

Regresions terapueften sa också att hon i 99% hittade orsaken till problemet i det nuvarande livet,

Jag fick reda på orsaken till mina rädslor men jag har fortfarande kvar dessa rädslor å inte hjälpte det mig att få veta orsaken till dom.

Andra gången jag var sjukskriven för utbrändhet så hos den psykolog motagningen jag blev remiterad till.

Så fick jag även göra en regresion hos en psykolog för att finna orsaken till att jag var arbetsnarkoman och hyper aktiv.

Men inom sjukvården kallar man det hypnos terapi men fungerar exakt likadant.

Psykologen fick fram samma sak som regresions terapueften att det berodde på att jag saknade min pappa under min uppväxt.

I dag vet man efter 3 års utredning att jag har ADHD.

Sist och sista gången i livet jag gjorde en regresion så mådde jag så fruktansvärt dåligt efter åt.

Jag missbrukade i tonåren och efter regresionen så hade jag sådana abstinens besvär och hela kroppen skakade efter narkotika.

Jag åkte hem jag låste in mig i en vecka jag bara grät och hade detta jäkla sug efter narkotika så mådde skit dåligt i en vecka efteråt.

Det var ytterst nära att jag ramlade dit igen då men jag stod emot.

Men några månader efter så fick jag ett återfall och  fastnade igen efter varit drog fri i 20 år.

Jag har även pratat med personer som haft alkohol problem som gjort regresioner som börjat med sitt missbruk igen efter flera års uppehål.

En av mina riktigt nära vänner som jag var hon nyfiken på dett med tidigare liv hon mådde bra när hon gick dit. Men inte när hon gick därifrån

En fruktansvärd händelse skedde när hon var några månader gammal dök upp under regresionen.

Hon hade ingen aning om denna händelse när hon sedan frågade sin mamma så fick hon ju bekräftelse på det inträffade hade skett.

Hon tog detta så hårt och mådde så dåligt efteråt så hon hamnade på psyket efter åt.

I dag är detta många år sedan nu men fortfarande så kan hon prata om detta och må dåligt av det.

Så den regresionen förändrade en helt frisk tjej som var glad och positiv till livet till ett psykiskt vrak. och ngt som fortfarande påverkar henne negativt efter alla dessa år,

Så varför ta fram sådana händelser som man förträngt och lämnat bakom sig.

Lasse

Hejsan, Strindlund =)

Det är inte alltid lätt att vara människa.

Men har du försökt ställa frågor till dig själv och varit fullkomligt ärlig i svaren?

Jag mådde också frutansvärt eländigt i många år (i mitt förhållande)

all tid gick till alla andra, många gånger svalde man för husfridens skull osv.

Sen försvann han….från denna tillvaron…… och jag hamnade i det djupaste svarta hål, med ångest bl.a.

Det slutade med att jag rannsakade mig själv, (det var det enda som återstod) kom på och erkände för mig själv att jag inte själv hade tagit ansvar för mitt eget varande.

Jag gav mej själv den ena "magsugaren" efter den andra för att jag kom på att:

Jag hade möjligheten att göra mina egna val men tog dem inte trots att de dök upp gång på gång…………. Jag hade gjort  mig själv till en martyr, och jag tyckte inte om mig själv under ganska lång tid kan jag säga.

Och detsamma gäller i alla avseenden. Oavsett vad du ev. har gjort för felbedömningar tidigare i livet, kan de alltid rättas till!

Handlar det om saker i barndomen (som jag också hade matcher med under denna tid) handlar det om att man behöver komma till en punkt där man förstår att det man eventuellt blivit utsatt för då inte varit ens egna ansvar då man stått under andras inflytande och makt och förlåta sig själv och eventuelle förövare.

Och gråt om du behöver. Skriv av dej allt. Det gjorde jag, precis allt…….men jag hade inga barn hemma, prata med förtroliga eller gör som #2 nämnde vänd dig till en kurator. Finns på vårdcentralen.

Och förlåt, inte för deras skull utan för din egen, jag säger inte glöm för det kan man inte alltid.

Det är grunden i det hela att förlåta. Och glöm inte inse ditt eget värde på alla plan och att förlåta dig själv!!

Det tog enerverande lång tid, men slutligen förlät jag honom också och det var först då som han "lämnade" mig. Släppte taget och min värsta sorg försvann.

Carina

Tack för er respon! Ska läsa och svara när jag sitter vid en dator i morgon… Kan inte fatta några beslut alls i mitt liv och undrar varför det är så. Nåja, tänkte att regression skulle vara något för mig, men frågan är om det hjälper när jag grubblar alldeles för mkt som det är. Å andra sidan kanske saker kommer upp till ytan så jag kan jobba med något konkret tillsammans med min psykolog!?